Jämställdhetsplaner
Interpellation 2007/08:489 av Green, Monica (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-03-10
- Anmäld
- 2008-03-11
- Besvarad
- 2008-03-28
- Sista svarsdatum
- 2008-04-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 10 mars
Interpellation
2007/08:489 Jämställdhetsplaner
av Monica Green (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Hur ska jämställdheten klaras i företag med färre än 25 anställda? De tidigare reglerna för att arbetsplatser med fler än 10 anställda varje år ska upprätta en jämställdhetsplan ändras till att gälla dem med fler än 25 anställda och intervallet blir vart tredje år.
Jämställdhetsministern har sagt att de nya reglera är till för att förenkla och slippa krångel. Men jämställdheten är så viktig att den inte borde slarvas bort av regeringen.
Det blir inte lättare att göra en jämställdhetsplan vart tredje år än varje år. Om det återkommer varje år finns det med som en rutin som alla har nytta av.
Hur många företag riskerar att bli utan jämställdhetsplaner med de nya reglerna? Hur många anställda kommer inte längre att omfattas av en jämställdhetsplan?
Om man som regeringen ville ha samma regler inom alla områden borde de ha skärpts, men i stället för att höja nivån på de andra områdena sänker man kravet på jämställdhet.
Det är viktigt att kraven på jämställdhetsplaner och handlingsplaner för jämställda löner finns kvar och att det på lokalplanet finns en förståelse för varför sådana planer behövs.
Min fråga till ministern är:
Är det jämställdhetsministerns bedömning att de nya reglerna kan bli ett bakslag för jämställdheten, och avser ministern att ta något initiativ med anledning av det anförda?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:489
Webb-tv: Jämställdhetsplaner
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:85 Fredagen den 28 marsProtokoll 2007/08:85 19 § Svar på interpellation 2007/08:489 om jämställdhetsplaner
Protokoll från debatten
Anf. 110 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Monica Green har mot bakgrund av regeringens förslag till ny diskrimineringslag frågat om det är min bedömning att de nya reglerna kan bli ett bakslag för jämställdheten och om jag avser att ta något initiativ med anledning av det anförda.
Genom de förslag till diskrimineringsförbud och andra åtgärder mot diskriminering som regeringen föreslår i propositionen
Ett starkare skydd mot diskriminering
ökar skyddet mot diskriminering på grund av kön väsentligt. Tillämpningsområdet för diskrimineringsgrunden kön föreslås utökas till samhällsområden där det saknas ett skydd i dag. Det gäller till exempel inom områdena socialtjänst, hälso- och sjukvård och offentlig anställning. Regeringen skapar också bättre förutsättningar för högre ersättningsnivåer vid diskriminering. Det ska kosta att diskriminera. Förslagen innebär också ett mer heltäckande skydd mot diskriminering. Till exempel föreslås att inhyrd eller inlånad personal ska, till skillnad från i dag, omfattas av förbudet mot trakasserier på grund av kön eller sexuella trakasserier. Det är mot denna bakgrund svårt att se på vilket sätt de nya föreslagna reglerna skulle bli ett bakslag för jämställdheten.
Monica Green fokuserar särskilt på regeringens förslag att ändra periodiseringen, från varje till vart tredje år, när det gäller att upprätta jämställdhetsplaner och vilka arbetsgivare som ska undantas från skyldigheten att upprätta sådana planer.
Det grundläggande kravet på alla arbetsgivare att bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön kvarstår oförändrat. Alla arbetsgivare ska vidta åtgärder för att arbetsförhållandena ska lämpa sig för alla oavsett kön, att förebygga sexuella trakasserier, att underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap med mera. Detta arbete ska bedrivas i samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare, normalt genom de fackliga organisationerna på arbetsplatsen.
