Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Införande av ett socialt protokoll i EU

Interpellation 2008/09:19 av Sahlin, Mona (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-09-30
Anmäld
2008-09-30
Sista svarsdatum
2008-10-21
Besvarad
2008-10-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 september

Interpellation

2008/09:19 Införande av ett socialt protokoll i EU

av Mona Sahlin (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

EU måste ta både ekonomisk och social hänsyn. En konkurrenskraftig marknadsekonomi är inte ett mål i sig utan ett medel för att uppnå välfärd. Genom Lissabonfördraget stärks löntagarnas ställning genom att den så kallade rättighetsstadgan, som innehåller viktiga fackliga rättigheter, blir bindande.

Lissabonfördraget är inte det sista steget i EU:s utveckling. Det krävs mer för att återupprätta balansen mellan EU:s sociala och ekonomiska dimensioner. Efter den senaste tidens domar från EG-domstolen i fallen Laval, Ruffert och Viking råder i dag stor osäkerhet om vad som gäller vid förhandlingar om utländska entreprenader, vilket påverkar relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare i hela EU.

Europaparlamentets sysselsättningsutskott har nyligen med mycket bred majoritet ställt sig bakom en rapport från den svenska socialdemokraten Jan Andersson. I rapporten föreslås att ett socialt protokoll införs. Protokollet ska klargöra balansen mellan den fria rörligheten och strejkrätten och rätten att teckna kollektivavtal liksom att utstationeringsdirektivet revideras så att likabehandling av löntagare ska kunna garanteras. Likaså fanns det en kompakt majoritet för att klargöra balansen mellan den fria rörligheten och grundläggande rättigheter såsom rätten att ingå kollektivavtal och att tillgripa strejkåtgärder.

Utskottet var också mycket tydligt med att EG-rätten inte kan stå i konflikt med ILO:s konventioner. Förslagen bygger på motsvarande krav som har framförts av Europafacket. Beslutet sänder starka signaler till både ministerrådet och EU-kommissionen om att ta fram ett förslag till socialt protokoll. Vi socialdemokrater kräver att regeringen Reinfeldt tar bestämt avstånd från en utveckling i Europa som ställer löntagare mot löntagare och aktivt agerar för att undanröja hotet om löne- och villkorsdumpning i Europa.

Jag vill därför ställa följande frågor:

Avser statsminister Fredrik Reinfeldt att under EU:s toppmöte den 15–16 oktober driva kravet på att ett socialt protokoll införs i EU?

Avser statsministern att på toppmötet i oktober agera för att utstationeringsdirektivet revideras så att likabehandling av löntagare ska kunna garanteras?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:19, Införande av ett socialt protokoll i EU

