Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd
Interpellation 2013/14:102 av Ahlin, Urban (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-11-08
- Anmäld
- 2013-11-08
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-11-20
- Sista svarsdatum
- 2013-11-22
- Besvarad
- 2013-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 november
Interpellation
2013/14:102 Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd
av Urban Ahlin (S)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
För två år sedan, i budgetpropositionen för 2012, skrev regeringen att ”Sverige kandiderar till säkerhetsrådet för perioden 2017–2018.” Någon kampanj har det under dessa två år dock inte varit frågan om. Få, om ens några, tecken syns på att arbetet är i gång.
Om en svensk kandidatur till FN:s säkerhetsråd ska ha någon möjlighet att lyckas måste regeringen arbeta för att samla stöd för Sverige.
Det svenska misslyckandet med att ta en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter visar att ett sådant stöd är långt ifrån självklart och inget som Sverige kan ta för givet. Vårt land kom på sista plats av de fem kandiderande länderna i kategorin.
Mot bakgrund av ovanstående frågar jag utrikesministern följande:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd för 2017–2018 ska nå framgång?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:102
Webb-tv: Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:50 Onsdagen den 18 decemberProtokoll 2013/14:50 3 § Svar på interpellation 2013/14:102 om Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd
Protokoll från debatten
Anf. 2 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Det stora men något avtagande intresset för denna interpellationsdebatt gläder mig.
Urban Ahlin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd 2017-2018 ska nå framgång. Jag välkomnar frågan, som ger mig möjlighet till ett antal klargöranden.
Sverige kandiderar till FN:s säkerhetsråd för 2017-2018 och har gjort så sedan 2004. I enlighet med etablerad praxis var en kampanjstart inte aktuell förrän Finlands kandidatur till säkerhetsrådet för 2013-2014 avslutats. Vi avvaktade också resultatet av vår egen kampanj för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Som interpellanten känner till lyckades inte någon av dessa kandidaturer. Även den tidigare nordiska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd, Islands för 2009-2010, misslyckades som bekant.
Mot denna bakgrund är det naturligt att vi, enskilt och tillsammans med övriga nordiska länder, har diskuterat erfarenheterna av de senaste årens gemensamma kampanjer och försökt att dra slutsatser av dem. En studie som Finlands utrikesdepartement beställde av International Peace Institute i New York har varit ett viktigt bidrag till det arbetet.
Det är mot den bakgrunden vi också tagit initiativ till en diskussion om hur EU kan agera mer samordnat när det gäller kandidaturer till säkerhetsrådet, för att stärka unionens möjligheter till kraftfullt agerande inom FN och för att undvika att medlemsstater konkurrerar med varandra. Jag förväntar mig knappast några snabba resultat av den diskussionen, men på sikt måste vi komma fram till ett mer samlat agerande från EU-ländernas sida också i detta sammanhang.
Vi kommer också att fortsätta diskussionen med de övriga nordiska länderna.
Den princip vi har om att söka en plats för ett nordiskt land i FN:s säkerhetsråd varannan mandatperiod har sina rötter i en tid då antalet medlemsstater i FN var en fjärdedel av i dag. Det är självklart att detta innebär en avgörande förändring vars konsekvenser vi måste fortsätta att diskutera.
Inte minst studien från IPI pekar på en tendens till en kampanjverksamhet som är allt mindre baserad på princip- och sakfrågor. Vi ser hur kostnaderna för dessa kampanjer har ökat dramatiskt och att dessa medel ibland använts på sätt som inte skulle kännas naturligt eller ens möjligt för oss.
En kampanj av sådan natur skulle inte vara förenlig med våra värderingar. Kandidaturen kommer därför att bedrivas på ett delvis annat sätt. Sverige kommer inte att bedriva en "röstköpskampanj" med global skytteldiplomati av det slag vi sett exempel på under senare år utan ett arbete med fokus på Sveriges roll i FN och vad vi vill åstadkomma som medlem i säkerhetsrådet.
Vi har gjort ett principiellt ställningstagande. Det är vårt cv på FN-området som ska ligga till grund för hur vi vill att andra länder ska bedöma vår kandidatur.
