Vräkta barnfamiljer

Interpellation 2005/06:149 av Hellquist, Solveig (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-12-01
Anmäld
2005-12-01
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-12-06
Sista svarsdatum
2005-12-15
Besvarad
2006-01-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 december

Interpellation 2005/06:149 av Solveig Hellquist (fp) till statsrådet Morgan Johansson (s)

Vräkta barnfamiljer

En statlig utredning har kommit med betänkandet Vräkning och hemlöshet @ drabbar också barn (SOU 2005:88). I ett pressmeddelande från den 28 oktober 2005, i vilket utredningsresultatet presenteras, står att läsa att

-            minst tusen barn berörs av vräkningar varje år

-            lagarna på området borde vara tillräckliga för att förhindra att barn vräks

-            kunskapen om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer är bristfälligt i stat och kommun

-            socialtjänsten i flera kommuner agerar för lite eller för sent när en barnfamilj riskerar att bli vräkt.

För att utveckla arbetet med att förhindra att barn vräks föreslår utredningen att

-            Skatteverket får i uppdrag att utveckla en statistik om vräkningar som redovisar ansökningar och faktiskt verkställda vräkningar per kommun och hushållens sammansättning

-            Socialstyrelsen får i uppdrag att utveckla en officiell statistik om socialtjänstens insatser för att motverka och avhjälpa hemlöshet där barn ska uppmärksammas särskilt, att ge ut en handbok för arbetet att motverka vräkning bland barnfamiljer samt att inom ramen för redan pågående arbete mot hemlöshet stödja kommunernas vräkningsförebyggande arbete

-            Boverket och Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans kartlägga och fortlöpande studera den sekundära bostadsmarknadens utbredning och utveckling i Sverige

-            socialtjänstförordningen kompletteras med en bestämmelse om att socialnämnden omgående ska utse en handläggare när ett meddelande från hyresvärden inkommer om att ett hyresavtal har sagts upp och samtidigt kontakta den enskilde och med en bestämmelse om samverkan mellan socialtjänst, hyresvärd och kronofogdemyndighet för att förebygga och motverka att barnfamiljer vräks

-            hyreslagen bör ses över bland annat för att införliva ett barnperspektiv, göra den mer överskådlig, förenkla och modernisera lagens regler och tydliggöra dess karaktär av skyddslag

-            utsökningsbalkens regler om avhysning från bostad bör ses över med särskilt beaktande av barnperspektivet och de sociala skyddsaspekterna.

Av betänkandet framgår att huvudskälet till vräkningar är hyresskulder och försenade hyresinbetalningar. Den genomsnittliga hyresskulden antas ligga kring 20 000@25 000 kr. ”En jämförelse mellan vad en vräkning kostar hos hyresvärden, kronofogden och inom socialtjänsten visar att det i det enskilda fallet oftast är mest fördelaktigt för samhället att socialtjänsten ger ekonomiskt bistånd till hyresskulden för att på så sätt ge möjlighet för familjen att bo kvar i bostaden.”, skrivs i betänkandet (s. 21).

Jag anser att utredningen har gjort felaktiga bedömningar och saknar konkreta förslag som faktiskt förhindrar vräkningar av barnfamiljer.

I motsats till utredningen anser jag att det finns kunskaper inom socialtjänsten om varför barnfamiljer vräks. De socialsekreterare som handlägger ärenden rörande ekonomiskt bistånd har som regel mycket goda kunskaper om bakgrunden till vräkningar. Den huvudsakliga orsaken till vräkningarna är att familjerna inte betalar sina hyror.

Den 1 januari 1998 infördes en bestämmelse i socialtjänstlagen om att ”när åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver”. I debatten höjs därför många röster om att bestämmelsen i socialtjänstlagen borde ha gjort det svårare att vräka barnfamiljer och att socialtjänsten borde ha gjort mer för att förhindra vräkningarna.

Det är tveklöst så att barn drabbas mycket hårt i de fall vräkningar verkställs. En vräkning innebär ett stort och traumatiskt ingrepp i deras tillvaro. Förutom att de mister sina hem och sina ägodelar måste de kanske också byta daghem och skola med allt vad det innebär. Att bli vräkt innebär också skam.

Socialtjänsten har i alla tider handlagt vräkningsärenden där barn varit involverade. I de fall en familj inte har eller har haft tillräckliga inkomster för att betala sin hyra torde det vara sällan eller aldrig som socialtjänsten vägrar betala en aktuell hyra eller hyresskuld.

