Skattepolitik och sysselsättning
Interpellation 2012/13:40 av Jakobsson, Leif (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-10-19
- Anmäld
- 2012-10-19
- Besvarad
- 2012-11-06
- Sista svarsdatum
- 2012-11-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 oktober
Interpellation
2012/13:40 Skattepolitik och sysselsättning
av Leif Jakobsson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit en stor bolagsskattesänkning, från 26,3 till 22 procent. Regeringen har med detta i bolagsskattefrågan gett sig in i ett ”race to the bottom” i ett krisande EU och Europa där andra stater tvingas höja sina skatter. Regeringens ”reform” är inte heller fullt ut finansierad till skillnad från den sänkning vi socialdemokrater föreslår. Regeringen står därmed för samma skattepolitik som lett exempelvis Grekland djupt ned i sin kris, fast med ett bättre utgångsläge.
Mina frågor till finansministern är:
1. Hur många fler tusen anställda räknar finansministern och regeringen med att bolagsskattesänkningen ska ge 2013, 2014 och 2015?
2. Vilka ytterligare skattesänkningar planerar finansministern och regeringen för år 2014 som kan ge fler jobb?
Debatt
(14 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:40
Webb-tv: Skattepolitik och sysselsättning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:19 Tisdagen den 6 novemberProtokoll 2012/13:19 10 § Svar på interpellation 2012/13:40 om skattepolitik och sysselsättning
Protokoll från debatten
Anf. 43 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Leif Jakobsson har frågat mig om hur många fler tusen anställda som jag och regeringen räknar med att bolagsskattesänkningen ska ge 2013, 2014 och 2015 och vilka ytterligare skattesänkningar som regeringen planerar som kan ge fler jobb för 2014.
Bolagsskattesänkningen kommer att stärka företagsklimatet och göra Sverige mer attraktivt för inhemska och utländska investeringar. Kilen mellan företagens vinst före skatt och investerarnas avkastningskrav efter skatt minskar. När skattekilen minskar blir fler investeringar lönsamma. Investeringar som utan bolagsskattesänkningen inte hade gjorts eller kanske hade gjorts utomlands, kan nu genomföras i Sverige. Fler investeringar ökar både kapitalstocken och kapitalintensiteten i den svenska ekonomin. En högre kapitalintensitet i företagen påverkar produktiviteten, vilket skapar utrymme för högre löner. Det är viktigt att föra en politik som möjliggör för en gynnsam reallöneutveckling för svenska löntagare. Högre löner ökar arbetsutbudet och på sikt sysselsättningen.
I budgetpropositionen för 2013 har regeringen valt att inte sätta några siffror på den förväntade sysselsättningseffekten av den förslagna bolagsskattesänkningen. Detta beror på att den ekonomiska litteraturen visar att det råder osäkerhet om hur lång tid det tar innan bolagsskattesänkningar får full effekt på sysselsättningen och hur stor sysselsättningseffekten blir. I den ekonomiska litteraturen finns dock övertygande belägg för ett positivt samband mellan sänkt bolagsskatt och högre sysselsättning.
Vad gäller frågan om regeringens ekonomiska politik för 2014 avser regeringen att återkomma med besked i budgetpropositionen för 2014.
Anf. 44 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Anledningen till att jag framställde den här interpellationen är naturligtvis den situation Sverige befinner sig i. Vi har massarbetslöshet. Var tolfte som vill arbeta förvägras arbete i Sverige i dag. Det är ett oerhört slöseri som slår mot enskilda och välfärden. Var och en förstår hur mycket bättre skola vi kunde ha och hur mycket bättre äldrevård och sjukvård vi kunde kosta på oss i vårt land om den där tolfte personen också fick ett jobb.
Det är regeringens ansvar att föra en politik som motarbetar arbetslösheten och gynnar sysselsättningen. I en så akut situation med massarbetslöshet som Sverige befinner sig i är det för de allra flesta självklart att den ekonomiska politiken inriktas på konjunkturstimulans, åtgärder som stimulerar köpkraft, offentlig konsumtion och investeringar.
Sett i det ljuset är naturligtvis den bolagsskattesänkning som regeringen föreslår, där man använder två tredjedelar av reformutrymmet till att sänka bolagsskatten, någonting som vi uppenbarligen är överens om inte kan påstås ge några sysselsättningseffekter inom den överblickbara framtiden, ingenting som påverkar den nuvarande nivån på arbetslösheten. Det är fråga om en budget befriad från konjunkturpolitik.
