Beredskapen i händelse av oljeolyckor
Interpellation 2005/06:220 av Persson, Sven Gunnar (kd)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-25
- Anmäld
- 2006-01-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-02-07
- Sista svarsdatum
- 2006-02-08
- Besvarad
- 2006-02-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 januari
Interpellation 2005/06:220 av Sven Gunnar Persson (kd) till statsrådet Lena Sommestad (s)
Beredskapen i händelse av oljeolyckor
Oljetransporterna i Östersjön beräknas öka med 40 % mellan 1995 och 2017. De största fartygen fraktar 150 000 ton olja och alla tankfartyg är inte sjövärdiga. Därför ökar risken för allvarliga olyckor i Östersjön.
Om en allvarlig oljeolycka inträffar har Räddningsverket, Naturvårdsverket och länsstyrelsen ett övergripande ansvar. Men det behövs också en beredskap på kommunal nivå om skadorna av ett oljeutsläpp ska kunna minimeras. Det är viktigt att en sådan plan finns för att det inte i en akut situation ska uppstå oklarheter och diskussioner kring vem som ansvarar för vad. Enligt Riksrevisionens granskning saknar emellertid två tredjedelar av kustkommunerna i södra och mellersta Sverige en beredskapsplan i händelse av en oljeolycka.
Enligt Riksrevisionen har de kurser som hålls i kommunerna om hur en oljeolycka ska hanteras rönt mycket svalt intresse. De statliga myndigheterna har inte heller varit särskilt aktiva i sin tillsyn.
Riksrevisionen föreslår därför en mer stringent tillsyn och bättre samordning, liksom en översyn av huruvida en samlad lagstiftning behövs på området.
Det bästa vore om effekterna av ett fartygshaveri kunde begränsas i ett tidigt skede. Kristdemokraterna har därför i riksdagen påtalat behovet av att i förväg utse naturliga nödhamnar, platser längs den svenska kusten dit havererade fartyg ska kunna färdas eller bärgas för att förhindra att exempelvis en last av olja rinner ut i havet och sprider sig längs en större kuststräcka. EU har beslutat (direktiv 2002/59/EG) om inrättandet av ett system med sådana på förhand utpekade lämpliga nödhamnar. Emellertid har den svenska regeringen ännu inte på ett tillfredsställande sätt genomfört detta.
Jag vill ställa följande fråga till statsrådet:
Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att alla svenska kustkommuner ska ha fungerande beredskapsplaner i händelse av större oljeolyckor?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:220
Webb-tv: Beredskapen i händelse av oljeolyckor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:75 Fredagen den 17 februariProtokoll 2005/06:75 10 § Svar på interpellationerna 2005/06:220 och 227 om beredskapen i händelse av oljeolyckor
Protokoll från debatten
Anf. 64 Leni Björklund (S)
Herr talman! Sverker Thorén och Sven Gunnar Persson har ställt interpellationer till mig och Lena Sommestad om beredskapen i händelse av oljeolyckor. Jag svarar på dessa interpellationer gemensamt. Förra veckan svarade jag också på tre frågor i samma ämne. Det blir därför, herr talman, en viss upprepning av de svar som redan lämnats.
Inledningsvis vill jag säga att regeringen tar frågan om beredskap mot oljeolyckor på mycket stort allvar.
Det mest effektiva sättet att bekämpa ett oljeutsläpp är innan oljan når land. Det är också mycket mer kostnadseffektivt att ta upp oljan till sjöss jämfört med att ta hand om den när den har flutit i land.
Eftersom Sverige ligger vid Östersjön är det internationella samarbetet viktigt i arbetet med beredskapen för oljeolyckor. Tillsammans med övriga stater runt Östersjön arbetar Kustbevakningen och Statens räddningsverk inom ramen för Helsingforskommissionen (Helcom). Kustbevakningen kan i händelse av ett oljeutsläpp både lämna och begära assistans från våra grannländer runt Östersjön. Det finns flera andra samarbeten mellan de nordiska länderna genom det så kallade Köpenhamnsavtalet och för Nordsjön i den så kallade Bonnöverenskommelsen. Det pågår också samarbeten på EU-nivå.