Vi har en ställning i FN som har byggts upp genom åren. Vi har lämnat omfattande bidrag till de fredsfrämjande insatserna. Vi är en av de allra största bidragsgivarna till FN:s utvecklingssamarbete och humanitära bistånd. Vi agerar för att stärka organisationens förmåga till freds- och statsbyggande, konfliktförebyggande och medling. Och vi tar tydlig ställning för nedrustning och icke-spridning.
Som en röd tråd löper övertygelsen att säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter är sammanlänkade och att varaktig fred och välstånd inte är möjligt om någon av dessa länkar brister.
Ett starkt och effektivt FN, med säkerhetsrådet som nav, ligger entydigt i vårt intresse. Det är den bästa garantin för en världsordning byggd på respekt för folkrätten. Samtidigt är det viktigt att öppet erkänna FN:s tillkortakommanden och aktivt söka hantera dessa. En romantiserad FN-bild tjänar ingen på, allra minst FN.
Sverige är och ska vara en pålitlig FN-vän - men ingen okritisk sådan.
Då Urban Ahlin (S), som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Monica Green (S) i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 3 Monica Green (S)
Herr talman! Det är Urban Ahlin som har ställt interpellationen till Carl Bildt om engagemanget och kampanjen för att få en plats i säkerhetsrådet. Urban Ahlin är på väg från Moskva och hade inte räknat med att debatten på förmiddagen skulle gå så snabbt. Därför har han bett mig att ta emot svaret.
Det är en viss uppgivenhet jag hör från Carl Bildt. Det är en gammal tradition att man ska kampanja, men sådant ska vi inte ägna oss åt, låter det som när Carl Bildt ger sitt svar.
Det är synd att Sverige har en uppgivenhet inför så viktiga frågor. Precis som Carl Bildt skriver har Sverige stark ställning - eller har i alla fall under lång tid haft det. Vi har ett starkt engagemang, och vi har en stolt historia att titta tillbaka på när det gäller vårt engagemang inom FN. Det ska vi naturligtvis ta till vara.
Vi ska inte ge upp. Vi ska inte göra som Carl Bildt och den borgerliga regeringen gör, nämligen ge upp på förhand och säga: Det är för dyrt - vi kan inte åka runt och köpa röster. Nej, det är klart att vi inte ska köpa röster. Men givetvis ska vi kampanja för Sverige. Det räcker inte med att sätta upp en videofilm och tro att andra länder kommer att titta på den.
Regeringens problem är att ni har tappat intresset för FN, tvärtemot vad ministern säger i svaret. Vårt anseende håller på att falna inom FN. Vi har tidigare haft svenska FN-ledda internationella insatser, och nu har vi mycket färre sådana. Det är tvärtemot vad ministern hävdar, för regeringen har faktiskt skurit ned på stödet till FN:s utvecklingsinsatser. Den negativa trenden behöver vändas.
För två år sedan, i budgetpropositionen för 2012, skrev regeringen: "Sverige kandiderar till säkerhetsrådet för perioden 2017-2018." Men vi ser ingen kampanj - vi har inte sett några tecken på någon sådan, precis som Urban Ahlin skriver i sin interpellation.
Om en svensk kandidatur i FN:s säkerhetsråd ska ha någon möjlighet att lyckas måste regeringen arbeta för att samla stöd för Sverige. Det svenska misslyckandet med att ta plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter visar att ett sådant stöd är långt ifrån självklart. Sverige kan inte ta något för givet.
Vi hade tidigare, som jag sade inledningsvis, en stark ställning. Men den håller på att gå förlorad, och det beklagar jag.
Anf. 4 Fredrik Malm (FP)
Herr talman! Det är ett intressant och välavvägt svar på interpellationen. Det handlar om vilken roll Sverige ska ha i det internationella samfundet och vilken roll Sverige har i världspolitiken i vidare mening än så.
Jag vill, herr talman, bara säga några ord med anledning av föregående talare, som hävdar att Sverige håller på att förlora sin ställning inom FN. Vad bygger Monica Green det på? Finns det några undersökningar som visar att Sverige nu är mindre populärt i världen än vi var för några år sedan? Finns det några undersökningar som säger att människor klagar på att Sverige inte längre fullgör något internationellt humanitärt åtagande?