Interpellationsdebatt 2008/09:19

Webb-tv: Införande av ett socialt protokoll i EU

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 1 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Mona Sahlin har frågat statsministern om han avser att under EU:s toppmöte den 15-16 oktober driva kravet på att ett socialt protokoll införs i EU, samt om han avser att på toppmötet i oktober agera för att utstationeringsdirektivet revideras på så sätt att likabehandling av löntagare ska kunna garanteras. Toppmötet har varit, men frågorna är ju väldigt relevanta ändå. Interpellationen har överlämnats till mig. Lissabonfördraget är ett bra och balanserat fördrag som har undertecknats av samtliga stats- och regeringschefer i EU och godkänts parlamentariskt i 24 länder. Som Mona Sahlin konstaterar i sin interpellation, stärker Lissabonfördraget arbetstagarnas ställning i Europa, bland annat genom att stadgan om grundläggande rättigheter görs juridiskt bindande. Fördraget erkänner också uttryckligen arbetsmarknadens parters betydelse och respekten för deras självständighet. Begreppet social marknadsekonomi införs som en av unionens övergripande målsättningar. Jag håller med Mona Sahlin om att Lissabonfördraget inte är det sista steget i EU:s utveckling. Samtidigt är det prematurt att redan innan Lissabonfördraget har trätt i kraft ställa nya krav på fördragsändringar. Sådana krav riskerar att undergräva fördragets ikraftträdande och riva upp resultatet av flera års förhandlingsarbete. Vi måste dessutom ta hänsyn till att de 27 medlemsländerna har olika arbetsmarknadsmodeller och delvis olika syn på skyddet av arbetstagare och friheten att tillhandahålla tjänster. Verkligheten är att vi sannolikt inte skulle komma någonstans alls om vi öppnade för nya förhandlingar om ett socialt protokoll eller om ett reviderat utstationeringsdirektiv. Skulle eventuella förhandlingar gå i mål finns det dessutom en överhängande risk att en kompromiss skulle gå i en riktning som varken regeringen eller Socialdemokraterna önskar. Därför vill regeringen inte öppna upp förhandlingarna om ett utstationeringsdirektiv eller driva krav på ett socialt protokoll. Utmaningarna kan illustreras av behandlingen av den rapport av Jan Andersson i Europaparlamentet som Mona Sahlin nämner i sin interpellation. Vid omröstningen i Europaparlamentets sysselsättningsutskott ströks begreppet socialt protokoll, samtidigt som kraven avseende utstationeringsdirektivet tonades ned. I ett yttrande från utskottet för inre marknaden angavs dessutom att det inte är nödvändigt att se över utstationeringsdirektivet innan man på nationell nivå analyserat och klarlagt de invändningar som gjorts mot olika kollektivavtalsmodeller. Jag vill också framhålla allt det arbete som trots allt pågår med att driva utvecklingen framåt. Kommissionen arbetar med att på olika sätt förbättra medlemsstaternas genomförande av utstationeringsdirektivet. Bland annat har man givit en rekommendation om ökat administrativt samarbete, och regeringen är mycket positiv till det arbetet. Kommissionen håller dessutom på att tillsätta en expertkommitté som ska jobba med tillämpningen av direktivets regler i medlemsstaterna och bestå av experter från de olika länderna. Även arbetsmarknadens parter kommer att få en roll i gruppen. Sverige kommer självklart att delta aktivt i detta arbete. Så sent som den 9 oktober i år presenterade kommissionen ett nytt initiativ. Det går ut på att erbjuda arbetsmarknadens parter på europanivå att utföra en analys av de utmaningar som den ökade rörligheten och migrationen inom EU innebär och särskilt effekterna för arbetsmarknaden. Kommissionen avser att tillhandahålla resurser och personal för att stödja arbetsmarknadens parter i denna uppgift. I juli i år presenterade kommissionen sitt meddelande om en reviderad social agenda vilken utgör en revidering för de återstående två åren i kommissionens handlingsprogram för arbetet med sociala frågor för 2005-2010. De förslag som presenteras i den reviderade sociala agendan kommer ytterligare att stärka vårt gemensamma arbete på det sociala området inom EU. Jag vill med detta försäkra riksdagen att regeringen är mycket aktiv och arbetar konstruktivt för att upprätthålla förståelsen för den svenska arbetsmarknadsmodellen i EU. Jag är övertygad om att vi tillsammans kommer att nå nationella lösningar som är i linje med den svenska modellen och med EG-rätten. Då Mona Sahlin, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Sven-Erik Österberg i stället fick delta i överläggningen.