med anledning av prop. 1993/94:93 Förändrat ersättningssystem för vuxentandvård

Motion 1993/94:Sf25 av Berith Eriksson m.fl. (v)

Vänsterpartiet avslår regeringens förslag om införande
av premietandvård och förändring av
tandvårdsförsäkringen.

Förslagen i korthet

Förslagen avser vuxentandvård. Barn och ungdomar
skall ha fortsatt kostnadsfri vård.

Regeringen har i propositionen lagt fram förslag om ett
nytt ersättningssystem för tandvårdsersättningen. Det skall
finnas två möjligheter: antingen betala en fast avgift till
tandläkaren eller att betala för varje tandvårdsbehandling.
Betalar man en fast avgift ska detta kallas premietandvård
och betalar man själv skall det kallas tandvårdsförsäkring.
Tandläkaren/vårdgivaren -- även en tandhygienist kan vara
vårdgivare -- får sedan ett visst belopp för varje patient.
Detta belopp skall fastställas av regeringen.

Det är tandläkaren som ska sätta årspremien i
premietandvårdssystemen, och i tandvårdsförsäkringen
betalar man själv för kostnader upp till 750 kronor. Därefter
betalar försäkringen hälften och patienten den andra
hälften. När det gäller förebyggande tandvård skall
försäkringen alltid betala halva kostnaden. Det är sådeles
en sorts självrisk som man betalar.

Båda systemen anpassas till köp- och säljideologin: I
premiesystemet blir patienten avtalsslutande part med sin
''hustandläkare'', och i försäkringen blir hon/han
betalkund. Det skall finnas möjlighet att välja ett av
alternativen.

Ett högkostnadsskydd skall finnas kvar. I dag betalar
försäkringen 30 procent av kostnaden upp till 3 000 kronor,
50 procent av kostnaden mellan 3 000 och 7 000 kronor och
därefter 75 procent.

I propositionen föreslås att vid särskilt dyra åtgärder så
betalar patienten 15 procent och försäkringen 85 procent
och detta skall gälla båda systemen. För att få utnyttja detta
högkostnadsskydd måste det göras en
behovsprövning/förhandsprövning.

När det gäller patienter som har ett särskilt vårdbehov
föreslås en rad särbestämmelser som dels finns i reglerna för
den öppna hälso- och sjukvården, dels genom ett tillskapa
ett nytt regelsystem inom Försäkringskassan.

Med de två nya systemen räknar regeringen med att
spara 600 000 000 kronor inom tandvårdsförsäkringen.

Avslagsmotiv

Premietandvården är ett system som regeringen hoppas
ska avlösa den nuvarande försäkringen. Därmed vill man
efterlikna husläkarsystemet. Det system vi har i dag har lett
fram till att vi nu har världens bästa tandhälsa men
regeringen menar att detta inte har avspeglats i lägre
kostnader. Kostnaderna har i stället ökat genom dyrare
behandlingsformer -- exempelvis ersätts nu allt oftare det
billiga amalgamet med andra material som är dyrare och
mer tidskrävande att använda. Patienterna går dessutom till
tandläkare/ tandhygienist allt oftare, vilket självklart ökar
kostnaderna. Därtill tror regeringen att vissa tandläkare gör
onödiga åtgärder för att få verksamheten att gå ihop.

När regeringen säger att kostnaden för tandvården ökat
i Sverige så är detta inte helt sant. Räknar man på
vårdvolymen och tar hänsyn till penningvärdeförsämringen
så har kostnaden för tandvårdsförsäkringen minskat.

Den besparing på 600 miljoner kronor som regeringen
vill göra är inte sakligt underbyggd, snarare en förhoppning.
Vänsterpartiet tror att det går att utarbeta säkrare system
genom förändringar av nuvarande tandvårdsförsäkring än
det snåriga system som regeringen föreslår.