Problematiken kring hyresskulder och vräkningar uppkommer först när familjer som haft tillräckliga inkomster eller redan fått bistånd till hyran ändå inte har betalat den. Skälen till att föräldern inte tagit sitt ansvar för att trygga att barnen har ett hem kan vara många. Föräldern brister kanske i förmågan att hantera pengar, har en social problematik eller prioriterar andra utgifter. Det förekommer också att man tidigare har haft hyresskulder som socialtjänsten betalat och förväntar sig samma ekonomiska hjälp igen.

Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och samförståndslösningar. När någon av olika anledningar inte klarar av att sköta sin ekonomi kan socialtjänsten erbjuda den enskilde hjälp att hantera ekonomin. Det kan röra sig om ekonomisk rådgivning. Den enskilde kan också lämna en fullmakt till socialtjänsten som är ett samtycke till att socialtjänsten tar hand om ekonomin och betalar räkningarna. Den enskilde kan dock återta sin fullmakt när som helst. Det gäller även i de fall det kan anses klarlagt att den enskilde inte klarar av att hantera sin ekonomi. Socialtjänsten har således inga möjligheter att sköta ekonomin mot någons vilja.

Många som arbetar med ekonomiskt bistånd tycker att det är ett problem att bostadsbidraget går till den enskilde. Det händer därför att bostadsbidraget används till annat än hyran. Den enskilde vänder sig därefter för att ansöka om hjälp till hyran. Socialtjänsten måste därefter ta ställning till bistånd till bruttohyra i stället för det som borde vara en nettohyra. I de fall familjer har svårt att hantera sin ekonomi och inte betalar sin hyra borde bostadsbidraget kunna betalas direkt till hyresvärden. Det finns i dag uppgifter om att inte ens då den enskilde begär detta går denna transaktion att genomföra.

Problem med hyresskulder och vräkningar är ingen ny företeelse. Därför är det anmärkningsvärt att det inte vidtagits åtgärder för att förhindra detta. Om en familj har hyresskuld på exempelvis 20 000@25 000 kr innebär det att familjen har flera hyror som inte betalats. För de familjer som upprepade gånger står inför vräkningshot på grund av obetalda hyror borde det vara möjligt att införa ett system som innebär att socialtjänsten ges verktyg att kunna betala in hyreskostnaden både när familjen har egna inkomster eller då ekonomiskt bistånd har beviljats.

Av föräldrabalkens 6 kap. 1 § framgår att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Lagparagrafen innebär att föräldrar bland annat har ansvar för att barn har någonstans att bo.

Jag anser att detta ansvar måste betonas. I de fall föräldrar inte tar detta ansvar är det därför rimligt att socialtjänsten har möjligheter att agera utifrån vad som är bäst för barnet. Respekten för den vuxnes integritet och självbestämmande får inte ha företräde framför hänsynen till barns bästa. Att som regel betala hyresskulder om någon faktiskt haft betalningsförmåga genom egna inkomster, beviljat bistånd eller bostadsbidrag är varken rätt eller rimligt med tanke på alla kämpande familjer som trots svag ekonomi ändå betalar sin hyra.

Den som har skulder och betalningsanmärkningar har därtill mycket svårt att få en ny bostad i dag. Det gäller såväl inom den så kallade allmännyttan som inom den privata bostadsmarknaden. Trots kommunens så kallade yttersta ansvar för dem som bor och vistas i kommunen kan det vara svårt att ordna ett nytt boende för familjen såvida socialtjänsten inte har tillgång till egna bostäder.

Utredningen har mycket tandlösa förslag som inte hjälper vräkningshotade barn. Statistik och handböcker kommer inte att hjälpa berörda barn. Det som krävs är konkreta åtgärder som faktiskt skyddar barnen från vräkningar.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den kunskap som redan finns hos socialtjänsten om dessa barnfamiljer tas till vara?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att antalet vräkningar av barnfamiljer minskar?