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 2 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Tack för svaret EU-ministern. Inledningsvis kan jag säga att det är rätt att Lissabonfördraget är ett bra fördrag som också vi socialdemokrater ställer oss bakom. Det är bättre än det gamla fördraget. Det allvarliga i den fråga som är ställd från Mona Sahlin till statsministern är att man ska försöka trycka på att man tar upp det dilemma som Sverige har hamnat i genom att vi har fått en dom, den så kallade Lavaldomen. Den innebär att vi, trots det som vi har trott och tyckt enligt den svenska modellen - som regeringen säger att man står bakom - har fått domar som ifrågasätter de svenska kollektivavtalen och hur de ska tillämpas för arbete som utförs i vårt eget land. Det är där problemet ligger. EU-ministern säger inledningsvis att man jobbar hårt med den här frågan. Tillåt mig att vara lite tveksam till i vilken mån regeringen arbetar starkt för den här frågan. Jag blir ännu mer stärkt i mina tvivel när jag av en händelse råkar läsa Carl Bildts blogg för någon vecka sedan när han skulle gå till EU-nämnden. Han skriver så här: I sedvanlig ordning förväntar jag mig ett visst socialdemokratiskt tjat om Vaxholmsmålet. För dem förefaller fackets rättigheter vara viktigare än nästan allting annat. Det finns knappast något sammanhang där de inte vill att frågan ska tas upp. Så blir det dock inte, fortsätter Carl Bildt. Tyngre utmaningar står på den europeiska dagordningen och på regeringens prioriteringslista. Så skriver utrikesministern med anledning av att våra ledamöter från och till har tagit upp den här frågan eftersom vi vill att regeringen ska agera kraftfullt i EU när det gäller den här frågan. Dessvärre måste jag konstatera att våra egna EU-parlamentariker säger att regeringen är mycket passiv när man kommer ned till Europa. Man tar inte upp denna fråga. Andra länder har uttryckt oro. Tyskarna och fransmännen har uttryckt oro för vad som händer när inte de inhemska arbetsmarknadsreglerna kan gälla i alla lägen. Det finns i alla fall en stark oro med tanke på Lavaldomen, Rüffertdomen och andra domar i Tyskland som EU-ministern väl känner till. Den svenska regeringen är tyst på dessa möten när detta lyfts fram. Det finns ett starkt fokus på detta och skapar en stark oro hos svenska löntagare och deras organisationer som ska värna villkoren för sina medlemmar, inte minst när det gäller arbete i Sverige. Det är klart att vi då blir oroliga. Jag tycker att svaret innehåller mest undanflykter. Det är ett väldigt tjänstemannaartat svar där man skriver ungefär vad man kan förvänta sig i en sådan här fråga. Europafacket har tryckt på frågan om ett socialt protokoll. Det avfärdar EU-ministern i sitt svar. Jag tycker att det är en misstolkning av detta. Förslaget kom, som sagt, ursprungligen från Europafacket. Det är inte ett förslag om att ändra Lissabonfördraget. Det är ett krav på ett socialt protokoll som är kopplat till EU:s fördrag så att det blir primärrätt. Detta ska garantera att de ekonomiska friheterna på den inre marknaden inte är överordnade de mänskliga rättigheterna på arbetsmarknaden. Själva tanken är att de ekonomiska friheterna inte ska väga över utan att också de arbetsrättsliga delarna blir starka. Detta har ursprungligen sin grund i ILO-konventionerna. Jag tycker inte att man ska avfärda ett socialt protokoll på det sättet. Den här frågan kommer att leva vidare även med Lissabonfördraget. Vi vet inte riktigt var Lavalfrågan, som också utreds inhemskt, hamnar. Men det är klart att det här fordras aktiva insatser från regeringen som jag inte tycker att vi har sett så här långt.
Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 3 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Den första delen av frågan handlade om det toppmöte som har varit. Av olika skäl var det inte möjligt att besvara interpellationen före toppmötet. Men även före toppmötet fick jag personligen frågan i EU-nämnden om vi skulle ta upp den. Jag svarade då klart och tydligt att vi inte skulle göra det. Som Sven-Erik Österberg och riksdagens övriga ledamöter känner till var det ett toppmöte som i mycket stor utsträckning präglades av den finansiella krisen. EU landade också i ett par viktiga slutsatser och hade en lång diskussion om detta. I övrigt hade man en diskussion om klimatfrågorna. Det var alltså inte tillfälle att diskutera dessa frågor. Det betyder inte att de inte är viktiga. Men på toppmötet hade de ingen plats. I anslutning till toppmötet, på onsdagsförmiddagen, var jag inbjuden att tillsammans med premiärministrarna från Tjeckien och Frankrike och arbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsministrarna från dessa två länder och Sverige delta i ett slags socialt möte. Där deltog också Wanja Lundby-Wedin i egenskap av Europafackets ordförande och representanter för de tre ländernas arbetsmarknadsparter. Det var tänkt att det skulle vara en dialog om den sociala modellen, klimatfrågorna och så vidare. Det blev inte så mycket till dialog, vilket jag beklagar. Det var mest olika föredrag som hölls. Men vi är mycket engagerade i dessa frågor. Sven Otto Littorin deltog också på mötet den 9 oktober när dessa tre frågor diskuterades. Vi försöker vara aktiva i de forum som finns och diskutera med kommissionärer. Jag har personligen diskuterat med kommissionär Spidla som är ansvarig för dessa frågor. Vi framhåller den svenska modellen och vår oro. Sedan har vi en intern process i Sverige genom Claes Stråths utredning som blir klar om en och en halv månad. Vi hoppas att vi då ska kunna få en del klargöranden för att vi tillsammans i Sverige - regeringen, riksdagen och arbetsmarknadens parter - ska kunna hantera dessa frågor. Det är lite för tidigt för mig att säga vad han kommer fram till eftersom jag inte vet det. Jag vet att han har träffat några riksdagsledamöter. Men vi hyser en god förhoppning om att vi kan hantera dessa frågor i Sverige. När det gäller fördraget är vi av den uppfattningen - det tror jag att vi är ense om - att Lissabonfördraget förstärker arbetstagarens rättigheter och att frågan om Lavaldomen och de andra domarna som vi har talat om inte direkt har en knytning till Lissabonfördraget. Den ratificeringsprocessen löper för sig. Men om man ska upprätta ett sådant socialt protokoll ställer vi redan frågan: Vad ska det innehålla? Efter sju år i Europaparlamentet och två år i rådet vet jag att detta är väldigt svåra frågor. Regeringen och oppositionen har stor samsyn kring fundamenten i den svenska modellen. Men så är det inte alls i de andra länderna. Det är inte bara skillnad mellan länder, det är också starka skillnader inom länderna. Diskussionerna om Jan Anderssons rapport i Europaparlamentet som jag har försökt att följa - man röstar om den i dag - visar svårigheterna i detta. Man definierar det på olika sätt. Därför känner jag och regeringen en stor oro över att en sådan här diskussion landar i något helt annat än det som vi från Sverige önskar, om man över huvud taget kommer överens. Men det betyder inte att regeringen inte är engagerad i frågorna. Vi tar gärna den diskussionen tillsammans med Socialdemokraterna och andra partier i riksdagen och i andra forum också.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 4 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Cecilia Malmström pekade just på att det inte var läge att ta upp detta på toppmötet. Det märkliga är att det aldrig har varit läge att ta upp detta på ett toppmöte. På det förra toppmötet var det också en diskussion, och då var Lavaldomen ännu hetare. Då sade faktiskt statsministern själv i EU-nämnden att han inte kan springa med lappar till toppmötena från en orolig opposition så fort det dyker upp en fråga. Det är så man har behandlat denna fråga. Nu var det inte heller läge att lyfta fram denna fråga på toppmötet. Man måste se digniteten i detta sammanhang. Regeringen säger att man står bakom den svenska modellen. Gör man det egentligen? Jag förutsätter att Carl Bildt är representativ för den regering som han sitter i. Han uttrycker i en blogg att det finns många frågor som är mycket viktigare än just denna fråga. Han uttrycker lite raljant att det är socialdemokratiskt tjat om en fråga som dyker upp, och han viftar bort den. Jag funderar då på vad andra i regeringen tycker. Tycker man så mycket annorlunda än Carl Bildt? Det gör mig faktiskt väldigt orolig när det gäller denna viktiga fråga. Det är klart att det är svårt att nå en uppgörelse på EU-nivå i fråga om detta. Det förstår jag också. Det finns vissa länder som tycker att man åtminstone kortsiktigt