I budgetpropositionen för 2006 angav regeringen att det är angeläget att fortsätta arbetet med att få till stånd ett ökat internationellt samarbete även när det gäller förmågan att ta hand om utsläpp i strandzonen.
Stora satsningar har gjorts för att stärka Kustbevakningens förmåga att förhindra, begränsa och bekämpa oljeutsläpp till sjöss. Kustbevakningen investerar nu i ett 20-tal fartyg, bland annat en ny typ av större kombinationsfartyg och nya övervakningsflygplan. Det första flygplanet levereras i juni 2007 och det första av de stora fartygen kommer att levereras under april 2008. Totalt investeras nästan 2,7 miljarder kronor.
När ett oljeutsläpp flutit i land ska kommunen, enligt lagen (2003: 778) om skydd mot olyckor, svara för räddningstjänsten inom sitt område. Alla kommuner ska enligt lagen ha ett handlingsprogram för räddningstjänst. Risken för oljeskador och beredskap att hantera oljeutsläpp som flyter i land ska, om det bedöms relevant, finnas med i kommunens handlingsprogram. Kommunerna har här ett stort ansvar att identifiera de risker som finns.
Utgångspunkten för lagen om skydd mot olyckor, som trädde i kraft den 1 januari 2004, är att styrningen av kommunerna ska vara mindre detaljreglerad.
Det statliga stödet från Räddningsverket till kommunerna har förändrats i och med den nya lagen. Stödet består bland annat av att lämna stöd i kommunernas process att ta fram handlingsprogrammen. Under implementeringen av den nya lagen har Räddningsverket avsiktligt prioriterat stödet till kommunerna framför tillsynen av kommunernas verksamhet, eftersom många kommuner fortfarande befinner sig i en utvecklingsfas i arbetet med handlingsprogrammen.
I lagen har också länsstyrelserna tilldelats en viktig roll i samrådsprocessen med kommunerna i sitt arbete med framtagande av handlingsprogram för räddningstjänsten.
Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka Räddningsverkets stöd till kommunerna i sitt arbete med handlingsprogrammen. Räddningsverket ska enligt regleringsbrevet för 2006 redovisa vad myndigheten gjort och bedöma hur myndighetens arbete med att stödja kommunerna fortskrider. Räddningsverket ska också enligt regleringsbrevet för 2006 bidra till att kommunerna successivt höjer förmågan att bekämpa större oljeutsläpp.
Räddningsverket har i dag avtal med fem kommuner där det finns oljeskyddsförråd. Två av dessa har utökad beredskap, såväl nationellt som internationellt. Under 2006 kommer de kommuner som har oljeskyddsförråd att förses med ett "oljeskyddspaket" som bland annat innehåller checklistor för hantering av stora oljeolyckor.
För att säkerställa att det finns en god beredskap inom Regeringskansliet och hos berörda myndigheter avser Försvarsdepartementet att i maj genomföra en sedan tidigare inplanerad seminarieövning kring dessa frågor.
När oljan nått stranden och skadan inte kan förvärras är det en fråga om sanering. Ansvaret för sanering är som Riksrevisionen påpekar otydligt. I praktiken har ansvaret för sanering av olja som flutit i land tagits av kommuner och fastighetsägare som drabbats. För att kommuner ska hållas skadeslösa betalar staten genom Räddningsverket ut ersättning till de kommuner som drabbas.
Riksrevisionen har i sin rapport presenterat ett antal slutsatser och rekommendationer. Rapporten publicerades den 21 december förra året och bereds just nu inom Regeringskansliet. Om vi i beredningen kommer fram till att någon eller några åtgärder är nödvändiga, kommer vi att se till att de genomförs skyndsamt och på bästa sätt.