Socialdemokratins hållning är pragmatisk. Vi ska inte sticka ut och ha högre bolagsskatt än våra konkurrentländer. Men vi ska inte heller starta något slags "race to the bottom". I en situation där många europeiska länder försöker sanera sina ekonomier och få in mer skattemedel genom bolagsskatt och på andra sätt är det ganska utmanande att Sverige sticker ut och säger att vi ska gå ned långt under genomsnittet. Reaktionerna i Köpenhamn och Helsingfors på det här förslaget har varit att de nu kanske också måste titta över sina bolagsskattesatser. Det är inte ett bra sätt att hantera det nordiska och det europeiska samarbetet. Man kan undra vad kompisarna på Ekofin säger efter det här utspelet.
Vem är det då som tjänar på detta, och vad skulle man kunna göra i stället? Jag har tittat på siffrorna från 2010 och räknat med bolagsskattesänkningen. Handelsbanken får 450 miljoner i lägre skatt. Det skulle ge 800-900 nya lärare i stället om man valde att satsa på utbildning. Skandinaviska Enskilda Banken får 140 miljoner. Det skulle kunna innebära att väldigt många ungdomar fick en rejäl utbildning och en plats i arbetslivet. Swedbank får 350 miljoner. Det är vad vi socialdemokrater föreslår att lägga på nattis, underhållsstödet och insatserna mot organiserad brottslighet. Detta är vad tre banker får i sänkta skatter och vad man skulle kunna göra i stället för att förbättra Sverige och sänka arbetslösheten.
Totalt tjänar bankerna 1,8 miljarder på detta. Det är lika mycket som vi socialdemokrater lägger i vår budget på att avskaffa det förödmjukande fas 3, som 30 000 personer stängts in i. Energibolagen tjänar 1 ½ miljard. Det är lika mycket som vi socialdemokrater lägger i vår budget på att slopa sjuklöneansvaret den ena veckan.
Hur tänkte ni, Anders Borg?
Anf. 45 Carl B Hamilton (FP)
Fru talman! Leif Jakobsson avslutade med att fråga hur man tänkte. Om man tänker sig att bedriva konjunkturpolitik är inte bolagsskatten det naturligaste instrumentet att använda. Tajmningen kan vara bra för en sänkning av bolagsskatten, som i det här fallet. Men tanken är inte att sedan höja den i ett bättre konjunkturläge.
Jag tror att det är väldigt viktigt att man sänker bolagsskatten i Sverige. Vi har ett behov av att säkra lokaliseringen av produktion, investeringar och beskattning av vinster, så att det sker i vårt land och inte successivt flyttar till andra länder, inte minst till Storbritannien, som också har planer på att sänka bolagsskatten. Det innebär att det behålls fler jobb i Sverige och flyttas fler jobb till Sverige. Det innebär att Sverige blir attraktivare som ett land att lokalisera produktion och investeringar till.
Med tanke på den affärsplan som ni har diskuterat inom Socialdemokraterna, där ord som "innovation", "investeringar" etcetera står som spön i backen, är det konstigt att ni i denna för den lite mer långsiktiga utvecklingen av näringslivet avgörande fråga är emot. Men ni är bara delvis emot, inte helt emot, som man skulle kunna tro av Leif Jakobssons inlägg. Då blir frågan till Leif Jakobsson: Om det nu är så dåligt som du här framställer det i talarstolen, varför går ni då med på sänkt bolagsskatt över huvud taget? Men det gör ni, och det är naturligtvis bra.
Man ska inte tro att skyddet av skattebaserna enbart gynnar dem som arbetar i de företag - det behöver inte bara vara industrier - som är utsatta för internationell konkurrens. Att man skyddar skattebasen innebär också att man gynnar dem som är beroende av den offentliga sektorn för att de tar emot transfereringar därifrån eller arbetar där. De gynnas av att man har ett näringsliv som stannar kvar i Sverige, växer i Sverige samt placerar sina vinster i Sverige och tar ut dem till beskattning här, i den mån de kan flyttas mellan olika länder.
Det är också viktigt och nästan självklart att det sätt att beräkna skatteintäkter som används i budgeten är mekaniskt. Det är en konversion. Om man hade bibehållit den tidigare skattesatsen - som fortfarande gäller - är det klart att skattebasen successivt hade flyttat. Skatteintäkterna vid oförändrad politik hade alltså minskat. Den totala intäkten från denna skattebas hade inte varit oförändrad, vilket dock Leif Jakobssons resonemang utgår från. Skattebasen hade flyttat ut och beskattats i andra länder. Därför är det viktigt att vara proaktiv och vidta åtgärder.
