Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Azofärgämnen i flera varor och produkter

Interpellation 2008/09:309 av Ericson, Gunvor G (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-02-04
Anmäld
2009-02-09
Besvarad
2009-02-17
Sista svarsdatum
2009-02-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 4 februari

Interpellation

2008/09:309 Azofärgämnen i flera varor och produkter

av Gunvor G Ericson (mp)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Jag har tidigare lyft Sveriges brist på agerande kring azofärgämnen dels i en interpellation hösten 2007, dels i en fråga i maj 2008. Här följer jag upp de frågeställningarna med en ny interpellation eftersom dessa färgämnen fortfarande finns i många livsmedel och eftersom det till skillnad mot i Storbritannien inte verkar finnas något tryck från myndigheter eller regering att de ska tas bort.

EU-kommissionen slog till mot Sverige 1999 och såg till att det svenska förbudet mot azofärgämnen i livsmedel togs bort – ämnen som forskningen länge pekat på är hälsovådliga.

Azofärgämnen är en grupp syntetiska färgämnen som finns i flera olika livsmedel. Sedan i maj 1999 får azofärgämnena användas i fler livsmedel än tidigare, till exempel i vissa drycker, desserter, glass, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, sylt, senap, soppor, såser, kosttillskott och smaksättningspreparat.

Våren 2008 publicerades i den medicinskt vetenskapliga tidskriften The Lancet ännu en studie som visar risker med azofärgämnen. En studie på sex konstgjorda färgämnen och ett konserveringsmedel (natriumbensonat) visade att dessa ämnen kan göra barn stökiga och okoncentrerade – typiska symtom för barn med hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter som vid den neuropsykiatriska diagnosen adhd. Av dessa sex färgämnen är fem azoämnen som tidigare varit förbjudna i Sverige.

I våras ställde jag en fråga till jordbruksministern eftersom det är på Jordbruksdepartementet matfrågor hanteras. Men egentligen tycker jag det vore mer rimligt att folkhälsoministern gav sina synpunkter. Det handlar om livsmedelstillsatsernas påverkan på hälsan, och livsmedelssäkerhet är en fråga som faller inom ramen för det femte målområdet inom folkhälsopolitiken – Sunda och säkra miljöer och produkter.

Efter att den brittiska studien i The Lancet fått stor uppmärksamhet arbetade miljöutskottet i EU-parlamentet fram ett förslag om att förbjuda azofärgämnen i läsk, godis och andra livsmedel. Men när frågan landade hos ministerrådet blev det tvärstopp.

Inte ett enda land, inte ens Sverige, ställde sig bakom ett förbud. I stället lyckades ministrarna förhandla fram en kompromiss. Den innebär att alla livsmedel som innehåller något av färgämnena ska förses med en varningstext. Bestämmelsen träder i kraft sommaren 2010.

Visst, varningstext är det minsta man kan kräva, men det räcker inte långt. Det lägger ett mycket stor ansvar på konsumenterna som i detta fall ofta är barn.

I svaret från jordbruksministern i maj sades att ”det inte finns något som tyder på att frågan om azofärgämnenas säkerhet inte kommer att prioriteras av alla berörda parter och slutföras inom en rimlig tidshorisont. När Efsa för några år sedan påbörjade denna omprövning förordade Sverige att Efsa skulle börja med färgämnestillsatserna och då särskilt azofärgämnena. Så skedde, och Efsa som enligt planerna skulle ha slutfört utvärderingen i september 2008 kommer att behöva lite mer tid för att också kunna ta hänsyn till resultatet av den brittiska studien.” Ministern svarade också att ”Sverige ett flertal gånger i sina samtal med kommissionen lyft fram behovet av att ompröva azofärgämnena. Sverige avser att i expertgruppen lyfta fram aspekter som nyttan för konsumenterna och riskerna för vilseledande användning.”

