yrkeshögskola och kvalificerat yrkeskunnande

Interpellation 2003/04:491 av Andersson, Yvonne (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-13
Anmäld
2004-05-13
Besvarad
2004-06-01
Sista svarsdatum
2004-06-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 13 maj

Interpellation 2003/04:491

av Yvonne Andersson (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om yrkeshögskola och kvalificerat yrkeskunnande

Behovet av kvalificerad yrkeskunskap är stort. Näringslivet efterfrågar utbildning som är anpassad till företagens behov. Företagarnas Riksorganisations Småföretagsbarometer är en undersökning bland över 4 500 företag med 1@49 anställda. Den påvisar att bristen på kvalificerad arbetskraft bland landets småföretag är ett problem.

17 % av småföretagen anger denna brist som det främsta hindret att växa och utvecklas. Var fjärde företag uppger att expansionsutsikterna försämras på grund av bristen på medarbetare med rätt kompetens. Av de företag som uppgav att de behöver nyrekrytera var efterfrågan högst på yrkesutbildad personal inom byggindustri, samfärdsel, hotell och restaurang, tillverkningsindustri, sällanköpshandel och detaljhandel.

Företagen inom Östergötlands verkstadsindustri anger i högre grad än östgötska företag inom andra branscher att man upplevt en brist på arbetskraft. Det är ett förhållande som kan anses stå i kontrast till det faktum att man samtidigt haft betydande omställningar inom många företag. Förklaringen ligger sannolikt i att den kompetens som efterfrågas och anses som bristvara sällan finns bland de som friställs eller att dessa personer snabbt får nya arbeten. Bristen på utbildade och erfarna verkstadsarbetare blir därmed mer strukturellt betingad och visar på de svårigheter som föreligger när det gäller att klara kompetensutvecklingen.

Kristdemokraterna föreslår en ny lärlingsutbildning som bildar ett eget tydligt program inom gymnasieskolans ram. Det är viktigt också för identitetsskapandet, att låta dagens gymnasieelever få vara stolta över sin kunskap och över det yrke som de har valt som sin framtid. Lärlingsutbildningen ska utformas i samarbete med näringens företrädare @ inklusive fackförbund och skyddsombud @ med ett nationellt perspektiv för att skapa en god utbildning för hela samhället och den enskilde.

Fullföljd lärlingsutbildning ska ge behörighet till yrkeshögskola, en ny utbildningsform som Kristdemokraterna vill införa. Den ska vara en enhetlig utbildningsform av hög kvalitet. Yrkeshögskolan kan fungera som en paraplyorganisation där de olika aktörerna samverkar men ändå behåller sin egenart.

Redan finns ett antal embryon till "yrkeshögskolor" inom KY. Parallellt med dessa "yrkeshögskolor" har regeringen gett tre högskolor i uppdrag att organisera yrkeshögskoleutbildning. Det bör rimligen vara så att begreppet yrkeshögskola endast betyder en sak. Eftersom begreppsförvirring inträtt, finns ytterligare skäl för att termen yrkeshögskola bör användas som samlande begrepp.

Dagens KY blir därmed en del av den nya yrkeshögskolan. De goda erfarenheter som däri finns av samverkan med näringslivet måste tas till vara. Det är viktigt eftersom regeringen de senaste åren dragit in vissa satsningar på KY.

I regeringens gymnasieproposition 2004:140 Kunskap och kvalitet finns idéer som verkar vara sprungna från kristdemokratisk politik, vad gäller gymnasial lärlingsutbildning. Men de konkreta åtgärderna dröjer: det blir en yrkesutbildningsdelegation och Skolverksutredning i stället.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga utbildningsministern:

Vad avser ministern att göra för att genomföra idén med en samlande yrkeshögskola för att strukturera och tydliggöra, identitets- och kvalitetsmärka den kvalificerade yrkeskunskapen?

Vad avser ministern att göra för att fram till dess säkerställa utbildning inriktad på kvalificerat yrkeskunnade?

