Fler kvinnor i bolagsstyrelser
Interpellation 2006/07:572 av Holm, Ulf (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-24
- Anmäld
- 2007-05-24
- Besvarad
- 2007-06-04
- Sista svarsdatum
- 2007-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 maj
Interpellation
2006/07:572 Fler kvinnor i bolagsstyrelser
av Ulf Holm (mp)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
En genomgång som medierna gjort gällande andelen kvinnor i de största bolagsstyrelserna på Stockholmsbörsen visar att andelen stannar av och till och med minskar något. Undersökningen gällde 52 av de 56 största börsbolagen och den visar att andelen kvinnor sjunkit från 21,5 procent till 21 procent.
Utvecklingen i näringslivet går alltså i fel riktning vilket enligt min mening är oacceptabelt. Motsvarande siffror för de helägda statliga bolagen var förra året 43 procent, vilket är bra. Men det beror på att ägaren, det vill säga staten och därmed regeringen och riksdagen, under förra mandatperioden aktivt arbetade för att höja andelen kvinnor i bolagsstyrelserna. Staten kan alltså utan problem hitta mycket kompetenta kvinnor till styrelseuppdragen och utvecklingen i dessa bolag visar att det är mycket välmående företag.
Att det skulle finnas brist på kompetenta kvinnor är enligt min mening ett svepskäl. Problemet ligger snarare i att männen inte vill släppa in kvinnorna i beslutande organ och församlingar för att ägarna inte tycks se möjligheterna med att fler kvinnor sitter i bolagens styrelser.
Tidigare fanns ett latent hot från den dåvarande riksdagsmajoriteten att om inte bolagen skärpte sig så skulle det införas en lag om kvotering till bolagsstyrelserna, liknande den som finns i Norge. En utredning om lagstiftning genomfördes också, efter beslut av den tidigare riksdagsmajoriteten; utredningen blev klar före valet 2006.
Det finns alltså ett färdigt utredningsförslag som den förra regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tagit fram. Utredaren, Catarina af Sandeberg, har i denna utredning kommit fram till att det är möjligt att införa en kvotering som innebär att bolagsstyrelserna ska bestå av minst 40 procent av vardera könet. Detta skulle gälla från och med år 2010.
Men den nya regeringen, med jämställdhetsministern i spetsen, drog snabbt tillbaka detta förslag. Nu ser vi resultatet av detta beslut – att utvecklingen med fler kvinnor i bolagsstyrelserna upphör och till och med minskar.
Börsbolagen har haft många år på sig att åstadkomma jämställd fördelning av styrelseposterna. Den uppgiften har man inte klarat. Då är det enligt min mening dags för politiken att ta sitt övergripande ansvar genom lagstiftning.
För mig är kvotering inget politiskt mål i sig men erfarenheten visar att den kan vara ett medel för att nå målet, jämn fördelning.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga:
1. Kommer jämställdhetsministern att lägga fram ett förslag om kvotering i bolagsstyrelser i enlighet med tidigare utredningsförslag?
2. Kommer jämställdhetsministern att ta några initiativ för att förmå börsbolagen att ta frågan om jämställd fördelning av styrelseposterna på allvar?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:572
Webb-tv: Fler kvinnor i bolagsstyrelser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:119 Måndagen den 4 juniProtokoll 2006/07:119 15 § Svar på interpellation 2006/07:572 om fler kvinnor i bolagsstyrelser
Protokoll från debatten
Anf. 50 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Ulf Holm har frågat mig dels om jag kommer att lägga fram förslag om kvotering i bolagsstyrelser i enlighet med tidigare utredningsförslag, dels om jag kommer att ta några initiativ för att förmå börsbolagen att ta frågan om jämställd fördelning av styrelseposterna på allvar.
En jämn representation av kvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga. Att få fler kvinnor till chefspositioner och i bolagsstyrelser är självklart viktigt för regeringen. Det gäller i alla verksamheter, såväl privata som statligt ägda företag och myndigheter.
Preliminära uppgifter från SIS Ägarservice AB visar att andelen kvinnor i styrelserna i de 54 största bolagen har ökat från 21,5 procent år 2006 till knappt 22,9 procent år 2007.