Men vad har hänt sedan i maj, och vilka prioriteringar har Sverige gjort? Varför stödde inte Sverige EU-parlamentets krav på totalstopp? Hur kommer Sverige att agera när det gäller revideringen av EU-direktiven för livsmedelstillsatser som nu är inne i sin slutfas?

Det är oacceptabelt att azofärger finns kvar i den omfattning som Råd & Rön (nr 1/09) visat i sin kartläggning. De finns i många livsmedel, trots löften från producenter om att de skulle tas bort. Undersökningen visar att dessa färgämnen finns i en mängd varor: drycker, läskextrakt, snacks, bakverk, förpackat godis, lösgodis, röd och svart stenbitsrom. En del av dessa produkter tillverkas av företag som konsumentorganisationen Sveriges Konsumenter skrivit brev till och riktat kritik mot tidigare. Det visar att det inte hjälper med enbart konsumenttryck, utan att det behövs politiska åtgärder för att få bort dessa ämnen med hänvisning till försiktighetsprincipen av folkhälsoskäl.

Det finns alternativ till azofärgämnen, så det är inte en ursäkt för att ha dem kvar.

Jordbruksministern sade också i sitt svar till mig i interpellationsdebatten: ”Svensk industri och handel har en restriktiv inställning till användning av azofärgämnen. Detta har till skillnad från situationen i Storbritannien lett till att svenska barn utsätts för förhållandevis liten exponering av azofärgämnen.”

Men Råd & Röns nya granskning visar att utbudet av drycker, snacks och sötsaker som innehåller azofärger eller färgämnet E 104 nu är större än någonsin i Sverige.

I Storbritannien ska deras livsmedelsverk (FSA) göra en offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från ett antal särskilt kritiserade tillsatser. Det handlar om de sex färgämnen som misstänks kunna ge hyperaktivitet hos barn. FSA:s mål är att dessa substanser – E 102, E 104, E 110, E 122, E 124, E 129 – vid årsskiftet ska vara helt försvunna från den brittiska marknaden.

Det är ett intressant exempel på vad ett offensivt livsmedelsverk kan göra även inom ramen för EU:s regelverk, när myndighet och regering samarbetar och drar åt samma håll.

Med tanke på att azofärgämnen, som ofta finns i godis, misstänks kunna ge skador på barn är det rimligt att införa ett stopp så länge vetenskapen inte kan visa att det är ofarligt.

Jag anser att barn ska ha rätt till livsmedel som är säkra och även när det är ”sällanvaror” som godis eftersom vissa barn äter långt mer än andra.

Goda matvanor och säkra livsmedel är som ovan nämnts ett av målområdena i den svenska folkhälsopolitiken som riksdagen har beslutat. Hur ska vi kunna leva upp till det om ämnen som uppenbart motverkar hälsa fortfarande är tillåtna i mat? Är det bara ett ansvar för konsumenten – eller är det inte rimligt att politiken skapar samhälleliga förutsättningar för att kunna göra hälsosamma val?

I EU:s fördrag finns artiklar om folkhälsa som ska genomsyra alla politikområden. Är det inte dags att leva upp till det?

Mina frågor till jordbruksministern är:

Avser jordbruksministern att verka för att svenska Livsmedelsverket får i uppdrag att ta fram en offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från ett antal särskilt kritiserade tillsatser så som man gjort i Storbritannien?

Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att azofärgämnen tas bort från svenska butiker?

Vilka initiativ tänker jordbruksministern ta för att målområde 5 i de nationella folkhälsomålen, Sunda och säkra miljöer och produkter, ska uppfyllas?