Avser statsrådet att ändra på det gällande regelverket så att socialtjänsten får möjlighet att betala hyreskostnaden direkt till värden?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att alla barn får ett tryggt boende?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:149, Vräkta barnfamiljer

Interpellationsdebatt 2005/06:149

Webb-tv: Vräkta barnfamiljer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 15 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Solveig Hellquist har ställt fyra frågor till mig om vräkta barnfamiljer. 1. Vilka åtgärder avser jag att vidta för att den kunskap som redan finns hos socialtjänsten om vräkta barnfamiljer ska tas till vara? 2. Vilka åtgärder avser jag att vidta för att antalet vräkningar av barnfamiljer ska minska? 3. Avser jag att ändra på det gällande regelverket så att socialtjänsten får möjlighet att betala hyreskostnaden direkt till värden? 4. Vilka åtgärder avser jag att vidta för att alla barn ska få ett tryggt boende? Regeringen har under mandatperioden bland annat prioriterat frågor om barn som lever i ekonomisk utsatthet. Hösten 2004 redovisade en arbetsgrupp inom Regeringskansliet som haft i uppgift att beskriva och analysera situationen för barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer sitt arbete. Rapporten Ekonomiskt utsatta barn innehöll en forskningsrapport som uppskattade antalet vräkta barn under 2001 till mellan 1 500 och 2 000. Av rapporten framgick vidare att det fanns brister i socialtjänstens handläggning av ärenden där barnfamiljer hotas av vräkning eller blir vräkta. Med anledning av dessa alarmerande siffror tillsattes Utredningen om vräkning och hemlöshet bland barnfamiljer med uppdrag att särskilt analysera socialtjänstens arbete för att förebygga och förhindra att barnfamiljer vräks men också dess arbete i de fall barnfamiljer blivit vräkta. Utredningen redovisade sitt uppdrag den 28 oktober 2005 i betänkandet Vräkning och hemlöshet - drabbar också barn. Solveig Hellquist ifrågasätter utredningens bedömning om att socialtjänstens kunskap om vräkningar är bristfällig och menar att socialtjänsten har kunskap om varför barnfamiljer vräks. Jag skulle önska att så vore fallet, men utredningens egna undersökningar - bland annat en enkät till samtliga kommuner - visade att socialtjänstens kunskaper om och insatser för barnfamiljer som hotas av vräkning är mycket varierande i såväl omfattning som innehåll och kvalitet. Ytterst få av de kommuner där barnfamiljer blivit vräkta under 2004 kunde exakt ange hur många barn som var berörda och angav som skäl till detta att de inte för sådan statistik. Man kunde därför inte heller beskriva hur bostadssituationen hade lösts för barnen. Endast ett fåtal kommuner hade dokumentation som beskriver hur socialtjänsten arbetar med barnfamiljer som hotas av vräkning eller har blivit vräkta och hur till exempel barnen själva uppmärksammas och kommer till tals. Några goda exempel finns där man sedan flera år tillbaka arbetar strukturerat med ärenden om vräkning. Också i de projekt som fått stöd av Socialstyrelsen genom regeringens hemlöshetssatsning och som riktar sig till barnfamiljer finns viss kunskap. Det är givetvis angeläget att den kunskap som redan finns sprids. Socialstyrelsen kommer under våren att publicera en rapport om de hemlöshetsprojekt som fått ekonomiskt stöd under åren 2002-2004 och i anslutning till det också anordna konferenser. För att minska antalet vräkningar bland barnfamiljer skulle det - enligt utredningen - vara tillräckligt att socialtjänsten följer befintliga bestämmelser i socialtjänstlagen och i socialtjänstförordningen samt i hyreslagen. Eftersom utredningens erfarenheter visar att det på många håll inte fungerar tillfredsställande behöver socialtjänstens ansvar tydliggöras. Utredningen föreslår att socialtjänsten blir skyldig att utse en handläggare i ett ärende där en hyresvärd informerar socialtjänsten om att ansökan om avhysning lämnats till kronofogdemyndigheten och att redan i det skedet inleda samverkan med hyresvärden. Utredningen föreslår också att hyreslagen ska ses över dels för att göra den tydligare och mer pedagogisk, dels för att undersöka om och i så fall hur ett barnperspektiv kan integreras i lagen. Någon ändring av socialtjänstlagen så att socialtjänsten kan betala hyran direkt till hyresvärden behövs inte - det är möjligt och görs redan i dag. Det är angeläget att se till att socialtjänsten följer den lagstiftning som finns så att alla barn får det trygga boende de har rätt till. Det är bland annat en uppgift för länsstyrelsernas tillsyn att följa upp att så sker. Men precis som utredningen konstaterar kan inte socialtjänsten ensam lösa problemen med barnfamiljer som vräks. Det är lika angeläget att kommunerna använder sig av de bostadspolitiska instrument som de förfogar över. Det kan bland annat ske genom att kommunen ger tydliga ägardirektiv till sina bostadsföretag och genom att inrätta bostadsförmedling för att få viktig kunskap om hur efterfrågan och behov ser ut hos dem som söker bostad i kommunen och tillgodose behov av bostad.