Anf. 65 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern! Kristdemokraterna och Folkpartiet har ju i flera år drivit de här frågorna om havsmiljön och skyddet för havsmiljön, inte minst i perspektivet av en oljeolycka. Vi har varit en blåslampa på vitala delar av regeringskroppen när det gäller utvecklingen av PSSA, Östersjön som ett särskilt skyddsvärt område, och när det gäller nödhamnar, där regeringen inte går med på att utpeka särskilda platser. Beredskapsfrågorna har vi motionerat om i många år, och vi lyckades mot Socialdemokraternas vilja, med riksdagens majoritet som hjälp, få till ett nytt delmål i miljökvalitetsmålen kopplat till risken för olycksrelaterade utsläpp.
Det har vi gjort, och det gör vi, för att vi ser vilken risk som oljetransporterna utgör i framför allt Östersjön. De beräknas öka med 40 % fram till 2017, och på tio år har de femdubblats. En enda båt kan innehålla 150 000 ton olja. Det kända Prestige-fartyget innehöll 70 000 ton olja när det smög förbi de svenska kusterna. När det sedan gick på grund utanför Spaniens kust kom det ut mycket och förorenade 190 mil av den spanska kusten. Saneringen har kostat 9 miljarder kronor, och den är kanske inte riktigt färdig än.
Om nu ett utsläpp sker pekar Riksrevisionen på att regeringen är ytterst ansvarig. Det har man också själv uttalat i propositioner, skrivelser, regleringsbrev och förordningar. Då pekar ministern i svaret på att den här nya lagen, mer av en ramlag som inte detaljstyr, endast har varit i funktion i två år. Räddningsverket har prioriterat rådgivning, att vara med i processer och sådant och lämnat stöd till kommunerna. Det har som jag ser det i så fall ändå varit ett otillräckligt stöd eftersom man på två år inte har lyckats få fram beredskapsplaner i mer än en tredjedel av kommunerna.
Riksrevisionen pekar ju på allvaret i situationen när det gäller bristande beredskap i tillsyn, samordning och eventuellt också i lagstiftning. Då är det lite förvånansvärt, tycker jag, utifrån den allvarliga situation som Riksrevisionen pekar på att ministern i sitt svar säger:
Om
vi kommer fram till att det behövs åtgärder ska vi nog ta itu med det -
om
vi kommer fram till det utifrån Riksrevisionens väldigt tydliga påpekanden. Då frågar man sig: Är det en felskrivning som ministern läser upp? Eller är det ett uttryck för en låt mig säga, slarvigt kanske, maktens arrogans som visar att vi kan och vet allt. Vi behöver inte ha några sådana här inslag. Är det så att man tror att Riksrevisionens slutsatser är på skoj, att man har andra avsikter? Det är klart att man måste ta det på allvar.
Kom igen nu, försvarsministern, visa lite slagkraft! Säg: Vi kommer att se över lagarna och öka stödet, ta fram tydliga mål, se till att beredskaps- och handlingsplaner kommer fram i samtliga kustkommunerna och det kommer att ske snabbt som ögat! Vi behöver det för fiskarnas i havet skull, för sjöfåglarnas skull, för stränderna runt våra kuster.
Anf. 66 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern! Regeringen har det yttersta ansvaret för att staten säkerställer en god kommunal beredskap för att ta hand om olja som kommer i land vid oljeolyckor. Det här har den socialdemokratiska regeringen inte förmått. Folkpartiets skarpa kritik av regeringen under den här mandatperioden för att den inte har kunnat bygga upp ett skydd mot och en beredskap för en oljekatastrof till havs har ju fått sin bekräftelse nu i Riksrevisionens rapport
När oljan når land
. Läget är värre än befarat. Få kustkommuner har handlingsplaner. Saneringsfasen, den viktiga, är utanför myndigheternas kontroll. Det statliga stödet når inte ut. Tillsynen har inte kommit i gång. De övningar som sker har inte den kvalitet och den omfattning som den ökande oljetankertrafiken i Östersjön kräver. Det finns stora oklarheter kring oljeskyddsförrådens funktion, kapacitet och övningsverksamhet, allt enligt Riksrevisionens rapport.