Vilket initiativ tänker jordbruksministern ta för att länder som Sverige, som vill gå före med att tillämpa försiktighetsprincipen och genomföra ett starkare skydd för medborgarnas hälsa, ska få rätt att göra så?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:309, Azofärgämnen i flera varor och produkter

Interpellationsdebatt 2008/09:309

Webb-tv: Azofärgämnen i flera varor och produkter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eskil Erlandsson (C)
Anf. 24 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Gunvor G Ericson har frågat mig om jag avser att på samma sätt som Storbritannien gjort ta fram en offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från ett antal särskilt kritiserade tillsatser. Frågor har också ställts om vilka åtgärder jag avser att vidta för att azofärgämnen tas bort från svenska butiker samt vilka initiativ jag tänker ta för att målområde 5 i de nationella folkhälsomålen, sunda och säkra produkter, ska uppfyllas. Slutligen har jag också fått frågan vilka initiativ jag tänker ta för att Sverige ska kunna tillämpa försiktighetsprincipen för att garantera ett starkare skydd för medborgarnas hälsa. Gunvor G Ericson skriver att hon tidigare både interpellerat och ställt en skriftlig fråga till mig i samma ämne. Jag har därför redan redogjort för hur Sverige har valt att hantera frågan om azofärgämnen. I dessa svar framhöll jag bland annat att vi har ett stort förtroende för det arbete som bedrivs av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, och den riskhantering som medlemsstaterna har ansvar för inom ramen för kommissionens genomförandekommittéer. Det är ett arbete som i enlighet med EU:s livsmedelslagstiftning bedrivs utifrån en försiktighetsprincip. I det arbetet ingår system för att ompröva eller pröva nya vetenskapliga eller tekniska uppgifter när de dyker upp. Efsa prioriterade till exempel den brittiska studien som Gunvor G Ericson hänvisar till och tog snabbt fram ett utlåtande. Detta utlåtande var till hjälp när den nya EG-lagstiftningen togs fram och slutligen beslutades. Sverige stödde tillsammans med de andra medlemsstaterna efter diskussioner med Europaparlamentet kravet på varningstext. Jag anser inte att det är ett bra förslag att ge Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram en offentlig lista över de varumärken som är garanterat fria från de aktuella tillsatserna. Den nya lagstiftningen är snart på plats, och den kommer enligt min uppfattning att leda till önskvärda förändringar. Kravet på varningstext är ett ovanligt grepp som kommer att få företagen att söka andra sätt att färga sina produkter. Dessutom kan med inrättande av en offentlig lista oklarheter uppstå om vem som har ansvaret för att garantera att ett livsmedel på en sådan lista inte innehåller azofärgämnen trots allt. Avslutningsvis rörande Gunvor G Ericsons fråga vilka initiativ jag avser att ta för att målområde 5 i de nationella folkhälsomålen, sunda och säkra produkter, ska uppfyllas vill jag nämna att regeringen inom ramen för en förnyad folkhälsopolitik har aviserat en rad insatser inom området. Statens folkhälsoinstitut har bland annat fått i uppdrag att i samverkan med Livsmedelsverket initiera ett samverkansprojekt inom området matvanor och fysisk aktivitet. Regeringen har också skapat ett dialogforum för att förbättra samverkan med nyckelaktörer för att gemensamt diskutera nationella utmaningar och olika aktörers möjliga bidrag till gagn för folkhälsan. Under hösten 2008 hölls ett dialogforum med livsmedelsbranschen och ytterligare två forum planeras äga rum under våren.