När det gäller de statligt ägda bolagen kan konstateras, nu när alla årsstämmor har genomförts, att styrelserna har samma andel kvinnor som i fjol - 47 procent i de helägda bolagen och 44 procent i de hel- och delägda bolagen. Antalet bolag med mer än 40 procent kvinnor i styrelserna har ökat från 33 till 35.
Dessa siffror visar på en svag men positiv utveckling, och de visar att regeringens val att avstå från att föreslå lagstiftning om könskvotering inte lett till någon försämring av könsfördelningen i styrelserna.
Jämn könsfördelning i bolagsstyrelser är en fråga för, i första hand, näringslivet. Politikens roll är att göra det lättare för både kvinnor och män att kombinera arbete och familj så att fler kvinnor vill och kan söka de ledande positioner som finns. Kvinnor ska inte behöva välja bort hem och barn för att kunna konkurrera om ledande positioner i företag och samhälle.
Det handlar om att ge kvinnor möjlighet att utvecklas inom sina yrken och få en möjlighet att avancera. Det handlar mycket om att förändra attityder hos arbetsgivarna, att ta bort antaganden från arbetsgivaren om att kvinnan kommer att stanna hemma och ta hand om familj. Det handlar om en politik för att främja entreprenörskap i syfte att det ska vara lika naturligt med kvinnor som män i rollen som företagare. Det handlar också om att i utbildningssystemet utgå från att kvinnor i lika hög grad som män utbildas för att ta sig an arbetsuppgifter inom ledningsstrukturerna.
Exempel på reformer som regeringen arbetar med i syfte att göra det möjligt för kvinnor och män att förena arbetsliv och familjeliv är jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen och skattereduktion för hushållsnära tjänster.
Regeringen har inte för avsikt att lägga fram lagförslag om kvotering i bolagsstyrelser. Vi vill värna om äganderätten, och vi utgår i första hand från att ägarna själva vill utveckla sina bolag i bästa möjliga riktning. Vi utgår från att näringslivet självt ska klara av att uppnå en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna.
Jag har i samtal med näringslivets organisationer klargjort behovet av ökad jämställdhet inom näringslivet, och jag har också framfört regeringens målsättning att genom andra åtgärder skapa förutsättningar för att kvinnor och män ska kunna delta fullt ut inom näringslivet. Det räcker dock inte att regeringen skapar förutsättningar, utan företagen måste också mer aktivt arbeta med jämställdhetsfrågorna i sina organisationer.
Då Ulf Holm, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Esabelle Reshdouni i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 51 Esabelle Reshdouni (Mp)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka för det svar Ulf Holm fått av ministern. Dessvärre är jag varken nöjd eller överraskad av svaret. Jämställdhetsministern talar ofta varmt om sina ambitioner om ett jämställt samhälle. Hon står bakom riksdagens antagna jämställdhetsmål, en jämn fördelning av makt och inflytande. Dessvärre finns det en diskrepans mellan ministerns visioner och handlingar. Dessutom tror jag att det finns en grundläggande skillnad mellan Miljöpartiets och alliansens jämställdhetspolitik, vilket tydligt framkommer i ministerns svar på interpellationen.
Ministern tror inte på att det finns strukturer i samhället som gynnar män. Ministerns svar på frågan om hon ska ta initiativ för att få en jämn könsfördelning i svenska bolagsstyrelser leder inte till någon förändring. Dessutom har ministern under sina åtta månader i ämbetet inte presenterat ett enda konkret jämställdhetspolitiskt förslag som syftar till att förändra de strukturella och ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män.
Historiskt sett har män och kvinnor levt i skilda världar. Givetvis är det ingen naturlag att könen ska vara åtskilda, men att vi har ett samhälle som till stor del är könssegregerat beror just på de strukturer, det vill säga normer och regler, som finns i samhället och som vi alla är med och upprätthåller, både män och kvinnor. Det handlar om en könsmaktsstruktur som hindrar kvinnor från att på samma villkor som män uppnå sina mål. Eftersom vi själva upprätthåller den kan vi tillsammans också förändra den om vi bara vill. Men det kräver medvetenhet, och det kräver att jämställdheten integreras i alla beslut så att normen förändras. Åtgärder som endast riktas mot kvinnor innebär inte att vi når målet, nämligen ett samhälle där könet verkligen inte har betydelse för människors livsval.
