Exporthinder
Interpellation 2007/08:635 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-28
- Anmäld
- 2008-05-05
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-05-16
- Sista svarsdatum
- 2008-05-19
- Besvarad
- 2008-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 28 april
Interpellation
2007/08:635 Exporthinder
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till statsrådet Ewa Björling (m)
Så gott som varje dag nås vi av nyhetsreportage om stigande matpriser. Priserna på basråvaror ökar alltmer vilket leder till oroligheter i många delar av världen. En anledning till att matpriserna ökar är att många länder väljer att införa avgifter på export eller import av jordbruksvaror för att skydda den egna inhemska produktionen, vilket rubbar balansen mellan efterfrågan och utbud. Producenterna framför krav på att få bättre betalt för sina varor vilket i slutänden leder till ökade kostnader för konsumenterna. Konsumenterna har inte råd att efterfråga sitt verkliga behov av mat på grund av de allt snabbare prishöjningarna. Det blir en ond cirkel där jordbrukarna inte motiveras att producera tillräckligt.
Ris är en av de varor där prisökningarna har ökat rekordartat sedan årsskiftet. Utbudet av ris har minskat på grund av sämre skördar och att exportrestriktioner har införts. Brasilien har nyligen bestämt sig för att inte längre exportera ris, samtidigt som andra länder har börjat lagra stora mängder ris.
I stället för att införa handelshinder när matpriserna stiger borde världens länder vidta åtgärder för att hitta gemensamma lösningar när dessa situationer uppstår. Åtgärder måste vidtas för att undvika ökade oroligheter och kravaller i världens fattigare länder på grund av höga matpriser.
Vilka initiativ har statsrådet tagit för att det på EU-nivå vidtas gemensamma åtgärder för att motverka protektionismen och dess följder?
Vilka initiativ har statsrådet tagit för att det inom FN vidtas gemensamma åtgärder för att motverka protektionismen och dess följder?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:635
Webb-tv: Exporthinder
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:128 Fredagen den 13 juniProtokoll 2007/08:128 10 § Svar på interpellation 2007/08:635 om exporthinder
Protokoll från debatten
Anf. 68 Ewa Björling (M)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka initiativ regeringen har tagit inom EU och FN för att få till stånd gemensamma åtgärder mot protektionism i ljuset av de globalt stigande livsmedelspriserna.
Livsmedelskrisen i många fattiga länder är mycket allvarlig. Enligt Världsbanken kan runt 100 miljoner människor hamna i fattigdom som ett resultat av de markant ökade priserna på baslivsmedel. Det är oerhört viktigt att Sverige och det internationella samfundet gemensamt reagerar på denna kris.
Det finns många förklarande faktorer till varför livsmedelspriserna har stigit så dramatiskt den senaste tiden. Låt mig peka på några av orsakerna:
Kraftigt ökad efterfrågan på livsmedel har varit resultatet av ökad ekonomisk tillväxt i många befolkningsrika länder, såsom Kina och Indien. Detta är i sig positivt men har samtidigt bidragit till att pressa upp de globala matpriserna, vilket fått negativa effekter i många fattiga länder, inte minst i Afrika.
Krisen kan också betraktas som ett resultat av att ett flertal olyckliga omständigheter inträffat samtidigt. Viktiga faktorer har varit sjunkande livsmedelslager, en billigare dollar, stigande oljepriser samt dåliga skördar runt om i världen. Ökad produktion av biobränslen har vidare ökat efterfrågan på vete, majs och palmolja, vilket fått priserna att stiga.
Ytterligare en orsak till livsmedelskrisen är den illa fungerande världsmarknaden för jordbruksprodukter där industriländer under en lång tid har stött sina egna jordbruk med subventioner och dessutom begränsat tillträdet till sina marknader för jordbruksvaror. Detta har delvis bidragit till underinvesteringar i jordbruket i fattiga länder med låg produktion som följd.