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 25 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Jag tackar för svaret, även om det tydligt visar att jordbruksministern inte tar frågan på fullt allvar utan tror att varningsmärkning ska få bort de hälsovådliga ämnena, trots att nyare studier visat hälsorisker. Jag har ställt frågorna och ställer dem igen på grund av den utveckling vi har haft av antalet produkter. Jag har som nämndes i svaret ställt frågor till ministern tidigare. Nu visar det sig, trots uppmaning till försiktighet, att det finns azofärgämnen i allt fler produkter i dag. EU-parlamentet ville stoppa azofärgämnena. Men i förhandlingarna med ministrarna från medlemsländerna bidde det en tummetott: en varningsmärkning. Visst, det är bättre än ingenting, men när ministern påstår i sitt svar att det skulle leda till önskvärda förändringar är det en naiv förhoppning. Varför röstade inte ens Sverige, som tidigare haft förbud, för ett stopp? Vill inte jordbruksministern få bort azofärgämnena? För mig är det oacceptabelt att azofärger finns kvar. Förra året kom en uppmärksammad brittisk studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet, som visade att azofärger kan bidra till att göra barn hyperaktiva. Svenska Kemikalieinspektionen skrev 2004 i en rapport: Azofärgämnen anses vara lätta att använda och förhållandevis billiga och ge starka, klara färger. Flertalet är vattenlösliga och anses därför vara lätta för kroppen att ta upp. Färgämnena kan också vara giftiga för levande mikroorganismer och orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Jag kan inte förstå varför jordbruksministern tycker att dessa färgämnen behövs. Det stämmer inte med lanseringen av Sverige som ett bra matland. Jag tycker att det är viktigt med god och bra mat, men att azofärgämnena skulle platsa där har jag svårt att förstå. Det finns andra alternativ som är mindre riskfyllda. När jag senast debatterade med ministern om det här lät det på ministern som att livsmedelsindustrin självmant skulle ta bort de här färgerna. Så har det inte blivit. Minister Eskil Erlandsson, er politik fungerar uppenbarligen inte, eftersom det finns fler sådana ämnen på svenska butikshyllor i dag. Jag undrar vilka prioriteringar Sverige har gjort. Varför stödde inte Sverige EU-parlamentets krav på totalstopp? Håller inte ministern med om att det behövs ett totalförbud mot azofärgämnen? Parlamentet tog fram sitt förslag om stopp i samband med en bred översyn av reglerna för tillsatser i livsmedel. Sverige medverkade till att det inte blev något sådant beslut, utan i stället ett krav på märkning. Men EU har redan i dag ett förbud mot azofärgämnen, dock inte i mat, utan i vissa textilvaror och läderprodukter, eftersom azofärgämnen kan avge cancerframkallande arylaminer. Jag tycker ändå att det vore intressant att höra vilket resonemang ministern har bakom sig, eftersom han inte röstade för EU-parlamentets förslag.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 26 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig först tacka interpellanten för interpellationen. Jag gör det med tanke på att jag vågar påstå att interpellanten och jag egentligen inte ligger så långt från varandra i våra åsikter. Jag anser liksom Gunvor G Ericson att vi inte ska ha några produkter i affären som inte är säkra att äta. Jag och Sverige jobbar hårt inom Europeiska unionen för att vi ska få bort produkter som inte är säkra från vår gemensamma marknad. När vi röstar måste vi emellertid rösta på det förslag som vi anser har bäst möjligheter att gå igenom och som är i linje med vår övergripande prioritering, i det här fallet att vi ska ha säkra produkter i våra hushåll. Över till den tidigare refererade studien! Efsa, den europeiska livsmedelssäkerhetsbyrån, konstaterade att den brittiska studien tydde på att det finns ett visst samband mellan färgämnen och till exempel överaktivitet hos barn, men att sambandet inte är tillräckligt starkt för att motivera ett förbud. Sverige stöder den uppfattningen, för den är gjord på vetenskapliga grunder, och anser att det krav på varningstexter som finns i den nya lagstiftningen är ett rimligt sätt att hantera det problem som är refererat och undersökt. Som jag nämnde i mitt tidigare interpellationssvar förutsätter den nya lagstiftningen att alla tillåtna tillsatser, alltså även azofärgerna, ska omprövas av Efsa. Nu är det bara så att Efsa till dags dato inte har hunnit slutföra den här omprövningen. När omprövningen finns på bordet kommer frågan om azofärgerna återigen att diskuteras. Låt mig slutligen konstatera att kunskapen om konsumtionsmönster inom den europeiska gemenskapen kommer att fördjupas. Den nya EG-lagstiftningen ställer krav på att medlemsstater sätter samman data och på EU-nivå redovisar var och hur olika människor äter av olika livsmedel. En sådan information gör att vi kommer att få bättre verktyg för att göra bra analyser och utifrån dem fatta bra beslut.