Att Sverige är världens mest jämställda land enligt Världsekonomiskt forum beror naturligtvis på att vi bedrivit ett aktivt arbete på många plan och i många år. Trots det fick Sverige 2001 internationell kritik av FN-organet Cedaw. Kommittén riktade kritik mot lönegapet mellan kvinnor och män samt mot att Sverige har få kvinnor på ledande positioner i näringslivet.
År 2002 utfärdade den dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg sitt hot om kvotering. Hon sade då att om företagen inte når målet 25 procent kvinnor i sina styrelser 2004 måste vi införa kvotering. Sedan dess har frågan uppmärksammats i samhället, vilket bidragit till att andelen kvinnor i styrelser ökat. Trots det har vi i dag, 2007, inte lyckats uppnå målet 25 procent. Att detta skulle bero på att Sverige, där kvinnor i högre utsträckning än män har akademisk examen, saknar kompetenta kvinnor låter fullständigt absurt. Att detta skulle bero på att kvinnor inte kan kombinera arbete och familjeliv är också felaktigt.
Hur många kvinnor tror ministern att det finns i Sverige som tackar nej till en ledande position för att hon har barn eller måste städa hemma? Förskolor och städfirmor har funnits de senaste trettio åren. Ministern kan väl inte på allvar tro att jämställdhetsbonus, hushållsnära tjänster och borttagande av stopplag kommer att bidra till att fler kvinnor får ledande positioner i företag.
Om näringslivet inte lyckats uppnå målet om 25 procent under de senaste åren, vad är det som talar för att så kommer att ske under de närmast kommande åren utan att åtgärder vidtas?
Anf. 52 Anti Avsan (M)
Herr talman! Interpellanten Ulf Holm, som inte är närvarande i dag, motionerade om kvotering i bolagsstyrelser redan under förra höstens allmänna motionsperiod. Ulf Holms motion och ett antal andra i allt väsentligt liknande motioner har tidigare under våren behandlats i civilutskottets betänkande
Associationsrättsliga frågor m.m.
Jag konstaterar att Ulf Holms motion innehåller sådant som framstår som lite märkligt. I den första meningen har Ulf Holm skrivit: "För mig är kvotering inget politiskt mål i sig men kan däremot vara ett medel för att nå ett mål." Den inledande texten i motionen utmynnade i följande förslag till riksdagsbeslut, nämligen att riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag om kvotering i bolagsstyrelser. Jag kan inte få det till något annat än att det som inte var ett politiskt mål i sig i vart fall blev målet med motionen.
Herr talman! I sin interpellation återupprepar Ulf Holm i princip samma sak. Orsaken till interpellationen sägs enligt Ulf Holm vara att en undersökning av andelen kvinnor i 52 av de 56 största börsbolagen sjunkit från 21,5 till 21 procent, alltså en minskning med en halv procent.
Jag vill särskilt framhålla att kvalitetsmässigt bra beslutsfattande innefattar att olika frågor blir belysta ur olika infallsvinklar. Däri ingår också kvinnliga respektive manliga aspekter i olika frågor. Mot den bakgrunden är nuvarande förhållanden när det gäller könsfördelningen i bolagsstyrelser naturligtvis inte bra, men det innebär inte att det ska tvingas fram ändringar lagstiftningsvägen. Jag anser i likhet med majoriteten i riksdagen att det är oacceptabelt att göra ingrepp i ägarkollektivets, det vill säga bolagsstämmans, rätt att på bolagsstämman självständigt utse sina företrädare i bolagsledningen.
Det måste även fortsättningsvis vara fritt för ägarna att utse bolagsstyrelse. Mot bakgrund av detta har majoriteten i civilutskottet välkomnat regeringens beslut att skriva av förslagen i departementspromemorian Ds 2006:11,
Könsfördelningen i bolagsstyrelser
.
Nej, en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser måste främjas med andra medel än lagstiftning. Det finns exempel på det. Ett exempel är Svensk kod för bolagsstyrning, som säger att en jämn könsfördelning i styrelser ska eftersträvas. Vissa bolag är enligt noteringskraven på Stockholmsbörsen skyldiga att tillämpa koden.
