Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

järnvägstrafik för uthållig tillväxt

Interpellation 2003/04:302 av Lundberg, Inger (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-02-17
Anmäld
2004-02-17
Besvarad
2004-03-09
Sista svarsdatum
2004-03-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 februari

Interpellation 2003/04:302

 av Inger Lundberg (s) till näringsminister Leif Pagrotsky om järnvägstrafik för uthållig tillväxt

Mälardalsområdet från Stockholm i öster till Örebro län i väster har goda förutsättningar att fungera som tillväxtmotor i Sverige. En viktig grund för det är att samspelet i regionen underlättas och människor kan bo och arbeta i olika delar av regionen.

Därför kom kommunerna längs dagens Svealands- och Mälarbanor att tidigt binda sig för omfattande åtaganden för att förverkliga de nya bansträckningarna. Resultatet kom också att bli över förväntan. Pendlingen har nått en omfattning som var svår att förutspå när banorna planerades, och många människor har kunnat välja att bo och arbeta i olika kommuner längs banan.

För människor som bor i de berörda kommunerna har tillkomsten av Svealands@ och Mälarbanorna skapat en känsla av tillhörighet till Mälardalsregionen. Det var därför med stort intresse som både kommuner, företag och enskilda resenärer tog del av de utkast till tidtabeller för trafiken på Svealands@ och Mälarbanorna, som nyligen presenterades. Besvikelsen blev stor. I stället för att SJ fortsätter utvecklingen av trafiken på banorna tas flera steg tillbaka.

För västra Mälardalen spelar samspelet mellan kommuner som Örebro, Kumla, Arboga och Eskilstuna en viktig roll. Avståndet mellan Örebro och Eskilstuna är runt en timme och förutsättningarna för pendling goda vid direktförbindelser. I det utkast till tidtabeller, som SJ nu presenterat försvinner nästan samtliga direktförbindelser från Örebro till Eskilstuna, vilket innebär både en radikal försämring av kontakterna mellan Örebro och Kungsör/Eskilstuna och en minskning av direktförbindelserna mellan Örebro och Stockholm.

Samtidigt upphör direktförbindelserna mellan Hallsberg/Örebro och Arlanda. Förslaget riskerar att slå sönder det långsiktiga arbete som pågått med att skapa ett sammanhållet tågsystem i Mälardalen. För företag och enskilda i Örebro är tillgången till direktförbindelser med Arlanda av stor betydelse. Värdet av dessa förstärks ytterligare när nu Örebro gör stora satsningar på konferensverksamhet.

Örebro kommun har också reagerat mycket starkt på den kraftiga neddragningen av kvällstrafiken på Mälar@ och Svealandsbanorna. Efter kl. 16.53 går, enligt presenterat förslag, bara två tåg från Stockholm till Örebro. Det senaste av dem avgår redan kl. 20.07.

Självfallet ska tågtrafiken drivas kostnadseffektivt. Det kan därför vara naturligt att acceptera viss utglesning av tåg, som har låg beläggning. Men det är nödvändigt att den typen av besparingar inte drabbar vare sig pendlartrafiken eller strävandena mot en ökad integration i Stockholms- och Mälardalsregionen.

Det är också väl känt att SJ efter mycken tvekan beställt de nya tåg, som utlovats under flera år. Från Örebro län har vi förväntat oss att de nya tågen ska möjliggöra en utveckling av tågtrafiken i Mälardalen. Det vi nu sett uppfattas i stället av många länsbor som en avveckling av SJ:s engagemang för tågtrafiken väster om Västerås/Eskilstuna.

Om möjligheterna till pendling och samspel i regionen urholkas i dag är risken stor att det försvårar tågens långsiktiga möjligheter att hävda sig på marknaden, då förändringar av resmönster sker över lång tid. Familjer anpassar sig beträffande arbete, bostad, skola, andrabil, fritidsintressen etcetera. En försämring av resandet i dag minskar förtroendet och får det svårare att övertyga människor om att lägga om resandet till tåg igen.