Anf. 16 Solveig Hellquist (Fp)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. I går diskuterades betänkandet Arbetet med att förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige och andra barnfrågor här i kammaren. Då diskuterades också den motion från Folkpartiet som har ett barnperspektiv när det gäller vräkningar av barnfamiljer. Men tyvärr fick den inte genomslag. Med all respekt för statsrådets svar och för den utredning som har gjorts om vräkningar av barnfamiljer känner jag mig väldigt besviken därför att de förslag som läggs fram är uddlösa. Jag tycker att det handlar om pseudoåtgärder. Man anför att socialtjänsten inte har kunskaper om vräkningar av barnfamiljer. Trots de enkäter som har skickats ut tror jag inte ett dugg på detta eftersom vräkningar av barn är en mycket gammal företeelse. Redan när jag var ute och jobbade med detta på 70-talet förekom det hyresskulder och vräkningar av barnfamiljer. Det är bara anmärkningsvärt att det har gått 30 år och att man inte har satt ned foten under så lång tid. Jag tror att det är fråga om en sammanblandning att socialtjänsten inte kan redovisa statistik och att man saknar kunskap. Det föreslås också att Socialstyrelsen ska skriva en handbok för socialtjänsten om dessa ärenden. Jag tycker att det är ett alarmerande underbetyg för socionomerna som efter lång högskoleutbildning behöver en handbok för att handlägga vräkningsärenden. Hur ser socialministern på det? Är det inte dags att se över utbildningen i så fall? I utredningen anförs också att man måste förtydliga socialtjänstens ansvar och att vräkningar egentligen inte borde ske. Jag tycker att den är tydlig. Vi har ett barnperspektiv - barns bästa - i socialtjänstlagens portalparagraf, och vi har skrivningar om kommunens yttersta ansvar. Jag tror inte att det handlar om skrivningar utan mer om det som faktiskt har framkommit i utredningen i svar på enkäter och där man lyfter vad detta handlar om. Det handlar om upprepade hyresskulder, att man inte sköter avbetalningsplaner, att hyresvärden har tröttnat, att familjen inte vill samarbeta, att familjen prioriterar annat än hyran eller att till exempel socialtjänsten har fått sen kännedom om detta. Min fråga till statsrådet är: Av vilken anledning tar man inte upp den här allvarliga problematiken och sätter ned foten och lämnar förslag på detta? Det är ju precis detta som det handlar om och som också vi i Folkpartiet har lämnat förslag på. Det finns alltså inte någon familj - vågar jag påstå - som saknar inkomster och som fullgör sina krav på att söka jobb och så vidare som inte får sin hyra betald av socialtjänsten. Det handlar om helt andra saker. Med tanke på att det ska finnas ett barnperspektiv i det här undrar jag: Av vilken anledning vågar man inte sätta ned foten?