kan tjäna på att komma till ett annat land och jobba till lägre löner. Det är kanske där som dynamiten ligger i själva EU-medlemskapet i denna fråga. Men det är då inte desto mindre viktigt att vi ser till att det inte i förlängningen av dessa EU-domar och Lavalmålet blir en praxis där det är helt okej att komma till ett annat land med ett kollektivavtal som ger sämre löner och förmåner. På så sätt kan man få lönedumpning i detta land. Nu var det Byggnads som var utsatt vid skolbygget i Vaxholm. Men i en förlängning kan detta spridas till många andra områden. Det är väl därför som oron är så stor också i Tyskland. Det handlar bland annat om Rüffertdomen och ett fängelsebygge. Det visar hur man slår sönder den praxis och den tillämpning som man har haft i fråga om lönesystem i landet. Det är klart att detta skapar en stor instabilitet. Då tycker inte jag att man så enkelt bara kan vifta bort det och säga att det inte går att göra någonting åt ett socialt protokoll. Det är klart att om det vore lätt hade detta varit fixat för länge sedan. Men det är klart att man måste bjuda till om det ska bli någonting. Man måste försöka se vilka vägar som finns. Jag har haft mycket kontakt med Jan Andersson under resans gång. En av dem som var mest kritiska till hans rapport och som såg till att detta med ett socialt protokoll ströks var faktiskt Charlotte Cederschiöld, moderaten från Sverige. Hon jobbade aktivt mot detta. Hon står väl regeringen ganska nära, åtminstone den moderata delen av regeringen? Man vill inte ha detta med. Står regeringen verkligen för den svenska modellen, eller är det så att säga läpparnas bekännelse när det passar? När man sedan ska agera tycker man att det får bli som det blir i fråga om Lavaldomen. Sedan suddas det ut så småningom, och löntagarnas rättigheter blir försvagade. Rapporterna finns oavsett vad Cecilia Malmström säger om att man är aktiv. Man tycker inte att det passar att ta upp detta på något toppmöte. Sven Otto Littorin var där nere, och de som lyssnade sade att denna fråga aldrig lyftes fram. Det fanns ingen oro från Sverige. Från andra länder pekade man på att man var väldigt orolig för vad som händer som en fortsättning på dessa EU-domar. Men den svenska ministern sade ingenting i detta läge. Jag vet inte om det inte passade att lyfta fram detta då heller. Men en tystnad där nere tolkas väl som att den som tiger samtycker. Det är väl det som blir tolkningen i EU. Det är mycket oroande om det är på det sättet.
Börje Vestlund (S)
Anf. 5 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Egentligen borde man inte gå upp i talarstolen när man är väldigt indignerad, men i det här sammanhanget kan jag inte låta bli att göra det. I och med det som hänt under de senaste månaderna kan vi notera att regeringen har varit väldigt passiv i de här frågorna. Vi vet att andra regeringar har gjort mer, inte minst den tyska regeringen. Vi noterar också att man gång efter gång säger: Det här kommer senare. Nu ska vi utreda. Nu ska vi göra ditten och datten. Men det är allt annat utom att ta upp frågan på toppmötena. Vi hade en diskussion i våras, och vi har haft en diskussion nu. Vi vet också att frågan är stor bland väldigt många grupper i vårt samhälle. När vi en gång i tiden gick med i EU var vi många - jag tror att det faktiskt gäller alla socialdemokrater som nu finns här i salen, och väldigt ofta var det tillsammans med folkpartister och ibland med moderater och med centerpartister - som sade: Vi garanterar att den svenska modellen med dess lönesättningsform ska gälla även i framtiden. Det gjorde att väldigt många människor som kanske var tveksamma och som kanske ville fundera en extra gång blev övertygade när en så bred majoritet bland riksdagens partier gick ut och sade: Vi garanterar att den svenska modellen gäller i framtiden. Nu ser vi vad resultatet blir när vi får den första prövningen - det är faktiskt den första prövningen - av den svenska modellen i EU sedan vi gick med i EU. Nu ser vi alltså vad som händer. Det finns anledning till oro. Det finns anledning till att vi socialdemokrater haft skäl att säga: Detta är inte bra, regeringen! Vi måste kräva lite handlingskraft från vår regering. Vår regering har tillsatt en utredning som knallar på med sitt arbete - bra så - men vi måste också se att någonting händer på toppmötena. Hittills har vi inte sett till någonting sådant. Min fråga till ministern är: När kommer regeringen att agera så att vi kan uppfylla det löfte som vi gav de människor som var tveksamma inför den arbetsmarknadsmodell som vi i Sverige har? Den avviker ju från de första bildarländernas. Det råder ingen tvekan om det, så det ska vi inte sticka under stol med. Hur ska vi kunna hålla det löfte som vi gav när vi i samband med folkomröstningen om EU hade de här diskussionerna?
Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 6 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Jag försäkrar, Börje Vestlund och även Sven-Erik Österberg, att den svenska modellen inte är i fara. Den svenska modellen är avundad och respekterad i stora delar av Europa. Jag är Lissabonansvarig. Varje land har nämligen ett statsråd eller motsvarande som är ansvarig för Lissabonprocessen, inte strategin. Vi träffas en gång per termin och diskuterar då Lissabonstrategin. Vid flera tillfällen har jag framhållit och även fått svara på många frågor om den svenska modellen, den nordiska modellen, som många länder ser som ett stort föredöme och vill lära sig mer om. Den är inte i fara. Det som har hänt är att vi har fått en dom där EG-domstolen har underkänt ett visst agerande. Jag utgår från att Sven-Erik Österberg och Börje Vestlund har läst domen. Där underkänns inte på något sätt vare sig rätten till kollektivavtal eller rätten att vidta kollektiva handlingar - blockad och så vidare. I just det här specifika fallet säger man att det inte var proportionerligt. Man underkänner inte de verktyg som vi har och som stärks med Lissabonfördraget. Det tror jag att vi är överens om, också med de fackliga organisationerna. Regeringen har tillsatt en utredning som Claes Stråth leder och där arbetsmarknadens parter är involverade. Stråth kommer mycket skyndsamt att titta på - det här är komplicerade frågor - om det eventuellt krävs förändringar i svensk lagstiftning för att anpassa till det här fallet. Världen förändras som bekant - globaliseringen ställer en del krav. Vilka förändringar det i så fall kan vara vet inte jag. Jag vet inte vad Stråth kommer fram till. Men jag har den allra största respekt för det arbete som där görs. Det vore väldigt konstigt om vi innan utredningen ens är färdig skulle springa i väg och dra en massa slutsatser. Andra länder har liknande utredningar. Kommissionen har också gett arbetsmarknadens parter en uppgift. Man tillhandahåller till och med sekretariatsservice - detta för att kunna analysera de här frågorna. Med Wanja Lundby-Wedin, som är ordförande i Europafacket, har Europafacket och Sverige - och därmed Socialdemokraterna - en ganska god insyn i de samtal som förs. När man har identifierat detta kan man eventuellt gå vidare. Men när det gäller detta med att springa i väg och att ta upp det på ett toppmöte när vi inte riktigt vet vilka slutsatser vi ska dra förstår jag inte riktigt vad Socialdemokraterna vill att vi ska göra. Vi inväntar utredningen, som arbetar så skyndsamt som det går, och övriga diskussioner som förs i Europa. Sedan får vi dra slutsatser av det.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 7 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Vad vi vill att regeringen ska göra är helt enkelt att regeringen ska framhålla att vi är rädda om vår modell och se till att den kan fungera också i framtiden. Jag tycker att Cecilia Malmström ändå tar lite lätt på Lavalfrågan. Det finns ju en problematik här. Bland annat är detta med lön inte inskrivet i vår utstationeringslag, av det skälet att detta är något som fastställs mellan parter och att vi inte vill ha lönesättningen föreskriven i lag. Det är en del. Det där sätter så att säga frågor på kant nere i Europa därför att man är van vid en annan modell. Då måste man hävda vår modell och tala om hur vi vill ha det - att vi vill att lönerna ska sättas av parterna i Sverige. Inget parlament ska gå in och sätta lönerna. Det måste man vara tydlig om nere i Europa, för annars glider det här åt hur det oftast ser ut. Jag avser då majoritetsförhållandena i EU och vilken tillämpning man har. Till och med arbetsgivarorganisationer här har sagt: Det är väl bra om riksdagen bestämmer om minimilöner, så kan vi köra efter det, helt emot den svenska modellen alltså. Jag ska inte lasta EU-ministern för det utan vill bara peka på vilka följder som en sådan där diskussion har fått. Vi ska veta att våra