Regeringen planerar nu omfattande satsningar på infrastrukturen, inte minst när det gäller järnväg. Det är bra, men omfattande satsningar på järnväg blir inte till verklig nytta om det inte samtidigt finns en helhjärtad strategi för att se till att banorna kan användas för en fullgod trafik.

Det finns därför goda skäl för SJ och intressenterna i regionen att fortsätta samtal om hur man på bästa möjliga sätt ska klara höstens trafik utan att bryta den positiva trafikutvecklingen i Mälardalen. Så har SJ under hand erbjudit en kvällsförbindelse, kl. 21.30, från Stockholm till Örebro via Hallsberg.

Samtidigt finns det skäl för statsmakterna att överväga vilka förutsättningar vi ger SJ. Är det till exempel rimligt att ställa samma avkastningskrav på SJ i låg@ som i högkonjunktur om företaget uthålligt ska bidra till att bredda arbetsmarknadsregioner och till en hållbar tillväxt i regioner som Mälardalen? Det kan också finnas skäl att förtydliga statens anspråk på SJ:s verksamhet för att säkra långsiktighet och SJ:s bidrag till regional utveckling.

Jag vill därför fråga näringsministern om han är beredd att se över förutsättningarna att stärka SJ:s engagemang för regional utveckling och tillväxt i områden som Mälardalen.

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:302, järnvägstrafik för uthållig tillväxt