Vad avser ministern att göra för att säkerställa kvalificerat yrkeskunnade till verkstadsindustrin?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:491, yrkeshögskola och kvalificerat yrkeskunnande

Interpellationsdebatt 2003/04:491

Webb-tv: yrkeshögskola och kvalificerat yrkeskunnande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 84 Thomas Östros (S)
Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig om vad jag avser att göra för att skapa en samlande yrkeshögskola och säkerställa utbildning inriktad på kvalificerat yrkeskunnande och särskilt till verkstadsindustrin. Jag vill först understryka att rekryteringen till olika former av eftergymnasiala yrkesutbildningar är en viktig angelägenhet om Sverige ska fortsätta att utvecklas som kunskapsnation. I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1) liksom i propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) har regeringen redovisat sin syn på den yrkesinriktade utbildningen på både gymnasial och eftergymnasial nivå. De yrkesförberedande utbildningarna i gymnasieskolan ska ge en god grund för ett modernt arbetsliv och för fortsatta studier. De kvalitetshöjande åtgärder som regeringen föreslår i gymnasiepropositionen ger en betydelsefull förstärkning av yrkeskunnandet hos unga människor. Den gymnasiala vuxenutbildningen har i dag möjlighet att erbjuda ett brett utbud av grundläggande yrkesutbildning. Närmare 700 nationella kursplaner står till buds, och individuella kurser och lokala kurser kan tas fram med det lokala arbetslivet. Jag anser att det finns behov av olika former av yrkesinriktad utbildning på eftergymnasial nivå. Regeringen har vidtagit en rad olika insatser för att stödja utvecklingen på området. Införandet av den kvalificerade yrkesutbildningen (KY) i det reguljära utbildningssystemet och införandet av en yrkeshögskoleexamen inom högskolan är exempel på sådana insatser. Det har bidragit till ett större och stabilare utbud av yrkesutbildningar. Inför år 2005 pågår i samma syfte en utvecklingsprocess som innebär att vissa yrkesinriktade påbyggnadsutbildningar överförs från kommunal till statlig finansiering. Kommunerna kan bedriva lokala, yrkesinriktade kurser som påbyggnadsutbildningar. Det finns kompletterande utbildningar, kortare och längre kurser inom folkhögskolan liksom ett stort utbud av yrkesinriktade kurser som privata utbildningsanordnare tillhandahåller. Nyligen beslutade regeringen om en försöksverksamhet med lärlingsutbildning för vuxna till vissa hantverksyrken, som väntas starta i höst. Utbudet av möjligheter och alternativ är således omfattande. Men arbetslivet utvecklas snabbt, och de eftergymnasiala yrkesutbildningarna behöver ha olika specialiseringsgrad, olika upplägg och varierande längd. Genom mångfalden i utbudet har den enskilde de bästa förutsättningarna att finna en för henne eller honom lämplig utbildning. Jag tror att det är ett bra sätt att tillgodose såväl den enskildes intressen som arbetslivets behov. Jag vill att goda alternativ ska finnas såväl inom som utanför högskolans ramverk. När det gäller verkstadsindustrin är det knappast brist på utbildningar som är problemet. Inom till exempel den kvalificerade yrkesutbildningen har alltsedan försöksverksamhetens start år 1996 ett flertal olika utbildningar erbjudits, vilka emellertid rönt ett begränsat intresse från tänkbara sökande. Alltför få ungdomar och vuxna söker sig till arbete inom industrin. Här måste arbetslivets företrädare i ännu högre grad än i dag engagera sig i yrkesutbildningarna och tillsammans med utbildningsanordnarna aktivt skapa intresse för arbete i de branscher som vill och behöver rekrytera personal. Frågan om begreppet yrkeshögskola diskuterades redan inför riksdagens beslut om att permanenta den kvalificerade yrkesutbildningen våren 2001. Vi konstaterade då att uppläggning och inriktning skiljer sig från högskolans utbildningar på flera punkter. Det är inte heller i dag aktuellt att införa KY eller övriga yrkesutbildningar under högskolans paraply eller regelverk. Högskolan har en redan etablerad struktur med andra huvuduppgifter. Den ska bedriva såväl utbildning som forskning och dess organisation är uppbyggd efter detta förhållande. De kortare yrkesutbildningar som bedrivs inom ramen för högskolan och leder till en yrkeshögskoleexamen är integrerade i det systemet. Det är både olämpligt och förvirrande att använda begreppet högskola för utbildningar och utbildningsformer som inte är avsedda att vara det. Det leder till felaktiga förväntningar och missförstånd. Yrkesutbildningarna utanför högskolan kan existera och utvecklas på egna meriter. Det visar bland annat den framgångsrika verksamhetsprofil som den kvalificerade yrkesutbildningen står för. Flexibiliteten är ett kännetecken och en styrka för den formen av yrkesutbildning. Riksdagen har med anledning av utbildningsutskottets betänkande 2003/04:UbU8 givit till känna att en översyn och en analys av den eftergymnasiala yrkesutbildningen behövs. I propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) gör regeringen bedömningen att behovet av eftergymnasiala yrkesutbildningar av olika längd och specialiseringsgrad bör följas upp som en följd av den snabba utvecklingen inom arbetslivet. Regeringen har för avsikt att inom kort förordna en arbetsgrupp med dessa uppgifter. Regeringen avser därför att på olika sätt återkomma till de frågeställningar som nu har aktualiserats.