Det finns också en hel del annat att säga om kvinnor som företagare rent allmänt. Vi konstaterar att kvinnor som företagare är en underutnyttjad tillgång. Fler kvinnor som startar och driver företag skulle ge Sverige en starkare ekonomisk utveckling. Det skulle också få andra positiva effekter. En sådan effekt skulle vara att kvinnor skapar och deltar i de informella nätverk från vilka styrelseledamöter, verkställande direktörer och ordförande i bolagsstyrelser rekryteras. Jag vill också påminna om att det i förra höstens budgetproposition anslogs 100 miljoner kronor för att främja företagande bland kvinnor och öka forskningen och kunskapen om kvinnors företagande.
Anf. 53 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Jag uppfattar ändå att alliansen ser det som ett problem att bara var femte styrelseledamot är kvinna bland de 54 största bolagen. Men jag tycker att det är lite konstigt att man då inte vill använda alla klutar som går för att förändra detta. Det är det som interpellationen handlar om. Ett av de redskap man skulle kunna använda är just kvotering.
Det andra jag har förstått av svaret är att man vill att ägarna själva ska förändra det här. De tyngsta bland de ägare som faktiskt verkar vilja förändra detta - på bolagsstämmorna i alla fall - är miljonärsänkorna på Östermalm, på Djursholm och ute i Bromma. De har många röster och är bra på att ifrågasätta varför det bara sitter män framme på podiet vid bolagsstämmorna och varför nästan varenda en som sitter i styrelsen är man.
Men de behöver support. De behöver ytterligare stöd någonstans ifrån. Kanhända kan regeringen fundera på att ge ett speciellt uppdrag till AP-fonderna, för de är faktiskt också ägare av de stora bolagen. De har väldigt många röster och skulle kunna lägga lite tryck på det. Jag tror att till och med de skulle kunna föreslå kvinnor. Det hänger på aktieägarna; det är också de som ska komma med förslag till styrelseledamöter. Jag tror att många aktieägare inte har tänkt på att de har den uppgiften också.
Jag tycker att det är bra att regeringen pratar med näringslivet, men jag tror att man ska fundera på att använda lite skarpare redskap för att uppnå en bättre fördelning mellan män och kvinnor i styrelserna.
Jag håller med Esabelle om att det inte främst är hushållshjälp de kvinnor som ska komma in på de stora bolagen behöver. Den har de redan fixat. De har redan den hushållshjälp de behöver. Dessutom måste man ha både förmögenhet och hög lön för att kunna sitta i de stora bolagsstyrelserna. De har redan den positionen, den plattformen. Problemet är att de inte kommer in i styrelserna.
Även om det skulle stämma att det har gått framåt 1,4 procent eller någonting sådant i de 54 största bolagen så tar det ungefär 20 år innan man får det här jämställt. Men jag antar också att det har att göra med vilka av de stora bolagen man tittar på. Interpellanten hittade ju en nedgång på ½ procent. Jag är rädd att vi står och stampar.
Därför tror jag att det är oerhört viktigt för Sverige, svenskt näringsliv och alla oss medborgare att vi får in fler kvinnor i styrelserna. Anledningen är inte bara att det ska vara lika många kvinnor som män. Jag är övertygad om - och jag tror att också jämställdhetsministern är övertygad om det - att med fler kvinnor och en jämnare fördelning mellan män och kvinnor i styrelserna får vi bättre beslut. Vi får mer allsidigt beslutsunderlag och kanske lite vidgade vyer på hur framtiden bör gestalta sig för de olika bolagen.
Anf. 54 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Reshdouni undrar hur detta ska förändras om man inte vidtar åtgärder. Om du tror att kvotering är den enda åtgärden förstår jag att du är orolig för att ingenting kommer att förändras.
Men historiskt sett har vi många bevis på att det inte behövs kvotering för att nå förändring, för att lösa problem och förändra normer - eller strukturer som du väljer att kalla det för. Jag tror inte att någon för 100 eller bara 50 år sedan kunde tänka sig att prästyrket snart skulle komma att bli kvinnodominerat. Jag tror inte att någon kunde tänka sig att juristlinjen på högskolorna skulle komma att domineras av kvinnor. Vi kan se de olika utvecklingarna. Cheferna inom den offentliga sektorn är framför allt kvinnor. Det är en majoritet kvinnor där.
