Alliansregeringen och utanförskapet

Interpellation 2007/08:564 av Björck, Patrik (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-07
Anmäld
2008-04-08
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-04-10
Sista svarsdatum
2008-04-21
Besvarad
2008-05-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 april

Interpellation

2007/08:564 Alliansregeringen och utanförskapet

av Patrik Björck (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Det finns anledning att nu fördjupa debatten om det som regeringen kallar utanförskapet.

Dels kan det vara anledning att återigen ifrågasätta regeringens underlag och beräkningar. En rapport som publicerades i slutet av mars pekar på det som vi socialdemokrater lyfte fram redan i valrörelsen och som varit uppe i flera debatter i kammaren, nämligen att alliansen handskas med statistik på ett sätt som skulle ha fått Mark Twain att bli imponerad.  Nu kan man visserligen säga att det inte spelar någon roll hur många som är arbetslösa – det viktiga är att alla som kan och vill arbeta ska kunna göra det.

Ett samhälle som inte låter medborgarna delta efter förmåga är inte ett bra samhälle. Men om inte vi politiker kan enas om en rimlig verklighetsbeskrivning är risken stor att inte heller åtgärderna blir rimliga. Om vi inte kan föra en politisk debatt som speglar verkligheten är risken stor att politikerföraktet växer. Här tar alliansen inte sitt ansvar; i en och samma debatt i kammaren kan olika företrädare för alliansen hävda att det är allt från en halv miljon till en och en halv miljon arbetslösa i Sverige.

Den andra sidan av utanförskapsdebatten är att den politik som alliansen för i regeringsställning ökar klassklyftor och minskar möjligheten för dem som står långt från arbetsmarknaden att få ett jobb och komma tillbaka. Om man ska lyckas att öka tillgängligheten till arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån den kan man inte samtidigt rusta ned arbetslivsforskningen eller rasera arbetsmiljöarbetet så som alliansregeringen har gjort. Man kan inte neka dem som står utanför arbetsmarknaden utbildning och nya chanser så som regeringen gör. Och sist men inte minst kan man inte jaga de svagaste grupperna i samhället och tro att de ska ta sig i kragen och sluta vara sjuka eller arbetslösa. Det är inte den sjukes eller arbetslöses fel att man är arbetslös eller sjuk. Den sjuke behöver rehabilitering och den arbetslöse behöver komplettera sina kunskaper och erfarenheter för att kunna ta de jobb som finns.

Kommer arbetsmarknadsministern att ta initiativ till att regeringen medverkar till att vi får en arbetsmarknadspolitisk debatt som bygger på vederhäftig och relevant statistik och andra uppgifter?

Kommer arbetsmarknadsministern att vidta åtgärder som leder till verkliga förbättringar för dem som står långt från arbetsmarknaden?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:564, Alliansregeringen och utanförskapet