Det var lite magstarkt att säga att den föreslagna skattesänkningen är ett steg mot en grekisk situation i svensk ekonomi. Jag blev lite förvånad över denna antydan. Jag tror att vi tack och lov befinner oss väldigt långt från den situationen.
Sedan är det väl ändå så, Leif Jakobsson, att den före detta Volvochefen Leif Johansson har en poäng när han lyfter fram detta som ett problem för svenskt näringsliv. Leif Jakobsson var väldigt noga med att han inte avvisar inlägg från den typen av personer, men i sak går han emot den typ av argumentation som den före detta Volvochefen Leif Johansson fört fram.
Anf. 46 Fredrik Schulte (M)
Fru talman! Jag skulle vilja ta vid där Carl B Hamilton började. Det är väldigt märkligt att höra en indignerad Leif Jakobsson beklaga sig här i talarstolen över att vi sänker bolagsskatten och ställa den retoriska frågan hur vi tänkte när vi lade fram det förslaget, när Socialdemokraterna själva lägger fram en budget som också innehåller sänkningar av bolagsskatten. Hur tänkte ni då, Leif Jakobsson?
Det finns flera goda skäl till att sänka bolagsskatten. Jag skulle framför allt vilja nämna två stycken.
Som både finansministern och Carl B Hamilton varit inne på är bolagsskatten den kanske mest skadliga skatten när det kommer till att förstöra förutsättningarna för tillväxten. Det är den skatt som kommer att ställa till det mest när vi ska försöka utveckla svensk ekonomi och skapa bättre levnadsvillkor här i Sverige. Det finns flera skäl till det. Som man varit inne på i debatten är det väldigt lätt för framför allt stora företag att flytta sin verksamhet till länder där man har lägre skatt, som Luxemburg, Storbritannien och Cypern. Att ha låg bolagsskatt är också en viktig förutsättning för att kunna attrahera utländskt kapital. Vi är ett litet land med en liten ekonomi. Vi är i stort behov av att människor från andra länder kommer hit till Sverige med pengar, investerar dem och på så sätt skapar nya arbetstillfällen.
Något som ibland glöms bort i debatten är att bolagsskatten betalas av de lönsamma företagen. Det är alltså inte företag som går plus minus noll som betalar bolagsskatten, utan företag som gör vinst. Vilka företag är det då som anställer ny personal? Jo, det är företagen som går med vinst. Genom att sänka skatten på vinsten ökar vi förutsättningarna för bolag här i Sverige att återinvestera, anställa nytt, växa och på så sätt skapa fler jobb.
Det andra skälet är att jag tror att bolagsskatten är en skatt som är skadlig mot välfärden. Hur tänker jag då? Jo, bolagsskatten är den mest volatila skatten. Det är den skatt vi får in mycket pengar från när det är högkonjunktur. Men vi får in väldigt mycket mindre pengar när det är lågkonjunktur.
Det första som händer i en lågkonjunktur är inte att företagen börjar friställa personal. Det första som händer i en lågkonjunktur är att vinsterna minskar. Det gör att staten får in mindre pengar. Om det är så att man går in i en långvarig lågkonjunktur som ger påtagligt mycket lägre vinster kommer det också att utgöra ett hot som välfärden. Det är vad vi ser runt om i Europa.
Vi kan titta på hur det såg ut när krisen slog som hårdast mot Sverige under början på 90-talet och hur våra bolagsskattebaser totalt eroderade. Vi fick inte in särskilt mycket pengar. Är det en lång period av lågkonjunktur är det klart att det kommer att slå mot välfärden förr eller senare.
Utifrån ett välfärdsperspektiv måste man sänka bolagsskatten. Sedan kan man gärna höja andra skatter om man inte vill lägga reformutrymme på detta. Men utifrån ett välfärdsperspektiv är det viktigt att säkerställa att bolagsskatten är låg. Om det är en brutal lågkonjunktur kommer annars staten att gå miste om stora intäkter. Det kommer förr eller senare att drabba välfärden.
Anf. 47 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Detta är regeringens största satsning i budgeten, och den är beräknad till 16 miljarder kronor. Huvudskälet är enligt regeringen att den internationella konkurrensen gör att bolagsskatten måste sänkas. Hur är det då egentligen? Det beror lite på hur man räknar och vilka länder man jämför sig med.
Om man till exempel tittar på Sveriges tio största handelspartner ligger deras genomsnittliga bolagsskatt över den svenska bolagsskatten. Den ligger på 29 procent. Typiska siffror är 30 procent för Tyskland och 28 procent för Norge. Tyskland och Norge är våra dominerande handelspartner. Det är att jämföra med dagens svenska bolagsskattenivå på 26,3 procent innan sänkningen till 22 procent. Det finns många andra europeiska länder som ligger på den nivån. Även de nya BRICS-länderna ligger ofta på en nivå på runt 25 procent och högre.