Om strukturer inte gick att förändra utan kvotering skulle vi inte ha denna historiska bild. Nu visar det sig att det fungerar. Det betyder att det finns annat man kan göra för att nå förändring. Jag tror att vi politiker ska ägna oss mer åt att skapa förutsättningar för att denna förändring ska komma, ge visioner, driva fram debatten och stödja utvecklingen med hjälp av till exempel familjepolitiken.
Ni föraktar alla hushållsnära tjänster. Nu är det så att många av de kvinnor som skulle kunna ta platser i styrelserna inte är förmögna. De är hårt arbetande kvinnor. Kanske är de egenföretagare, kanske sitter de i någon ledningsgrupp. De är inte förmögna, men det är väldigt dyrt att köpa tjänster i vårt land i dag. Det handlar inte bara om hushållsnära tjänster. Många tjänster i vårt land är dyra. Det är därför regeringen snart kommer att inkomma med en proposition där vi vill sänka skatterna i tjänstesektorn. Det är inte många människor som har råd med de höga kostnader som det innebär.
Du ställde frågan vilken kvinna som säger nej till en styrelsepost eller till att bli högt uppsatt i något företag. Det är många som gör det av olika anledningar. Jag tror att en av anledningarna är just att man inte mäktar med. Man orkar inte. Man hinner inte med att kombinera yrkesliv och familjeliv. Inom familjepolitiken finns det väldigt mycket kvar att göra.
Bland de personer som vi nu har tillfrågat för olika poster i Regeringskansliet är faktiskt 70 procent av dem som har tackat nej kvinnor. Det är tiden som anges som största skälet till att man inte kan ta de här posterna. Det kan vara för att man jobbar för mycket med den post man redan har, men det kan också handla om att man inte hinner kombinera arbetet med hemmet och familjen.
Vi måste hitta sätt att avlasta familjer, både män och kvinnor, så att de kan umgås med sina barn. Andra tjänster kan läggas på entreprenad, så att någon annan utför dem.
Så det finns mycket att göra. Det vore fel att tro att det inte finns några kvinnor som tackar nej, utan bara kvinnor som inte blir tillfrågade. Men det senare är också ett problem. Det handlar till exempel om det antagande hos arbetsgivarna som jag talade om. Man utgår ifrån att kvinnor ska vilja hinna med hem och familj och ställer därför inte frågan.
Men återigen handlar det om politik. Jämställdhetsbonusen ser till att fler män tar sitt ansvar. De hushållsnära tjänsterna ser till att kvinnor inte nödvändigtvis måste hem och fixa de här arbetena. Det tar bort detta antagande från arbetsgivaren. Det tror jag är väldigt viktigt i sammanhanget.
Anf. 55 Esabelle Reshdouni (Mp)
Herr talman! Jag tror att ministern och jag pratar om lite olika saker. Ministern riktar in sig på hur man ska förbättra för kvinnan i hennes situation. Jag pratar om de kvinnor som står beredda att ta klivet in men inte får. Jag pratar om den strukturella diskriminering som finns i samhället och hur vi ska bekämpa den. Det finns någonting som skiljer oss, och det är att ni inte ser det glastak som finns i samhället. Det är inte så att kvinnor har sämre kompetens eller att vi ska se till att de ska förbättras och att det här då kommer att lösa sig.
Det talas om äganderätten. Det är väl ändå så att det finns andra lagar också som bolagen är underställda.
Jag förstår inte vad som är så farligt med kvotering. Vi har ändå ett samhälleligt mål att rikta oss mot. Jag kan inte se vad som skulle vara farligt i kvoteringen. Jag vill fråga ministern om hon är beredd att införa en kvotering som gäller under begränsad tid, kanske bara några år.
Frivillighetens väg är bra för alla parter. Men i dag är det männen som blir inkvoterade. Annars hade det inte sett ut som det gör. Ministern är ändå lite beredd att titta på andra sätt än kvotering, om det nu är så att hon absolut inte vill ha det.
Man kan kanske titta på rekryteringsprocesserna. Som det ser ut i dag missgynnas kvinnorna, eftersom männen gärna tittar runt om i sina egna nätverk. Formella strukturer gynnar alltid kvinnorna. Man kan bestämma sig för att sätta kvinnor inom vissa nätverk och verkligen göra någonting åt det.
Det är lite beklämmande att det ser ut som det gör inom de statliga bolagen och inom näringslivet. Jag tror att näringslivet ändå är medvetet om att det är bra för alla parter om det släpper in kvinnorna.