Låt oss titta på en av de absolut viktigaste frågorna för världssamfundet just nu. Det handlar om de människor som flyr från kriget i Syrien. Nu är det över 2,3 miljoner registrerade flyktingar i UNHCR:s läger i Jordanien, Libanon, Turkiet, Irak och Egypten. Av dem tar EU:s 28 medlemsstater inte emot mer än 1 340 i år permanent och sedan ytterligare 6 000 på vad som kallas humanitarian admission, någon sorts tillfälliga uppehållstillstånd.
Sverige tar emot 400 av dessa, och vi tar emot 1 900 kvotflyktingar i år. Vi är det land i världen som, skulle jag säga, tar det största humanitära ansvaret inom just denna flyktingdel. Därtill har vi en rad olika FN-organ där Sverige ger mycket omfattande basbudgetstöd, och vi har en rad andra projekt där Sverige går in mycket aktivt inom biståndsområdet och stöder olika typer av FN-engagemang, inte minst när det handlar om de palestinska flyktingarna till exempel.
Det blir väldigt märkligt när Socialdemokraterna går upp i debatten om ett interpellationssvar som handlar om att Sverige faktiskt avser och har ett intresse av att sitta med i FN:s säkerhetsråd och någonstans beskriver det som att vi har monterat ned vårt FN-engagemang.
Det blir mycket märkligt, herr talman, så jag gick mest upp för att försöka balansera det föregående inlägget en aning och tacka utrikesministern för ett utmärkt interpellationssvar.
Anf. 5 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag ska inte balansera Monica Green men bara säga detta. Det handlar inte så mycket om Sverige utan om det faktum att vi - om vi ska vara realistiska, och det ska vi försöka vara - har haft en serie av nordiska nederlag i Förenta nationerna: nederlag för den isländska kandidaturen till säkerhetsrådet, för den finländska kandidaturen till säkerhetsrådet och för den svenska kandidaturen till MR-rådet. Då är det naturligt att man stannar upp och funderar.
Vi kan konstatera att världen har förändrats. Vi startade ambitionen att sitta i säkerhetsrådet som ett nordiskt land varannan mandatperiod när det fanns ca 50 medlemmar i FN - i dag är det 193. Det är klart att förutsättningarna har förändrats. Och förutsättningarna har förändrats i en lång rad andra hänseenden. Det gör att vi ska bedriva detta på ett lite annat sätt än tidigare, för annars lyssnar vi inte på de budskap som har kommit.
Vi är stora i FN. Det är sant som Monica Green säger att vi har färre i fredsbevarande operationer nu än tidigare, det vill säga i FN-operationer, med mandat från FN:s säkerhetsråd, nota bene - det finns många andra. Men vi är mycket större när det gäller humanitära insatser och flyktingar än vad vi har varit tidigare.
Det är lite av en förskjutning, från det militära till det humanitära, som har skett vad gäller våra FN-insatser. Men vi ska fortsätta att arbeta på detta.
Jag noterar att det i den socialdemokratiska skuggbudgeten är ett ytterligt rudimentärt inslag ekonomiskt för dessa saker. Jag tror att det blir något mer än vad Socialdemokraterna har föreslagit. Men det blir i alla fall inga röstköpskampanjer av det slag som vi dess värre har sett från en del andra länder.
Vi ska bygga vidare på detta med en realistisk bild av hur världen ser ut och med en realistisk bild av vad vi kan åstadkomma men också med en stolthet över de stora insatser, inte minst på den humanitära sidan, som vi har gjort ännu starkare under de senaste åren och som är påtagligt uppskattade på bredden av FN-systemet.
Anf. 6 Monica Green (S)
Herr talman! Jag fick några frågor av Fredrik Malm som tyckte att Sverige visst har ett mycket gott anseende ute i världen och att det tydligen är lika bra som när vi hade en generalsekreterare i FN.
Vi har en stolt historia inom FN, och det har vi haft under mycket lång tid. Sverige har ett gott anseende. Men vad jag menar är att det håller på att falna. Ett bevis för det är att vi har färre FN-ledda styrkor ute, precis som Carl Bildt just vidimerade. Vi har aldrig haft så få som vi har nu.