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 27 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Ministern lovade så sent som i förra veckan företrädare för matupproret att han skulle lyssna på kraven om mindre tillsatser i maten. Men i dag låter det inte så. Vi behöver inte rösta för stopp för azofärgämnena, utan det här förslaget har bättre förutsättningar att gå igenom, sade ministern. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror att politiken måste ta ansvar i stället för att lägga hela ansvaret i knät på konsumenterna. Det är vad som sker nu. Varningstexter hjälper inte alla att förstå innebörden när det gäller de här färgerna. Det läggs ett för stort ansvar på konsumenterna. De här färgämnena finns inte minst i godis, lösgodis, där barn är målgruppen. Vad hjälper då varningstexter? Nej, jag anser att det behövs ett politiskt ansvar. Omprövningen av tillsatsämnena sker just nu. Det är nu Sverige kan påverka EU. Det är nu Sverige kan se till att det blir en förändring. Tillsatsdirektiven för aromämnen, tillsatser, sötningsmedel och färgämnen håller på att ses över. Det har skett en process under ett antal månader i EU, mer än ett år. Man är nu inne på spurten för att fatta beslut. Därför är det väldigt tråkigt att vi från svensk sida inte har stött kravet på ett totalstopp för azofärgämnen. I England gör man en annan bedömning. Den engelska motsvarigheten till Livsmedelsverket gör en sådan lista som jag frågade ministern om och varom ministern svarade att det inte är aktuellt för Sverige. Engelska motsvarigheten till Livsmedelsverket tycker tydligen att det behövs bättre upplysning än varningstexter och mer för att konsumenten ska slippa få i sig den här typen av produkter. Det är ett politiskt ansvar att se till att vi ska ha sunda och säkra produkter. Därför är det förvånande att ministern i sitt svar till mig blandar ihop målområden när det gäller folkhälsopolitiken. Det är jättebra att Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket initierar samverkansprojekt för området matvanor och fysisk aktivitet. Men det handlar inte om säkra produkter. Det ligger under målområde 5 och handlar om vilka tillsatser som finns i maten. Det handlar inte om de goda matvanorna som sådana utan vilka ämnen vi tillåter i maten. Jag håller med dem som gjorde matupproret här för någon vecka sedan. Vi behöver ha bra mat. Vi behöver inte ha onödiga tillsatser. Azofärgämnen är en sådan onödig tillsats som vi kan vara utan. Folkhälsoinstitutet jobbar också med de här frågorna för att vi har ett miljömål som heter En giftfri miljö. Det är ett av de miljömål som Sverige kommer att ha svårast att nå upp till. Det har en betydelse för vilken mat vi får. Vi kanske inte alltid tänker på kemikalier i maten. En del produkter är bra, men en del tillsatser behövs faktiskt inte. När det gäller de azofärgämnen som vi debatterar och diskuterar här i dag finns det andra ämnen som man kan använda som färg. Man kan som ett exempel ta rödbetsextrakt. Vore det inte dags att vi kan enas om att vi ska försöka hjälpas åt att få bort azofärgämnena?