Anf. 56 Anti Avsan (M)
Herr talman! Jag kan till att börja med nämna det som kanske är det mest centrala jämställdhetsproblemet, nämligen löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det gäller särskilt i sådana situationer där man utför likartade eller möjligen till och med lika arbetsuppgifter.
Under förra mandatperioden har vi sett exempel på att löneskillnader mellan män och kvinnor ökade trots en socialdemokratisk regering. Jag tänker också på ett konkret fall. Det var en kommunledning bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister.
Man undrar hur det är med de reella ambitionerna. Kraven på kvotering i bolagsstyrelser är nu väldigt starka efter valet. Innan dess fanns ju alla möjligheter. Men då valde man att avvakta.
Det är inte så enkelt att det bara handlar om jämställdhet. Det är ägarkollektivets, de många små aktieägarnas, intresse att ett bolag förvaltas på bästa sätt. Svensk kod för bolagsstyrning är en form av självreglering som handhas av ett kollegium. Koden syftar till att effektivisera bolagsstyrningen.
Det är en mängd olika saker man ska hänsyn till. Man syftar till en mångsidighet och bredd avseende ledamöternas kompetens, erfarenhet och bakgrund. Man strävar också efter en jämn könsfördelning.
Herr talman! Jag vill än en gång säga att det är fel att lagstiftningsvägen tvinga fram regler om fler kvinnor i publika och privata bolag.
Anf. 57 Christopher Ödmann (Mp)
Herr talman! Det är klart att jag känner till att det finns kvinnor som säger nej till olika uppgifter i vårt samhälle. Men jag känner också till att det är väldigt många som inte är tillfrågade. Det ser jag som det stora problemet när det gäller till exempel de stora bolagen i Sverige.
En problematik är också att det egentligen är olika grabbgäng som håller hårt om de stora bolagen i Sverige. Fastän de inte behöver några hushållstjänster sitter grabbarna på sju åtta styrelseposter. Det är lite ordförandeposter här, vice ordförandeposter där och ytterligare styrelseuppdrag.
Det vore otroligt välgörande om man skulle få in en annan struktur förutom grabbgängen, som jag vill kalla dem för. De har ett järngrepp över bolagen och också en stor makt i Sverige.
Det är ändå bra att ministern verkar öppen för att gå olika vägar och se till att man kan få en jämnare fördelning av kvinnor i bolagsstyrelserna. Jag tror dock att det inte kommer att lyckas om man inte försöker använda alla till buds stående medel om man ser det som en fördel med en jämnare fördelning också av styrelseposterna.
Det finns många aktieägare som skulle vilja se en ändring. Men de har inte kraften. Den supporten skulle regeringen kunna bidra med. Det kan jag inte se som att man lägger sin näsa i blöt. Jag ser det som ett viktigt sätt att stärka svenskt näringsliv totalt sett, vilket är bra för oss alla.
Anf. 58 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är självklart att det finns ett glastak. Det är vi överens om. Detta glastak har vi brutit igenom på många andra områden. Varför skulle vi inte lyckas bryta igenom också nu?
Jag tror inte på kvotering, inte ens för en kortare period. Jag tror inte på det. Jag är övertygad om att alla de kompetenta kvinnor som finns därute kommer att bryta igenom detta glastak. Det kommer att gå långsammare än om vi kvoterar. Den uppfattningen kan jag dela. Men för mig är det viktigt att processen har en naturlig gång.
De kvinnor som knackar på dörren och vill in i styrelserummen vill inte bli inkvoterade. Jag tycker att man ska ge dem så pass mycket respekt att man tror att de ska kunna ta sig in utan att de blir inkvoterade. Att män blir inkvoterade betyder inte att man ska byta ut en orättvisa mot en annan.
Det är klart att det är orimligt att männen kvoterar in varandra om det sitter ett antal män som inte är kompetenta nog medan kompetenta kvinnor hålls utanför. Men näringslivet kommer också att inse att det är orimligt. Om det ska kunna växa och attrahera medarbetare och kunder behöver det göra någonting åt det.
