Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

hyresgästerna och energipolitiken

Interpellation 2003/04:436 av Hamilton, Carl B (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-04-20
Anmäld
2004-04-20
Besvarad
2004-05-04
Sista svarsdatum
2004-05-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 april

Interpellation 2003/04:436

 av Carl B Hamilton (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om hyresgästerna och energipolitiken

Miljöminister Lena Sommestad medger i EU-nämnden att kostnaderna för energipolitiken kommer att ligga på hyresgästerna i form av högre hyror. Statsminister Göran Persson har principiellt och med kraft bekräftat den linjen vid EU:s senaste toppmöte.

Sverige driver i EU en linje om minskad energianvändning genom ökat sparande. Det svenska målet är att EU:s "energikonsumtion i relation till BNP skall minska med minst en procent per år som ett långsiktigt genomsnitt" (Spring European Council 2004 @ Swedish priorites). Statsministern var mycket nöjd efter toppmötet i mars 2004: "Ett mål för högre energieffektivitet slås fast på svenskt initiativ" (riksdagsanförande nr 114, den 1 april 2004).

Sakligt är dock detta en halvsanning: Visserligen sägs i toppmötets rådsslutsatser att "det är väsentligt att energieffektiviteten förbättras", men tonvikten i rådsslutsatserna är inte inriktade på att spara energi i allmänhet, eller ens totalt @ som statsministern och regeringen vill ge sken av @ utan tonvikten ligger på att styra energianvändningen i en mer miljövänlig riktning, i synnerhet lägre CO2-utsläpp. Sålunda skriver man i rådsslutsatserna att "det vägledande energieffektivitetsmålet för hela EU, vilket stöds av rådet, är viktigt när det gäller att koncentrera insatserna", och för att identifiera "mer hållbara konsumtions- och produktionsmönster [som bryter] sambandet mellan tillväxt och negativ miljöpåverkan". Alltså: Även om Sveriges regering tveklöst har som mål för dess politik att spara energi och synen att det skulle kunna ha ett egenvärde med minskad energikonsumtion/BNP-enhet, är detta inte innebörden av toppmötets beslut. Där anges i stället kvoten energikonsumtion/BNP-enhet som ett sätt att "koncentrera insatserna", vilket, satt i sitt sammanhang i rådsslutsatserna, i stället är en anvisning om bästa sätt för EU-länderna att minska sina CO2-utsläpp.

Regeringen driver i olika sammanhang linjen att en hållbar tillväxt i världen och Sverige är omöjlig med mindre än att totala enegikonsumtionen i världen och Sverige minskar. I andra sammanhang är tanken att klimatmålet beträffande CO2 skulle implicera minskad total energikonsumtion (alla energislag), och dessutom lägre energikonsumtion per BNP-enhet. Självklart kan CO2-utsläppen minska genom ökad användning av kärnkraft i elproduktionen i stället för regeringens energistrategi baserad på allmänt sparande och ökad eldning med fossila bränslen (kol, olja, gas; vind och sol är och förblir marginella bidragsgivare) i svenska och utländska anläggningar.

Ett ökat sparande av energi trollas inte fram. Det kan åstadkommas bara genom smärtfyllda ekonomiska och politiska åtgärder för att med tvång och höjda priser, hyror, skatter och avgifter driva ned människor och företags användning av energi. Om dessa metoder för ökat energisparande talar regeringen normalt tyst.

Dock vid EU-nämndens sammanträde den 19 mars 2004 flaggade miljöminister Sommestad för att regeringen ser över möjligheterna att höja hyrorna: "[Vi] kan ta hem kostnader när det gäller energieffektivitet i fastighetsbeståndet. Problemet är hur incitamenten [för detta] ser ut. Det är vi själva ansvariga för, och det ser vi över i regeringen. . Det skall vara lönsamt att investera i mera energieffektiva fastigheter, även om kostnaden ligger på hyresgästerna".