Frihandel är ett kraftfullt instrument för utveckling och fattigdomsbekämpning, i linje med FN:s millenniemål. Regeringen driver en aktiv politik för frihandel inom både EU och FN samt inom andra multinationella organ. I linje med regeringens politik för global utveckling är det viktigt att utvecklingsdimensionen ges en framskjutande roll i handelspolitiken. De kraftigt ökade livsmedelspriserna gör detta arbete särskilt viktigt.
Den protektionism som nu är på uppgång är bekymmersam av flera anledningar. Många viktiga jordbruksexporterande länder har infört exportskatter eller rena förbud mot matexport. Detta gör att de globala priserna stiger ytterligare, vilket skadar fattiga länder, där inkomster ofta till stor del går till matinköp. I Nigeria går exempelvis 70 procent av inkomsten till mat, i Indonesien 50 procent. Vidare skadar exportskatterna även bönder eftersom de tvingas att sälja till ett lägre reglerat pris.
Den handelspolitiska aspekten av livsmedelskrisen är alltså viktig eftersom en friare handel kan bidra till att lösa de strukturella problemen i den globala jordbruksmarknaden. FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, har tidigare beskrivit handelsrestriktioner som en av anledningarna bakom livsmedelskrisen. I samband med den nu pågående Doharundan i Världshandelsorganisationen, WTO, är Sverige en tydlig frihandelsröst som resolut betonar vikten av handelspolitiska reformer på jordbruksområdet, främst i industrialiserade länder, som en del av en långsiktig lösning på livsmedelskrisen.
Sverige samarbetar inom EU med likasinnade länder för att åstadkomma sänkningar av handelsstörande stöd och tullar på jordbruksvaror. Regeringen förespråkar ökat marknadstillträde för u-länder och ökat handelsrelaterat bistånd, vilket skulle förbättra möjligheterna för många fattiga länder att sälja sina produkter till EU. Sverige stöder också EU:s agerande i frågan om att försöka begränsa möjligheterna att införa olika former av exportrestriktioner och exportskatter.
Regeringen verkar således aktivt för att hitta lösningar på den globala livsmedelskrisen både inom EU, FN, WTO samt i andra berörda forum. Målet är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för positiva och bestående resultat för minskad fattigdom och utveckling i alla delar av världen.
Anf. 69 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Tack för svaret, handelsministern! Jag kan konstatera att det här är en så pass viktig fråga att vi är ganska överens utifrån både vikten av frågan och utifrån att hitta sätt att förbättra det som handlar om livsmedelskrisen i världen. Framför allt är den ett hot mot utvecklingsländerna. Det tror jag också att vi är överens om.
Precis som ministern har skrivit i sitt svar svälter ca 100 miljoner människor i världen. I och med den livsmedelskris som vi ser nu förvärras situationen för dem som lever på en eller två dollar om dagen. Det är klart att det är en ganska tuff tillvaro.
När vi i Sverige pratar om ökade livsmedelspriser och de problem som vi ser med det utifrån den svenska befolkningen är en viktig del att vi arbetar med frågan utifrån vår bild av verkligheten. Men om man tänker på hur det ser ut runt om i vår värld och i utvecklingsländerna kan jag inte låta bli att känna att det är än mer viktigt och ett än större ansvar som vi måste ta, och då inte bara i Sverige. Vi måste använda EU som redskap. Där betyder millenniemålen oerhört mycket.
Vi har lagt fast ett mål tillsammans att hunger och fattigdom ska halveras till 2015, och vi hade ju kommit ett stycke på väg. Det kändes i alla fall som om vi hade lyft en liten bit. Men nu, 2008, med ganska få år kvar till 2015 och med ökande livsmedelspriser, är det inte utan att man börjar känna en viss oro för detta.
Herr talman! Jag kan inte låta bli att också lägga till att jag hade förmånen att vara med näringsutskottet på resa i Indien i februari månad. Just Indien är ju ett spännande land utifrån den fantastiska utvecklingen, inte minst inom teknik och IT, och utifrån hur fler människor i Indien får möjlighet att äta sig mätta varje dag.