Anf. 85 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Också det var ett väldigt fylligt svar, och det finns en hel flora av olika typer av utbildningar som har med yrken att göra. Det som jag möjligtvis hajade till över i ministerns svar var att de yrkesförberedande utbildningarna i gymnasieskolan ska ge en god grund för ett modernt arbetsliv. Jag upplever inte att de kan stå för sig själva. De är just yrkesförberedande och knappast yrkesutbildningar, utan det krävs någonting mera. I Östergötland, mitt hemlän, är det i dag uppenbara problem för industrin. Det går inte i dag att täcka avgångarna inom industrin med yrkesutbildat folk. I princip kan man bara få kvalificerat yrkesfolk om det är arbetslösa som utbildas till dessa yrken, och det är väldigt svårt att få en kvalificerad yrkesutbildning direkt efter gymnasiet. Jag tycker att regeringens höga ambition med 50 % till universitet och högre utbildning är jättebra på många olika sätt, men de 50 % som finns kvar har ofta inget alternativ. När jag träffade de regionala företrädarna i Östergötland var de ytterst bekymrade. Det gäller naturligtvis flera ställen i landet, men det var där jag kunde fördjupa mig i problematiken inte minst inom verkstadsindustrin. Det är bra att många går till högre utbildning, men samtidigt måste vi fånga upp dem som har gått på yrkesförberedande linjer eller andra linjer för att kunna gå ut i verksamheten. Det riktigt stora hindret är faktiskt inte att vi inte har modeller för hur en bra yrkesutbildning kan se ut, för vi har ju precis det, som ministern säger i sitt svar när han tar fram utbildningar på utbildningar. Jag tror att det största problemet är de hinder som en region har för att åstadkomma sådana utbildningar. Visst ska branscherna ta ett stort ansvar för sin utbildning. Men vi vill egentligen inte det. Vi vill ju att samhället ska ha ansvaret för det precis som för all övrig utbildning, för det är alltid samhället som tjänar på individens utbildning. Var finns det system som fångar upp de 50 % som inte ska gå vidare till universitet och högskola, så att de får den extra yrkeskunskapen efter de yrkesförberedande linjerna? Ett hinder som jag gärna vill nämna direkt är till exempel LAN. Kan LAN köpa in sig på en kvalificerad yrkesutbildning? Nej, där har vi stora problem. Och vi har andra problem i det här sammanhanget med det som vi i vardagligt tal brukar kalla för de olika portmonnäernas princip. Jag skulle vilja höra ministerns svar på det.