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 28 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig först konstatera följande, vilket jag gör i ganska många sammanhang som jag medverkar i: Ibland måste man rösta på det näst bästa förslaget för att komma så långt som möjligt. Annars vinner den sida som vi absolut inte vill stödja. Låt mig också i det här sammanhanget hänvisa till att producenter i olika led har ett ansvar gentemot oss konsumenter. Vi har också ett ansvar som konsumenter, nämligen att välja eller välja bort. Jag påstår att det inte finns någon producent som producerar något vi väljer bort som konsumenter. Det är alltså vi som indirekt avgör huruvida någonting produceras eller inte. Det gäller i det här sammanhanget och i väldigt många andra sammanhang. Herr talman! Det nya förslaget till lagstiftning om tillsatser, enzymer och aromer har nyligen trätt i kraft. I lagstiftningen finns också en ny, låt oss kalla den horisontell, procedur för godkännande av nya tillsatser men också för omprövning av redan godkända tillsatser. I Sverige har vi en rad rådsarbetsgrupper som har stött det arbete som har gjort att vi nu har en ny lagstiftning. Jag anser att det är en klar förbättring jämfört med hur det var tidigare. Den nya godkännande proceduren kommer, som jag nu har nämnt ett par gånger, att göra det lättare att få snabba beslut om omprövning av redan godkända tillsatser för det fall det dyker upp nya vetenskapliga rön av intresse.
Gunvor G Ericson (Mp)
Anf. 29 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Jag noterar att jordbruksministern ändå är ärlig nog att säga att man röstade på det näst bästa. Det visar ändå att det finns en hållning från Sverige att få bort detta. Min förhoppning är det. Men det verkar inte som att Sverige direkt står på barrikaderna för att få bort azofärgämnen, vilket jag beklagar. Ministern får ena dagen ta emot ett antal namnunderskrifter för att få bort tillsatser men tar här i dag ändå inte tydligt avstånd. Jag hoppas att ministern kan svara ärligt och tydligt på att han kommer att medverka till att få bort azofärgämnen. Visst har producenter och vi konsumenter ett ansvar. Men för att vi ska kunna ta det ansvaret har vi som politiker ett ansvar att se till att det finns sjysta spelregler. Det tycker inte jag att det är i dag. Det är inte så lätt för alla att läsa varningstexter och innehållsförteckningar. Där finns det en skillnad mellan Miljöpartiet och Centerpartiet i hur man ser på folkhälsofrågor. Vi ser att politiken har ett ansvar för att utforma reglerna så att människor kan göra goda val. Det jag hörde ministern säga var att det är konsumenterna som har ett ansvar. Jag hörde ingenting om politikens ansvar. Jag tycker att politiken måste ta ett ansvar. Men det verkar inte som att jordbruksministern anser att det finns ett sådant ansvar. Jag ställer frågan igen. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att skapa sunda och säkra produkter? Det som är målområde 5 handlar inte främst om matvanor utan det som är i maten.
Eskil Erlandsson (C)
Anf. 30 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Varningstexten som det nu finns möjlighet och till och med lag på att införa var en kompromiss. Det var så långt vi kom i förhandlingarna med de övriga 26 medlemsländerna i Europeiska unionen. Vi kunde ha gjort som Gunvor G Ericson insinuerade eller kanske till och med påstod att vi skulle göra, nämligen röstat nej. Då hade vi inte fått någon varningstext alls. Så fungerar det i beslutssammanhang där den här typen av beslut fattas. Min hållning är att vi inte ska ha tillsatser där vi på vetenskaplig grund eller med beprövad erfarenhet kan stödja oss på att det inte är bra för vår hälsa. Men själva prövningen av huruvida en sak är farlig ska inte vi i politiken göra. För det har vi livsmedelssäkerhetsmyndigheter. Vi har vårt livsmedelsverk i Sverige, och i Europa finns den europeiska livsmedelssäkerhetsorganisationen. Det är dem vi måste vända oss till. För att de ska kunna fatta rätt beslut måste vi från politiska sammanhang tala om vad vi vill ha. Vi vill inte ha livsmedel och produkter på marknaden som är farliga. Jag vill avsluta med att säga att den som har en tro på någonting eller på att någonting inte är bra har alltid möjligheten att välja eller välja bort eftersom det finns lagstiftningar om ingrediensförteckningar och liknande.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.