Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Egenintresse i regeringens välfärdsutvecklingsråd

Interpellation 2011/12:279 av Brink, Josefin (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-03-05
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2012-03-12
Svar fördröjt anmält
2012-03-20
Sista svarsdatum
2012-03-26
Besvarad
2012-04-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 mars

Interpellation

2011/12:279 Egenintresse i regeringens välfärdsutvecklingsråd

av Josefin Brink (V)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Ett av Sveriges största vårdbolag, Attendo, bjuds ut till försäljning. Enligt uppgifter till nyhetsbyrån Reuters har den nuvarande ägaren, riskkapitalbolaget IK Investment Partners, anlitat storbankerna JP Morgan och SEB Enskilda för att antingen börsnotera eller sälja företaget.

Attendo omsätter nära 7 miljarder kronor per år och gör en vinst på över en halv miljard. De vinster som har gjorts de senaste åren har använts för att expandera och därmed öka värdet på bolaget.

IK Investment Partners med grundaren och vd:n Björn Savén i spetsen har ägt Attendo sedan 2007. Det är nu dags att plocka ut vinsten. Riskkapitalbolag brukar göra det efter några års ägande när de bedömer att värdet har stigit tillräckligt.

När Attendo säljs är det inte bara IK Investment Partners som tjänar pengar. Även cheferna gör ett rejält klipp eftersom de äger aktier i företaget. En av dem är koncernchef Henrik Borelius vars aktier är värda över en halv miljard kronor, aktier som han har fått så gott som gratis.

Samtidigt som Borelius tjänar pengar på ett företag som byggts upp med hjälp av skattepengar är han nära rådgivare till socialminister Göran Hägglund i frågor som rör privatiseringen av vården. Som en av ledamöterna i det så kallade Välfärdsutvecklingsrådet ska Borelius, enligt Socialdepartementets hemsida, ”bidra med kunskap och erfarenheter till regeringen för att förbättra förutsättningarna för valfrihet, mångfald och tillgänglighet inom hälso- och sjukvården, handikapp- och äldreomsorgen, apoteksmarknaden och hushållsnära tjänster genom ökat entreprenörskap och innovativt företagande”.

Välfärdsutvecklingsrådet består av 26 ledamöter. Av dessa kommer över hälften (15 stycken) från något vårdföretag eller liknande.

Under den tid Borelius har suttit i rådet har en delrapport lämnats till regeringen den 16 maj 2011. I den rapporten lämnas bland annat förslag som skulle innebära att kommunerna tvingas betala ut högre bidrag till privata vård- och omsorgsföretag. Bara misstanken att Välfärdsutvecklingsrådet har möjlighet att påverka högerregeringen och socialminister Göran Hägglund att ändra regelverket så att ersättningarna till vårdföretagen höjs kan ha drivit upp värdet på Attendo – och därmed också värdet på de aktier som Henrik Borelius äger.

Jag vill därför fråga socialminister Göran Hägglund:

1. På vilket sätt kommer socialministern att säkerställa att ledamöter i Välfärdsutvecklingsrådet inte använder rådet för att främja sina egna intressen?

2. Vad avser socialministern att göra för att minska de misstankar som kan finnas att socialministern och regeringen agerar på uppdrag av vårdföretagen?

3. Kommer socialministern att ta initiativ till att ändra sammansättningen i Välfärdsutvecklingsrådet för att det bättre ska spegla ett allmänintresse?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2011/12:279, Egenintresse i regeringens välfärdsutvecklingsråd