Interpellationsdebatt 2007/08:564

Webb-tv: Alliansregeringen och utanförskapet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 19 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag kommer att ta initiativ till att regeringen medverkar till att vi får en arbetsmarknadspolitisk debatt som bygger på vederhäftig och relevant statistik och andra uppgifter. Patrik Björck har också frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder som leder till verkliga förbättringar för dem som står långt från arbetsmarknaden. Som Patrik Björck säkert vet baseras regeringens arbetsmarknadspolitik redan i dagsläget bland annat på SCB:s statistik, vilken är både officiell och vederhäftig. Dessutom har regeringen upphävt den socialdemokratiska regeringens beslut från 1986, vilket innebar att heltidsstuderande som aktivt söker och är beredda att ta ett arbete inte definierades som arbetslösa i den svenska offentliga arbetsmarknadsstatistiken. SCB har nu valt att följa EU:s förordningar och redovisar statistiken i enlighet med internationellt vedertagna definitioner, vilket ökar möjligheterna till internationella jämförelser och en ärlig verklighetsbeskrivning. Vad avser utanförskapet är detta - helt korrekt - mycket svårt att mäta med en exakt definition, och jag håller med Patrik Björck om att det viktigaste är att alla som kan och vill arbeta ska få göra det. Detta är anledningen till att regeringens sysselsättningspolitik fokuserar på de grupper som står långt från arbetsmarknaden. Det är svårt att beskriva utanförskapet, och för att göra detta korrekt måste utanförskapet analyseras i flera olika dimensioner. Mot denna bakgrund har regeringen initierat ett arbete som syftar till att ta fram indikatorer som beskriver hela den arbetsföra befolkningens arbetsmarknadssituation. Orsaken till att detta arbete är nödvändigt är att erfarenheten har lärt oss att det kan vara problematiskt att ställa upp aggregerade kvantitativa mål för sysselsättningsgraden respektive arbetslösheten eftersom dylika mål kan skapa felaktiga incitament och sällan fångar det de avses belysa. Min förhoppning är att det arbete som nu genomförs i Regeringskansliet utmynnar i en heltäckande bild av utanförskapsproblemets omfattning och struktur. Regeringens politik har varit mycket starkt inriktad på att minska utanförskapet på arbetsmarknaden och se till att fler människor kommer i arbete. Som ett led i att göra arbete mer lönsamt finns nu jobbskatteavdraget som riktar sig till alla som arbetar men gynnar främst låg- och medelinkomsttagare. Vidare riktas de arbetsmarknadspolitiska resurserna mot dem som står längst från arbetsmarknaden, främst genom jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Ytterligare insatser för att minska utanförskapet som regeringen har infört är nystartsjobb, instegsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Regeringens politik har gett resultat. Sysselsättningen i Sverige är rekordhög, arbetslösheten sjunker och utanförskapet minskar. Svensk arbetsmarknad har inte sett så här bra ut på nära 20 år. Politiken har gjort skillnad, men även den goda ekonomiska konjunkturen kan förstås ha spelat en roll i sammanhanget. Jag kan försäkra, Patrik Björck, att vi inte tänker luta oss tillbaka. Vår politik kommer även framöver att inriktas på att hitta nya angreppssätt för att bryta utanförskapet för dem som av olika anledningar befinner sig utanför arbetsmarknaden. Steg för steg närmar vi oss målet full sysselsättning.