Dessutom är den reella bolagsskatten någonting annat än den formella om man tar hänsyn till de avdragsmöjligheter och periodiseringar man har på olika sätt. Man kan se i Skattestatistisk årsbok var man hamnar om man tar hänsyn till det och jämför inbetald skatt från aktiebolagen relativt företagens resultat efter finansnetto.
Enligt de siffror jag har tittat på hamnar man på ungefär 15 procent för den skatt de företag som går med vinst i genomsnitt har betalat under 2000-talet. Företag nöjer sig inte med att titta på den formella bolagsskattenivån och säga: Oj, oj, oj, vad hög den är i Sverige. De tittar också på reglerna och ser att reglerna är förmånliga.
Den föreslagna stora bolagsskattesänkningen har inte direkt applåderats av näringslivsföreträdare. Det finns företrädare för de största företagen som applåderar. Men från de mindre företagen hade man hellre sett andra saker. Vi delar också uppfattningen att dessa pengar skulle kunna gynna Sverige, kampen mot arbetslösheten och också förutsättningarna för företagen bättre.
Det kan till exempel ske genom att man förbättrar infrastrukturen och ser till att vi får en utbildad arbetskraft. Det är bättre använda pengar och bättre prioriteringar. Det ger mer jobb, mer rättvisa och skapar goda näringslivsförutsättningar i Sverige också framdeles.
Anf. 48 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Det är mycket intressant att se hur Socialdemokraterna ska förhålla sig till bolagsskatten framöver. Socialdemokraterna har traditionellt sett varit ett parti som ansett att svensk bolagsskatt bör vara låg och konkurrenskraftig för Sverige.
Nu har man landat i positionen att man helt plötsligt säger nej till en nödvändig bolagsskattesänkning och därmed i nästa budget ska komma tillbaka med ett förslag om höjning. Annars blir man lite i ett dilemma att man har väldigt högstämda ord i kritiken medan det mest sannolika är att man om tolv månader är för skattenivån på 22 procent.
Varför är detta en besvärlig skatt att diskutera ur ett socialdemokratiskt perspektiv? Det är helt enkelt därför att en bolagsskatt är den effektiva skattesatsen på ett lands kapitalstock. Det är vad bolagsskattesatsen är. Man beskattar maskiner, tillverkning, patent och produktion i ett land. Det är inte primärt fråga om kapitalägarnas vinster eller kapitalägarnas pengar. Det har vi på kapitalinkomstskattesidan. Det handlar om just beskattning på kapitalstock.
Traditionellt sett brukar socialdemokrater var relativt relaterade och starkt bundna till kapitalstocken i en positiv mening. Man är för en stark svensk industri. Har man en stark svensk industri som är basindustriorienterad har den en stor kapitalstock. För ett land som Sverige blir bolagsskattesatsen besvärlig.
Hur slår en sänkt bolagsskatt igenom? Slår den igenom i stigande sysselsättning? Varför har vi bekymmer med att ge ett väldigt exakt svar på 5 475 personer eller något liknande till Leif Jakobsson? Det beror på att i den traditionella analysen ska en bolagsskattesänkning till 100 procent slå igenom i stigande reallöner. Det är den ursprungliga analysen av bolagsskatt.
Bolagsskatten bestämmer så att säga kapitalstocken, kapitalintensiteten bestämmer produktiviteten och det bestämmer utrymmet för reallöner. Det är skälet till att när man träffar människor inom industrifacken är många i grunden väldigt positiva. De fattar att det ger reallöneutrymme. Det är reallöneutrymme. Får man en större kapitalstock har vi råd med högre löner, och då får man större löneökningar. Det är den raka logiken här.
Slår det igenom bara i reallöneökningar, eller slår det också igenom i stigande sysselsättning? Jag tror att i grund och botten i en kvartalskapitalistisk värld är ägarna i ett aktiebolag väldigt hårt drivna av kortsiktig lönsamhet. Faller lönsamheten vill de hålla den uppe. Har man en fallande lönsamhet blir det naturliga dragspelet att dra ned på personalen. Då får man varsel och uppsägningar.
Numera kommer de väldigt snabbt. Det räcker med att det darrar till i världsekonomin så börjar man att varsla folk. Om vi då sänker bolagsskattesatsen har det en positiv effekt i den meningen. Vi har gjort lite tentativa beräkningar på hur det slår igenom. Det är relativt bra och positiva sysselsättningseffekter.