Vi svenskar borde engagera oss mer i FN eftersom vi har mycket
record
att ta till vara. Vi skulle kunna jobba för att reformera säkerhetsrådet, stärka förebyggande åtgärder, stärka FN:s förmåga till konflikthantering och fredsfrämjande insatser och så vidare. Det finns massor att göra inom det fredsbevarande arbetet.
Carl Bildt säger tydligt här att det nu är så många länder som ansöker om en plats i säkerhetsrådet att det inte är så stor idé för oss att göra det. Det är bara att inse fakta och att vi inte kommer att få en plats. Det är bättre att vi sätter upp en videofilm som någon kan titta på om de är intresserade.
Utrikesministerns förfaringssätt och att han låter så uppgiven är inte bra för Sverige. Det är klart att en utrikesminister med ett stort engagemang ska jobba och argumentera för varför Sverige skulle platsa och inte bara konstatera fakta att det ändå inte kommer att gå och att det därför inte är någon idé.
Jag tycker att det är en uppgiven inställning, vilket jag tycker att jag har fått vidimerat här i dag. Detta är alltså ytterligare ett tecken på att Sveriges engagemang i FN håller på att falna. Här har jag fått ytterligare ett bevis för det, Fredrik Malm.
Anf. 7 Fredrik Malm (FP)
Herr talman! Monica Green är en mycket skicklig detektiv om hon har hittat dessa bevis.
Vad jag försökte förklara i mitt förra inlägg var raka motsatsen till den bild av verkligheten som Monica Green målar upp av att Sverige skulle ha ett mindre engagemang i FN i dag och att vi skulle uppfattas som mindre pålitliga på något sätt i den internationella politiken och när det gäller att värna den humanitära rätten och annat.
Vi måste vara medvetna om att vi här i Sverige ofta upplever att vi kan göra mer. Vi ser att vi inte gör tillräckligt och så vidare. Men det är utifrån våra mått och den debatt som vi har här i Sverige mellan regering, opposition och olika partier.
Om vi jämför med hur många andra länder i världen agerar, till exempel när det handlar om att ta emot kvotflyktingar, när det handlar om basbudgetstödet till FN:s institutioner och mycket annat, ser vi att Sverige ställer upp oerhört mycket. Det gör vi fortfarande. Jag kan försäkra Monica Green om detta.
Sedan handlar inte allting i Förenta nationerna om att låsa sig vid en viss struktur. Sverige har av tradition valt att engagera sig mycket i sak. Vi hjälper flyktingar. Jag driver hellre en kampanj, Monica Green, för rätten för flyktingar från Syrien att kunna få en vidarebosättning och för rätten för Libanon att inte kollapsa när Syrien dras ned i fallet - Libanon behöver inte också dras med. Jag kampanjar hellre för flyktingar från Syrien, Monica Green, än att nödvändigtvis driva en stor och svulstig kampanj för en plats för Sverige i FN:s säkerhetsråd.
Nu väljer vi att göra detta ordnat och realistiskt. Men om vi får en socialdemokratisk utrikesminister framöver är Monica Green välkommen att binda upp utrikesministerns och hela förvaltningens resescheman och lägga om hela utrikespolitiken till en jättestor kampanj för bara två år i FN:s säkerhetsråd. Det är viktigt att vara realistisk
i detta sammanhang och att ha en planering och att stärka de kärnvärden som Sverige står för. Men en kampanj för kampanjens skull för en plats i FN:s säkerhetsråd är inte nödvändigtvis det viktigaste när man har enorma humanitära uppgifter framför sig och där Sverige gör ett storartat arbete.
Anf. 8 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag vet inte vad det är för videofilm som Monica Green tittar på. Jag var inte medveten om att vi hade några videofilmer. Jag kan försäkra henne om att jag inte ser någon stor framtid i att bara kampanja via videofilmer. Jag vet inte riktigt vad detta kommer från.
Jag konstaterar att det är riktigt att det är relativt få svenska trupper under FN-flagg just nu. Det har varit andra sådana perioder, om vi går tillbaka i historien. Det är ingen nyhet alls. Detta beror lite grann på den internationella situationen. Men vi har haft många trupper ute, och vi har ett mycket omfattande engagemang i de FN-sanktionerade operationerna i till exempel Afghanistan. Det har varit jätteinsatser humanitärt, biståndsmässigt och säkerhetsmässigt med stöd av FN:s säkerhetsråd. Vi har ett mycket omfattande stöd just till de olika fredsförebyggande operationer som FN gör.