Anf. 20 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tänkte börja med att lite grann berätta om vad jag var med om på förmiddagen innan jag kom hit. Då öppnade nämligen vi socialdemokrater vårt jobbtoppmöte och diskuterade framåtsyftande och spännande förslag om hur vi skulle kunna föra arbetsmarknadspolitiken, jobbpolitiken, framåt. Det var faktiskt väldigt skönt att få vara på en sådan tillställning bland många framtidsinriktade företagare och övriga representanter för svensk arbetsmarknad och att få uppleva den positiva känslan av att halva tiden nu har gått och det snart är slut på tiden med den här regeringen så att vi kan börja föra en riktig framåtsyftande jobbpolitik värd namnet. Vi kan också, som en inledning på den här diskussionen, konstatera att svenska folket i en ny Sifomätning har gjort tummen ned för regeringens politik. Det visar sig att man inte tror på inkomstskattesänkning som ett effektivt medel för att skapa jobb. Det man tror på är just den socialdemokratiska politiken med utbildning, utbildning och utbildning. Det skapar nya jobb. Det skapar framåtsyftande jobb. Det skapar jobb som håller. Det skapar välfärd. Det skapar skatteintäkter. Det skapar inkomster. Det skapar självständiga människor som kan försörja sig själva. Den politik som den borgerliga regeringen stått för har inte lett till detta. Lite ironiskt kan man väl säga att det är orsaken till att den borgerliga regeringen faller som en sten i varenda opinionsundersökning. Man har lyckats lura några under en viss tid, men man kan inte lura alla jämt. När man genomskådar den borgerliga jobbluffen blir domen från svenska folket hård. Själva utgångspunkten för den borgerliga jobbluffen är det som den här interpellationen handlar om, nämligen utanförskapet som regeringen valt att kalla det. Naturligtvis kan man diskutera vad som är rätt benämning på olika samhällsföreteelser. Det är inte riktigt det jag är ute efter, utan det gäller hur man definierar. Jag kan konstatera att man fortfarande inte kan definiera sitt begrepp "utanförskap". Jag har inte fått den uppfattningen eller fått något sådant svar från arbetsmarknadsministern, utan han svarar att man baserar politiken på SCB-statistik som är officiell och vederhäftig. Det räcker dock inte att så att säga peta in lite officiell och vederhäftig statistik från SCB, utan det är naturligtvis hur man sedan kokar ihop soppan som blir intressant. Det skulle vara spännande om arbetsmarknadsministern i sina övriga inlägg i den här interpellationsdebatten lite grann kunde förklara hur utanförskapsbegreppet har kommit till, vad det står för och vad det är tänkt att användas till. Jag har råkat ut för att i denna kammare av representanter för alliansregeringen få höra att arbetslösheten omfattar en och en halv miljon människor samtidigt som en annan representant för alliansen har påstått att det är en miljon. En tredje har sedan sagt att det är en halv miljon - detta bara i syfte att förvilla och på något sätt slippa diskutera det som är det verkliga problemet. Det verkliga problemet är att man inte lyckas med det som borde vara varje politikers huvuduppgift: att se till att de som står utanför arbetsmarknaden kommer tillbaka i jobb. Man lyckas inte skapa en politik som syftar framåt. Möjligen lyckas man skapa en låglönejobbspolitik som så att säga kan skruva Sverige ned i låglöneträsket. Någonting annat har man inte lyckats med. Det sägs lite hovsamt från arbetsmarknadsministern här att det är möjligt att konjunkturen något påverkat att det har tillkommit jobb. Jag skulle vilja säga att det inte bara är möjligt att det är så, utan det är orsaken till att vi har fått en bättre utveckling. Det är konjunkturen och den tidigare förda socialdemokratiska politiken som är orsaken. Kan arbetsmarknadsministern beträffande utanförskapet svara på frågan om hur det beräknas och vad det används till?

Anf. 21 Maria Stenberg (S)
Fru talman! Jag tyckte att interpellationen var så intressant att jag ville ge mig in i debatten. Begreppet utanförskap åstadkommer, tror jag, en ganska stor förvirring inte bara mellan den moderatledda regeringens olika statsråd. Förvirringen blir nog också rätt markant bland människor som ska försöka förstå om de finns i utanförskapet eller om de finns utanför utanförskapet så att säga. När man i finansplanen beskriver detta utanförskap som människor finns i som helårsekvivalenter blir det ännu mer förvirrande. Handlar utanförskapet och den diskussionen om människor som inte har ett arbete att gå till? Eller handlar utanförskapet om människor som har ett jobb att gå till men som kanske just den aktuella veckan det aktuella året var förkylda, var hemma med sjukt barn eller var föräldralediga? Jag tror inte att begreppet utanförskap gynnar människor som står väldigt långt från arbetsmarknaden, som alltså har svårt att få ett jobb - människor med låg utbildning, funktionshindrade, människor som har varit långtidssjukskrivna och kanske skulle behöva en anpassad arbetsplats. Det är verkligen på tiden att den borgerliga regeringen, efter att i två år ha använt sig av begreppet utanförskap som någon slags massa av människor, talar om vad det är man menar. Vilka människor är det som finns i detta utanförskap, och hur ska vi se på det? Är det människor som inte har ett jobb att gå till? Eller är det människor som kanske några dagar under året inte går till jobbet på grund av sjukskrivning? Jag ser verkligen fram emot ett tydligt budskap om vad och vilka som ingår i de borgerligas beskrivning av ett utanförskap i det här sammanhanget.