Vi har valt att inte använda dem av det enkla skälet att det vi ska redovisa i budgetar och annat är sådant som vi är rätt säkra på genom bred och gedigen forskning som till exempel för a-kassan. Det har vi inte på det här området.
Låt mig bara påpeka att det inte bara är Leif Johansson som är för detta. Laura Tyson, som tidigare var chefsekonom åt Bill Clinton, argumenterade nyligen för att man i USA borde göra en bred bolagsskattereform där man skärpte kapitalinkomstskatten och i stället sänkte bolagsskatten. Det skulle vara en skatteförskjutning som gynnade produktion i USA.
Jag tror inte att man ska göra den typen av övning. Men det är alldeles uppenbart att vi har varit konsekventa i vår politik. Vi har försvarat letters och irländares rätt att ha en låg bolagsskatt därför att det bygger industri, jobb, välstånd och produktivitet i de länderna under krisen. Andra har krävt att de ska skjuta sig i foten. Därför är det också logiskt att vi för att skydda jobben i Sverige vill erbjuda en attraktiv skattemiljö för svenska storföretag.
Anf. 49 Leif Jakobsson (S)
Herr talman! Vi blev lite abrupt avbrutna mitt i debatten, men det ska jag inte belasta presidiets planering med. Jag förstår att det är en effekt av att frågan är så känslig för regeringen att hela allianskavalleriet fick anmäla sig och tidsplaneringen sprack.
Låt mig säga så här: Jag talade redan i mitt första inlägg om vår syn på bolagsskatten. Jag är pragmatisk. Sverige ska inte sticka ut. Vi ska inte skicka i väg företag genom att ha för hög nivå på skatten. Men vi ska definitivt inte heller genomföra sådana aggressiva handlingar som detta innebär både mot våra nordiska länder och - och kanske ännu mer - mot de sydeuropeiska länderna, som nu försöker få ordning på sin ekonomi. Sverige sticker ut och pressar ned bolagsskattenivån när de behöver alla skatteintäkter de kan få för att få balans i sin ekonomi.
Det var därför jag ställde frågan om vilka kommentarer Anders Borg har fått på Ekofinmötena från finansministrarna. Finansministern resonerar utifrån långsiktiga effekter av en bolagsskattesänkning, effekter på reallön och på allt annat.
Men låt oss gå tillbaka till verkligheten, vad det är som händer med förslaget och vad det får för effekter. Det är i huvudsak två typer av företag som blir de stora vinnarna. Det är banker och det är elbolag. Det finns i alla fall inte i min föreställningsvärld att Handelsbanken eller Nordea kommer att anställa nya stora skaror av människor eller att arbetslösa ungdomar ska få jobb i dessa bankpalats. Pengarna skulle, som vi ser det, kunna användas mycket bättre i det konjunkturläge vi är i och med den massarbetslöshet vi har.
Det är där skillnaden mellan den socialdemokratiska politiken och regeringspolitiken är så tydlig. Vi säger att näringslivet ska ha goda förutsättningar. Sverige ska inte sticka ut. Vi ska inte ha en bolagsskattesats som jagar i väg någon, men vi ska inte heller gynna banker och elbolag i en utsträckning som är fullständigt ohemul.
Detta handlar inte bara om skattepolitik. Det handlar om näringspolitik. Jag ser tydligt vad det egentligen är som händer. Regeringen har ända sedan finanskrisen fått mycket kritik för sin passiva näringspolitik, för att man inte jobbar med svensk industri och för att man kallar svenskt näringsliv för särintressen. Regeringen är ointresserad av att fullfölja de branschprogram som har funnits för att utveckla svensk basindustri och för att kunna få exportintäkter i framtiden.
Vad gör man då? Om man inte har någon näringslivspolitik får man väl kompensera det med en lägre bolagsskatt. Det är alldeles uppenbart. Detta är ett betyg på näringspolitiken och ett betyg på näringsministrarnas misslyckande. I stället för det som Sverige har varit så bra på - att hela tiden ligga i framkant när det gäller utveckling, innovationer och att komma framåt - är den här regeringens ambition tydligen att vår näringspolitik nu ska handla om att ta upp en kamp med Kanalöarna om bolagsskattesatser. Det är verkligen inte någon framtidsväg för Sverige.
