Antikorruptionsarbetet i EU
Interpellation 2018/19:223 av Ludvig Aspling (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2019-05-02
- Överlämnad
- 2019-05-03
- Anmäld
- 2019-05-06
- Sista svarsdatum
- 2019-05-17
- Svarsdatum
- 2019-08-29
- Besvarad
- 2019-08-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
Att bekämpa korruption är på papperet en målsättning för Europeiska unionen, vilket kommer till uttryck både i fördragen och genom unionens myndigheter.
År 2010 bad rådet kommissionen att återkomma med en övergripande antikorruptionspolicy, vilket fortfarande inte har skett. I stället publicerade kommissionen år 2014 en särskild rapport för att undersöka hur allvarligt problemet är och vad medlemsstaterna gör för att hantera det.
I rapporten beskrivs situationen som mycket allvarlig i flera medlemsstater. I samband med publiceringen meddelade kommissionen att man planerade en uppföljning två år senare för att mäta vilka resultat som uppnåtts.
I januari 2017 valde dock kommissionären Frans Timmermans att skrota den uppdaterade rapporten, som enligt uppgift vid tillfället var i alla fall så sammanställd att innehållet är av intresse. Detta eftersom kommissionären nu ansåg att det inte behövdes någon uppdatering, trots att det samtidigt exempelvis pågick enorma gatuprotester mot just korruption i det socialdemokratiskt styrda Rumänien.
Transparency International har stämt kommissionen enligt EU:s informationsfrihetsförordning för att få ut den rapport som finns, men kommissionen har hittills vägrat att lämna ut den.
Det finns även andra indikationer på att EU inte lyckas hantera problemet. Enligt Transparency Internationals korruptionsindex har EU-ländernas genomsnitt varit i stort sett detsamma sedan man började mäta år 2012. Så många som 16 av EU:s 28 medlemsländer ligger under medelvärdet 65 poäng.
Sverigedemokraterna föreslår ett par konkreta åtgärder som unionen skulle kunna vidta för att återta trovärdigheten i den här frågan.
För det första bör kommissionen omedelbart lämna ut de uppgifter som finns i den hemliga rapporten.
För det andra bör kommissionen eller rådet besluta om en uppdatering av samma rapport under kommande lagstiftningsperiod.
För det tredje bör den kommande långtidsbudgeten innehålla regler om att stater som systematiskt, genom uppsåt, oaktsamhet eller underlåtelse utsätter EU-budgeten för bedrägerier bör få minskade EU-stöd. Detsamma bör gälla för stater som misslyckas med att åtgärda problemet generellt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:
- Stöder statsrådet tanken på att lämna ut den hemliga rapporten från 2014, och vad är han i så fall beredd att göra för att detta sker?
- Stöder statsrådet tanken på att beställa en uppdaterad rapport under nästa lagstiftningsperiod?
- Stöder statsrådet tanken på att minska bidragen till länder som utsätter unionens budget för bedrägerier eller som misslyckas med att åtgärda problemet generellt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:223
Webb-tv: Antikorruptionsarbetet i EU
Dokument från debatten
- Torsdag den 29 augusti 2019Kammarens föredragningslistor 2018/19:111
- Protokoll 2018/19:111 Torsdagen den 29 augustiProtokoll 2018/19:111 Svar på interpellation 2018/19:223 om antikorruptionsarbetet i EU
Protokoll från debatten
Anf. 1 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
Fru ålderspresident! Ludvig Aspling har frågat EU-ministern om han stöder tanken på att lämna ut en hemlig rapport från 2014 och vad han i så fall är beredd att göra för att detta ska ske. Aspling har vidare efterfrågat ministerns syn på att beställa en uppdaterad rapport under nästa lagstiftningsperiod samt om han stöder tanken på att minska bidragen till länder som utsätter unionens budget för bedrägeri eller som misslyckas med att åtgärda problemet generellt.
Interpellationen har överlämnats till mig.
Korruption är ett allvarligt hot mot den demokratiska rättsordningen och mot fria och välfungerande samhällen. Sverige är ett av de länder med minst korruption i världen, och så ska det förbli. Att på alla möjliga sätt arbeta för att förebygga och bekämpa korruption, både i Sverige och på det internationella planet, är en prioritering för regeringen.
En annan viktig fråga för regeringen är öppenheten i EU:s institutioner. Öppenhetsförordningen tillkom på svenskt initiativ under vårt ordförandeskap i EU 2001. Regeringen arbetar fortsatt för ökad öppenhet i EU och driver på för att medborgarna ska ha största möjliga insyn i EU:s arbete.