Anf. 22 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Låt mig börja i den ända som Patrik Björck började, nämligen med det så kallade jobbtoppmötet. Det är nästan lite pinsamt. Av en socialdemokratisk omprövning bidde det en Sifomätning. Det är ungefär vad det blir. I 30 år har Socialdemokraterna försökt sig på just det man nu återigen försöker lansera som något nytt, att lösa arbetslösheten med Amsåtgärder. Se hur det gick! Varför skulle det gå bättre i dag? Ni lämnade ju efter er just det utanförskap som vi nu gör allt vi kan för att bekämpa. Vi har i dag nästan 90 000 personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Inte kan det väl vara seriöst menat av Patrik Björck och hans partikamrater att man skulle lösa problemen med utanförskap och arbetslöshet genom att följa Socialdemokraternas förslag och öka de platserna med några tusen till? Nej, Socialdemokraterna står lika tomhänta i jobbpolitiken nu som då. När det gäller utanförskapet har vi på Moderaternas hemsida haft en definition sedan sommaren 2004. Det är bara att klicka sig dit och titta. I utanförskapet, som vi har resonerat, ingår förutom de öppet arbetslösa och personer med arbetsmarknadspolitiska åtgärder också de latent arbetssökande, de undersysselsatta, personer med sjukpenning, inklusive rehabpeng, och personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Där ingår inte föräldralediga, där ingår inte de som är sjuka och hemma en dag och där ingår inte en lång rad andra, som vi ofta får höra i debatten. Vi kan naturligtvis diskutera om det är en vettig definition eller inte. Jag kan bara konstatera att ni lämnade efter er ett Sverige där var femte svensk i arbetsför ålder antingen var öppet arbetslös, stod utanför arbetsmarknaden av andra skäl eller arbetade mindre än man skulle vilja. Var femte svensk, och ni kommer med ett par tusen Amsplatser med syfte att åtgärda detta. Det här snacket ni håller på med när det gäller ungdomsarbetslösheten, där gör ni ju en dubbel krumelur. Ni avvisar de sänkta arbetsgivaravgifterna. Det är 9 miljarder, lite drygt. I stället ska ni pytsa ut 100 miljoner, eller vad det är, i riktade sysselsättningsåtgärder. Med all respekt, drar man in 9 miljarder och lägger ut 100 miljoner blir det rätt mycket mindre och rätt mycket färre jobb för unga. Det är er lösning på ungdomsarbetslösheten. Ni lämnade efter er 100 000 ungdomar, antingen öppet arbetslösa eller i åtgärder - 100 000 ungdomar. Vi var det tredje sämsta landet i Europa när vi tog över. Det har vi att städa upp efter er. Det vi har gjort sedan vi tog över är att med politik, och med högkonjunktur, se till att 150 000 personer har lämnat det här utanförskapet och har kommit in på arbetsmarknaden. De har fått en lön att leva på. De har fått en arbetsgemenskap att känna trygghet och stolthet i. De har fått en framtid att se fram emot. Det är en person var fjärde minut. Under er tid i regeringen, den sista mandatperioden, var det 120 nya förtidspensionärer varje dag. Sedan vi tog över har 400 personer om dagen lämnat utanförskap och arbetslöshet och kommit tillbaka på arbetsmarknaden. Det är tre Borlänge eller tolv Söderhamn, bara för att jämföra så att man ser hur mycket det faktiskt är. Det är den största utanförskapsminskningen någonsin någonstans i världen, möjligen med undantag för Clintonåren i mitten av 90-talet i USA. Det är fasta tjänster. Det är i huvudsak heltidstjänster. De är jämnt fördelade mellan män och kvinnor, och det är framför allt unga och invandrare som är överrepresenterade och som har kommit tillbaka i större omfattning än tidigare. Deltidsarbetslösheten har till exempel på ett år sjunkit med en fjärdedel. Och vad är det ni kommer med som alternativ? Lite Amsplatser! Men lägg av! Ursäkta, fru talman, jag får naturligtvis inte säga så. Kom igen, kan jag säga. Nu får ni väl ändå skärpa er. Är det detta ni ska vinna valet på, byggt på en Sifomätning? Det var ju verkligen trovärdigt.