Jag anser att vi genom den föreslagna ändringen kan underlätta företagens administrativa börda utan att försämra jämställdhetsarbetet. Det är min bedömning att jämställdhetsarbetet i arbetslivet inte blir lidande av denna förändring. Det viktiga är att ett aktivt jämställdhetsarbete bedrivs på arbetsplatserna och inte att dokumenten måste uppdateras eller revideras varje år. Det är inte uteslutet att arbetsgivare nödgas lägga ned ett stort arbete på formalia i stället för på sakfrågorna. Vår kunskap om i vilken utsträckning just upprättande av jämställdhetsplaner verkligen leder till ökad jämställdhet på arbetsplatserna är nämligen alltför begränsad. Jag har därför för avsikt att låta frågan om aktiva åtgärder, däribland frågor om jämställdhetsplaner, utredas vidare.
I sammanhanget vill jag också tillägga att de föreslagna reglerna naturligtvis inte hindrar att arbetsgivare och arbetstagare kan komma överens om att revidera planerna oftare om det nu, som Monica Green anser, skulle vara lättare för arbetsgivaren att upprätta årliga jämställdhetsplaner.
Jag ser sammanfattningsvis inte att de förändringar som nu föreslås i en ny diskrimineringslag skulle vara ett bakslag för jämställdheten. Tvärtom innebär de en klar förstärkning av möjligheterna att bedriva ett brett och kraftfullt arbete för jämställdhet och mot diskriminering. Det är dock oerhört angeläget att regeringen följer utvecklingen, och jag kan försäkra att vi kommer att vidta lämpliga åtgärder om vi finner att det blir nödvändigt.
Anf. 111 Monica Green (S)
Herr talman! När riksdagens talman nyligen så föredömligt bjöd in professorn i genusforskning Anita Göransson till ett frukostmöte fick hon frågan om vad som skulle hända om jämställdhetsplaner uteblir. Hon sade att det kommer att bli förödande för jämställdheten.
TCO säger att det finns en stor risk att arbetsgivare ger nyanställda kvinnor lägre löner än nyanställda män och att man inte upptäcker det förrän tre år senare. JämO säger att jämställdhetsplanerna fungerar bra. LO säger att ett borttagande av jämställdhetsplanerna är fel väg att gå. ST säger att detta är ett feltänk. Men regeringen har inte ens bemödat sig med att göra en jämställdhetsanalys.
Nyamko Sabuni säger att det inte är förbjudet att göra jämställdhetsplaner i alla fall. Det kan man göra. Men vad är det som säger att marknadskrafterna kommer att klara att ta ett samhällsansvar? De klarar inte ens att ge kvinnor chefspositioner i tillräcklig utsträckning. Varför skulle de jobba med jämställdhetsfrågorna om inte vi från politiken säger ifrån hur viktigt det är? Vi måste säga åt dem att varje år göra jämställdhetsplaner. Det är betydligt lättare att hålla sig uppdaterad med nya jämställdhetsplaner varje år än vart tredje år. Då finns varje år fokus på hur det ska gå till. Det är betydligt lättare och smidigare. Alla vet att jämställdhetsplaner ska göras. Alla områden på ett företag gås igenom och det blir en naturlig process. Om arbetet görs vart tredje år kanske kompetensen glöms bort. Då sätts inte fokus på jämställdheten. Det är det som ofta är bristen. Så fort vi glömmer bort jämställdhetsfrågorna åker de bakåt igen. Det här är ett bakslag för jämställdheten.
Att ta bort kravet för företag med färre än 25 anställda att göra jämställdhetsplaner innebär att det blir många företag som inte kommer att upprätta några jämställdhetsplaner framöver. Det är också alarmerande. Det skulle vara så krångligt, säger Nyamko Sabuni. Men om det ändå finns ett krav att jobba med jämställdhetsfrågorna, som Nyamko Sabuni säger, är det väl lika enkelt att också skriva ned dem. Då kommer de på papper och alla kan ta del av dem. Det är betydligt lättare när det går att se hur lönerna har slagit och hur man har jobbat med jämställdhetsfrågorna om det finns nedskrivet på ett papper. Det underlättar för jämställdheten. Om kravet tas bort försvåras jämställdhetsarbetet i Sverige. Det blir en backlash.