Europeiska kommissionen publicerade år 2014 en rapport om korruptionen i EU. Rapporten bygger på uppgifter från åren 2011 till 2013. Det framgick bland annat att många länder då hade stora problem med korruption. Rapporten är offentlig och kan hämtas bland annat på kommissionens webbplats. En uppföljande rapport var planerad. I början av år 2017 informerade kommissionen om att man i fortsättningen avsåg att använda sina resurser för att analysera korruptionen i medlemsstaterna i samband med arbetet med EU:s ram för ekonomisk styrning och koppla analyserna till de landsspecifika rekommendationerna och riktade konkreta åtgärder. Just nu arbetar kommissionen med en sammanställning av medlemsstaternas statistik om korruptionsbrott för åren 2014 till 2016. Sverige har bidragit med efterfrågade uppgifter. Rapporten ska enligt kommissionen offentliggöras under hösten 2019.
Sverige har inte haft några invändningar mot kommissionens inriktning i detta arbete. Sverige har deltagit aktivt i det värdefulla program för utbyte av erfarenheter på korruptionsområdet som kommissionen inrättade i samband med rapporten från 2014 och i det nätverk för kontaktpunkter på området som kommissionen också har etablerat.
EU har dessutom nyligen blivit observatör till Europarådets antikorruptionsorgan Greco, där samtliga EU:s medlemsstater är medlemmar. Greco utvärderar noggrant hur medlemsstaterna lever upp till Europarådets konventioner mot korruption. Som observatör till Greco får EU tillgång till all den information som Greco tar fram och kan hålla sig uppdaterad om hur medlemsstaterna utvecklar sitt arbete för att leva upp till de rekommendationer de får efter varje utvärdering. Det är ett viktigt arbete i kampen mot korruption, och Sverige var därför i förhandlingsarbetet positivt till att EU ska delta i Grecos arbete.
Svaret på den tredje frågan är ja. Jag stöder tanken på att villkora EU:s stöd så att länder som inte lever upp till rättsstatsprinciperna inte ska kunna få stöd på samma sätt som i dag.
Samtidigt som kommissionen presenterade förslaget till EU:s långtidsbudget lade kommissionen också fram ett förslag som innebär att man villkorar EU-stöd med efterlevnad av rättsstatsprinciperna. I förslaget definieras vad som räknas som rättsstatens principer. Systematiska bedrägerier som medlemsstaten misslyckas med att hantera skulle kunna vara ett hot mot en sund ekonomisk förvaltning, och därmed skulle flera åtgärder i förordningen kunna aktualiseras, till exempel att inte betala ut stöd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Oavsett hur arbetet på rättsstatsområdet utvecklas kommer regeringen att fortsätta vara tydlig med att EU:s grundläggande värden inte är förhandlingsbara och att alla medlemsstater måste leva upp till sina åtaganden enligt EU:s, Europarådets och FN:s regelverk.
Anf. 2 Ludvig Aspling (SD)
Fru ålderspresident! En målsättning för Europeiska unionen är att just bekämpa korruption, både inom sin egen förvaltning och inom medlemsstaterna generellt. Det här tycker vi borde komma till uttryck i fördragets artikel 2 om unionens värderingar. Artikel 83.1 definierar dessutom korruption som ett så kallat eurobrott, vilket öppnar för unionen att fastställa minimistraff och gärningsbeskrivningar.
År 2010 bad rådet kommissionen att återkomma med en övergripande antikorruptionspolicy, vilket fortfarande inte har skett. I stället publicerade kommissionen år 2014 en särskild rapport för att undersöka hur allvarligt problemet är och vad medlemsstaterna gör för att hantera det.
Rapporten slår fast att korruption är gränsöverskridande och påverkar alla medlemsstater, om än i olika grad. Totalt uppger 76 procent av européerna att korruption är utbrett i det egna landet, 99 procent i Grekland, 97 procent i Italien och 95 procent i tre andra länder. Tre fjärdedelar av européerna uppger att mutor och kontakter är det bästa sättet att få tillgång till offentlig service. Värst drabbat överlag är offentlig upphandling, vilket beror på bristande kontrollmekanismer, informationsfrihet, öppenhet inom lobbyverksamhet och skydd för visselblåsare.
Enligt rapporten uppgår kostnaden för korruption och maktmissbruk inom EU till 1 200 miljarder kronor per år, vilket sannolikt är rejält i underkant. Enligt en sammanställning från De gröna och EFA-gruppen i Europaparlamentet uppgår den totala kostnaden i stället till nästan ofattbara 9 000 miljarder kronor per år - en summa som är så stor att den knappt går att förstå.