Interpellationsdebatt 2003/04:302

Webb-tv: järnvägstrafik för uthållig tillväxt

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 25 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Inger Lundberg frågar om jag är beredd att se över förutsättningarna för att stärka SJ:s engagemang för regional utveckling och tillväxt i områden som Mälardalen. Låt mig först säga att jag delar Inger Lundbergs engagemang i frågan om goda tågförbindelser och deras betydelse för pendling inom Mälardalsregionen. På detta område gör regeringen nu stora insatser. Den överenskommelse om infrastrukturen som regeringen nyligen har ingått med samarbetspartierna kommer att innebära klara förbättringar för Mälardalen. Bland annat kommer Mälartunneln att ge ytterligare två spår genom centrala Stockholm, vilket kommer att leda till ökad kapacitet och färre förseningar. Men även SJ bidrar. Inger Lundberg nämner att SJ har gjort en betydande investering i nya tåg för trafik i Mälardalen. Tågen kommer att levereras under det här året och fasas nu successivt in i trafiken. De nya tågen är så kallade dubbeldäckare och har plats för fler passagerare än nuvarande tåg. De har också en bättre accelerationsförmåga, vilket innebär kortare restider. Med dessa tåg vill SJ förbättra sin service och kommunikationerna i Mälardalen. Inger Lundberg har synpunkter på SJ:s förslag till nya tidtabeller inom Mälardalsområdet. När det gäller SJ är det regeringens vision och målsättning att bolaget ska vara ett modernt och lönsamt reseföretag som i alla avseenden uppskattas av sina kunder. Faktorer som kundunderlag, servicenivå, kvalitet och kundernas betalningsvilja vägs in i besluten om tidtabellernas utformning. Inger Lundberg tar också upp en annan fråga, den om vilket ansvar SJ har för att bidra till regional utveckling. När SJ bolagiserades var det för att skapa ett effektivt och lönsamt järnvägsföretag som kunde konkurrera på lika villkor med övriga operatörer på marknaden och som kunde garantera kunderna en bra och prisvärd service (bet. 2001/02:TU14). SJ:s uppgift, som riksdagen har formulerat den, är inte att ta ett särskilt ansvar för trafiken i vissa regioner. Det ansvaret har riksdagen i stället lagt på Rikstrafiken. Vidare har riksdagen beslutat att den interregionala trafiken ska bedrivas på kommersiella villkor. Om det uppstår behov av trafik som den företagsekonomiskt motiverade trafiken inte tillgodoser är det Rikstrafiken som ska bedöma om dessa behov ur ett samhälleligt perspektiv är så stora att de bör prioriteras för statligt köp. Det är också fullt möjligt för kommuner och trafikhuvudmän att förhandla med SJ om tågstopp och extra avgångar på de kommersiella sträckningarna. Sammanfattningsvis anser jag att de satsningar som finns i infrastrukturöverenskommelsen tillsammans med SJ:s egna målsättningar bidrar till att lägga en god grund för Mälardalens framtid som en väl sammanhållen och dynamisk region.
Inger Lundberg (S)
Anf. 26 Inger Lundberg (S)
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret på interpellationen, även om jag skulle ha önskat att vi hade kommit lite längre när det gäller en uttalad vilja att satsa på SJ som ett instrument för tillväxt och underlättande av pendling i hela landet. Först vill jag säga att jag är glad över den aviserade satsningen på järnvägstrafiken. Mälartunneln är kanske den allra mest strategiska av satsningarna på järnvägssidan, både för Stockholmsområdet och resten av landet. Många förseningar beror ju på bristande spårkapacitet i Stockholm. Men järnvägstrafik handlar inte bara om banor. Vi måste också satsa på trafik. Om staten satsar 100 miljarder på nya banor och samtidigt drar in viktiga förbindelser minskar trovärdigheten i den statliga trafikpolitiken. Det blir liksom ingen vits med nya spår om det inte går några tåg på dem. SJ måste stå upp för begreppet Hela Sveriges järnväg, och företaget måste ha klara förväntningar på sig från ägarna att bidra till tillväxt och utveckling i hela landet och satsa offensivt på samhörigheten i regionerna och breddade arbetsmarknadsregioner. SJ måste kunna arbeta långsiktigt. Pendlingsmönster utvecklas under väldigt lång tid. Det handlar om att människor ska våga pendla, att man ska bestämma sig för en eller två bilar, att man ska våga flytta. Allt det här kräver stabilitet och långsiktighet. Därför blev utkastet till nya