Anf. 23 Patrik Björck (S)
Fru talman! Jag ska ta arbetsmarknadsministern på orden och komma igen. Jag lovar. Och inte bara jag, den svenska arbetarrörelsen kommer att komma igen, och vi kommer att vinna valet 2010. Jag förstår att arbetsmarknadsministern gör sådana här utfall så fort någon nämner opinionsundersökningar. Det skulle jag också ha gjort i arbetsmarknadsministerns kläder. Men nu är det inte bara svenska folket som tycker illa om arbetsmarknadsministerns politik och det är inte bara vi i den politiska oppositionen. Jag läser till exempel i en ledarartikel i en borgerlig tidning som kallar sig för Sydsvenskan och som skriver om den rapport som ligger till grund för den här interpellationen att "utanförskap är ett allvarligt problem, men också ett luddigt begrepp. Arbetarrörelsens tankesmedja är därför ute i ett viktigt ärende med sin nya rapport." Man säger vidare: "De har en poäng. Och det är inte oproblematiskt när politiker handskas lättvindigt med begrepp. Väljarna får svårt att bilda sig en uppfattning om det egentliga läget." Jag skulle ha kunnat basera mycket av min interpellation på det här ledarsticket från en borgerlig tidning. Man inser ju att det som den borgerliga alliansregeringen håller på med nu är både ohederligt och ett led i en bluffpolitik. Men det är också skadligt för demokratin som sådan i och med att man lämnar väljarna i sticket när man sysslar med statistik på ett sätt som en gång fick en känd författare att mynta begreppet lögn, förbannad lögn och statistik. Här skulle man kunna säga lögn, förbannad lögn och borgerlig arbetsmarknadspolitik, för att travestera det på något sätt. Detta inser en stor del av svenska folket. Det har vi kunnat se i den här opinionsundersökningen. Det inser den politiska oppositionen. Och tydligen inser också en hel del borgerliga ledarskribenter att detta är ett bekymmer. Sedan är det inte säkert att jag delar den borgerliga ledarskribentens samtliga synpunkter på hur man ska komma till rätta med det här. Men jag håller med om just det farliga i att handskas lättvindigt med de begrepp som ska bygga politiken. Man bör alltså ha någon sorts verklighetsnära förankring. Om vi skulle sansa den här debatten och få den lite mer hanterbar ur lyssnarnas synpunkt skulle det vara spännande att höra arbetsmarknadsministerns synpunkt. Det står i interpellationssvaret att det är viktigt att ha internationella jämförelser och en ärlig verklighetsbeskrivning. Då är min fråga: Om man skulle göra en ärlig verklighetsbeskrivning av situationen i Sverige när det gäller sysselsättning och andelen medborgare som befinner sig i arbete och egen försörjning och dessutom göra en internationell jämförelse, hur skulle den se ut? Skulle Sverige föras till den övre eller den nedre delen i en sådan jämförelse? Det skulle vara spännande att se en sådan internationell och ärlig verklighetsbeskrivning från arbetsmarknadsministerns sida. Jag vet nämligen svaret på den frågan. Det är inte därför jag ställer den. Men det är ett test på hur ärlig och verklighetsnära arbetsmarknadsministern vågar vara i riksdagens talarstol. Annars är det väl bara att konstatera att man har skjutit sig själv i foten. Beskrivningen att varenda person som vill men inte får arbeta är ett problem håller jag med om. Så långt skulle jag och arbetsmarknadsministern möjligen kunna vara överens. Men politiken har ju inte lyckats för arbetsmarknadsministern. Jag kan inte citera ordagrant men självklart är målet att alla som vill och kan ska arbeta och försörja sig med egna inkomster. Där är vi möjligen överens. Men än så länge har inte arbetsmarknadsministern kunnat visa på någonting i den förda politiken som leder till detta. Att en stark socialdemokratisk saneringspolitik under lång tid och starka internationella konjunkturer har lett till ökad sysselsättning och fler i arbete är sant. Nu när regeringens politik börjar bita sjunker sysselsättningen. Nu kommer vi att få bekymmer i det här landet.

