Medel från Viltvårdsfonden och vargpolitiken

Interpellation 2010/11:331 av Ehn, Tina (MP)

av Ehn, Tina (MP)

den 21 april

Interpellation

2010/11:331 Medel från Viltvårdsfonden och vargpolitiken

av Tina Ehn (MP)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Sveriges vargstam har återigen blivit utsatt för den licensjakt som många har kritiserat, men som regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten har drivit igenom. Licensjakten har kritiserats av EU-kommissionären Potocnik som uttalar att de ”svenska myndigheternas agerande ger mig få andra val än att föreslå till EU-kommissionen att starta ett formellt förfarande mot Sverige för brott mot EU:s miljölagstiftning”. Den processen rullar vidare.

Sveriges rovdjurspolitik haltar, kan man nog påstå. Många organisationer i Sverige arbetar aktivt med rovdjursfrågor, inte minst informerar man om rovdjur och sprider kunskap om de vilda djuren och deras roll i ett större sammanhang. Många organisationer arbetar mer eller mindre ideellt, andra har mer resurser till sitt förfogande.

Sveriges jägarorganisationer är speciellt involverade och har ett speciellt ansvar. De har också ansvar för det som kallas för det allmänna uppdraget. Och de tilldelas medel ur Viltvårdsfonden för att genomföra det som ingår i det allmänna uppdraget.

Jägarorganisationerna har tilldelats en framträdande roll i genomförandet av riksdagens beslut om en ny rovdjursförvaltning, där bland annat en aktiv förvaltning av vargstammen ingår. I enlighet med vad som framgår av proposition 2008/09:210, En ny rovdjursförvaltning, bör såväl Jägarnas Riksförbund som Svenska Jägareförbundet arbeta med lokal förankring av processer med flytt och införsel av vargar.

Jägarorganisationerna får också bidrag ur Viltvårdsfonden för dessa aktiviteter. Enligt Jägareförbundets hemsida har regeringens nya rovdjurspolitik tillkommit efter en överenskommelse mellan bland annat jägarorganisationerna och regeringen. Miljöministern har motiverat licensjakten för varg med att detta ska öka acceptansen för varg.

I beslutet den 29 oktober 2009 om bidrag till Svenska Jägareförbundet för 2010 står till exempel att ”förbundet ska även tillsammans med Jägarnas Riksförbund under 2010 påbörja arbetet med en lokal förankring av processer med flytt och införsel av vargar i syfte att öka livskraften i den skandinaviska vargstammen”. Beslutet tar också upp problemet med den illegala jakten och anger att ”mot bakgrund av Brottsförebyggande rådets rapport 2007:22 om illegal jakt på stora rovdjur samt för att ge ökat utrymme för en klok förvaltning av rovdjuren på regional nivå, bör särskild uppmärksamhet ägnas den illegala jakten på stora rovdjur”.

Det finns som nämnts flera organisationer än jägarorganisationer som verkar för de ändamål som finns för bidrag från Viltvårdsfonden. Bland annat deltar flera ideella föreningar i de regionala viltförvaltningsdelegationerna. Dessa organisationer kan tänkas arbeta väl så effektivt för att ändamål för Viltvårdsfondens medel uppnås. Svenska Jägareförbundet verkar vara inne på samma linje. I sitt remissyttrande över Naturvårdsverkets förslag till genetisk förstärkning för den svenska vargstammen skriver Jägareförbundet bland annat att det ”bör tydliggöras att inte enbart jägarorganisationerna ska vara drivande i denna fråga, utan även de organisationer som primärt arbetar för rovdjur ska arbeta för en förankring av besluten”.

Inför jaktstarten skrev miljöministern i en debattartikel att han tycker att det av riksdagen fastställda taket på 210 vargar är för lågt. Den 10 januari hade en av Jägareförbundets främsta företrädare enligt medieuppgifter sagt att föreningen kommer att fortsätta slåss för att nivån sänks till 150 vargar. Jägareförbundet säger sig ha hållit ett stort antal möten om vargflytt, med god respons. Men förbundet skriver att det nu ser små möjligheter att lyckas med det framgent om inte antalet vargar fryses på nuvarande nivå, underförstått även långsiktigt. Några dagar senare, den 14 januari, skrev Jägareförbundet i ett pressmeddelande att de snarast skulle begära att få träffa miljöministern sedan Naturvårdsverket avslagit deras begäran om ökad tilldelning av varg. Den 20 januari beslutade regeringen enligt uppgift om ökat bidrag till Jägareförbundet ur Viltvårdsfonden.