tidtabellen hösten 2004 en väldigt stor besvikelse i Örebro län och ledde också till rejäl debatt i andra delar av Mälardalen. Jag gav tre exempel i min interpellation. De nya fina tågen bidrog ju bara till att man inte längre kan pendla direkt mellan Örebro och Eskilstuna utan måste stiga om i Arboga. Sådana förändringar är väldigt negativa för pendlingsmönstret. Det blev i första utkastet till förslag inga förbindelser mellan Örebro och Stockholm efter kl. 20.07 och inte längre några direktförbindelser mellan Mälardalen och Arlanda. Dessutom slog man sönder samtrafiken i delar av Mälardalen. Jag vill i ett senare inlägg komma in på förändringar som ligger utanför Mälardalen och som är kontraproduktiva, för exemplen från Mälardalen är just bara exempel. Näringsministern har missuppfattat min interpellation om han har uppfattat att regeringen ska driva en speciell trafik bara för pendeltrafiken i Mälardalen. Däremot är det viktigt att hela SJ är inriktat på att stötta pendlingen och i ordets bästa mening bli ett företag som bidrar till tillväxt i regionerna. Där tror jag att det är viktigt att regeringen är tydlig. Det kan inte bara handla om att driva trafik på kommersiella villkor. Det måste också vara tydligt i regeringens direktiv att SJ:s uppgift är att stimulera tillväxt och ekonomisk utveckling samt ge bra förutsättningar för pendling. SJ måste ha direktiv som klargör de kraven och som gör att man satsar uthålligt i områden som har goda förutsättningar för en frekvent trafik. Visst ska trafikhuvudmännen gå in och stötta den regionala trafiken i vissa situationer. Men staten har ansvaret för den interregionala trafiken. Det blir förödande om staten kräver att lokala pengar ska sättas in för att klara en trafik som har alla möjligheter att bli kommersiellt lönsam på några års sikt. Det är riktigt allvarligt om statens eget företag slår undan benen för lönsam trafik.
Sofia Larsen (C)
Anf. 27 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Jag vill också inledningsvis säga att jag tycker att Inger Lundbergs interpellation är bra. Hon tar upp en viktig fråga. I riksdagen har vi beslutat att vi ska ha en effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och för näringslivet i hela vårt land. Det är oerhört viktigt för tillväxten, utvecklingen och företagandet runtom i Sverige. Med dåliga kommunikationer uteblir investeringar och nyetablerande. Det är förödande för utvecklingen om privata satsningar och företagande går om intet på grund av bristfälliga transportsystem. Möjligheten till arbetspendling med tåg är många gånger en avgörande förutsättning för att människor ska kunna bo var de vill samtidigt som de kan bredda sin arbetsmarknad eller studera på annan ort. När järnvägen kan garantera en snabb och pålitlig restid kommer oftast resenärerna. Inger Lundberg och jag representerar Örebro, och där har Mälar- och Svealandsbanorna spelat en viktig roll. När människor vet att det finns bra kommunikationer vågar de också satsa långsiktigt både vad gäller arbete och boende. Men när förutsättningarna för pendlarna hela tiden förändras och framför allt försämras börjar osäkerheten, ifrågasättandet och rädslan att stiga hos dessa människor. Om kommunikationerna förändras och priserna är på tok för höga är satsningarna på ett nytt arbete och att bosätta sig på en bestämd ort inte lika attraktivt eller säkert längre. När den senaste tidtabellen kom för trafiken på Svealands- och Mälarbanorna, som Inger Lundberg var inne på, blev det en oerhört stor besvikelse och upprördhet i regionen Örebro. I stället för att det ska finnas fler möjligheter att ta sig mellan orterna drar SJ in på flera avgångar. Det är inte bara så; framöver kommer det att bli ännu sämre för pendlarna när det till exempel inte går att åka direkt mellan Örebro och Stockholm utan de måste byta tåg och stå och vänta på en annan perrong. Det kommer att innebära längre restider och färre som ser pendlingen som ett bra alternativ. I dag kan vi se hur tågoperatörerna, i första hand SJ, dominerar. De drar ned på sin verksamhet, minskar personalen, slutar att stanna vid många stationer, försvårar möjligheten att köpa biljetter och priserna stiger. Det här hotar den regionala pendlingen, som är så viktig för tillväxten runtom i landet. Det riskerar också att försämra de långsiktiga förutsättningarna. SJ är ett helstatligt tågföretag