Interpellationsdebatt 2011/12:279

Webb-tv: Egenintresse i regeringens välfärdsutvecklingsråd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Annie Lööf (C)
Anf. 67 Näringsminister Annie Lööf (C)
Fru talman! Josefin Brink har ställt frågor till socialministern om Välfärdsutvecklingsrådet. En fråga rör på vilket sätt socialministern kommer att säkerställa att ledamöter i Välfärdsutvecklingsrådet inte använder rådet för att främja sina egna intressen. Hon har också frågat vad socialministern avser att göra för att minska de misstankar som kan finnas att regeringen agerar på uppdrag av vårdföretagen samt om regeringen kommer att ta initiativ till att ändra sammansättningen i Välfärdsutvecklingsrådet för att bättre spegla ett allmänintresse. Interpellationen har överlämnats till mig. Regeringens politik för att öka valfriheten och tillgängligheten för brukare och patienter inom vård och omsorg har varit framgångsrik. Med fler aktörer och delvis nya rollfördelningar inom vård- och omsorgssektorn kommer både nya möjligheter och utmaningar. Välfärdsutvecklingsrådets ledamöter ska bidra med kunskap och erfarenheter till regeringen i arbetet med att förbättra förutsättningarna för valfrihet, mångfald och tillgänglighet inom vård och omsorg. Det har därför varit nödvändigt för regeringen att samla en bred grupp av experter som kan bidra med perspektiv från olika verksamhetstyper. Rådet ska utgöra ett forum för diskussion för att nå ökad förståelse för varandras uppdrag och förutsättningar samt ge möjlighet att genom dialog komma med idéer till lösningar på olika problem. Välfärdsutvecklingsrådet är ett arbetande råd som gemensamt lämnar förslag till regeringen. Förutom privata vård- och omsorgsgivare representeras bland annat fackliga och idéburna organisationer, kommuner och landsting. En fråga som rådet särskilt valt att behandla är exempelvis hur samverkan kan förbättras mellan landsting, kommuner och olika vårdgivare för att förenkla patienternas väg genom vården. En annan fråga handlar om hur ersättningssystemen kan utformas för att bättre gynna innovationer och verksamhetsutveckling som premierar kvalitet och brukarnöjdhet. Ökad kvalitet i leverans av tjänster till patient och brukare, oberoende av utförare, är en central utgångspunkt för rådets arbete. Regeringen värdesätter rådets samlade kunskap och ser fram emot nästa delrapport. Vad gäller Josefin Brinks första fråga ligger det i sakens natur att den som representerar en organisation främst bidrar med erfarenhet från den egna verksamheten, som personen har kunskap om. Att det är flera representanter från den privata sektorn beror på att de representerar olika branscher och både små och stora företag. Ett kunskapsintensivt företag inom medicinteknik bidrar inte med samma erfarenheter som ett litet assistansbolag som arbetar med personer som har funktionsnedsättning. Samma logik gäller för ledamöter från offentliga organisationer - det finns representanter från stora och lite mindre landsting respektive stora och mindre kommuner. Vad gäller den andra frågan menar jag att rådet är betydelsefullt för att belysa utvecklingsområden inom vård och omsorg, och förslagen i rådets rapporter fungerar som idébank. Rådet är däremot ingen offentlig utredning och deltar inte heller i regeringens arbete med utformning av beslut. Att regeringen agerar på uppdrag av vårdföretag genom ett formaliserat råd är ett direkt felaktigt påstående. Vi är däremot beredda att lyssna och tror att det är viktigt att föra en öppen dialog med alla intressenter inom sektorn. Med hänvisning till att rådets ledamöter i dag speglar den mångfald av verksamhetsperspektiv som finns inom sektorn och att rådet är ett forum för bred och öppen dialog blir svaret på den tredje frågan att regeringen inte har några planer på att ändra rådets sammansättning.
Josefin Brink (V)
Anf. 68 Josefin Brink (V)
Fru talman! Jag vill tacka Annie Lööf för att hon har besvarat min interpellation. Jag kan ändå inte låta bli att notera att det är ganska symtomatiskt att det inte är socialministern utan näringsministern som tar debatten. Frågan handlar om det som regeringen kallar för sitt välfärdsutvecklingsråd, men det är tydligen inte en fråga som regeringen anser hör till Socialdepartementet, utan till Näringsdepartementet. Det säger en del om hur regeringen ser på sådant som sjukvård och äldreomsorg - i första hand som näringsfrågor och inte som välfärdsfrågor där medborgarnas behov står i centrum. Det blir också uppenbart när man tittar på hur regeringen har valt att sätta samman detta råd, som ska bidra till att utveckla välfärdspolitiken. Brukarna eller patienterna fick en enda representant genom Handikappförbundens ordförande. Inga patientorganisationer, inga anhörigorganisationer och inga pensionärsorganisationer