Anf. 17 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag ska börja med att reda ut bakgrunden till utredningen. Det visade sig att när Socialdepartementet gjorde en rapport om ekonomiskt utsatta familjer kunde man också konstatera att så många som uppemot 1 000 barnfamiljer vräktes under ett år, det var 2001. När jag såg det drog jag slutsatsen att det är en situation som aldrig egentligen ska behöva uppstå med gällande lagstiftning och med den struktur som redan finns i kommunerna. Jag undrade då: Vad är det som brister? Vad är det för något som inte fungerar lokalt? Det var bakgrunden till den utredning som sedan Göran Johansson, en av dem i Sverige som har lång erfarenhet av socialt arbete med de här frågorna, fick i uppdrag att göra och som han nu redovisat. Han föreslog inga lagändringar, däremot en skärpning av socialtjänstförordningen och andra förslag där regeringen själv och myndigheterna kan besluta. Han kunde ändå konstatera att det viktiga var att försöka se till att socialtjänsten arbetade mer aktivt än vad den gjorde och att man i god tid fick kunskap och vetskap när det hade uppkommit en hyresskuld och när en vräkning var på gång. Det var ofta där som det klickade. Det är den vägen som utredningen föreslår, och jag tror också att det är den riktiga vägen att gå. Möjligheten att betala hyran direkt från socialtjänst till hyresvärden finns redan och utnyttjas också. I det avseendet föreslog utredningen inte heller någon ändring. Sedan tror jag i och för sig att Solveig Hellquist snävar in frågan alldeles för mycket. Hon säger att huvudfrågan är att familjer kanske inte prioriterar hyresbetalningar. Det är där hon lägger krutet i sitt anförande. Jag hävdar att det är en alldeles för snäv syn. Den fråga man måste ställa sig är: Varför har vi så många som har så låga inkomster att de har svårt att betala hyran och kan hamna i en hyresskuldssituation? Då blir frågan mycket vidare. Det handlar om den allmänna ekonomiska politiken. Där har Folkpartiet väldigt mycket att redovisa. Alla insatser som Solveig Hellquist föreslår faller platt till marken om man inte samtidigt har en politik som innebär att låginkomsttagarna får det bättre. Tvärtom har nu högeralliansen en politik som successivt och systematiskt markerar ut låginkomsttagare och försämrar låginkomsttagarnas ekonomiska förhållanden. Med den politik vi har fört under de senaste åren, sedan 1997, har socialbidragstagandet minskat dramatiskt, 40 % av antalet hushåll som har behövt socialbidrag. 150 000 färre hushåll behöver gå på socialbidrag i dag än 1997. Vi har också sett under de senaste åren att antalet vräkningar nu minskar. Jag fick uppgift om det i går. Det är en följd av att vi har jobbat med att dels öka sysselsättningen, dels höja reallönerna, dels höja barnbidragen. Dessutom har vi stärkt hela välfärden på den sidan. Men jag bävar för en situation där vi skulle ha ett regeringsskifte och vi fick se de dramatiska nedskärningar i trygghetssystemen som ni nu föreslår. Hur många fler vräkningar skulle vi inte få se då? Hur många fler hushåll skulle vi då inte se gå till socialkontoret? Hur många fler barn skulle inte behöva hamna i den traumatiska situationen att magasinera sina leksaker och inte kunna ta hem sina kompisar på besök? Det är den sociala situation som högeralliansen målar upp för Sverige inför valrörelsen, som ni har dragit i gång.

Anf. 18 Solveig Hellquist (Fp)
Herr talman! Jag lyssnade på statsrådets beskrivning av högeralliansen, den skräckinjagande högeralliansen. Jag som har jobbat inom socialtjänsten och sett de här människorna gå till socialtjänsten och söka bidrag önskar inget hellre än att de fick möjligheter till arbete, att det fanns en annan politik så att de kunde känna egen makt och få en plats i samhället. Det är inte bara socialdemokrater som är solidariska, utan det är något som finns även i den så kallade högeralliansen. När det gäller hyresskulder pratade jag med en chef för individ- och familjeomsorgen som just har ett ansvar för ekonomiskt bistånd till barnfamiljer. Följande berättelse fick jag. I den aktuella medelstora kommunen finns ungefär 400 barnfamiljer som uppbär ekonomiskt försörjningsstöd. Av dem betalar de flesta sin hyra med hjälp av detta bistånd, som naturligtvis ger en skälig levnadsnivå, men man blir inte rik på det. Människor är olika, och bland annat därför har vi en socialtjänst och en individ- och familjeomsorg. Då finns det ett antal familjer som har bristande förmåga, föräldrar som de facto prioriterar andra utgifter än hyran fastän socialsekreterarna repeterar att den viktigaste utgiften de har är den för hyran. Det finns föräldrar, och det vet också statsrådet, som inte tar sitt föräldraansvar. Men när det gäller vräkningar av barnfamiljer är det inte just den grupp som går på försörjningsstöd som är den svåraste. Går någon på löpande försörjningsstöd kan man kolla upp och fråga den enskilde: Har du betalat hyran den här månaden? Den kollen kan man göra. Problemet är snarare de människor som inte betalar hyran fastän de har inkomster, de är inte rika, men de har inkomster över normen. Där har inte socialtjänsten samma kännedom. Det är det som kan vara det svåra. I den här utredningen finns en diskussion om kostnader för socialtjänsten. En genomsnittlig hyresskuld är på 20 000-25 000. Det finns ett resonemang om att det är billigare att betala hyresskulden än vad kostnaderna för hanteringen är. Då är min fråga till statsrådet: Tycker statsrådet att man i de fall som jag har beskrivit, människor som har inkomster men inte betalar hyran, ändå ska gå in och betala hyresskulderna? Vad har det för effekt för dem som verkligen lever på marginalerna? Vad skulle de tycka om det, de som faktiskt går på försörjningsstöd och betalar sin hyra? Det finns andra som har inkomster över försörjningsstödet men som inte betalar hyran. Så finns det skrivningar i utredningen om att det vore billigare att betala hyresskulden. Det står så på s. 131 i utredningen.