Vi reste också på landsbygden, och det är klart att man där kände att man tog ett steg inte bara 100 år bakåt i tiden utan kanske 200 år. Med tanke på det som nu händer med livsmedelspriset förstår man att det slår ganska tufft mot dem som lever på landsbygden i Indien, i Afrika och så vidare, därför att där finns ju ingen infrastruktur. Det blir på något sätt dubbla straff.
Därför är det glädjande både med svaret och med att detta nästa vecka, när ministrarna träffas i Europa, är en av frågorna på dagordningen. Jag har inga förhoppningar om att man ska komma fram till någon lösning, men frågan finns på dagordningen, och man lyfter fram den och diskuterar den.
Jag vill också koppla ihop det här med Doharundan. Då är min fråga till ministern: Tror ministern att vi kommer att få till stånd ett avtal? Jag tror att det finns ett samband mellan livsmedelspriserna och att vi inte har något avtal som vi har kommit överens om i Doharundan.
Anf. 70 Ewa Björling (M)
Herr talman! Jag kan glädjande nog börja med att konstatera att vi har samsyn i den här frågan. Det är oerhört viktigt, därför att det är en stor och allvarlig fråga där vi behöver ha gemensam front - inte bara Sverige utan också hela EU.
Det vi gör på kort sikt är också att vi nu har gett ett extra bidrag på 70 miljoner kronor till FN:s världslivsmedelsprogram för att kunna lindra den humanitära krisen och det man ser av de stigande matpriserna.
Men på lång sikt handlar det ju om någonting helt annat, precis det som Carina Adolfsson Elgestam var inne på. Då handlar det i väldigt hög grad om Doharundan, och jag anser att det är världens bästa argument för att kunna slutföra Doharundan att vi också då lindrar livsmedelskrisen.
Man måste ändå blicka lite bakåt och se vad detta beror på. Egentligen beror det ju på att det sker en utveckling åt rätt håll. Fler människor har råd att äta mer än ett mål mat om dagen. Det är ju någonting positivt som vi ska bejaka. Men då gäller det också att styra det här i rätt riktning så att det också sker investeringar i jordbruk, att det blir en ökad effektivisering av jordbruket och att vi tar bort jordbrukssubventioner där vi i dag betalar bönder för att
inte
odla sin mark, vilket är helt fel riktning. Det finns i dag länder som stänger för export för att man inte ska kunna exportera ris till exempel. I stället behöver man göra precis tvärtom, och då är Dohaavtalet den absolut ultimata lösningen.
Dessutom är det här världens chans för många fattiga länder, delvis genom att livsmedelspriserna har stigit och man alltså får mer för sin gröda, men då gäller det också att kombinera på rätt sätt och att vi ger support till u-länderna för att de ska kunna bli mer effektiva i sitt jordbruk och kunna utveckla det. Vi har också väldigt mycket oanvänd mark i Afrika i dag i många fattiga länder.
Doharundan är den ständiga frågan på dagordningen just nu för en handelsminister liksom frågan hur långt vi har nått och hur det ser ut. Det varierar från dag till dag. Jag försöker inta en positiv attityd. Senaste nytt är att när det gäller jordbruksförhandlingarna känner man att man har nått ganska långt och att man ska kunna komma fram till ett ministermöte. Det ser tyvärr sämre ut på industrisidan. Där återstår fortfarande väldigt mycket arbete att göra. Det finns andra länder utanför EU som i stället tycker att vi ska inrikta oss mer på tjänstesektorn, som hittills har varit en väldigt bortglömd del av Doharundan.
Jag ser detta med tillförsikt an, och ser också vilka intensiva förhandlingar som pågår. Jag mötte Pascal Lamy, chefen för WTO, senast i går och fick de senaste analyserna av honom. Det såg ut precis så här. Men ändå tycker jag att man kan vara vid väldigt gott mod fortfarande.
Det finns alltså fortfarande goda förhoppningar om att ministermötet ska kunna ske vad gäller industridelen och jordbruksdelen som steg ett.