är inbjudna. De anställda inom vård och omsorg fick sammanlagt tre representanter: en vardera från Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal. De privata vård- och omsorgsföretagen fick däremot hela 15 representanter i rådet. Vårdbolagens röst väger alltså fyra gånger tyngre än patienters, anhörigas, medborgares och anställdas röster när regeringen vill ha råd om utvecklingen av vård- och omsorgssektorn i framtiden. Ganska nyligen tippade denna obalans över ytterligare eftersom Kommunals ordförande Annelie Nordström valde att lämna rådet. Det gjorde hon eftersom hon anser att "Välfärdsutvecklingsrådet inte har något medborgarperspektiv över huvud taget, utan bara företagarperspektivet, hur företagen ska kunna få mer plats i välfärdstjänsterna". I dagsläget väger alltså vårdbolagens röster och synpunkter fem gånger tyngre än brukares och anställdas i detta välfärdsutvecklingsråd. Den överlägset största personalkategorin i vård och omsorg saknar helt representation. Jag tycker därför att det är lite anmärkningsvärt att Annie Lööf vidhåller att sammansättningen i rådet är väl avvägd och att det inte finns några som helst behov av att ändra den. Jag måste återigen ställa frågan: I vems intresse verkar egentligen detta råd?
Annie Lööf (C)
Anf. 69 Näringsminister Annie Lööf (C)
Fru talman! Regeringen tror att en bred dialog är nödvändig för att kunna möta dagens, men också framtidens, utmaningar. Välfärdsutvecklingsrådets huvuduppdrag är att bidra med kunskaper om hur valfrihet, mångfald och tillgänglighet kan förbättras och stärkas inom såväl hälso- och sjukvård, handikapp- och äldreomsorg, apoteksmarknad som hushållstjänster. I budgetpropositionen 2010 togs initiativet till att inrätta Välfärdsutvecklingsrådet. Det ligger under Näringsdepartementet. Anledningen är att regeringen menar att det behövs ytterligare kvalitetsförstärkningar för att stimulera och förenkla företagande och entreprenörskap inom vård- och omsorgssektorn. För regeringens del är det avgörande att kvaliteten och tryggheten finns för den enskilde medborgaren när vi pratar välfärd. Det handlar om välfärd inom allt från barnomsorg till äldreomsorg. Men detta är ett råd som behandlar ett perspektiv och en del inom välfärden. Om man tittar på de förslag som har kommit från Välfärdsutvecklingsrådet - rådet har kommit med en första rapport - ser man att det finns ett sextiotal olika. Vi har tittat närmare på några av dem. Bland annat finns det ett förslag om kompetensreform för dem som arbetar inom omsorgen. Omsorgslyftet, som regeringen har satsat 1 miljard på, är till just för att stärka kompetensen för vårdbiträden och undersköterskor inom den offentliga verksamheten. Vi har även tagit ett annat förslag som Välfärdsutvecklingsrådet har diskuterat. Det handlar om att de vill se ett råd för innovation och kvalitet inom den offentliga verksamheten. Rådet har inrättats, och det kommer att se hur man kan skapa mer innovation och ett nytänkande inom offentlig sektor. Det kommer att slutredovisa sitt uppdrag den 1 juni 2013. När man diskuterar välfärdsfrågor är patienten, eleven och den äldre alltid i centrum. Detta perspektiv är oerhört viktigt. Men rådets huvuduppgift är att se hur vi kan stärka mångfalden, valfriheten och tillgängligheten. Rådet består av 24 personer plus ordförande. Förutom kommuner och landsting finns i rådets sammansättning exempelvis Vägen ut, som är ett socialt arbetskooperativ. OP Assistans, ett privat företag som arbetar med personliga assistenter, finns där. Där finns Caretech AB, som är ett företag som arbetar med trygghetslarm för äldre och funktionsnedsatta. Vi har Famna, som organiserar vård- och omsorgsföretag utan vinstintresse. Vi har ett företag som heter Basic Care Unit, som arbetar med hemtjänst, RUT och omsorgsföretag levererat på den äldres hemspråk, bland annat. Vi har två distriktssköterskor som kallas för Bjäresystrarna som sitter med i rådet. Allt från större till mindre företag finns representerade eftersom det är angeläget att få in olika perspektiv. Förutom dessa finns kommuner och landsting men också fackliga företrädare. Jag beklagar att Kommunals ordförande valde att lämna rådet. Hennes företrädare var med på ett flertal sammanträden. När hon lämnade sin plats erbjöds Kommunal att få en ersättare, för vi tycker att det är viktigt att vi har med det fackliga perspektivet i verksamheten. Den frågeställning som Josefin Brink tar upp om allmänintresset är intressant. Hon undrar: Varför finns inte allmänintresset med? För mig finns det med. Det är nämligen brukarna, det vill säga människorna och konsumenterna av välfärdstjänsterna. Det är utförarna, det vill säga representanterna från arbetstagarorganisationerna. Och det är producenterna, det vill säga kommunerna, landstingen och de privata utförarna. Min fråga till Josefin Brink är: Vilka fler vill du inkludera i allmänintresset förutom brukarna, utförarna och producenterna?