Fråga:

Vilka, och hur stora, hyreshöjningar bedömer statsrådet att hyresgästerna kommer att få som resultat av regeringens pågående översyn av ökat energisparande och höjd energieffektivitet i det svenska fastighetsbeståndet?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:436, hyresgästerna och energipolitiken

Interpellationsdebatt 2003/04:436

Webb-tv: hyresgästerna och energipolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pagrotsky (S)
Anf. 32 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat om vilka, och hur stora, hyresgästernas hyreshöjningar kommer att bli som ett resultat av regeringens pågående översyn av ökat energisparande och höjd energieffektivitet i byggnadsbeståndet. Den översyn som Carl B Hamilton syftar på gäller i första hand ett EU-direktiv om byggnaders energiprestanda som beslutades 2002 och ska börja gälla 2006. Det syftar till att minska energianvändningen i bebyggelsen och därmed bidra till att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser och minska EU:s beroende av importerad energi. Direktivet innebär specifika åtgärder inom byggsektorn. Åtgärderna avses utgöra ett komplement till den pågående introduktionen av ett system för handel med utsläppsrätter. Energieffektiviseringsåtgärderna kan även bidra till att underlätta energiomställningen i Sverige. En särskild utredare har regeringens uppdrag att lämna förslag till hur direktivet ska genomföras i Sverige. Utredaren, Fastighetsägareförbundets tidigare vd Bengt Nyman, ska särskilt bedöma de ekonomiska konsekvenserna för de boende. Eftersom utredaren ska redovisa sitt arbete i november kan jag inte i dag säga vilka och hur stora kostnader som kan tillkomma med anledning av de nya kraven. Min utgångspunkt är emellertid att nå ett så kostnadseffektivt genomförande som möjligt som uppmuntrar till lönsamma energieffektiviseringsåtgärder. Regeringen har dessutom uppdragit åt ett antal statliga fastighetsägare att redovisa förutsättningarna för en effektivare energianvändning samt möjligheterna att minska användningen av fossila bränslen. Syftet med uppdraget är att finna kostnadseffektiva åtgärder för att minska miljöbelastningen från energianvändning. Uppdraget ska redovisas i juni. Vidare presenterades i den ekonomiska vårpropositionen en särskild skattestimulans för bland annat energieffektivisering i offentligt ägda lokaler. Arbetet med en departementsskrivelse om den närmare utformningen har precis påbörjats. Hyrans storlek bestäms i slutändan genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Jag tror emellertid inte att investeringar i mer energieffektiva fastigheter med nödvändighet behöver innebära högre hyror. Lägre energikostnader kan komma både fastighetsägarna och hyresgästerna till godo.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 33 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag har använt mig av texter om Sveriges positioner i EU:s toppmöten och i EU-nämnden. Det första jag vill reagera mot är att man från regeringens sida framställer det som att ökad energieffektivitet är detsamma som minskad energianvändning. Någon ambition hos EU att minska den totala energiåtgången hittar man inte om man läser EU:s texter. Däremot vill regeringen ge intryck av att EU:s mål om en ökad energieffektivitet, mätt på ett visst sätt, är detsamma som att man vill minska den totala energiåtgången. Det stämmer inte. Jag har tidigare hört miljöministern glida på detta, och den glidningen finns även här. Man framställer det som att de här två målen är utbytbara, men det är ju helt olika saker att öka effektiviteten och att minska den totala energianvändningen. Sedan är frågan, vilken jag också har ställt i interpellationen, hur mycket hyrorna kommer att gå upp därför att man ska ha en högre energieffektivitet i fastighetsbeståndet. Det var ju detta Lena Sommestad sade i EU-nämnden - möjligen en felsägning från hennes sida där hon avslöjade vad som ligger bakom detta. Man kan ju inte trolla fram energieffektivitet. Det krävs någon åtgärd om man vill gå längre än vad som är privatekonomiskt lönsamt från fastighetsägarnas och hyresgästernas sida. Då finns det bara två sätt: kvantitativa restriktioner, alltså tvång i någon form, eller incitament, antingen skattesubventioner - och då blir skatterna högre - eller högre hyra. Om man tvingar hyresvärdarna att investera kommer de sedan naturligtvis att lägga över det på hyresgästerna. Svaret på denna fråga har jag inte fått, bara en referens till en utredning som pågår. Avslutningen i svaret är lite besynnerlig. Där blir det helt plötsligt tulipanaros: Investeringar i mer energieffektiva fastigheter behöver inte med nödvändighet innebära högre hyror. Nej, det är riktigt. Men då behövs inte politikernas interventioner heller. Då kommer hyresgästerna och hyresvärdarna att sköta detta på egen hand med marknadsekonomi. Är investeringen lönsam gör man den vare sig Leif Pagrotsky och regeringen eller EU gör det ena eller det andra. Det intressanta är att de politiska interventionerna för att höja energieffektiviteten kommer att höja kostnaderna för hyresgästerna - eller för skattebetalarna. Min fråga är: Hur långt är regeringen beredd att gå i att höja kostnaderna för medborgarna för att uppfylla energieffektivitetsmålet?