Anf. 24 Maria Stenberg (S)
Fru talman! Det var intressant att få veta att åtminstone Moderaterna inte har med människor som är tillfälligt sjuka eller barnlediga i sin begreppsförklaring när det gäller utanförskapet. Men som arbetsmarknadsministern sade omfattas ju människor som har sjuk- och aktivitetsersättning av förklaringen av begreppet utanförskapet. Då kan man fundera på vilka människor det är som finns där. Vilka individer är det, vad gör de där och varför är de där? Man måste sansa sig lite grann och konstatera att de förtidspensionerade är människor som under lång tid har slitit ut sig på sina arbetsplatser. Det är människor som har jobbat med saker och ting som har gjort att de har blivit sjuka. Det handlar inte om individens egen vilja att jobba eller inte, utan det handlar om vilka fysiska eller psykiska förutsättningar som finns att verkligen jobba. I min familj fanns en närstående person som blev sjuk och inte fick gå till jobbet varje dag - och som led mycket av det. Om nu människor finns i Moderaternas utanförskapsbegrepp - i sjuk- och aktivitetsersättning - varför drar man ned på medel till Arbetsmiljöverket? Varför tog man med ett pennstreck bort ALI, där det faktiskt skedde forskning om vad det är som gör att människor blir sjuka på sina arbetsplatser och vad som kan förbättras? Varför gjorde man så?

Anf. 25 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det är inte utan att jag blir rätt förvånad när jag debatterar med Patrik Björck - borgerlig arbetsmarknadspolitik ska vara skadlig för demokratin. Med all respekt, men så kan man faktiskt inte uttrycka sig i kammaren. Det är faktiskt inte okej. Det är ett eko av Marita Ulvskogs uttalande från 1976, nämligen att det kändes som en statskupp med en borgerlig regering. Jag är hemskt ledsen, Patrik Björck, men där går faktiskt anständighetens gräns. Jag vill påminna Patrik Björck om att en majoritet av svenska folket faktiskt har röstat på denna regering. Vi har en majoritetsregering för första gången på närmare 30 år. Lite varsam med orden ber jag faktiskt Patrik Björck att vara. Ja, vi ligger bra till när det gäller arbetskraftsdeltagandet totalt sett vid en internationell jämförelse. Det beror i huvudsak på hög kvinnlig förvärvsfrekvens, som har gått upp under många decennier i Sverige. Men vi har samtidigt, och det är det ni lämnar efter er, en internationellt sett hög arbetslöshet bland ungdomar, invandrare och personer med funktionshinder. Det är tre tydliga grupper där arbetskraftsdeltagandet sjunkit och arbetslösheten ökat under socialdemokratiskt styre. Ni lämnade ungdomarna, invandrarna och de funktionshindrade efter er. Svaret på den frågan är ytterligare några tusen Amsplatser. Lite mer kreativitet hade man kunnat förvänta sig av en socialdemokratisk omprövning. Jag håller med Maria Stenberg om förtidspensionärerna. Det är naturligtvis inte så att alla förtidspensionärer kan, vill eller ska arbeta. Men vi vet från undersökningar att 60 procent av förtidspensionärerna säger sig ha en arbetsförmåga kvar och säger sig också ha en vilja att finnas kvar på arbetsmarknaden. Då är det lite förvånande att man under den socialdemokratiska regeringen hade regler som till exempel förbjöd en förtidspensionär att anmäla sig på Arbetsförmedlingen. I stället fick vi en kraftfull, nästan dramatisk, ökning av antalet nya förtidspensionärer, inte minst unga förtidspensionärer, under socialdemokratiskt styre. Det blev på något sätt en arbetsmarknadspolitikens skräphög, dit man utan återvändo placerade folk som inte hade möjlighet att komma tillbaka eller där ni inte hade en politik för att möjliggöra deras återkomst. Vi vill både minska inflödet av nya personer i förtidspension med hjälp av rehabkedja och vidta åtgärder, till exempel kraftfullt mer resurser till företagshälsovården. Vi vill bekämpa arbetslösheten till exempel bland personer med funktionshinder genom att lägga 1 miljard till på till exempel lönebidragsanställningar och anställningar genom Samhall - för att nämna några exempel. Vi har sänkt arbetsgivaravgifterna för unga med 9 miljarder, för att göra det lättare för unga att komma in på arbetsmarknaden, utan att för den skull förändra i arbetsrätt eller annat, som vi naturligtvis inte vill. Vi har en politik för sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Det är precis det vi ser. Ungdomsarbetslösheten sjunker snabbare i Sverige än i nästan något annat land i hela OECD-området. Arbetslösheten för till exempel invandrare sjunker också. Det är en högre andel invandrare som har fått jobb det senaste året än deras andel i befolkningen. Det är oerhört glädjande, och vi vill fortsätta på den vägen för att se till att sänka trösklarna in. Att säga att borgerlig arbetsmarknadspolitik är ett hot mot demokratin tycker jag, återigen, passerar all anständighets gräns.