Rapporten var tänkt att uppdateras vartannat år för att bli en plattform för ökat samarbete och åtgärder på unionsnivå. Men strax innan den andra utgåvan skulle publiceras valde kommissionen att skrota projektet och att hemligstämpla det material som fanns insamlat. Enligt uppgift var det en nästan färdigställd rapport som man valde att hemligstämpla, något som ledde till hård kritik och att bland annat Transparency International valde att stämma kommissionen enligt EU:s informationsfrihetsförordning.
Ingenting tyder heller på att situationen har förbättrats sedan dess. Europarådets så kallade Grecorapport, som statsrådet nämnde, från 2017 slår fast att nya lagstiftningsinitiativ i medlemsstater riskerar att sudda ut tidigare viktiga reformer och i vissa fall även bryta mot rådets antikorruptionsstandarder.
Även Transparency Internationals årsrapport för 2018 visar att genomsnittspoängen för medlemsstaterna har varit densamma sedan man började mäta år 2012. Transparencys vd, Carl Dolan, är också mycket skeptisk till hur kommissionen hanterar frågan - under ett möte med unionsföreträdare under 2018 kommenterade han saken så här: "Far from seeing a step-change in the EU's efforts to fight fraud and corruption in the intervening seven years, from the point of view of anti-corruption policy, this Commission is doing nothing new and considerably less than the last Commission."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill därför ställa en väldigt enkel och konkret fråga till Morgan Johansson. Anser han att den socialliberala allians som styr EU gör ett bra jobb vad gäller att uppfylla målen om att bekämpa korruption?
Anf. 3 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
Fru ålderspresident! För det första är det roligt att höra att SD vill engagera sig i EU:s arbete mot korruption, men det är samtidigt egendomligt. Sverigedemokraterna vill nämligen att Sverige ska lämna EU, och hur skulle ett antikorruptionsarbete i Europa se ut om EU upplöstes? Då skulle man ju helt tappa det jobb som nu görs för att sätta press på EU-länder som inte når upp till dessa rättsstatliga principer. Det går faktiskt inte ihop.
För det andra finns det ingen hemlig rapport. Det finns en rapport från 2014 som kan begäras ut, och den ligger på EU-kommissionens hemsida. Det finns ingen hemlig rapport från 2017, som nämns i interpellationen. Det finns heller ingen hemlig process - i praktiken kan allt underlag som de enskilda länderna har lämnat in till detta arbete begäras ut av EU-kommissionen.
Transparency International har inte stämt EU-kommissionen, som Ludvig Aspling påstår. Man har begärt ut ärenden, men man har inte gått till någon domstol och inte stämt EU-kommissionen. Det är faktiskt inte sant. Det finns heller ingen ansats, skulle jag vilja påstå, att se mellan fingrarna med något. Det är snarare tvärtom: Kommissionen, med Sveriges stöd, verkar för att trappa upp kampen mot korruption i de enskilda EU-länderna.
Som jag nämnde i mitt interpellationssvar samlar man nu in brottsstatistik från de senaste åren i de enskilda medlemsländerna, och man kommer att producera en ny rapport om detta redan under hösten. Det avser perioden 2014-2016. År 2017 beställde man en eurobarometer där man frågade medborgarna i Europa om deras erfarenheter av korruption och om deras attityder till korruption. Det hände som sagt 2017, och även den rapporten är offentlig. Det har också kommit en särskild rapport om korruption i näringslivet på senare år. Dessutom är man som sagt observatör i Europarådets antikorruptionsorgan Greco, och därmed får man tillgång till all den kvalificerade information som finns där så att man kan gå vidare med de medlemsländer som inte når upp till den standard vi anser ska gälla.
Från EU-kommissionens sida har man också satt press på enskilda medlemsländer för att de helt enkelt ska leverera bättre, och den pressen har ökat. Detta gör man genom de rekommendationer till medlemsländerna som antas. År 2017 pekade man ut fyra länder som man sa måste bli bättre på detta. År 2018 pekade man ut fem länder som man sa måste bli bättre på detta. År 2019 har EU-kommissionen pekat ut sju länder genom särskilda rekommendationer, och de länderna är Cypern, Tjeckien, Kroatien, Ungern, Italien, Malta och Slovakien. Dessa länder finns det alltså särskilda rekommendationer till när det gäller antikorruptionsarbete. Dessutom står både Bulgarien och Rumänien under särskild övervakning till följd av de villkor som gällde för dem när de anslöt sig till EU.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag påstår därför motsatsen till vad Ludvig Aspling säger i den här diskussionen: Jag hävdar att kommissionen faktiskt snarare har trappat upp kampen mot korruption - och även att alla EU-länder måste hanteras lika i det här avseendet. Man kan inte ha något slags dubbla standarder eller olika måttstockar här, utan alla måste behandlas lika. I det arbetet har EUkommissionen naturligtvis Sveriges stöd.