Bara antaganden

Regeringen vill låta påskina att de har en fast grund att
stå på när det gäller förslaget om premietandvården.
Vänsterpartiet är av motsatt åsikt. I oktober 1992 startade
ett treårigt projekt i Göteborgs och Bohus län samt i
Kristianstads län. Detta projekt har inte utvärderats. Det
enda man därifrån konstaterat är att premietandvården
ännu inte skadat tandhälsan. Därtill omfattar inte projekten
alla invånare i länen utan endast ett urval. Regeringen
hänvisar även till England, men jämförelsen blir helt
orimlig eftersom verksamheten där är än mer selektiv. Vad
regeringen tycks glömma är att standarden på engelsk
tandvård inte är densamma som på den svenska.

Vänsterpartiet anser att innan riksdagen fattar ett
genomgripande beslut för svensk tandhälsa så ska
utvärderingarna från den svenska projektverksamheten
vara klara. Det är först då vi kan bedöma vad denna
förändring kan ge för effekt.

Det är knappast för att minska administrationen som
regeringen skapar de två nya systemen. Byråkratin är redan
i dag omfattande med många blanketter och
handläggningar. Vi tror att byråkratin kommer att växa
ytterligare med de nya systemen -- tandvårdens personal
kommer att få syssla mer med papper och mindre med
patienter.

I princip tar regeringen också bort högkostnadsskyddet.
Det blir som förr, när fattigvården skulle ta ställning till om
de fattiga skulle få tandvård eller inte.

Vänsterpartiet har förordat förbud mot amalgam. Det är
för oss både en tandhälso- och arbetsmiljöfråga. Om ett
förbud mot amalgam införs kommer många att vilja sanera
sina tänder från amalgam. Vänsterpariet anser att en sådan
sanering bör omfattas av ett högkostnadsskydd.

Regeringen redovisar inte några beräkningar av vilka
ekonomiska konsekvenser för den enskilde som
förändringarna av högkostnadsskyddet får i olika
inkomstlägen. Vänsterpartiet vill även ha en sådan
redovisning innan vi tar ställning till förändringen av
tandvårdsförsäkringen.

Vänsterpartiet anser det vara självklart att barn och
ungdomar skall ha fri tandvård och att det är vuxna med bra
inkomster som får ta eventuella kostnader.
Tandvårdsförsäkringen tillkom i en tid när många svenskar
hade en dålig tandstatus. När den nu har förändrats så att
vi har en mycket god tandhälsa är det naturligt att vi
reformerar tandvårdsförsäkringen så att den enskilde får ett
större ansvar för tandvårdskostnaden. Vänsterpartiet är för
en sådan inriktning men vi kräver en noggrannare analys av
olika konsekvenser innan besluten fattas.

Regeringens proposition säger inget om de äldres
tandvård. Regeringen tar visserligen i propositionen upp
frågan om hur äldre som bor på sjukhem eller i liknande
boendeformer ska få tillgång till tandvård, men den stora
gruppen äldres behov finns inte analyserat. T.ex. har många
äldre svårt att över huvud taget ta sig till sin tandläkare. Det
finns i dag tandläkare som på eget initiativ har
hemmottagningar. Denna verksamhet bör utökas. Vi vill
också att äldre människor ska ha tillgång till god tandvård
oavsett deras ekonomi.

Viktigt är också att garantera barn och ungdomar en
möjlighet till bra tandvård, både förebyggande och
behandlande.

Handikappade måste garanteras tillgång till en god
tandvård. Många är inte handikappade i tandvårdande
mening men t.ex. rörelsehinder kan skapa problem med att
nå tandvården.

Slutligen ser vi faran med en kubbning mellan
tandläkarna för att få del av det statliga patientrelaterade
bidraget och vi tror även det kan uppstå konflikter mellan
patient och tandläkare när det gäller tandvårdstaxan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:93
Förändrat ersättningssystem för vuxentandvården enligt
vad i motionen anförts om ett otillräckligt underlag för en
bedömning av förändringens effekter.

Stockholm den 27 januari 1994

Berith Eriksson (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)