med anledning av prop. 1993/94:240 Statlig garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002

Motion 1993/94:Kr15 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

I regeringens proposition föreslås att staten skall ikläda
sig ekonomiskt ansvar för högst 5 645 miljoner kronor för
ett olympiskt vinterspel i Östersund/ Åre. Det
statsfinansiella underskottet beräknas till 3 miljarder
kronor. RRV menar att spelen ur statsfinansiell synpunkt
kan gå med ett underskott i intervallet 2 400--7 000 miljoner
kronor.

Det är lätt att bländas av ett olympiskt spel, speciellt om
man är sportintresserad. Vänsterpartiet anser att det är
mycket viktigt att avväga de ekonomiska insatser som
behövs mot långsiktiga ekonomiska vinster i form av
långsiktigt bättre sysselsättning. Med de stora statliga
tillskott som kan behövas är det högst troligt att dessa
pengar skulle få en långsiktigt bättre effekt i andra former
av regionalpolitiska och infrastrukturella satsningar.

All erfarenhet visar att det är svårt att hålla de kalkyler
som görs i samband med olympiska spel. En färsk
undersökning från Lillehammer visar att OS kan ge en
gigantisk baksmälla. Budgeten låg från början på 1,4
miljarder kronor men har nu stigit till 7,4 miljarder kronor.
Nu skall man inte dra för stora slutsatser redan, men det
borde vara en tankeställare även för riksdagen.

En utvärdering bör göras av vilken betydelse OS i
Lillehammer haft för dess region innan Sverige
överhuvudtaget funderar på att på nytt lämna in en ansökan
om att få ha OS.

Riskerna för skattebetalarna är större än tidigare
eftersom osäkerheten om finansieringen och kostnaderna
ökar. Ett av problemen med finansieringen är att TV-
intäkterna är över hälften av de beräknade inkomsterna.
Vänsterpartiet avslår därför regeringens förslag om statlig
garanti för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år
2002.

Vänsterpartiets negativa syn på olympiska spel och
andra hårt kommersialiserade idrottstävlingar är inte ett
uttryck för idrottsfientlighet -- tvärtom är det ett försvar för
idrotten som idé. Vårt ställningstagande grundar sig på
omsorg om den sociala funktion idrottsrörelsen har, där
samvaro, gemenskap, kamratskap och vänskap är centrala
begrepp. Ett sunt idrottande är dessutom en tillgång i
folkhälsoarbetet.

Det allra bästa vore om man kunde lägga vinter- och
sommar-OS till samma plats varje OS. Ur ekonomisk
synpunkt är det vansinnigt att bygga upp så stora
anläggningar för fjorton dagars tävlingar.

Om Sverige skall vara arrangör för olympiska spel måste
det ske utifrån nya utgångspunkter. Två vägar är möjliga:
1. Olympiska spel permanentas till en plats, där deltagande
nationer bidrar till spelens ekonomi. 2. En eller flera
nationer är arrangörer och redan befintliga anläggningar
används.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om statlig garanti
för anordnande av olympiska vinterspel i Sverige år 2002.

Stockholm den 29 april 1994

Gudrun Schyman (v)

Berith Eriksson (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)