Herr talman! Till skillnad från tsunamikatastrofen har oljetankerolyckor och oljeutsläpp förekommit tidigare, och den explosionsartade utvecklingen av oljetankertrafiken i Östersjön har varit känd och väntad. I Sverige är trots detta, enligt Riksrevisionens rapport, beredskapen inte så god att vi kan hantera ett stort oljeutsläpp. Vi har inte heller, som jag sade tidigare, övningar av den kvalitet och omfattning som riskerna kräver eller den avgörande kunskapen om vem som gör vad när något väl händer. Det här är alltså bokslutet för den regering som säger sig ha prioriterat havsmiljöfrågorna under en mandatperiod full av olyckstillbud och, som vi vet, med många undermåliga tankfartyg fortfarande i trafik.
I sitt svar på min interpellation talar försvarsministern om åtgärder som ska ske till havs, men hon undviker det som jag, campingägare, fiskare och landshövdingar längs ostkusten frågat om i fyra år nu; hur hon tänker förbättra beredskapen när oljan når land. För det gör den. Vad hjälper all internationell samverkan i världen om inte nationell beredskap, lagstiftning och rutiner är säkrade och övade?
Om
vi i beredningen kommer fram till att någon eller några åtgärder är nödvändiga kommer vi att se till att de genomförs, skriver ministern.
Herr talman! Jag vill inledningsvis, precis som Sven Gunnar Persson, övertyga mig om att jag har förstått svaret rätt. Tvekar Leni Björklund om att åtgärder behöver vidtas med anledning av Riksrevisionens tydliga rapport och tydliga kritik? Därefter vill jag ge ministern ytterligare en chans att ge än tydligare svar på de frågor som jag har ställt. Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att svenska kommuner snarast ska ha fungerande beredskapsplaner? Och en mycket viktig fråga till: Vad avser statsrådet att göra för att lösa reglering, tillsyn och ansvarsfrågor vid saneringen? Till sist: Vad avser statsrådet att göra för att lösa oklarheterna kring oljeskyddsförråden, som är stora? Det gäller funktion, kapacitet och övningsverksamhet.
Anf. 67 Leni Björklund (S)
Herr talman! Allra först vill jag säga att hela vår regering har väldigt allvarliga ambitioner när det gäller miljöpolitiken och miljöområdet. Det är därför jag som försvarsminister har prioriterat att vi också ska ha förmåga, bättre än i dag, att kunna ta hand om stora oljeutsläpp ute till sjöss. Det är därför jag har sett till att förstärkningar sker av Kustbevakningen, så att man kan upprusta sin flotta också med fartyg som kan hjälpa till med bogsering och i oljeräddningsarbetet och också flygplan. Jag tycker att ett investeringsprogram på 2,7 miljarder faktiskt är en markering av att vi tar de här frågorna på stort allvar, vare sig vi är miljöministrar eller försvarsministrar.
Men därtill har jag ett ansvar att se till att också verksamheten i land fungerar på vissa områden. Ett sådant har handlat om att vi i den här kammaren i riksdagen var helt överens om att den räddningstjänstlagstiftning vi hade behövde justeras och moderniseras. Därför togs i bred enighet en lag om skydd mot olyckor fram. Den handlar egentligen om att vi ska kunna se till att kommunerna - det är trots allt där påslagen sker - ska ha en planering av sin räddningstjänst som utgår ifrån en riskanalys av vad som är farligt i respektive kommun. Tidigare hade vi en lagstiftning som riktade sig bara till räddningstjänsten. Nu ska varje kommun i fullmäktige en gång per mandatperiod ta ett handlingsprogram som innefattar alla de risker som finns i kommunen, vare sig den handläggs av räddningstjänsten, miljökontoret, skolan eller barnomsorgen.
Detta är det nya, och det har vi varit helt överens om i riksdagen. Det är en ganska kraftig förändring, och då har vi tyckt att det har varit riktigt att Räddningsverket, som är en stödjande myndighet för kommunerna i det här viktiga jobbet, har prioriterat implementeringen. Vi förstår nämligen att det inte räcker med att riksdagen fattar ett beslut och att regeringen ger ut anvisningar och regleringar i regleringsbrev, utan det tar ett tag innan det här implementeras.