med av regeringen utsedd styrelse. Där har man en stor möjlighet att ge tydliga direktiv. Men näringsministern verkar tycka att det är bra som det är. Han sade i sitt svar: "Sammanfattningsvis anser jag att de satsningar som finns i infrastrukturöverenskommelsen tillsammans med SJ:s egna målsättningar bidrar till att lägga en god grund för Mälardalens framtid som en väl sammanhållen och dynamisk region." Jag förstår inte riktigt hur näringsministern kan säga något sådant när han vet att verkligheten ser annorlunda ut. Om jag vore näringsminister skulle jag välkomna att arbeta för tillväxtfrämjande åtgärder, att vi ska ha bra kommunikationer, att det finns möjligheter till pendling, att alla oavsett var de bor ska ha bra möjligheter att ta sig till arbetet, att främja tillväxten - inte att hurra för det som sätter krokben.
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 28 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag ska överraska med att inleda med att säga att jag höll med om i stort sett allting som Inger Lundberg sade, även om hon var lite kritisk i sitt tonläge om den politik vi bedriver på området. Inger Lundberg sade viktiga och kloka saker om betydelsen av att satsa långsiktigt på järnvägen och att ge järnvägen långsiktiga arbetsbetingelser så att man kan ägna vardagen åt att bygga långsiktiga relationer med sina kunder och skapa stabilitet i trafiken. Det är vägledande för min attityd i frågorna. SJ måste ges arbetsro så att det efter många år av stora omställningar, stora svårigheter och stora problem kan ges möjligheter till just det som Inger Lundberg pekar på. Det försöker jag åstadkomma i mitt sätt att sköta det här fögderiet. Det andra Inger Lundberg sade som jag gärna vill lyfta fram är att det är ingen vits med nya spår om det inte finns någon som kan köra modern och ordentlig trafik på spåren. När man nu satsar så oerhört stora belopp på en enormt ambitiös utbyggnadsplan för banorna i Sverige i infrastrukturpropositionen, måste det naturligtvis vara någon ambition att satsa på den del av infrastrukturen som rullar på dessa världens modernaste spår. Det gör vi, och det har jag gjort. Där kommer jag in på Sofia Larsens lite konstiga inlägg. Sofia Larsen står och räknar upp långa listor på saker som vi ska spendera mer pengar på, mer av SJ:s pengar på, inte av resenärernas pengar, samtidigt som jag råkar ha tagit reda på att Sofia Larsen röstade för att sätta SJ i konkurs så sent som för ett år sedan. Hon sade nej till det kapitaltillskott som skulle möjliggöra för SJ att bedriva någorlunda stabil och långsiktig utveckling av sin verksamhet. Jag får inte det att gå ihop. Jag tycker att det vore klädsamt om Sofia Larsen här kunde berätta, och för sina väljare i Örebro, hur hon får det att gå ihop med höjda ambitioner för trafiken med flera miljarder mindre pengar till trafiken. Jag tror att vi kan enas om att det inte är i Sveriges riksdag som man ska fastställa tidtabeller och bestämma hur många stopp det ska vara på enskilda bansträckor, vid vilka stationer, vid vilka kvällar och morgnar. Vi ska gemensamt önska oss att SJ kan finna lönsam trafik som möjliggör pendling mellan så många orter som möjligt i Mälardalen och på andra håll i landet utan att riksdagen ska behöva anvisa speciella pengar och utan att SJ som har en daglig tuff konkurrens med lågprisflyg, bilar och andra alternativ ska behöva ta ut högre priser på andra bandelar för att subventionera trafik som inte bär sig. Det kommer inte att fungera. Vi måste jobba med hjälp av lägre priser, mer attraktivt utbud, bättre skötta vagnar, bättre underhåll, bättre punktlighet och mycket annat för att göra tåget till ett så attraktivt alternativ att resandetillströmningen ökar och på den vägen hålla lönsamheten uppe. SJ är på den vägen. Priserna sänks. Det har varit en prisreform i februari som innebär sänkta biljettpriser. Jag hoppas att det kommer att motsvaras av ökande resandevolymer. SJ satsar också på kraftfulla investeringar i bättre tåg, bättre underhållna äldre tåg och inköpta nya tåg. Vi är i huvudsak överens om frågorna. Tåget har framtiden för sig. Det har en viktig roll att spela inte bara för regionala pendlingsmönster, regional arbetsmarknad och tillväxt utan för hela Sverige.
Inger Lundberg (S)
Anf. 29 Inger Lundberg (S)