Anf. 4 Ludvig Aspling (SD)
Fru ålderspresident! Anledningen till att vi är engagerade i det här problemet är naturligtvis att Sverige betalar en väldig massa pengar till EU-budgeten. EU-budgeten är hårt drabbad av korruption eftersom den gör stora investeringar i många av de länder som är värst drabbade av detta.
Morgan Johansson påstår att vi vill lämna EU. Jag vet inte om Morgan Johansson varit närvarande under året, men vi har gått igenom en valrörelse till Europaparlamentet där det faktum att mitt parti bytte ståndpunkt i den här frågan var en av de största nyheterna. Det kanske Morgan Johansson har missat - jag vet inte. Om det är så kanske någon av hans tjänstemän kan upplysa honom om det.
Vad gäller kommissionen har den ju inte lämnat ut materialet. Inte sant? Och eftersom kommissionen inte har lämnat ut materialet måste kommissionen anse att det är hemligt. Det är alltså det jag syftar på. Att det inte finns en hemlig rapport är så att säga svårt att bevisa förrän man får se den, men faktum är att ett antal organisationer har försökt få ut materialet men misslyckats. Det är detta jag hänvisar till, och jag tycker att det är dåligt.
Jag skulle också vilja lyfta ett uttalande av kommissionens talesperson som jag tycker sammanfattar unionens inställning på ett ganska bra sätt. Uttalandet gjordes i samband med att man just valde att inte lämna ut rapporten, och hon sa så här: "For the commission, the fight against corruption is not in any way an attempt to interfere or offer value judgments within the political life in a member state."
Här kan vi till exempel jämföra med målet om att tvinga medlemsstater att ta emot ekonomiska migranter, vilket har ett obefintligt stöd i fördragen. Där finns det inga spärrar för hur mycket man är beredd att hota, köra över och kritisera medlemsstater som inte gör som kommissionen vill. Men vad gäller antikorruptionsarbetet, vilket har ett väldigt starkt och tydligt stöd i fördraget, vill man plötsligt inte ens uttala någon tydlig kritik och inte heller göra särskilt mycket i praktiken. Det tycker jag är väldigt talande.
Det är sant att till exempel CDM-mekanismen finns när det gäller Rumänien och Bulgarien, vilket Morgan Johansson nämner. Det är ett bra initiativ; det ska jag tillstå. Det är alltså inte så att man inte gör någonting, och det har jag inte heller sagt. Jag tycker dock att man skulle kunna göra betydligt mer. Framför allt var rapporten från 2014 väldigt tydlig, konkret och klar, och den gav en jättebra bild av hur allvarligt problemet är. Att inte uppdatera den är ett stort misstag.
Anf. 5 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru ålderspresident! Det kommer ju ytterligare rapporter, vilket jag precis har nämnt. Den som väntas härnäst är den där man samlar in brottsstatistiken från de olika medlemsländerna. Den publiceras redan nu i höst, och där ser man hur problematiken ser ut i de olika medlemsstaterna.
Sedan fortsätter naturligtvis processen mot de länder där man har de allra största problemen. Bulgarien och Rumänien är tydliga sådana, och där ser vi en särskild ordning. Vi ser också hur man följer upp detta successivt, vilket är bra. När det gäller de andra länderna - Cypern, Tjeckien, Kroatien, Ungern, Italien, Malta och Slovakien - är det medlemsländer som kommissionen har satt särskild press på och sagt: Ni måste ni faktiskt leverera i detta avseende.
Det råder ingen som helst tvekan om att det finns problem i en del av de här länderna, och för att följa upp vad Transparency International har sagt är det ungefär samma länder som även de pekar ut. Bulgarien, Ungern, Rumänien och Grekland pekas ut som sämst när det gäller korruption. De länder som har försämrats mest är Polen, Malta och Ungern. Det finns alltså en ganska bra bild, skulle jag vilja säga, av hur problemsituationen ser ut.
