Anf. 24 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan!
Det här är en viktig fråga inte minst givet den utveckling som vi har sett på området. Magnus Oscarsson nämnde i sin frågeställning att när man tittar på statistik över hur många hundar som beslagtas ser man en kraftig uppgång under 2020 fram till november - det är den senaste statistik vi har. Det kan säkert hänga ihop med coronapandemin och folks önskan att skaffa sig ett husdjur - och nya möjligheter att jobba hemifrån och lösa en situation som man kanske inte hade tidigare.
Jag är helt enig med Magnus Oscarsson om att det i grunden är något positivt att fler människor känner att de kan och vill ha ett husdjur. Det betyder självklart inte att det är okej, bara för att väntetiden är lång när efterfrågan ökar på att köpa ett djur, att i stället vända sig till en olaglig kanal och köpa en hund som är insmugglad till Sverige.
När det gäller det som Magnus Oscarsson redogjorde för kring det som skulle vara en önskvärd utveckling på det här området kan jag bara konstatera att det redan är straffbart att köpa en smuggelhund. Jag bedömer också att straffskalorna på det här området är ganska höga, inte minst om man jämför med annan brottslighet på området. Det är straffbart både att smuggla och att köpa en hund med böter eller fängelse upp till två år eller fängelse i mellan sex månader och sex år om brottet bedöms som grovt.
Väldigt många gånger finns det anledning att bedöma de här brotten som grova av flera skäl - dels för att de är en del av organiserad brottslighet, dels för att djuren transporteras på ett sådant sätt att det medför stort lidande för dem och det alltså är djurplågeri. Det innebär att man också kan addera den typen av straff och påföljder i en eventuell domstolsprocess. Dessutom är det risk för att man för in smittor i Sverige som kan vara skadliga för folkhälsan.
Det finns alltså en rad olika omständigheter som gör att även om det här redan är brottsligt, och även om jag tycker att påföljderna i sig kanske är hårda, finns det stor anledning att ta samlade grepp för att se till att arbeta mer systematiskt med att få bort det här fenomenet - både få ned det i volym och få bort det.
Det finns framför allt tre sätt som jag tror är viktiga för att lyckas med detta. Ett är att man samverkar mellan alla myndigheter som har ansvar på det här området i Sverige. Jordbruksverket sätter upp regler för hur det ska se ut, och Tullverket har ansvar för att kontrollera och så vidare. Också andra myndigheter har beröringspunkter när det gäller detta, och därför har man inrättat ett samverkansforum för att poola sina resurser och bli duktiga på det här området - man har Jordbruksverket, SVA, Tullverket, Folkhälsomyndigheten, länsstyrelserna, det regionala smittskyddet och Arbetsmiljöverket. Det är alltså väldigt brett.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I det här arbetet jobbar man mycket med att framför allt sprida information, för det absolut snabbaste och effektivaste sättet att komma till rätta med ett sådant här problem är att få köparen att inte välja att köpa en insmugglad hund. Jag tror att här finns ganska mycket att hämta, för jag tror att de flesta människor, i alla fall de som vi talade om initialt som har upptäckt att det här skulle kunna vara en trevlig möjlighet givet ett nytt sammanhang, inte är intresserade av att medverka till en kriminell handling som dessutom innebär stort lidande för djuren. Samtalskampanjer i sociala medier och på andra sätt är en viktig del i detta, men det är också viktigt att arbeta inom EU.
Här har Sverige varit väldigt aktiva tillsammans med ett antal länder - Belgien, Danmark, Nederländerna och Tyskland. Man har tagit initiativ till djurplattformen, som bland annat jobbar med denna fråga. Jag kan återkomma i mitt nästa anförande till vad jag tycker att man behöver lyfta där.