Anf. 71 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Tack, handelsministern, för denna uppdatering av vad som just nu händer och sker inom Doharundan. Jag förstår väldigt väl att det varierar från dag till dag. Det är väl så det är när det handlar om förhandlingar. Det är ju glädjande att det känns någorlunda tryggt, vad gäller det som handlar om jordbrukspolitiken. Det skulle ändå vara en framgång, inte minst utifrån det som handlar om marknadstillträde.
Det är en liten del som det här med livsmedelspriserna handlar om. Man kan inte låta bli att ställa sig frågan - i alla fall gör jag det till mig själv när jag tänker på småbönderna,
small farmers
, runt om i världen och deras möjligheter. Jag hoppas verkligen att det är så att de har fått en lite större del av den här kakan. Marknadsekonomi handlar ju om många olika led som påverkas av det som handlar om handel.
Därför är det viktigt just att vi hela tiden tittar på den här frågan utifrån frihandel och ökad marknadsekonomi och samtidigt ser till att utvecklingspolitiken går hand i hand. Det är på det sättet utvecklingsländerna kan vara med på banan.
Det är klart: I de flesta av våra länder i Europa som är medlemmar i EU ser det helt annorlunda ut, inte minst infrastrukturmässigt, än i Afrika, Indien, Brasilien och så vidare. Det är de här länderna som ska konkurrera om marknadstillträdet. Det är därför det är så viktigt att vi har en utvecklingspolitik som går hand i hand med marknadsekonomin och, i det här fallet, det som handlar om Doharundan och marknadstillträdena. Jag hoppas att vi kan vara överens om också detta.
Det som man ändå kan känna är att ett av de största hoten både mot att Doharundan ska gå i land och mot att vi ska få lägre livsmedelspriser är det hot ett land kan känna gentemot sig självt. Hur ett land ser på frihandel och marknadsekonomi handlar lite grann om hur det upplever och uppfattar sig självt och ser på forskning, utveckling och tillträde till andra marknader.
Därför är den ökade protektionism som vi nu ser runt om i världen ett allvarligt hot också gentemot livsmedelspriserna. Det är det som ministern pekar på i sitt svar. Det tillsammans med Doharundans utveckling är kanske det som det är allra viktigast att vi driver från svensk sida såväl i EU som i FN.
Det gäller att vi blir överens och att de små länderna, som har små resurser att jobba med sin infrastruktur, känner att de har stöd från Europa. Många länder i Afrika, särskilt i södra Afrika, känner att det är storebror som ska komma och bestämma över dem. Då är det lätt att man blir lite "anti". På ett eller annat sätt upplever jag ibland att vi har NGO:er som stöttar dem på vägen med goda råd, men att de goda råden kan uppfattas på olika sätt och ibland kanske också bidrar till en ökad protektionism.
Fortsätt att arbeta på det här spåret! Sverige bör inför ministermötet nästa vecka hårt driva frågan om marknadstillträde och en utvecklingspolitik som går hand i hand.
Anf. 72 Ewa Björling (M)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam talar om vikten av att se till att u-länderna får en egen utveckling och att det sluts avtal som är utvecklingsvänliga. En viktig del i detta är kopplingen till Aid for Trade, där Sverige driver den frågan väldigt hårt, inte minst vad gäller EPA-avtalen med många afrikanska länder. Det här är asymmetriska avtal - det är viktigt att komma ihåg det - med skydd för vissa känsliga produkter. Men det allra viktigaste i det här är ändå att vi har en riktig dialog, att vi lyssnar på varandra. Var känner man att problemen finns? Var är hindren?
Just därför tog jag tidigare i vår initiativ till att bjuda in alla afrikanska ambassadörer som finns här i Sverige för att lyssna till dem. Vari finns era problem när det gäller multilaterala avtal rent generellt? Den dialogen fortsätter. Det är oerhört viktigt att vi lyssnar till dem när de säger att det går för fort. Det är mest det som det handlar om: att man känner sig överkörd, att vi inte har lyssnat.
Samtidigt är det viktigt att vi då inkluderar diskussionen om vilken typ av teknisk kompetens som man behöver hjälp med för att kunna känna sig trygg och tillfreds med den här typen av avtal.