Det intressanta som jag tycker att ni kunde svara på är: Varför denna symbolpolitik att kvotera till styrelserummen när makten finns i ledningsfunktionen i förtagen? Där kan kvinnorna faktiskt visa vad de går för med resultatansvar. Där finns få kvinnor om inte färre än i styrelserummet. Det är där makten finns. Det är där jag skulle vilja få in kvinnor.
För att underlätta det med politiken ska jag göra allt vad jag kan för att de ska ta sin in där. Men varken du eller jag talar om kvotering till de posterna, Esabelle Reshdouni. Du som tror på kvotering, varför hör vi inte att man ska kvotera till ledningsfunktionerna eller någon annanstans? Det finns makt på olika ställen i samhället. Varför talar du inte om det?
Denna symbolpolitik om kvotering till styrelserummen är bara en massa prat utan innehåll. Får vi kvinnor till ledningsfunktionerna lovar jag dig att någonting händer. De som sitter i ledningsfunktionerna i dag hittar du också i styrelserummen.
Vi har alldeles för få kvinnor i ledningsfunktionerna. Vi måste jobba för att kvinnorna ska kunna anta de posterna. Det anser jag vara viktigast i detta.
Anf. 59 Esabelle Reshdouni (Mp)
Herr talman! Jag tror inte att det för den enskilda kvinnan spelar någon större roll om hon har blivit inkvoterad eller inte. Hon är lika kompetent som mannen.
Man kan ha resonemanget att kvotering inte är det bästa sättet, vilket jag inte heller påstår. Som Ulf Holm säger ser vi det bara som ett instrument. Vi ser det inte som att det är det bästa.
Jag vill bara påminna ministern om att anledningen till att vi har bra könsfördelning i riksdagen i dag bland annat är att Miljöpartiet var det första partiet som valde att kvotera. Andra partier som är emot kvotering på den borgerliga sidan säger att de inte kvoterar. Vi har ändå tvingat er att se till att det blir en jämn könsfördelning.
Även om jag i dag skulle vara inkvoterad på grund av mitt kön skulle inte det betyda något hemskt för mig, för jag vet att jag också har kompetensen. Om ministern tycker att det är fel att lagstifta så tycker jag att hon borde komma fram med några andra konkreta förslag på vad hon skulle kunna göra.
Jag undrar också om det finns någon tidsgräns för när ministern ska vidta kraftfulla åtgärder. Finns det någon gång som hon säger att nu är det stopp - om två år, om tre år eller innan mandatperioden tar slut?
Anf. 60 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Nej, det handlar inte om att säga att nu är det stopp utan det handlar om att se till att utvecklingen går framåt hela tiden. Återigen: Den kommer att gå långsammare fram än om vi skulle kvotera. Men för mig är det viktigt att det går framåt hela tiden. Det är det som jag ska försöka driva på med politiken.
Jag vet att arbetsgivarna i dag är medvetna om hur viktigt det är att de får en kvinnlig representation i sina styrelser. De är medvetna om det och de jobbar på det. Jag tror att vi delar synen på den processen. Detta måste ske, och det behövs. Medborgarna efterfrågar det, konsumenterna efterfrågar det och de kompetenta kvinnorna efterfrågar det.
Jag tror visst att det spelar roll om man är kvoterad eller inte. Det räcker inte med att du vet hur kompetent du är; du vill gärna att din omgivning ska förstå att du är kompetent också. Om du är inkvoterad finns hela tiden ett ifrågasättande av hur kompetent du egentligen är.
Jag hade i alla fall inte velat bli inkvoterat statsråd. Jag tror att jag har många kvinnor - om inte majoriteten - med mig. Vi behöver inte bli inkvoterade. Vi har kompetensen. Men självfallet finns det historiska skäl. På grund av de manliga nätverken och så vidare har det skapats glastak runt om i vårt samhälle. Vi bryter igenom de glastaken hela tiden. Så kompetenta är vi, Reshdouni! Jag tycker att du ska vara glad över det. Vi är så kompetenta att vi bryter igenom glastaken, och det ska vi fortsätta att göra också i styrelserummen.
Jag tackar för denna intressanta debatt. Det pågår som sagt en process hela tiden, och det kommer fler förslag. Förslag kommer att behövas på familjeområdet och på utbildningsområdet. Det kanske också behövs särskilda åtgärder på jämställdhetsområdet. Vi återkommer hela tiden med åtgärder för att kvinnor också ska kunna ta plats i styrelserummen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.