Diskussionen efter presentationen av Rovdjursutredningens delbetänkande har följt samma spår.

Nu finns jägarorganisationernas återrapportering av hur bidraget använts vad avser lokal förankring för införsel av varg. Hur mycket av bidraget på totalt drygt 50 miljoner kronor som gått åt för det lokala förankringsarbetet framgår inte av Svenska Jägareförbundets rapport. Förbundet skriver:

”Information omkring processen med införsel av vargar och behovet av genetisk förstärkning har delgetts vid möten specifikt anordnade för vargflytt för cirka 1 500 personer. Utöver detta har ämnet varit föremål för diskussioner vid huvuddelen av övriga informations-/utbildningstillfällen (jaktledare, rovdjursutbildning, klövviltförvaltning m.m.). Aktiviteter som samlat totalt c:a 20.000 deltagare, exkl. möten som förtroendevalda arrangerat utan medverkan från tjänstemän. Utöver detta har införseln av vargar behandlats vid åtskilliga tillfällen i Svensk Jakt och på hemsidan.”

Ett exempel på hur frågan behandlats infördes på Svensk Jakts hemsida den 11 april 2011:

”– Om regeringen delar Liljelunds bedömning finns inget utrymme kvar för diskussioner om de långsiktiga målen. Då måste vi ta ställning till om vi kan fortsätta delta i rovdjurspolitiken. Förankringsarbetet hos våra medlemmar innebär att flyttningen av genetiskt värdefulla individer ska leda till färre vargar än vad det annars skulle vara, säger Torbjörn Lovbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd, till Svenska Dagbladet.”

Jägarnas Riksförbunds redovisning är ännu mer knapphändig. De skriver:

”Jägarnas Riksförbund kommer under slutet av 2010 att ha ett antal informations­träffar för medlemmar där regeringens tänkta politik samt de tänkta processerna för att genetiskt stärka vargstammen i Sverige kommer att redovisas/förklaras.” (Ansökan om medel ur Viltvårdsfonden för 2011, den 12 november 2010)

Ett övergripande mål med vargpolitiken ur biologiskt mångfaldsperspektiv är att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige. För det behövs både en genetisk förstärkning av stammen och ett ökat antal djur. SOM-instutitet vid Göteborgs universitet tog upp vargfrågan vid SOM-seminariet i april 2011. Institutet har tydligen inte ställt frågor om genetisk förstärkning, däremot om vargstammens storlek. Av rapporten framgår att andelen personer i varglän som anser att vargstammen är för stor minskade från 45 procent 2009 till 40 procent 2010. Bland medlemmar i jägarorganisationer ökade däremot andel personer som anser att vargstammen är för stor från 69 procent 2009 till 72 procent 2010. Det är en oroande utveckling.

Det är bra att Jägareförbundet säger att man genomfört ett stort antal möten med gott resultat. Miljöpartiet har nåtts av signaler om att jägarföreningarna i vissa sammanhang snarast motverkat ökad acceptans av vargar.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till landsbygdsminister Eskil Erlandsson:

Vilka indikationer finns på att jägarorganisationernas insatser har bidragit till att acceptansen för varg eller regeringens aviserade åtgärder för att minska graden av inavel hos vargstammen har ökat i de områden där jakt på varg har tillåtits?

Hur avser landsbygdsministern att låta utvärdera organisationernas insatser för ökad acceptans av varg eller åtgärder för att minska inaveln hos vargstammen?

Vilka indikationer finns på att den illegala jakten på varg och andra rovdjur har minskat?

Hur avser landsbygdsministern att låta utvärdera organisationernas insatser för att motverka illegal jakt på varg och andra rovdjur?

Vad avser landsbygdsministern att göra för att bredda kretsen av organisationer som får bidrag från Viltvårdsfonden för att informera om rovdjur i Sverige?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2011-04-21 Anmäld: 2011-04-21 Besvarad: 2011-05-05 Sista svarsdatum: 2011-05-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.