I november hade 80 % av kommunerna fått fram sina handlingsprogram, som de skulle ha tagit fram under 1985. Jag tycker inte att det är dåligt, och jag har heller ingen närmare analys av vilka av kommunerna det är som har fallerat och vad det beror på. Det är därför vi har gett ett sådant uppföljningskrav i år till Räddningsverket att redovisa det. Det är en viktig del att tala om.
För kustkommuner handlar det om att man ska titta på hur oljefrågorna påverkar dem. Då är det nu miljökontoren som blir involverade, för här måste man samverka. Det har man inte behövt förut. Det är klart att om Riksrevisionen i en fråga vänder sig till miljökontoren så kan det också bli en begränsad syn på hur kommunen i sin helhet har tänkt lösa problemen.
Jag tycker att vi borde vara överens om att inte döma ut det kommunerna gör beträffande det här - jag tror att de också känner ett stort ansvar för att komma till rätta med detta, både som egen markägare och för att skydda folk i kommunen och rädda turistnäringen - så att man inte bara klämmer till med åtgärder utan att man faktiskt gör en noggrann beredning av förslaget. Det är det som pågår i Regeringskansliet, bland annat med anledning av Riksrevisionens påpekande.
Anf. 68 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Insatserna till sjöss tycker jag är riktigt bra. Det har vi varit eniga om i riksdagen i budgetsammanhang också. De satsningarna ska göras. Det är utmärkta initiativ som ministern har tagit där. Det bästa är ju att förebygga utsläppen, men Riksrevisionens rapport handlar ju om när utsläppen sker. Vilken beredskap finns i kustkommunerna, de som kommer att drabbas allra mest? Då har man pekat på att det brister. Man pekar på otydlighet i ansvaret, otillräckligt stöd och otillräckligt tillsynsarbete från de statliga myndigheterna.
Det är inte så att vi står här och dömer ut kommunernas insatser, utan vi vill sätta fingret på ministerns ansvarsområde och de myndigheter som ministern har under sitt fögderi. Då skulle det vara intressant att få några synpunkter på hur försvarsministern ser på Riksrevisionens påpekande. Det är ju ändå snart två månader sedan de lämnades, och man har alltså haft två månader på sig på departementet att värdera de här påpekandena.
Det är ju inte heller något nytt, det här med kommunernas beredskapsplaner. Redan 1997 och framåt har ju Räddningsverket uppmanat - genom föreskrifter eller hur man nu har gjort - kommunerna att ta fram beredskapsplaner. Och faktum kvarstår. Ministern säger att 80 % av kommunerna har tagit fram handlingsprogram. Ja, det gäller de allmänna handlingsprogrammen. Men det som Riksrevisionen påpekar är ju att en tredjedel av kustkommunerna har tagit fram beredskapsplaner för beredskapen att ta emot ett oljeutsläpp, ett oljepåslag.
Har det hänt väldigt mycket på sista månaderna så skulle ingen vara gladare än jag. Då är det bara att gratulera såväl Räddningsverket som framför allt de kommuner som det berör, som har fiskar och sjöfåglar inom sina kustområden och de människor som kommer att beröras av ett oljepåslag. De bör framför allt gratuleras, om det nu har hänt så väldigt mycket sedan Riksrevisionen gjorde sin granskning. I så fall skulle jag vilja ha de exakta siffrorna - om det har skett en sådan förbättring som försvarsministern är inne på. Men det finns inte något belägg för att mer än den här tredjedelen av kommunerna har tagit fram konkreta och tydliga beredskapsplaner.
Nej, jag skulle vilja höra ministern säga: Vi kommer att se över lagar och öka stödet till kommunerna. Vi ska sätta tydliga mål och klara ut ansvarsförhållanden. Vi ska se till att beredskaps- och handlingsplaner kommer fram i samtliga kustkommuner snabbt som ögat.
Jag skulle också vilja att ministern tar de här påpekandena från Riksrevisionen på stort allvar.