Jag ser inte antalet soldater som det huvudsakliga måttet på vårt engagemang i FN. De resurser vi avsätter till humanitära insatser är väl så viktiga, också när det gäller vår vilja att ta emot flyktingar och hjälpa till i akuta konfliktsituationer i världen, Fredrik Malm.
Anf. 9 Monica Green (S)
Herr talman! Jag har i denna debatt fått bekräftat att vi har en ganska uppgiven utrikesminister som redan har insett att Sverige inte kommer att få någon plats i säkerhetsrådet och att det därför inte är så stor idé att kampanja för detta.
Sedan har jag ingenting emot att man har kampanjer för flyktingar och att vi ska ta emot fler. Det får folkpartister för min del gärna sätta i gång. Jag har ingenting emot det.
Men regeringen skrev faktiskt i sin budgetproposition 2012 att Sverige kandiderar till säkerhetsrådet för perioden 2017-2018. Om man inte har tänkt göra någonting för att komma med där, är det då så stor idé att ansöka? Detta blir en bekräftelse på att man skickar in en ansökan men inte tror att Sverige kommer att få en plats i säkerhetsrådet och att det därför inte är så stor idé att plädera för det.
Vi ska över huvud taget engagera oss mer i FN, i FN:s fredsstyrkor, i fredsbevarande åtgärder och i FN-organet som sådant. Vi ska naturligtvis också ha en human flyktingpolitik, om företrädaren från Folkpartiet antydde att vi inte skulle ha det. Naturligtvis ska vi ha det. Men vi kan engagera oss mer i FN. Vi har en stolt historia att se tillbaka på, och denna
record
borde Carl Bildt ta till vara mycket mer än han gör.
Anf. 10 Ismail Kamil (FP)
Herr talman! Anledningen till att jag begärde ordet var att jag från talarstolen hörde påståendet att Sverige har tappat intresset för FN. Man ger på något sätt sken av att vi under alliansregeringens tid har tappat intresset för FN. Så är inte fallet. Under alliansregeringens tid har Sverige faktiskt stärkt sin roll. Vi har tagit flera steg framåt. Sveriges goda rykte kommer inte från ingenstans, utan det beror på det engagemang som Sverige har haft, inte minst när det gäller Sveriges starka ställning i fråga om flyktingar, mänskliga rättighetsfrågor, kvinnofrågor, Afghanistan och Syrien. Sverige har intagit en starkare ställning jämfört med hur det har varit tidigare.
Jag tycker alltså att Sverige visst kan göra mer, men det innebär inte att Sverige har tappat intresset för FN eller att Sverige har tappat engagemanget. Det tycker jag är att gå för långt. Jag gillar inte när man svartmålar. Finns det ingen saklig grund tycker jag inte att man ska svartmåla. Tvärtom ska vi vara stolta över Sveriges roll och vad Sverige har åstadkommit.
Anf. 11 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Utan att förhäva oss själva tror jag att den allmänna bedömningen, om man lyssnar runt om i världen, är att vi har stärkt Sveriges utrikespolitiska ställning i Norden, Europa och världen. Det kan man ta del av den internationella mediebilden och se.
Sedan ska vi arbeta med frågorna på ett klokt och modernt sätt. Jag tror att vi har mycket goda möjligheter om vi gör det. Men jag tror att det vore mindre klokt, för att uttrycka sig diplomatiskt, att bara trava på som om ingenting hänt mot bakgrund av den serie av röstnederlag nordiska länder har haft. Det ligger ett budskap i detta om att FN och världen har förändrats. Uppfattningen att vi lever i 1950-talet är felaktig; vi lever i det andra decenniet av ett nytt årtusende. Det är en ny värld och ett nytt Förenta nationerna, och vi måste arbeta på ett nytt och modernt sätt.
Jag tror att vi kan bli stilbildande med en klok, modern och annorlunda kampanj för att genomföra detta. Då tror jag också att våra möjligheter är mycket goda. Jag hoppas och vill gärna så här i julhelgen uttala min övertygelse om att även Monica Green kommer att vara en såväl engagerad och viktig som effektiv medhjälpare i det arbetet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.