Det är intressant att Carina Adolfsson Elgestam lyfter fram frågan om protektionism. Senast i går var jag på ett intressant möte på International Chamber of Commerce, där vi hade en diskussion om Doharundan och livsmedelspriser. Moderatorn sade att protektionismen sprider ut sitt dna över världen. Då sade jag att det är dags att vi stoppar det och skapar ett vaccin mot protektionism.
Hur gör vi då det bäst? Jo, vi måste vara mycket tydligare framför allt inom EU och se till att vi och våra liberala vänner samlar oss och talar med en stark och enad röst, speciellt nu när protektionismen växer. I Sverige är det väldigt glädjande att vi har stort parlamentariskt stöd från riksdagen. Vi har också starkt stöd från vår svenska industri. Det är oerhört starkt att jag som handelsminister kan känna det stödet. Vi har också stöd av många NGO:er i detta arbete.
Det gäller för oss att uppmuntra andra länder att verka på precis samma sätt, att vara stödjande och pådrivande vad gäller att få ett avslut på Dohaförhandlingarna, att visa flexibilitet och påminna oss om att det här är en utvecklingsrunda och att vi, de rika länderna, ansvarar för att avsluta det här på ett sätt som gynnar både oss och utvecklingsländerna, för att det verkligen blir en situation som vi alla vinner på.
Anf. 73 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Jag vill lägga till ytterligare en sak som jag tror skulle motverka protektionismen. Det är om vi kunde skicka i väg den svenska modellen på export. Jag tror på marknaden och marknadsekonomin, men under trygghet. Om man får det att hålla ihop vågar man ge sig ut i världen. Man vågar göra omställningar och investeringar om man känner att man får en andra chans, kanske även en tredje, om det går snett. Det tror jag spelar roll för protektionismen.
Det är bra att ministern har tagit detta initiativ och samtalat med ambassadörerna från Afrika. Jag vill ändå passa på att ställa en fråga här i kammaren. Det har kommit information, i alla fall till oss i oppositionen, om att man när man driver EPA-förhandlingarna har "nageln på" lite grann: Nu säger ni ja, för annars får ni inget bistånd! Kan ministern dementera det här i kammaren? Jag hoppas det. Det skulle kännas väldigt värdefullt. Då kan vi också använda det i våra argument i mötet med NGO:er.
Jag vill tacka ministern för debatten. Det känns skönt att vi är överens i denna viktiga fråga, bortsett kanske från den svenska modellen. Sverige ska fortsätta att driva detta med ett EU-perspektiv. Regeringen driver frågan nästa vecka i EU och bör göra det också med ett FN-perspektiv, för att tillsammans på sikt uppnå lägre livsmedelspriser samt uppnå millenniemålen.
Anf. 74 Ewa Björling (M)
Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam tar upp precis det argument som de afrikanska ambassadörerna själva tog upp, just den kommentaren: Nu säger ni ja, annars blir det inget bistånd!
Det är fruktansvärt att höra att något sådant har skett. Jag är dock övertygad om att vi har tagit oss ur den situationen nu, bland annat genom att det ingicks interimsavtal vid årsskiftet och att man nu arbetar vidare i en lugnare takt och lyssnar mycket mer på varandra. Storbritannien har också suttit och diskuterat med sina ambassadörer, och det är fler länder som är på väg att göra det här, just för att vi ska ha en mycket tydligare dialog och kunna lyssna till varandra.
Det är fortfarande så att vi säkert aldrig kommer att vara helt överens. I en kompromiss får man ge och ta, men i slutändan måste ändå alla kunna leva med den kompromissen. Men ju mer dialog man har, desto bättre förståelse får man för varandras respektive argument och framför allt problem.
Jag tycker att den protektionism som breder ut sig i dag är oerhört skrämmande. Det gäller att motarbeta den med alla medel. Just därför är jag väldigt glad över att jag fick interpellationen. Livsmedelskrisen är precis ett sådant tydligt argument som gör att vi alla måste sluta upp bakom Doharundan och undvika protektionism och i stället se frihandel som det bästa verktyget för att alla ska få det bättre i världen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.