Josefin Brink (V)
Anf. 70 Josefin Brink (V)
Fru talman! Brukarna är representerade av en enda person, nämligen ordföranden i Handikappförbundet, som är en alldeles förträfflig person. Men man skulle kunna tänka sig patientorganisationer, som det finns ganska många av, anhörigorganisationer och pensionärsorganisationer. Det finns en mängd olika företrädare som har synpunkter på och kunskap om detta. De är över huvud taget inte inbjudna. Kommunal har hoppat av. Det skulle jag betrakta som en total katastrof och ett nederlag om detta var mitt initiativ. Kommunal representerar en halv miljon människor, varav de flesta jobbar inom vård och omsorg och förmodligen sitter inne med de viktigaste kunskaperna. Annie Lööf försöker naturligtvis få det att framstå som att det handlar om att Kommunals ordförande är lite sur eller någonting sådant. Men Kommunal har skrivit en reservation till den rapport som rådet levererade till regeringen i juni förra året. Jag har läst den, och jag tycker att det är uppenbart att rådet inte alls sysslar med att förbättra välfärden för medborgare och anställda. Mitt intryck är att rapporten nästan uteslutande går ut på att klaga och gnälla på regler och byråkrati, på att kommunerna har för krångliga regler och det ena med det fjärde. Man kommer fram med olika förslag som kokar ned till att det ska bli enklare för de privata vårdföretagen att lägga under sig större andelar av vård- och omsorgsmarknaden. Det ska öka deras möjligheter att göra förtjänster. Det är exakt detta som Kommunal skriver i sin reservation på ett tydligt sätt. Det riktigt problematiska, som jag också tar upp i min fråga, är att det visar sig att en av rådets representanter, Attendos koncernchef Henrik Borelius, inom kort kommer att tjäna någonstans mellan en halv miljard och 700 miljoner kronor när Attendo ska säljas. Värdet på aktierna i det bolag som han är chef för påverkas naturligtvis av vilka slags ersättningssystem och övriga regler som gäller för privata företag som är verksamma i den offentligfinansierade vården. Detta är alltså regler som han själv sitter och ger regeringen råd om. Det står i rapporten. Han har massor med förslag på hur man ska utforma ersättningssystem och annat. Det här handlar inte alls om det som Annie Lööf uttrycker i svaret, nämligen att den som representerar en organisation främst bidrar med erfarenhet från den egna verksamheten. Attendo är inte en organisation vilken som helst. Attendo är ett vinstdrivande bolag som ägs av ett riskkapitalbolag, IK Investment Partners, som är registrerat i skatteparadiset Jersey. Det är precis den typ av bolag som under hösten och vintern har fått otroligt mycket skäll inte bara av Vänsterpartiet, som alla väl känner till är kritiska till de här bolagen, utan även av till exempel finansminister Anders Borg. Han har kritiserat dem för att de fifflar undan vinster som de gör på äldreboenden och vårdcentraler för att slippa betala skatt. När en person som har möjlighet att tjäna pengar på att sälja ett sådant här bolag ger råd om hur regeringen ska utforma ersättningssystem och annat för just sådana här företag undrar man om den här kritiken över huvud taget är allvarligt menad. Jag vidhåller att det är direkt olämpligt att regeringen har den här typen av rådgivare. I det privata näringslivet skulle man väl börja prata i termer av insideraffärer eller liknande när man kan påverka värdet av sitt eget företag i ett sådant här råd.
Annie Lööf (C)
Anf. 71 Näringsminister Annie Lööf (C)
Fru talman! Jag tycker att det är oerhört provocerande när Josefin Brink använder dessa enkla och billiga argument. Det är ingen rådgivare till regeringen. Det är ingen offentlig utredning. Det här är ett samråd. Vi har samråd med väldigt många olika aktörer. Jag för en dialog med näringslivet varje dag om hur man ska förbättra villkoren för fler jobb och företag i hela landet. Det ingår i arbetsbeskrivningen för en regering, och också för riksdagsledamöter, att ha dialog med det omkringliggande samhället. Det kan vara fackliga representanter, medborgare eller näringsliv. Jag tycker att det är angeläget att ha dessa dialoger. Det kommer vi att fortsätta med. Regeringen har olika samråd. Överenskommelsen är ett sådant samråd med samhället. Det är regeringen, idéburna organisationer och SKL som arbetar med att få de sociala arbetskooperativen och de sociala välfärdstjänsterna i fokus. Vi har ett annat samråd, Pensionärskommittén som inrättades 1991, med pensionärsorganisationerna för att få en dialog på olika sätt. Däremot är de här råden aldrig med när man arbetar fram förslag som sedan leder till beslut, utan där arbetar vi i de sedvanliga