Herr talman! Jag tycker inte heller att vi ska göra tidtabeller i riksdagen, men däremot tycker jag att vi ska titta på hur verkligheten ser ut. Ser vi ting i verkligheten som strukturellt går emot den utveckling vi önskar tycker jag att vi som politiker - vare sig vi sitter i regeringen eller i riksdagen - har anledning att känna oro. De bakslag vi ser i Mälardalstrafiken - jag ska gå in på några andra områden i dag också - leder tanken till att det kan vara så att man satsar för kortsiktigt. Orkar man inte ha långsiktigheten i SJ:s strategi? I går var jag på en samling med ombud som ska delta i den socialdemokratiska partikongressen. Jag hade själv ingen tanke på denna interpellation, men frågan om tågtrafiken kom upp från många håll. Det känns som att det är en grundbult när det gäller den nya tidens tillväxtpolitik att vi klarar pendlingsfrågorna på bästa möjliga sätt. Därför blir förutsättningarna, strategin och förhållningssättet i SJ en oerhört viktig tillväxtfråga. Mycket har hänt. Nu finns det två i familjen som jobbar. De har inte jobb på samma ort. De måste ha möjlighet att pendla över ganska långa avstånd. Företagen är beroende av specialkompetens. Ett företag i Degerfors är beroende av att ha tillgång till kompetent personal som kan komma flera gånger i veckan från till exempel Karlstad eller Stockholm. Vi kommer att byta jobb under vår livstid på ett helt annat sätt än tidigare. Det ställer också andra krav på möjligheter till tillväxt och pendling. På utbildningssidan talar vi om att lärosätena ska samverka och komplettera varandra. Då måste man enkelt och snabbt kunna åka mellan till exempel Örebro och Eskilstuna samt mellan Eskilstuna och Stockholm. Allt det här gör att vi ska ha väldigt tydliga och starka förväntningar på SJ, inte bara som en aktör bland andra utan som en mycket tung aktör, för att utveckla svensk trafikpolitik. Jag skulle vilja ge ett par exempel som gör mig minst lika bekymrad som diskussionen om Mälardalen. Det ena handlar om Laxå. Laxå är ett väldigt sårbart industrisamhälle, som är oerhört beroende av pendlingstrafik. På 6 500 invånare har man 1 000 inpendlare och 600 utpendlare. Enligt förslag kommer det nu att bli flera indragna turer till hösten. Det är mycket allvarligt för möjligheterna att utvecklas i Laxå. Det andra exemplet är Degerfors, där man tidigare har haft väldigt bra trafik. Tågen till Karlstad och Oslo har stannat i Degerfors. Det har också varit lönsam trafik. Men där har Linx gått in med nya förutsättningar. Linx är ett av SJ och norska staten samägt företag. I stället för lönsamma stopp i Degerfors slutar man nu att stanna tågen i Degerfors. De exempel som jag har nämnt är kontraproduktiva. Det är riktigt att vi inte ska sätta tågtidtabellerna här - det kan vi inte. Men när vi ser ett antal tecken på att det blir sämre möjligheter till pendling ute i landet i stället för förbättrade har vi anledning att vara bekymrade.
Sofia Larsen (C)
Anf. 30 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Både näringsministern och Inger Lundberg sade att det var viktigt att ha långsiktiga betingelser. Det kan jag hålla med om. Men om man nu väljer att ha kvar företaget SJ behöver det göras kraftiga insatser. Det har sagts tidigare här i debatten att regeringen kommer att göra kraftiga satsningar på infrastrukturen, och särskilt satsningar på tåg. Det låter jättebra. Men om regeringen nu vill satsa på järnvägen borde det satsas effektivt och tillväxtvänligt. SJ är en relativt ineffektiv organisation, trots att man har det som kallas trafikeringsrätt på järnvägen utan att ha egentliga skyldigheter. Det ger SJ en monopolställning, där de själva kan välja och vraka bland linjerna och sedan pytsa ut resterande sträckor till andra företag. Här, som på olika andra områden, borde det råda likvärdig konkurrens. Det skulle göra SJ mer effektivt och mer tillväxtvänligt. Det här är min övertygelse. Regeringen har en annan. Man förespråkar fortsatt monopol, där staten ständigt ska tillskjuta pengar i stället för att få en mer sund marknad. Det förslag som nu ligger från SJ om att dra ned på tider och så vidare riskerar att slå sönder det som under en längre tid har byggts upp, med goda kommunikationer, med möjligheter för människor att bosätta sig i en region och pendla till en annan. Det riskerar att slå undan fötterna på en god tillväxtfaktor. Får jag avsluta med en konkret fråga till näringsministern: Har han några åtgärder som han är beredd att vidta för att se till att SJ till exempel kan konkurrensutsättas mer och för att göra det möjligt att pendla direkt i Örebro län?