Anf. 50 Carl B Hamilton (FP)
Herr talman! Den socialdemokratiska argumentationen är lite obegriplig. Leif Jakobsson säger att vi inte ska pressa ned skatten med tanke på andra länder, särskilt dem i Sydeuropa. Då blir frågan: Varför går ni med på en sänkning över huvud taget? Varför ska inte skatten ligga kvar på den tidigare nivån? Det blir mycket bättre då för de länder som nu pressas ned av regeringen, om nu Leif Jakobssons argumentation skulle vara korrekt. Detta är helt obegripligt och ologiskt.
Om förslaget går igenom i riksdagen är min fråga till Socialdemokraterna och Leif Jakobsson: Kan ni lova att ni kräver en höjd bolagsskatt om ett år? Det vore intressant att veta. Eftersom Leif Jakobsson nu frågar statsrådet Borg om hans skattepolitik om ett år kan jag fråga Leif Jakobsson om hans skattepolitik om ett år. Hur blir det med bolagsskatten om den sänks nu? Ska den åter höjas?
Anf. 51 Fredrik Schulte (M)
Herr talman! Leif Jakobsson sade att Sverige inte ska sticka ut. Det är intressant att Leif Jakobsson och Socialdemokraterna tycker att Sverige gärna får sticka ut när det kommer till att ha höga skatter eller höga bidrag. Om man tittar på vad Sverige har varit under de senaste 50 åren under socialdemokratiskt styre ser man att det har varit ett högskatteland och ett bidragsland. I det avseendet tycker Socialdemokraterna att Sverige gärna får sticka ut.
Från Alliansens sida tycker vi att Sverige ska sticka ut när det kommer till att genomföra en politik som innebär att vi stärker svensk konkurrenskraft och som innebär att vi har goda förutsättningar och spelregler för tillväxten och för att sysselsättningen ska öka. Forskningen kan entydigt bevisa att bolagsskatten är en av de absolut mest skadliga skatterna. Den är också, som jag har varit inne på, ett hot mot välfärden. När vi får en lågkonjunktur är det första som händer att bolagens vinster minskar. Om EMU till exempel skulle krascha skulle det såklart innebära att det inte blir så himla höga vinster i svenska bolag under de kommande åren. Det är klart att det skulle påverka intäkterna till välfärdens kärna.
Allt detta vet den gamla socialdemokratiska eliten om. Göran Persson har argumenterat, Pär Nuder har argumenterat och Thomas Östros har argumenterat för att vi ska ha en låg bolagsskatt. Nu har man svängt till förmån för en mer populistisk inriktning samtidigt som man själv föreslår bolagsskattesänkningar. Logiken går inte ihop över huvud taget.
Avslutningsvis tycker jag att det kan vara intressant att kort reflektera över vad det är Socialdemokraterna vill att vi ska göra i stället. Leif Jakobsson talade om fler lärare och att satsa på välfärden. Men det man i realiteten föreslår är höjda bidrag. Man föreslår höjda bidrag, och speciellt höjda bidrag till dem som är höginkomsttagare och som blir arbetslösa.
Anf. 52 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag är glad att jag sitter i Sveriges riksdag när vi genomför denna skattesänkning för våra bolag. Som ni vet har jag själv gjort karriär i näringslivet internationellt. Under den tid jag har varit där har konkurrensen blivit allt hårdare för varje år, och det kommer att fortsätta så.
Vi ser nu framför allt hur tekniköverföringen sker till östländer - Kina, Indien och Sydkorea. De gamla industrierna slås ut. Vi kan se det i Amerika. De svenska industrierna har inte slagits ut därför att vi har haft en bra skattepolitik. Vi har också haft en bra fackförening som har sett till att bevara våra goda industrier.
Jag har fått förmånen att sitta och räkna på olika länder när man ska investera. Jag kan bara säga att det är tre saker som vi tittade på i detta fall. Det viktigaste var skatten. Vad är det för skattesats i det här landet? Det var också viktigt att veta vilken politisk stabilitet som fanns. Vad finns det för arbetskraft? Vilka marknader finns i landet och utanför?
Det är oerhört viktigt att man har en låg skattesats när man nu sitter och ser hur man ska få investeringar till Sverige. Vi ska ha klart för oss att skattesatsen i stort sett betalas av näringslivet med räntesnurrorna. Det är 8,8 miljarder. Det är alltså hälften av detta som vi har. Men jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta att sänka skatten för företagen. Framför allt är det då de medelstora och stora företagen som behöver det för att klara sig.
Det är likadant om man gör en investeringskalkyl, att man gör den efter skatt. Om man gör den i landet x tittar man efter skatt. Det går inte komma ifrån att långsiktigt är det naturligtvis en oerhörd fördel för landet att man har en teknik, att man har bra arbetskraft och att man har en bra fackförening men också att man har en bra skattesituation.