Anf. 112 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag kan förstå om man är orolig om man utgår från, som Monica Green gör, att det är just skrivandet och upprättandet av planerna som leder till jämställdhet. Återigen säger jag att jag inte tror att det är så. Det som leder till jämställdhet är aktiva åtgärder. Dessa ska dokumenteras, och de kan dokumenteras på olika sätt. Jag menar att det finns relevans att kräva just formen jämställdhetsplaner från större företag med administrativa resurser och möjligheter att göra detta. Men jag är rädd att den typen av upprättande av planer tar för mycket tid från mindre företag utan de resurserna. Jag är också övertygad om att arbetet för utveckling - jämställdhet eller något annat - kan dokumenteras på olika sätt. Jag tror inte att jämställdhetsplaner, som politikerna hittade på, är det enda sättet att dokumentera sitt arbete på.
Jag kan jämföra lite med arbetet med att rekrytera utan att diskriminera. Det pågår just nu ett projekt hos ungefär tio myndigheter som ska använda sig av anonymiserade ansökningar. Det är ett sätt. Sedan har vi sagt till ungefär lika många andra att de ska hitta på egna sätt att rekrytera utan att diskriminera. Jag är övertygad om att det kommer att komma ut flera idéer och tankar från de myndigheterna.
Det är lite så jag tänker här. Det finns många olika sätt att dokumentera sitt arbete på. Lagen ställer krav på att alla ska jobba med aktiva åtgärder, att alla ska göra sina kartläggningar. Det kravet kvarstår fortfarande i dag. Alla anställda kan anmäla sina arbetsgivare om de inte lever upp till detta. Det finns en myndighet i dag, men framför allt kommer vi att få en diskrimineringsombudsman med tillsynsansvar som när som helst kan uppsöka alla arbetsplatser. Att inte upprätta handlingsplaner betyder inte att man inte jobbar med jämställdhetsåtgärder. Däremot kan man dokumentera dem på olika sätt. Där skiljer vi oss åt.
Anf. 113 Monica Green (S)
Herr talman! Det är väl inte bara där vi skiljer oss åt. Vi skiljer oss också åt i vår människosyn. Jag är feminist. Jag ser att vi har en könsmaktsordning i det här samhället. Jag ser att vi måste göra något åt det. Det gör inte jämställdhetsministern, och det beklagar jag.
Det finns så många exempel på hur den här regeringen jobbar mot jämställdheten, inte för den. Det är en försämring för kvinnorna på arbetsmarknaden, och fler karensdagar slår mot kvinnor som inte har fast anställning. På område efter område ser vi hur jämställdheten försämras med den borgerliga regeringen. Vi har en jämställdhetsminister som inte ens ser att det finns en könsmaktsordning i samhället. Då är det klart att jag inte kan lita på jämställdhetsministern i det här fallet heller. Hon har haft fel på andra områden.
Att göra handlingsplaner och använda sig av statistik för att göra skillnaderna tydliga innebär att företag skärper sig. Det gör vi också när vi får statistik. Riksdagen skärper sig när statistiken har talat sitt tydliga språk. Då försöker man skärpa till sig.
Nu släpps kravet och man säger att de kommer att fixa detta ändå. Marknadskrafterna är viktigare än jämställdheten för den borgerliga regeringen. Det har vi sett tidigare, och det är detta ett ytterligare exempel på.
Anf. 114 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är väldigt mycket teori och lite verksamhet från oppositionen. Ja, jag använder inte begreppet könsmaktsordning, och det kanske inte heller är den teorin jag använder för att åstadkomma skillnader när det gäller jämställdhet. Vi har producerat en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor som har blivit väl mottagen också av ditt parti, kanske också av dig själv, utan att använda teorin könsmaktsordning.
Jag tror att man kan se problemen utan att teoretisera för mycket. Framför allt har alla sina teorier. Alla dessa teorier har ett gemensamt: De utesluter alltid någon annan grupp i samhället. Det accepterar inte jag. Jämställdhet handlar om alla kvinnor och alla män. När man har den typ av teorier som Monica Green tar till utgångspunkt för sin politik händer det tyvärr att vissa grupper utesluts. Precis som med handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor hade man aldrig kunnat inkludera de kvinnor som misshandlas av en annan kvinna, eller man hade inte velat uppmärksamma att det finns män som lever med andra män och blir misshandlade. Därför funkar teorierna inte alltid.