När det gäller de länder som är bäst på arbete mot korruption tycker jag för övrigt att vi kan sträcka på oss, för där finns Danmark, Finland och Sverige. Jag tycker att vi kan fråga oss hur det kan komma sig att Sverige är ett av de länder som ligger i topposition. Det hänger ihop med offentlighetsprincipen, som är stadfäst i Sverige sedan hundratals år, men också med meddelarskyddet. Det gör att upptäcktsrisken för den här typen av problematik helt enkelt är mycket större i Sverige än på många andra ställen.
Detta kan vi naturligtvis inte slå oss till ro med, utan vi måste fortsätta att utveckla och vårda den ordning vi har. Till exempel har en diskussion förts på senare tid om att införa offentlighetsprincip i fristående skolor, och det måste vi göra för att det ska bli samma ordning för de skolorna som för andra. Hög upptäcktsrisk innebär att man både har lättare att komma åt den som mutar och den som blir mutad, och det är den vägen man ska göra det. Ett exempel på den inspiration som vi kan ge från Sverige till övriga EU-länder är ju det särskilda offentlighetsdirektivet, som nu finns i EU efter ett svenskt initiativ.
Det är faktiskt även så att Transparency International och andra organisationer har begärt ut dokument och fått ut dem. Vad jag förstår finns det ingen ambition att försöka dölja det arbetet, utan tvärtom handlar det snarare om att ta ett steg framåt.
Låt oss alltså se till att EU kan fortsätta jobba på det sättet och även att Sverige kan fortsätta att ligga i ledningen när det gäller detta arbete.
Anf. 6 Ludvig Aspling (SD)
Fru ålderspresident! Jag skulle vilja använda den sista repliken till att ställa en kort och enkel fråga.
Morgan Johansson påpekar i interpellationssvaret att systematiska bedrägerier och korruption skulle kunna vara ett brott mot god ekonomisk förvaltning så som det kommer till uttryck i artikel 2. Vad är det som säger att Morgan Johansson har stöd för den här uppfattningen inom EU? De artikel 2-förfaranden som har inletts under den förra lagstiftningsperioden pekar egentligen inte på korruption i huvudsak utan på helt andra saker. Jag skulle vara precis lika glad som statsrådet om de som har hand om de här processerna gör den tolkningen också, men jag är inte helt säker på att det är så.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag skulle naturligtvis hoppas att det under den lagstiftningsperiod som kommer också kommer att finnas en justering av EU-budgeten efter det kriteriet, det vill säga att de länder som inte når upp till kraven vad gäller god ekonomisk förvaltning får minskade stöd. Det drev vi på för i valrörelsen, och det är någonting som vi ser som väldigt lämpligt. Jag skulle därför vilja höra vilken anledning som Morgan Johansson har för att anta att kommissionen som helhet eller rådet som helhet kommer att dela uppfattningen att ett land som till exempel Rumänien eller Bulgarien också kommer att anses ligga i strid med artikel 2 om de inte åtgärdar problemet med systematiska bedrägerier och korruption.
Anf. 7 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)
Fru ålderspresident! Det här baseras naturligtvis på det förslag som nu finns från EU-kommissionen. Bland annat på svenskt initiativ har nu EU-kommissionen lagt fram ett förslag som innebär att kriterier ställs upp för vilka bidrag och bistånd som man kan få framöver. Om man inte lever upp till de kriterierna riskerar man att bli av med sina pengar. Det är den tredje frågan i Ludvig Asplings frågeställning, det vill säga om man ska kunna villkora bistånd och bidrag.
I det förslag som nu ligger definieras vad som räknas som rättsstatens principer. Det innebär, som vi tolkar det - och jag tror att vi har en stor uppslutning bland medlemsländerna - att just systematiska bedrägerier och att man inte kommer till rätta med detta ska kunna vara en sådan del som ska prövas i en sådan process.
Låt oss hoppas att vi kommer framåt i den processen så att ett sådant förslag kommer på plats. Från svensk sida kommer vi naturligtvis att jobba med det.
Sedan kan man säga att det är roligt att höra att också Sverigedemokraterna efter mycket lång tid har förstått vilka fördelar det kan ha att vara med i Europeiska unionen. Det här innebär att man kan jobba systematiskt mot länder som vi handlar med och är en del i ett ekonomiskt sammanhang med så att vi via EU kan se till att det blir bättre ekonomiska förutsättningar och att den här typen av ekonomisk brottslighet, som i förlängningen också drabbar oss, kan bekämpas.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.