Anf. 86 Thomas Östros (S)
Herr talman! En av de frågor som jag kommer att prioritera allra högst de kommande åren är just utvecklingen av våra yrkesutbildningar, från gymnasial nivå ända upp till högskolenivå. Ett tecken på det är den proposition som vi lade fram för ett par veckor sedan om en modern gymnasieutbildning, där vi mycket starkt trycker på behovet av samverkan med arbetslivet i vanliga yrkesförberedande program men också i den nya lärlingsutbildning som vi nu föreslår. Vi föreslår att en stor del av utbildningen ska kunna förläggas direkt ute på arbetsplatserna och att kommunerna ska finansiera den. På så sätt får man tillbaka en väl utformad modern yrkesutbildning som motiverar ungdomarna att lära sig den teori som behövs för att klara ett modernt samhällsliv och ett modernt yrkesliv men får också en bra kontakt med arbetslivet rent konkret. Jag besöker regelbundet många orter och skolor i landet och var bland annat i Motala häromdagen. Jag fick där ett jättefint exempel på hur man har bestämt sig för att starkt prioritera samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet, särskilt på de yrkesförberedande programmen. Man driver nu med kraft samverksansfrågorna och får med sig verkstadsindustrin. Motala är ju industrins vagga i det här landet. Man hade mycket optimistiska framtidsförväntningar när det gäller att höja kvaliteten och öka attraktionskraften i gymnasieutbildningarna. På samma sätt besökte jag Söderhamn någon dag senare. Också där jobbade man mycket intensivt med ett nätverk av småföretag inom industri-, fordons- och byggprogrammen. Man inte bara samverkar utan förlägger viktiga delar av utbildningen - de teoretiska blocken och de praktiska blocken - rakt ut på företaget. Därmed får man en naturlig integration av industri och skola. Jag tror att det är helt rätt väg att gå. Där kan också ungdomarna få de impulser som de behöver för att vilja söka de teoretiska kunskaperna - det som de kommer att behöva om de ska klara av att vara en god yrkeskvinna eller en god yrkesman. Sedan är de kvalificerade yrkesutbildningarna och påbyggnadsutbildningarna det steg som är naturligt för väldigt många som har gått på yrkesförberedande program i gymnasieskolan. När man efter kanske några år i yrkeslivet känner att man behöver mer av fördjupning för att kunna gå vidare i sitt yrke passar kvalificerad yrkesutbildning väldigt bra. En tredjedel kanske har teoretiska studier, ofta på högskolenivå, en tredjedel har arbetsplatsförlagd utbildning ute på något företag och sedan är det någon blandform för den ytterligare del som är kvar. Detta har varit mycket framgångsrikt. Verkstadsindustrin måste göra större insatser för att attrahera, men den kvalificerade yrkesutbildningen har varit succéartad i en rad olika branscher. Det har visat sig vara ett väldigt gott verktyg att finnas ute på arbetsplatserna förenat med bra teoretiska kunskaper. När det sedan gäller yrkeshögskoleexamen arbetar nu flera universitet och högskolor med att utforma kortare högskoleutbildningar som ger en yrkeshögskoleexamen. Det är en högskoleutbildning som är direkt inriktad på arbetslivet - ofta i respektive regions intresse och kopplad till regionens industri, näringsliv och offentlig sektor - som kan utvecklas mycket starkt de kommande åren. Då är det viktigt att understryka att det handlar om yrkeshögskola. Vi får bara använda högskolebegreppet för högskoleutbildning, inte för kvalificerad yrkesutbildning. Det är inte en högskoleutbildning. Där måste det rensas i rabatten så att det inte finns några tveksamheter. Här har vi tre former som jag tror kommer att vara de viktiga framöver: att stärka den gymnasiala yrkesutbildningen, att stärka den kvalificerade yrkesutbildningen med tillhörande påbyggnadsutbildningar och att fortsätta utveckla högskolans förmåga att ge starka yrkeshögskoleexamina.

Anf. 87 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Vi är inne på precis samma linje. Jag tycker att det var jätteintressant med den nya gymnasiepropositionen och förslagen där. Många har vi varit med och debatterat, och jag är glad för det som vi har fått med där från vårt håll. Men trots allt ser, åtminstone vad jag har förstått hitintills, fortfarande både utbildningsanordnarna och industrin gymasieutbildningen som yrkesförberedande. Där får vi ett glapp, och det är detta glapp som är vårt stora problem. Det är ett glapp när det gäller de yrkesförberedande linjerna på gymnasiet alldeles oavsett hur duktiga de studerande är när de går ut därifrån. Men sedan kan de inte komma någonstans om inte arbetslivet just där eller branschen kan ordna någonting. De kommer inte in på en kvalificerad yrkesutbildning förrän de har varit ute i arbetslivet ett tag. Det är här vi har ett glapp som är ett problem i det svenska systemet. Det är precis ett sådant system som jag vill hitta. Det är för många som tappar lusten att studera eller komma till skott och bli klara. Det är för få av branscherna som vågar satsa. Trots allt är det så att om man satsar på en utbildning är det inte säkert att man får behålla de människorna i sin egen bransch. Det är inte särskilt problematiskt när de sedan har KY att kunna komma in på en kvalificerad yrkesutbildning eller högre yrkesutbildning. Vi har ett glapp. Det är här jag tror att det är så viktigt att vi hittar en lösning på det glappet. Det glappet är stort och ett hinder också när det gäller ekonomin. Det var vad jag försökte säga förut om olika betalare. Ska man överbygga det glappet är det ofta LAN som får gå in, och länsarbetsnämndens pengar kan inte förenas med statliga pengar när man gör utbildning, och kommunerna går inte in ensidigt. Det är här vi har en problembild som jag skulle önska att man kunde fixa på något sätt. Man måste titta över hur vi får de 50 % som går vidare att hitta en lösning på sin väg till att bli kvalificerad yrkesarbetare. Där skulle jag vilja höra hur ministern tänker.