andra lagar - det gäller då bland annat arbetsmarknadsfrågor och MBL - är dispositiva. Kommer parterna överens om någonting som är bättre än lag är det alltså det som gäller. Men blir det samtidigt så att man på det sätt som EG-domstolen och vissa pekat på ska gå efter lagen får vi en villkorsdumpning eftersom lagen i de flesta fall är sämre än det som parterna kommer överens om. Ska svenska löntagare gå efter det som parterna kommer överens om och andra löntagare ska gå efter vad lagen föreskriver har vi en villkorsdumpning. Så visst finns det anledning att vara lite orolig, EU-ministern, för vad som händer! Här fordras det ett agerande från regeringen - att man ser till att vår modell hävdas. Modellen är inte bara bokstäver. Den innehåller faktiskt också kött och blod, om man får uttrycka sig på det sättet. Det är det man måste värna i varje del. Det får inte vara någonting svävande - en modell där man säger: Det där är jag för. Man måste vara för det som den svenska modellen innebär. Jag tycker att jag så här långt har sett för lite av det från regeringens sida.
Börje Vestlund (S)
Anf. 8 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Vad vill då Socialdemokraterna att regeringen ska göra? Ja, vi vill att man med kraft hävdar den svenska modellen, att man med kraft hävdar det vi i valrörelsen sade när vi accepterade ett EU-medlemskap. Gemensamt gick vi ju ut med det och så att säga pratade med samma tunga. Det går inte att klyva tungan i efterhand, statsrådet! Vi måste vara väldigt tydliga i just denna fråga. Alla i denna kammare är, tror jag, överens - även om man kan vara tveksam efter att i den allmänpolitiska debatten ha lyssnat på hur vissa ledamöter i den högerstyrda majoriteten uttryckte sig. Men bortsett från det kan man säga att det inte bara handlar om kollektivavtalen. Det handlar också om att man måste ha möjlighet att teckna kollektivavtal. Det är vad det här handlar om. Det är det som vi inte har sett, och det är där som vi tycker att vi har anledning att kräva mycket mer av vår regering. Man kan inte säga att Lavaldomen eller Rüffertdomen är tillfälliga domar, enskilda ärenden. Det är ändå fråga om högsta domstolen inom EG-systemet. Då måste det ju vara så att de domarna blir prejudicerande inför andra domar, och då inte bara i vårt land utan inom hela EU. Det är väl klart att det finns anledning till oro om mattan dras undan när det gäller möjligheterna att teckna kollektivavtal och att använda sig av den svenska modellen. Det är det som det här handlar om, inte om att det finns tveksamheter kring om vi tycker att det ska vara kollektivavtal - jag vet ju att hela kammaren tycker det. Det är hur kollektivavtalen kommer till som det handlar om.
Cecilia Malmström (Fp)
Anf. 9 Cecilia Malmström (Fp)
Herr talman! Jag tror att Socialdemokraterna bidrar till att förstärka oron när man målar upp det som att den svenska modellen är hotad och att det riskerar att ställa allt på ände. Så är det inte. Vi försvarar den svenska modellen. Vi tycker att det är en utmärkt form att man har kollektivavtal. Men Sverige och den svenska modellen lever inte i ett vakuum. Vi är medlemmar i Europeiska unionen. De allra flesta socialdemokrater tycker att det är bra. Svenska företag finns i andra länder, och andra företag kommer till Sverige. Vi har en globalisering och migration. Därför måste vi ständigt diskutera hur det ser ut i ett sammanhang. Det gör bland annat Stråthutredningen, och det gör man i de olika diskussioner och utredningar som sker just nu i medlemsländerna och kommissionen. Jag vidhåller att Lavaldomen - som är betydelsefull, jag vill inte ringakta den - inte ifrågasätter principen om kollektivt agerande, blockad eller kollektivavtal. De är tryggade genom Lissabonfördraget. De stärks dessutom gentemot tidigare fördrag. Det är fråga om hur den svenska modellen ska kunna överleva med möjligen några justeringar. Det är vad Stråths utredning tittar på. Vi har försvarat den svenska modellen principiellt vid flera tillfällen i Sverige och i våra kontakter med europeiska vänner. Det är alldeles för tidigt dra några slutsatser utifrån detta. Vi avvaktar slutsatserna. Sedan ser jag fram emot, vilket också arbetsmarknadsminister Littorin har lovat flera gånger, att tillsammans med denna kammare diskutera hur vi ska använda de slutsatserna och gå vidare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.