Anf. 69 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Om jag kommer ihåg rätt inledde jag med att tala om att det är regeringen som har det yttersta ansvaret för att staten säkerställer god kommunal beredskap, så att vi skulle vända oss mot kommunerna i den här debatten kan vi frångå.
På min fråga hur statsrådet tänkt agera för att de svenska kustkommunerna skulle få fungerande beredskapsplaner snabbast möjligt svarar Leni Björklund att Räddningsverket prioriterat stödet till kommunerna framför tillsynen. Men problemet är ju just, enligt Riksrevisionen, att stödet inte når ut. Räddningsverket har inte i tillräcklig omfattning fört ut erfarenheter från tidigare olyckor utan koncentrerat sig på miljöeffekter och inte lyft fram problem och möjligheter med olika sätt att organisera och leda oljeskyddsinsatserna. Ett fåtal kommuner har beredningsplaner för oljeskydd. Flera är ofullständiga och många är gamla. Det ansvaret mot Räddningsverket och hur det fungerar har statsrådet. Man skriver: "Om vi i beredningen kommer fram till att någon eller några åtgärder är nödvändiga ." Kan försvarsministern då ge en fingervisning? Kommer åtgärder att vara nödvändiga på det här området, och vilka i så fall?
När det gäller frågan om att reglera tillsynen och ansvarsfrågorna vid saneringen är svaret mycket oklart. I dag är saneringsfasen utanför myndigheternas kontroll, och här skiljer sig Sverige från andra länder genom att själva saneringen vid en räddningsoperation inte är reglerad. Därför kan inte Räddningsverket och länsstyrelserna i sin tillsyn ta upp bristerna i kommunernas planering. Det är också oklart när räddningstjänsten övergår i sanering. I nuvarande regelverk finns inte heller någon som är ansvarig för att göra prioriteringar över kommungränserna av var saneringsresurserna ska sättas in. Formuleringen var: "Om vi i beredningen kommer fram till att någon eller några åtgärder är nödvändiga ." Riksrevisionen har funnit att så är fallet. Kan inte Leni Björklund här ge besked om att de här oklarheterna ska redas ut?
Herr talman! Att oljeskyddsförråden under 2006 kommer att få oljeskyddspaket med checklistor för hantering av stora oljeolyckor är som jag ser det inte ett tillräckligt svar på frågan hur försvarsministern kommer att lösa oklarheterna kring förrådens funktion, kapacitet och övningsverksamhet. Räddningsverket har inte varit tillräckligt tydligt med om förråden i huvudsak ska förse kommunerna med material eller om uppgiften består i att personalen ska fungera som experter.
Det är också tveksamt om oljeskyddsförråden har den materiella kapacitet som krävs för att kunna hantera konsekvenserna av större oljeolyckor. Dimensioneringen och placeringen bygger ju på bedömningar som gjordes på 80-talet. Läget i framför allt Östersjön är nu ett helt annat.
Försvarsdepartementet avser, enligt svaret, att först i maj genomföra en seminarieövning för att säkerställa att det inom Regeringskansliet och hos berörda myndigheter finns god beredskap för oljeolyckor. När man läser Riksrevisionens rapport ser man mycket tydligt vad de och ansvarig personal efterlyser, och det är inte seminarieövningar. Det är vid för få tillfällen som personal vid oljeskyddsförråden ges tillfälle att öva sin förmåga att hantera oljepåslag. De övningar som genomförs vid förråden är ofta begränsade till att underhålla materielen och till att lära sig använda ny materiel.
Jag hoppas att försvarsministern i sitt nästa inlägg tydligt kommer fram till att åtgärder är nödvändiga på det här området.
Anf. 70 Leni Björklund (S)
Herr talman! På några punkter kommer jag nog att göra interpellanterna besvikna. Riksdagen har nämligen mycket tydligt sagt ifrån att vi inte längre ska ha den typen av detaljregleringar för att säkerställa en god beredskap på oljeområdet. Riksdagen har sagt att vi ska ha en lag om skydd mot olyckor och, det är det viktiga, att regeringen och riksdagen inte själva kan klara av att både förebygga risker och ta hand om olyckor. Där måste vi ha kommunerna som aktiva aktörer. Därför har riksdagen lagfäst att varje kommun ska ta fram en handlingsplan mot olyckor. Det är det som lagen föreskriver, och det betyder att när den är framtagen är det mot den som man ska utöva tillsyn. Det i sin tur betyder att handlingsplanen är det skarpa instrumentet.