Anf. 88 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är roligt att Yvonne Andersson så kraftfullt ställer upp på 50-procentsmålet. När vi beskrev det för nu ett ganska stort antal år sedan möttes vi av stora frågetecken. I dag är det någonting som hela samhället ställer upp på. Det är roligt att se hur ett mål som utformas politiskt till slut blir ett gemensamt mål för alla. Högskoleverket beskrev i dag hur vi är på väg att uppfylla det målet. Det innebär naturligtvis inte, och så är det inte heller i dag, att de övriga 50 % inte ska erbjudas någonting. Det vi behöver göra framöver är att se till att vi utvecklar starka alternativa yrkesutbildningar som har ett högt teoretiskt innehåll. Det är vad framtidens yrken kommer att kräva. Kvalificerad yrkesutbildning, KY, är definitivt en sådan möjlighet. Den kräver inte annat än att man har uppnått målen i sin gymnasieutbildning. Det hindrar inte att man som ung går vidare till en kvalificerad yrkesutbildning. Men det är alldeles rätt som Yvonne Andersson påpekar att det i en del branscher skulle behövas färdigutbildningssystem inom yrkeslivet. Det återstår mycket att lära när man kommer till en arbetsplats efter ett yrkesförberedande program. I vissa branscher är det så att man använder också KY för att fylla den luckan för att få riktigt kvalificerad arbetskraft. Det finns anledning att fortsätta att titta på detta. Vi arbetar nu med en översyn av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna för att ta ytterligare ett steg. Redan nu kan vi se hur strukturen kommer att kunna utvecklas. Det handlar om allt bättre yrkesförberedande utbildningar inom gymnasieskola med en kraftsamling kring utveckling av dessa och en fin utveckling av de eftergymnasiala möjligheterna via KY och påbyggnadsutbildningarna, där det också krävs ett väldigt engagemang från näringslivet. Sedan finns högskolan som inte bara får arbeta med de långa teoretiska utbildningarna utan som också med regional koppling ska arbeta med kortare yrkeshögskoleutbildningar. De kan vara ett väldigt fint steg vidare för den som vill utvecklas i sitt yrke. Här har vi strukturen för en mycket framgångsrik politik de kommande åren.

Anf. 89 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Innebär det, herr utbildningsminister, att vi skulle kunna få se ett system också från statligt håll för att de som går de yrkesförberedande linjerna på gymnasiet ska kunna söka någonstans, få studiemedel och få det ordnat för sig på samma sätt som de 50 % som går vidare kan få studiemedel och få möjlighet till en teoretisk utbildning på universitet och högskola? Innebär det att vi äntligen ska komma fram - och där får vi också ett gemensamt mål - så att de 50 % som inte klarar att eller vill gå vidare på universitet och högskola ska kunna gå vidare till ett kvalificerad yrkesarbete och att det ska finnas system för dem? Är ministern beredd att aktivt arbeta för detta? Vi har många som skulle önska det.

Anf. 90 Thomas Östros (S)
Herr talman! Ja, absolut. Min stora poäng är att det fungerar så redan i dag. Det är en ganska stor grupp ungdomar från våra yrkesförberedande program som går vidare till högskoleutbildning, till exempel. Men vi behöver skapa ett utbud av utbildningar som attraherar ännu fler i den här gruppen av ungdomar. Då är KY med dess starka koppling till arbetslivet och den nya yrkeshögskoleexamen verktygen. Man får studiemedel på precis samma villkor som alla andra. Det gäller bara att man har uppnått målen i sin gymnasieutbildning. Därför vill jag avslutningsvis uppmana Kristdemokraterna: När vi nu arbetar med framtidens gymnasieskola, sudda då inte till det så att de som går yrkesförberedande program på gymnasiet inte får de kunskaper med sig som gör att de sedan kan gå vidare till de utbildningsformerna! Där svajar ibland Kristdemokraterna. Jag tror inte att Yvonne Andersson gör det. Men ibland hör jag frågetecken kring om de verkligen ska ha höga kunskapskrav på sig i gymnasiet. Har de inte det har man stängt dörren för deras möjligheter att gå vidare. Det får vi inte göra. Där finns en utsträckt hand i form av den gymnasieproposition som nu ligger på riksdagens bord.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.