Leif Pagrotsky (S)
Anf. 34 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Carl Hamilton är missnöjd med att jag inte har svarat just så som han hade önskat. Jag har faktiskt svarat på det som Carl Hamilton har preciserat som sin fråga - vad det är för översyn som regeringen just nu håller på med och hur den påverkar hyrorna. Den översyn som regeringen håller på med handlar om just det jag beskrev i mitt svar, nämligen hur man kan förbättra marknadens funktionssätt på det här området genom ett upplysningssystem som gör att fastigheter ska energideklareras. Det var det jag beskrev om det direktiv som beslutades 2002 och som ska börja gälla 2006. Detta är en sorts varudeklaration av alla fastigheter så att det när de säljs tydligt ska framgå vad de har för energiprestanda. Tanken med det är att underlätta för marknaden att värdera att fastigheter med god energikvalitet, till exempel villor som är energisnåla, ska bli mer eftertraktade på marknaden. Av den stora mängd initiativ som tas och åtgärder som genomförs har jag svarat på frågan vad just det här direktivet handlar om. Nu förstår jag att Carl Hamilton inte tyckte att det var just det han ville diskutera, för han ville diskutera begreppet energieffektivitet. Men det var inte det frågan var ställd om. Jag ber om ursäkt om jag har svarat på frågan i stället för på någonting annat som Carl Hamilton hellre hade velat diskutera. Låt mig ändå ta upp den fråga som Carl Hamilton nu vill att jag ska ta upp, nämligen definitionsfrågan. Regeringen har drivit frågan om att sätta upp ett mål för ökad energieffektivitet inom EU. Målet uttrycks som att energiintensiteten, det vill säga totalt använd energi i förhållande till BNP, bör minska med minst 1 % per år som ett genomsnittligt långsiktigt mål för hela EU. Miljörådet ställde sig enhälligt bakom ett sådant mål den 2 mars i år. Genom en direkt hänvisning till det mål som miljörådet enats om ställde sig också Europeiska rådet bakom det här målet vid toppmötet i slutet av mars. Carl B Hamilton tolkar rådsslutsatserna som att de inte innebär en inriktning inom EU på att spara energi i allmänhet. Det stämmer inte. Vid energiministermötet i december 2000 kom man överens om en handlingsplan för ökad energieffektivitet inom EU för åren 2002-2010 som nu håller på att verkställas. I handlingsplanen läggs stor vikt vid kostnadseffektivitet genom en förstärkning av existerande väl fungerande åtgärder som till exempel märkning och dessutom en introduktion av nya förslag som till exempel främjande av energitjänster. Jag hoppas att jag nu ändå kunde reda ut den frågan också en smula. Men huvuddiskussionen gäller just det som miljöministern tog upp på EU-nämnden vid ett tillfälle, nämligen den översyn som pågår just nu, och det var Bengt Nymans utredning som den saken gäller. Det handlar just om att förbättra marknadens funktionssätt. Det tror jag att vi kan vara överens om är en bra idé.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 35 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka näringsministern för det. Det är klart att vi är överens om att en bättre fungerande marknad alltid är bra. Men en handlingsplan för ökad energieffektivitet, som Leif Pagrotsky hade vänligheten att läsa upp, är inte detsamma som att man ska minska den totala energianvändningen. Man ska bli mer effektiv i energianvändningen. Men handlingsplanen innebär inte att man ska ha som mål att minska energianvändningen. Anledningen till att jag betonar detta är att synen på att använda energi ofta är ungefär som att synda. Man ska inte synda. Den synen finns. Miljöministern är en väldigt god exponent för den synen när jag har hört henne i EU-nämnden. Men nu ska vi inte debattera henne eftersom hon inte är närvarande. Det vore osjyst. Leif Pagrotsky tar upp upplysningssystemet och att villamarknaden ska fungera bättre, människor ska veta vad det är för energieffektivitet i den fastighet som de köper, och de som säljer ska kunna få ett bättre pris för sitt hus. Men det jag var ute efter var egentligen innebörden av det som miljöministern sade i EU-nämnden när hon talade om att kostnaderna ska ligga på hyresgästerna. Men jag inser, herr talman, att vi kanske inte kommer så mycket längre med den frågan i dag, utan jag ber att få tacka näringsministern så mycket. Vi får väl ta upp frågan med miljöministern, Leif Pagrotsky vid regeringslunchen och jag i EU-nämnden.

Intressenter

Frågeställare

Carl B Hamilton
Carl B HamiltonFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.