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 31 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Till Sofia Larsen vill jag bara säga att jag inte tycker att hennes inlägg förtjänar att tas på allvar. Det präglas inte av seriositet. Sofia Larsen har begärt att SJ ska sättas i konkurs. Hon har motionerat om detta, röstat för det och röstat nej till att ge SJ 1,8 miljarder i kapitaltillskott för att just ge SJ arbetsbetingelser. Jag ställer frågan om en kommentar till detta, och hon låtsas som ingenting. Sedan går hon upp och förlänger önskelistan över allt som SJ ska uträtta utan pengar, utan att kunna ha en balansräkning som fungerar och utan några som helst arbetsbetingelser, i det uppenbara syftet att få en fin rubrik i hemtidningen om att man begär allt åt alla och sänkta kostnader samtidigt, utan att vilja betala. Den dialogen tänker jag inte ge mig in i, och jag lämnar Sofia Larsens inlägg åt sitt öde så länge. Inger Lundberg ger olika exempel på pendlingstrafik som är lönsam och lönsamma stopp som SJ drar ned på. Jag föreslår att man i den dialog som SJ har skyldighet att föra med kommuner, med länsstyrelser, med landsting och med berörda institutioner i regionen - berörda institutioner som har bättre lokalkännedom och representerar människorna på orten - för fram alla dessa argument och hjälper till att förbättra analysen så att SJ inte gör sådana saker som att sluta stanna på ställen där de har lönsamhet. Jag tror inte att SJ gör detta för skojs skull, utan därför att de tror att det är nödvändigt för att komma i balans i ekonomin och för att få långsiktigt uthålliga trafikeringsmöjligheter. Jag kan väl tänka mig att de inte har all den information, kunskap och förståelse som de som har sin verksamhet på platsen har. Det är också därför som de skickar ut förslag till tidtabell tidigt, med lång framförhållning, just för att möjliggöra den typen av samtal. Jag tycker att det låter som den konstruktiva vägen framåt. Jag tror att vi som politiker kan enas om att vi förväntar oss att den dialogen ska föras vidare och framåt och att man förhoppningsvis når fram till ett enat synsätt, så att vi slipper stå här i riksdagen eller i Regeringskansliet och bestämma vilka tåg som ska stanna var, vilka avgångstider det ska vara på morgonen och på kvällen och så vidare. Samtidigt tror jag att vi kan vara överens om att för att det ska vara möjligt att köra sådan här trafik på ett förutsägbart och bra sätt långsiktigt ska vi inte lägga på SJ kostnader för verksamhet som resenärerna inte tycker att det är motiverat att betala för. Då kommer de snart tillbaka till riksdagen igen med behov av nya pengar, och varken riksdagen eller vi vill att vi ska hamna i den situationen.
Inger Lundberg (S)
Anf. 32 Inger Lundberg (S)
Herr talman! Jag hoppas att vi aldrig kommer att blunda för verkligheten utan hela tiden kommer att se vad som händer ute, om det händer saker som vi tycker är olyckliga och om vi på något sätt kan bidra till att föra verksamheten mera rätt. Det pågår en dialog. Det händer en del intressanta saker i diskussionen med länstrafiken och när det gäller Mälarbanan. Jag hoppas att man kommer en bit på väg. Jag är mer bekymrad över dialogen när det gäller diskussionerna om Linx och Degerfors, för där är det motstridiga mål. Där talar staten å ena sidan om konkurrensen med flyget Stockholm-Oslo och å andra sidan om pendlingstrafiken. Där tar pendlingstrafiken stryk. Jag tycker att det är väldigt allvarligt. Det finns all anledning för oss att ta en ordentlig politisk diskussion om det här, om vi låter trafiken i områden som Degerfors ta stryk för att lösa de övergripande behoven, liksom om vi låter direktpendlingsmöjligheten Örebro-Eskilstuna ta stryk när vi går över till nya tågslag och så vidare. Nog finns det möjligheter för oss politiker att vara med, och vi bör vara med. Jag tycker att det finns anledning för regeringen att också vara med i diskussionen om hur SJ långsiktigt utvecklas. Det händer ett antal ting i SJ i dag som inte bara är bra. Jag inser mycket väl att de måste spara och se över sina kostnader etcetera. Det får bara inte bli kontraproduktivt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.