Herr talman! Jag ville bara kort med detta bidra till debatten. Jag är glad att vi genomför detta och hoppas, finansministern, att vi på sikt kan gå ännu längre.
Anf. 53 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi har en realistisk bild av vad Sverige är för land. Sverige ligger långt uppe i norr. Vi är en liten ekonomi utan en stor hemmamarknad. Vi har inte naturresurser som gör oss, likt Norge, oberoende av världsmarknaden, därför att vi måste alltid köpa dem. Vi är ett litet utsatt land som kämpar för att skapa stabilitet, tillväxt och välfärd för våra medborgare. Det är klart att våra möjligheter att göra det sammanhänger med sådant som vi gör i budgetpropositionen. Det handlar om forskning, infrastruktur och vår kapitalstock.
En bolagsskatt är en straffskatt på maskiner och patent. Den slår direkt på företagens möjligheter att investera i Sverige. Vi vet av forskning och erfarenheter precis vad som händer när man har en för hög bolagsskatt. Då sänks kapitalstocken och det blir färre investeringar. Då slår det antingen direkt på reallönerna eller på sysselsättningen, negativt som positivt. Sänker man bolagsskatten blir det ett större utrymme för reallöner och fler högavlönade jobb därför att kapitalintensiteten i ekonomin förstärks. Det är det som återspeglas när Leif Johansson efter att ha haft styrelsemöte med Astra och fört precis den diskussion som Anger redovisar här kommer till slutsatsen att det är centralt för Sverige att fortsätta att ha en konkurrenskraftig bolagsskatt.
Det här gör vi inte för att vinna fördelar för Sverige gentemot övriga Europa. Sänkt bolagsskatt är vad hela Europa behöver. Det är en relativt liten del av våra skatteintäkter som kommer från bolagsskatten, och den är oerhört skadlig, särskilt för länder som Italien, Spanien, Portugal och Grekland som har haft bekymret med en alldeles för låg produktivitet.
Det är klart att en italiensk eller en spansk ekonomi som har haft en totalfaktorproduktivitet på kanske noll, en halv eller till och med ännu lägre siffror måste bygga upp en kapitalstock. De måste återbygga sin industri, sin kompetens och sin möjlighet att vara konkurrenskraftiga. Det är väl alldeles uppenbart att de behöver höja en del skatter. Då är det väl klokt om man tar de minst skadliga skattebaserna, om det sedan är konsumtion, fastigheter eller vad man nu tvingas till för beslut, och det är faktiskt det som de flesta av de här länderna har gjort. De har valt att framför allt höja skatterna på de områden där det är nödvändigt och möjligt, för man har inga val när man sitter med riktigt stora underskott. Men man ska inte driva de länderna till att få höga bolagsskatter.
Vi stod upp och försvarade både Lettland och Irland när andra krävde att de skulle backa från sina bolagsskatter. Och det gjordes med illa dold skadeglädje därför att man ansåg att de hade varit för konkurrenskraftiga och dragit till sig produktion. Det hade varit totalt destruktivt att säga: Ni har lågkonjunktur och tappar jobb, så höj den mest skadliga skatten! Det är klart att man ibland måste höja skatter, men då ska man ju välja de som gör minst skada för ekonomin.
När det gäller diskussionen om hur många jobb som skapas av bolagsskatten är det bara att välja: Hur mycket reallön blir det och hur många jobb blir det? Jag har aldrig förstått att Socialdemokraterna tycker att det är ett problem om huvuddelen av genomslaget är att svenska löntagare får högre reallöner. Det ger också köpkraft och är också betydelsefullt.
Framför allt tror jag att den samlade signalen som vi skickar till företagen med bolagsskatten, med forskningen och med infrastrukturen är att vi kommer att göra vad vi kan, inte för att åstadkomma några mirakel eller hålla Sverige utanför internationella kriser utan för att skydda jobben här.
Är man ett litet utsatt land får man vara väldigt noga med hur man bygger sin konkurrenskraft, därför att det finns ingen som ger oss något gratis i en miljö som blir allt tuffare.
Anf. 54 Leif Jakobsson (S)
Herr talman! Det är bara det att den beskrivning som Anders Borg gjorde av Sverige gäller exakt också, och kanske i ännu större utsträckning, för Danmark och Finland. I de orostider som vi befinner oss i tror jag att den nordiska enigheten är något som vi bör bejaka. Då känns det som regeringen gör som både aggressivt och som en ovänlig handling. Det socialdemokratiska förslaget innebär att vi lägger oss på genomsnittet i Norden. Det tycker vi är en rimlig och balanserad nivå.