processerna. Därför är Josefin Brinks påstående om jäv och liknande nonsens. Vi arbetar med att få in bra information och olika perspektiv. Det ger oss också en möjlighet att under ordnade former ha en dialog. Rådet har inte heller någon skyldighet att lämna skriftliga rapporter. Välfärdsutvecklingsrådet har på eget initiativ författat en skriftlig rapport och lämnat den till oss. Den innehåller ett sextiotal olika förslag där Omsorgslyftet, en satsning på 1 miljard för att förbättra och förstärka kompetensen hos alla de duktiga medarbetarna inom omsorgen, har varit ett viktigt förslag som vi sedan har bearbetat och fattat beslut om. Det är angeläget för oss att få input i de här delarna. Men jag vill å det bestämdaste markera att rådet aldrig är med i de formella beredningsprocesserna och inte heller i de formella besluten. Att Attendo Cares vd är med i det här rådet är inte heller något konstigt. Det här företaget har 12 000 anställda och verksamhet i väldigt många kommuner och landsting. Det är givetvis viktigt att ha det perspektivet, precis som det är viktigt att ha med handikapporganisationerna, det lilla bolaget som arbetar med personliga assistenter eller bolaget som arbetar med trygghetslarm. Alla dessa perspektiv är viktiga för att stärka mångfalden, valfriheten och tryggheten i välfärdssystemen.
Josefin Brink (V)
Anf. 72 Josefin Brink (V)
Fru talman! Annie Lööf har lite svårt att räkna upp att det är lika viktigt med medborgarintresset och de anställdas intressen i det här rådet i och med att de är så absurt underrepresenterade jämfört med näringslivets intressen, inklusive de stora riskkapitalbolagen som med rätta har kritiserats av andra delar av regeringen för att de skor sig på vanvård och sedan skickar i väg pengarna till skatteparadis. Jag kan avsluta med att ge några råd. Jag tycker nämligen att det är en bra idé att regeringen har sådana råd där man lyssnar. Det är självklart att man ska ha det. Det finns faktiskt en hel del jättestora utmaningar i den offentliga vården och omsorgen inför framtiden. Klyftorna när det gäller ohälsa ökar till exempel enormt mycket mellan olika grupper i samhället. Vi har fortfarande stora problem med vårdköer. Vi kan se fram emot en kraftig ökning av antalet äldre i samhället. De kommer att behöva betydligt mer vård och omsorg, och det är en enorm utmaning hur man ska se till att alla de får den vård de behöver. Det är redan i dag stora rekryteringsproblem i omsorgsyrkena därför att det är dåliga arbetsvillkor och ett tungt arbete. Och vi ska bara inte tala om alla akuta problem som har varit under hösten med vanvård, låsta demensavdelningar och kissblöjor som vägs för att maximera intäkterna på de här privata äldreboendena. Nej, vänta lite! Det här skulle jag ju inte ta upp. Det är ju de här företagen som ska ge råd till regeringen om hur man ska lägga upp välfärdsarbetet i framtiden. Det är precis samma företag som står bakom skandalerna med vanvård och vägda kissblöjor. Det är ju de som sitter i regeringens välfärdsutvecklingsråd. Jag vidhåller att jag tycker att det är en dålig prioritering med tanke på hur oerhört många verkliga problem det finns att ta tag i på det här området.
Annie Lööf (C)
Anf. 73 Näringsminister Annie Lööf (C)
Fru talman! Vanvård och dålig kvalitet är alltid oacceptabelt. Jag blir också provocerad av de fruktansvärda förhållanden som har visat sig såväl inom offentlig som privat omsorg det senaste halvåret. Oavsett om det sker i en kommunal verksamhet eller om det sker i ett riskkapitalbolag eller ett kooperativ är det aldrig acceptabelt. Det är trygghet, kvalitet och patientfokus som ska vara det centrala. Det är viktigt för mig att säga att riskkapitalbolag och bolag över huvud taget givetvis ska skatta i Sverige. Regeringen har tagit tag i och täppt igen möjligheterna till räntesnurror och annat som har varit föremål för debatten. Det är klart att vi ska ha ordning och reda även inom välfärdssektorn. Det här rådet som initierades för något år sedan är till för att stärka innovationer och entreprenörskap inom välfärdssektorn. Vi ser det som en del i att stärka brukarnöjdheten, det vill säga människors nöjdhet med detta. Där valfriheten fungerar som bäst, till exempel inom skolan, barnomsorgen och hemtjänsten, är människor som brukar dessa tjänster generellt sett mer nöjda med de privata utförarna än med de offentliga, även om det offentliga har knappat in den senaste tiden. Däremot skiljer det sig åt inom äldreomsorgen. Där har vi väldigt mycket kvar att göra för att förstärka kvaliteten och valmöjligheterna för de äldre. Det här rådet är till för att på olika sätt ge inspel till regeringen. Jag ser fram emot den delrapport som de kommer att presentera för mig inom kort.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.