Jag tror på att det finns en över- och underordning. Det måste man se, framför allt en överordning från män mot kvinnor, som är underordnade, men det finns också över- och underordning mellan två män, precis som det kan finnas mellan två kvinnor.
Tillbaka till ämnet jämställdhet. För mig är grunden för jämställdhet ekonomisk självständighet. Jag förstår inte hur man kan tycka att den här regeringen inte jobbar för jämställdhet när vi ser att deltidsstämplande bland kvinnor minskar och att arbetslösheten bland kvinnor minskar. Det är ju detta som skapar ekonomisk självständighet - inte ersättningar från staten eller bidrag från kommunerna. Det är egen inkomst som ger värdighet och möjligheter att själv välja på vilket sätt man vill leva sitt liv. Det är jämställdhet, Monica Green!
Jag önskar att vi kunde dela den uppfattningen. Ekonomisk självständighet är det som lägger grunden för jämställdhet i vårt samhälle.
Anf. 115 Monica Green (S)
Herr talman! Ja, det gör vi faktiskt. Vi delar uppfattningen att arbetet är grunden till självständighet - egna pengar. Därför ska vi också se till att kvinnors löner blir lika höga som mäns löner och att kvinnor ska ha lika stor möjlighet att jobba heltid. Vi lade fram ett förslag om heltid för alla, men det drog regeringen bort.
Att fler och fler får jobb i dag ska vi alla vara glada över, men vi ska ha klart för oss hur det såg ut. År 2006 var det dubbelt så många som fick nya jobb som 2007. 2007 var regeringens första år, och då var det hälften så många som fick nya jobb. Det var bra, det också, men när vi nu har sett statistiken från 2006 och 2007 har vi sett att det var under vårt senaste år i regeringsställning som de många jobben kom. Det blev många även förra året som kunde gå från arbetslöshet till jobb, och det är jag glad över, men tyvärr fortsätter inte den utvecklingen. Nu går vi mot en annan tid. Då gäller det att kunna styra ett land även i lågkonjunktur.
Jag tror inte den här regeringen om att klara av jämställdhetsfrågorna i den kommande lågkonjunkturen, särskilt inte med tanke på att man på område efter område - det här är bara ett exempel - tar bort skyldigheten att inrätta jämställdhetsplaner för små företag med under 25 anställda och att man säger att det ska göras bara vart tredje år. Det kommer att slå mot kvinnorna återigen. Det blir ett bakslag för jämställdheten.
Anf. 116 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! I propositionen står det att vi ska tillsätta en utredning som ska utvärdera hur aktiva åtgärder på jämställdhetsområdet fungerar. Jag kan beklaga att Diskrimineringskommittén inte gjorde en sådan utvärdering trots att den jobbade i fyra år. Jag tror att det är viktigt att man också utvärderar hur de åtgärder man genomför fungerar. De åtgärder som fungerar anser jag ska överföras också till andra diskrimineringsgrunder.
Jag lovar Monica Green att vi ska återkomma med en utvärdering av vilka aktiva åtgärder som fungerar. Om det skulle visa sig att upprättandet av handlingsplaner varje år skulle kunna vara det ultimata sättet att jobba med jämställdheten är jag alltid beredd att ändra också på den lagen. Men jag är övertygad om att detta kan göras på olika sätt. Det viktiga är att det finns en vilja att följa lagen och att aktivt jobba med de åtgärder som den stipulerar. En del arbetsgivare gör tydligen inte det.
Handlingsplaner upprättas av bara 30 procent av företagarna - framför allt av de stora företag som också kommer att fortsätta upprätta dem. Då finns det anledning att från politiskt håll ställa sig frågan om det är krånglighet, otydlighet eller något annat som gör att man inte upprättar handlingsplaner. Om man inte upprättar handlingsplaner, lever man då inte upp till lagen om aktiva åtgärder? Allt detta tror jag är viktigt att utvärdera.
Jag kan lova att vi återkommer till den här frågan, men jag är övertygad om att det inte är upprättandet av själva handlingsplanerna som åstadkommer jämställdhet i vårt samhälle.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.