Återigen: Vår politik handlar om andra balanspunkter, om andra balansfrågor när det gäller förmågan att få hit jobb och företag. Vi vill satsa mycket mer på det som handlar om stort kunskapsinnehåll, och för att kunna göra det måste det till ett samarbete mellan företagarvärlden, facken, staten och universiteten. Vi är ett litet land, och vi måste samarbeta för att vi ska kunna mejsla ut och förmå att ta fram våra framtidsbranscher som vi och våra barn ska leva på i framtiden.
Regeringens politik handlar snarare om att näringsliv är ett särintresse. För att kompensera denna näringspolitik väljer man att i stället gå vägen att sänka skatterna för företag och tror att man den vägen ska få till sig jobb och företag.
Jag har bara en fråga till eftersom interpellationen egentligen handlar om sysselsättning och skattesänkningar. Ni har bestämt hävdat - det är inte så många som håller med er - att jobbskatteavdragen har skapat en väldig massa jobb i Sverige. Då undrar jag utifrån den situation vi har, där var tolfte som vill jobba inte får jobba, varför ni inte lade fram ett femte jobbskatteavdrag i budgeten?
Anf. 55 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag skulle vilja göra några reflektioner. Varför skulle man då investera i Sverige? Jo, vi har en mycket bra fackföreningsrörelse - sträck på dig! Och det är viktigt för ett företag som utifrån investerar att det finns regler på arbetsmarknaden, att de fungerar och att vi har en bra produktivitet.
Vad mer är viktigt? Jo, forskning och utveckling, och det är ju det som regeringen satsar på i sin forskningsproposition. Och vad jag förstår på regeringen ska man satsa ännu mer på denna sida, för även där är det stenhårt. Det är en enorm överföring av teknologi till länderna i Östasien. Där har vi inget val. Som ett litet land, som finansministern säger, måste vi satsa också på det området.
Sedan har vi då skattesituationen, och där ska vi ligga i topp. Vi måste ligga i topp.
Detta är de tre bitar som vi har talat om.
Vår marknad är väldigt liten. Vi kan inte investera i en stor fabrik i Sverige och sälja till svenska kunder, eftersom marknaden är väldigt liten, utan det måste exporteras ut. Därför är det viktigt att se till att de andra parametrarna fungerar: forskning och utveckling, bra arbetskraft och en låg skattesats.
Jag hoppas att vi på sikt kommer ned till i storleksordningen 15 procent.
Anf. 56 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Jag ska träffa Finlands statsminister nästa vecka för att tillsammans med hans ekonomiska råd i Finland föra en diskussion om utvecklingen.
Det är alldeles uppenbart att Finland och Sverige stärker varandra. Vi samarbetar. Det gör vi också med Danmark och Norge. Men tittar vi på Nokia och Ericsson är det för oss en jättenackdel att det inte har gått bra för Nokia, därför att det fanns ett telekomkluster i Norden som hjälpte oss båda.
Skogsindustrin står nu inför utmaningar, och vi vet att UPM, Stora och Holmen är bland de bästa företagen. Det är det klart att det stärker oss att vi är ett skogskluster, delvis av naturliga skäl - vi har ju gubevars både granen och tallen här - men också därför att vi har en kompetens i den industrin.
Om vi får en större kapitalstock i Sverige, om det kommer mer innovationer och mer investeringar gör vi inte någonting för att skada det nordiska samarbetet. Då underlättar vi det. Ju mer integrerad och attraktiv Norden är som investeringsmiljö, desto bättre är det. Det handlar naturligtvis inte bara om bolagskatten, utan det handlar också om infrastruktur, forskning, utbildningssystem. Det är faktiskt de nordiska länderna som på de flesta konkurrenskraftslistor kommer i topp. Då stärks vi gemensamt.
Vi måste dock fortfarande vara medvetna om vad vi är, nämligen små utsatta länder under ett hårt tryck. Vi kommer inte att ha en enklare situation om tio; den kommer att vara tuffare. Kineserna har halva sin bnp i industriproduktion. De kommer att höja förädlingsvärdet i den och gå djupt ut på marknaden framöver. Det gäller för hela Asien.
Ska vi möta det måste vi ha en konkurrenskraftig miljö. Det handlar om skatter, infrastruktur, forskning, ägande, entreprenörskap, utbildning och bra och stabila relationer på arbetsmarknaden. Det är samtalsrelationer mellan fack, arbetsgivare, regering och riksdag som gör att man kan få en stabilitet i detta. Det är vad denna fråga i grund och botten handlar om, herr talman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.