Anf. 26 Patrik Björck (S)
Fru talman! Icke på något sätt överraskande har jag en helt annan uppfattning i den frågan. Jag tycker att det är en rimlig beskrivning av läget. Jag har blivit kontaktad av åtskilliga personer som upplever det så. Folk som befinner sig i utanförskap och fått a-kassa eller sjukersättning sänkt, som har drabbats av straffskatt eftersom de har varit i utanförskap, som har fått alla möjligheter och arbetsmarknadsutbildningar fråntagna dem, upplever det som ett hot mot demokratin. Det var inte det de trodde, och det var inte så de hörde de borgerliga politikerna argumentera på gator och torg. Jag har träffat borgerliga politiker som har använt begreppet utanförskap på detta ansvarslösa sätt. Folk på gator och torg har trott att man ska fixa en och en halv miljon nya jobb. Jag förstår att det aldrig har varit arbetsmarknadsministerns mening. Det är därför han är nöjd med sin misslyckade politik. Men människor trodde det, och det är det som är hotet mot demokratin. Det är därför att begreppet har använts på ett ansvarslöst sätt som det har blivit ett hot mot demokratin. Nu kommer, som tur är, den svenska demokratin att vara stark nog att överleva hotet i och med att väljarna kommer att vända arbetsmarknadsministern och hans politik ryggen. Det, fru talman, är jag nöjd och belåten med. Det är viktigt att se den andra sidan av debatten om utanförskap. Den politik som alliansen har fört i regeringsställning har vidgat klassklyftor, minskat möjligheten för den som står långt från arbetsmarknaden att få ett jobb att komma tillbaka till. Man har inte lyckats öka tillgängligheten till arbetsmarknaden för dem som står långt ifrån. Man har rustat ned arbetslivsforskningen, man har raserat arbetsmiljöarbetet och man nekar folk utbildning. Inte på något sätt har man hjälpt folk. Det enda man har gjort är att jaga folk. Man har påfört dem svårare levnadsvillkor genom straffbeskattning, sänkta ersättningsnivåer och uteblivna utbildningsmöjligheter. Man har jagat människor, och det upplever människor som ett stort bekymmer och problem. Den enskilde lider av detta. Vi får återkomma.

Anf. 27 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Mycket har man hört i kammaren, men att ett demokratiskt parti som går till val på och vinner val på en politik för arbete sedan anklagas av ett annat demokratiskt parti för att föra en odemokratisk politik, är, med all respekt, oerhört förmätet. Jag har svårt att ta Patrik Björck seriöst efter detta. Det är en sak att vi diskuterar verkningsgraden av de politiska insatserna - det kan vi ha olika åsikter om, och det kan vi debattera - men att anklaga en representant för en demokratiskt vald regering för att vara odemokratisk överstiger alla tillåtna gränser i kammaren.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.