När sedan varje kommun värderat sina risker och gjort en handlingsplan mot olyckor och även sett till att man kan säkerställa detta om något händer då kan man också utöva tillsynen och se ifall kommunerna har tillräcklig beredskap för de olyckstillfällen och de risker som finns i kommunen. Det är bakgrunden till att Räddningsverket fått prioritera den breda verksamheten med handlingsprogrammet.
Nästa fråga som uppstår är: Uppfyller handlingsprogrammen kravet på att även ha beredskap mot oljeolyckor? Vi vet att mer än 80 % av kommunerna tagit fram de allmänna handlingsplanerna. Vi har bett att få veta hur införandet gått, och vi kommer naturligtvis att titta på hur man nu kan intensifiera tillsynen så att den kommer i gång i enlighet med de nya intentionerna. Det finns en del tecken som tyder på att till exempel utbildningen på vissa områden inte varit tillfredsställande; det kan gälla fler områden än oljeskyddsområdet och riskerna där. Då kan vi vidta åtgärder.
Nu har Riksrevisionen kommit med ett viktigt underlag för regeringen och för oss alla på det här området, och det innefattar en del av den. Det pekar på att vi har en lagstiftning som skiljer sig från andra länders när det gäller avvägning mellan räddningstjänstfasen och saneringsfasen, för att ta ett exempel. Då är frågan: Är det ett problem i praktiken? Det finns en del som tyder på att det inte är ett problem i praktiken, medan annat tyder på att det är det. Låt oss därför titta på det och se om det behövs ytterligare gränsdragningar eller om det behövs mer resurser och stöd. Det är det som beredningen i Regeringskansliet handlar om, alltså att vi nu vet att vi får fram en bra åtgärd. Vi är överens om att vi ska ha en aktiv oljebekämpning ute till sjöss och att vi har ökade risker i form av stora oljetransporter med tanke på Östersjöns strategiska läge på just det området.
Dessutom behöver vi aktiva kommuner. Man ska inte tro att de här problemen kan lösas om man inte kan samarbeta aktivt med kommunerna. Det här breda greppet innebär att de själva får välja metod. Där har vi haft en bred överensstämmelse i riksdagen, och då ska inte jag äventyra den genom att klämma i med en mängd lagstiftning på just detta specifika område. Jag ska i stället säkerställa att det faktiskt har blivit beaktat i handlingsprogrammen och att det följs upp med åtgärder lokalt. Om det sedan brister på myndighetssidan lovar jag se till att det blir tilltäppt.
Anf. 71 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Jag delar uppfattningen att lagstiftningen ska vara utformad på det här sättet, som en ramlagstiftning, inriktningslagstiftning. Men det ger mycket större ansvar till myndigheter om riktningstillsyn, förordningsskrivande och sådana saker, till stöd för kommunerna. Det är på den punkten som jag tycker att ministern är lite luddig i sin uppfattning när hon ständigt hänvisar till handlingsplanerna. Det är väl inte så att ministern ifrågasätter Riksrevisionens uppgift om att endast en tredjedel av kustkommunerna har tillräckligt bra beredskapsplaner och av dem som har det är många gamla, obsoleta, och att det behövs en särskild insats här? Det är ju därför vi ställer interpellationen.
Det vore fint om vi var överens om att regeringen kommer att ge ytterligare uppdrag, eller förstärka uppdraget, till Räddningsverket när det gäller stödet till kommunerna så att beredskapsplanerna snabbt kommer fram. Det är ju det viktiga.
Jag vill tacka för debatten och jag hoppas att regeringen i fortsättningen ser lika allvarligt som vi kristdemokrater på de ökade riskerna för oljeutsläpp. Jag gläder mig över den betoning av det kommunala självstyret som ministern här ger uttryck för och hoppas att den ska sprida sig i vida kretsar i Regeringskansliet under den tid som återstår. Tack så mycket för debatten!
Anf. 72 Sverker Thorén (Fp)
Herr talman! Jag tycker mig ha fått ett tydligare svar muntligt än det som jag fick skriftligt. Jag hälsar naturligtvis engagemanget och vad som kommer att bli utfallet av Riksrevisionens rapport med glädje och tar det med mig. Jag kan lova försvarsministern att Folkpartiet liberalerna även fortsättningsvis kommer att följa frågan.
Mandatperioden har ju varit full av incidenter och mindre olyckor med undermåliga tankfartyg i drift samt en explosionsartad utveckling av oljetransporterna på Östersjön. Regeringens tal om vikten av internationellt samarbete för att förebygga stora oljeolyckor, både i svaret i dag och i andra debatter med ministrar, är sant, men det förtar inte på något sätt allvaret i kritiken från Folkpartiet och Riksrevisionen vad gäller det lokala och det regionala. Nationell beredskap, lagstiftning och rutiner måste naturligtvis vara säkrade och övade även när internationell hjälp kommer.
Under denna debatt har jag försökt få försvarsministern att ge signaler om att åtgärder kommer att vidtas med anledning av Riksrevisionens kritik. Det kan tyckas att det inledande svaret ifrågasatte om det behövdes, men jag tycker att vi nu fått sådana signaler.
Avslutningsvis skulle jag vilja fråga Leni Björklund om ett förebyggande arbete som har en internationell dimension. Det är en viktig fråga som vi debatterat mycket både med Ulrica Messing och Lena Sommestad, och nu vill jag även fråga försvarsministern. Kommer försvarsministern att medverka till att de förändringar som Kustbevakningen och Sjöfartsverket föreslagit, för att undanröja den osäkerhet som myndigheterna anser nu råder om att Sverige kan leva upp till kravet i övervakningsdirektivet vad gäller mottagande av fartyg i nöd, införs? Det handlar alltså om att vi får ett juridiskt säkert system med utpekade nödhamnar och att vi som sista EU-land runt Östersjön uppfyller just den internationella överenskommelse som vi varit med om att träffa samt förebygger ett återupprepande av det som 2002 hände med Prestige i Östersjön?
Anf. 73 Leni Björklund (S)
Herr talman! Först vill jag vända mig till Sven Gunnar Persson och upprepa att det inte är beredskapsplanerna som är det viktiga, utan det är handlingsprogrammen.
Beredskapsplanerna är ett hjälpmedel, ett verktyg, som man kan ha för att säkerställa att man har en ordentlig beredskap mot oljeskador och ett skydd mot de riskerna. Vi ska nu tillsammans se till att handlingsplanerna ordentligt beskriver riskerna och att man har gått igenom hur man ska förebygga och vad man ska göra. Beredskapsplanen är alltså ett hjälpmedel medan handlingsprogrammet är det som vi har lagstiftat om här i Sveriges riksdag.
Sedan vill jag säga att Ulrica Messing är den som ansvarar för nödhamnarna och den verksamheten. Vi anser att vi har uppfyllt det EU-direktivet. Jag har i alla fall säkerställt att de myndigheter som jag ansvarar för, Kustbevakningen, kan bogsera skadade fartyg i hamn, till skyddade platser som fungerar i de här områdena. Dessutom pågår en ytterligare genomgång av sjösäkerheten för att implementera ytterligare direktiv på det här området. Jag överlämnar i trygga händer den frågan till Ulrica Messing. Jag kan försäkra er att vad anbelangar de myndigheter som jag ansvarar för ser både hon och Lena Sommestad till att jag gör allt för att också uppfylla miljö- och sjösäkerhetskrav. Med ert stöd tror jag att det kan bli riktigt bra till slut.
Var inte så aggressiva, och utgå inte från att vi inte vidtar åtgärder. Ha respekt för att en del processer där man ska involvera och få engagemang i landets alla kommuner tar lite längre tid än man kanske önskar när man ser problemen med de stora oljetransporterna.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.