Anf. 19 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det är dessutom sant. Att gå till vräkning kostar ofta betydligt mer än vad hyresskulden är. Det är bara ett sant konstaterande som utredningen gör. Jag tycker inte heller att socialtjänsten i alla lägen ska gå in och betala hyran för dem som inte själva har gjort det. Däremot bör socialtjänsten ha en organisation för att kunna ta hand om den situationen efteråt, så att barnfamiljer inte åker ut på gatan, vilket ibland händer i en del kommuner som gjort sig av med alla sina kommunala, bostadspolitiska och sociala instrument. Det finns fall där man efter en vräkning får en lista på telefonnummer till vandrarhem: Var så god och ring här. Det är den hjälpen man får. I en del lägen - man behöver kanske inte låta det gå hela vägen till en vräkning - måste man se till att minska kostnaderna, minska hyrorna genom att flytta till ett mindre boende för att klara det på lite längre sikt. Då måste kommunen ha en grundstruktur för det. Då är vi inne i nästa skede där jag ser hur Folkpartiet agerar i en lång rad kommuner när det gäller bostadspolitiken. Ta kommuner som Salem, Danderyd, Lidingö, Nacka. De har sålt ut alla sina bostäder i kommunala bostadsföretag, ivrigt påhejade av Folkpartiet, för de har något slags ideologi att kommuner inte ska äga bostäder. Då gör man sig ju också av med ett viktigt bostadspolitiskt och socialpolitiskt instrument så att man inte längre kan hjälpa familjer som befinner sig i sådana situationer. På de här kommunernas hemsidor finns det gott om anvisningar om hur man ska ställa sig i tomtkö, men det finns inga anvisningar alls om hur man ska kunna ställa sig i kö för att få en hyresrätt. Det är en medveten politik, herr talman, från de här kommunernas sida. För det första tar man knappt emot några flyktingar. För det andra, när det gäller bostadspolitiken, bygger man knappt några hyresrätter alls. Man vill inte ha in fattigt folk i kommunen. Man vill försöka undvika alla sociala problem och försöka se till att andra kommuner tar det ansvaret. Därför klingar det så falskt när Solveig Hellquist här står och säger att hon vill ta bostadspolitiskt och socialpolitiskt ansvar, att hon vill försöka se till att det inte leder fram till att barnfamiljer blir vräkta, när man samtidigt agerar på det sättet ute i kommuner. Jag tror att det bästa som Solveig Hellquist kan göra, om hon nu menar allvar med sina socialpolitiska ambitioner på det här området, är först och främst att se till att Folkpartiet får tillbaka en politik där man försöker hålla samman landet, som inte försöker märka ut dem som har det allra svårast och sänka deras inkomster. Annars kommer du att få se många vräkningar kan jag tala om. För det andra handlar det om att försöka se till att de kommuner där Folkpartiet har något ansvar och driver politik och styr har till exempel bostadsföretag som kan finnas med i en grundstruktur för att hjälpa människor som kanske annars skulle bli av med sina lägenheter helt och hållet. Jag tror att det skulle innebära ganska mycket för Folkpartiets anseende när det gäller socialpolitiken om hon kunde få en rättning i de två frågorna.

Anf. 20 Solveig Hellquist (Fp)
Herr talman! Det här med hemlösheten är en hjärtefråga för mig. Jag har själv studerat den i mitt eget hemlän, Västernorrland, där alla kommuner leds av socialdemokrater. Där uppmärksammade jag som socialkonsulent att alltfler ringde till mig - handläggare och anhöriga - angående enskilda missbrukare och psykiskt sjuka som inte hade tak över huvudet, trots att flera av de socialdemokratiska kommunerna till och med rev fastigheter. Det var alltså ingen brist på bostäder. Det som jag också uppmärksammade var att allmännyttan blev alltmer restriktiv. Det var genomgående i kommun efter kommun, och jag vågar säga att det är ett mönster i landet. Den så kallade allmännyttan är oerhört restriktiv. Vi skulle kunna göra debatten mycket längre om vi tittade på vilka svårigheter människor, utöver barnfamiljer, faktiskt har att få bostad. Det kan bero på en betalningsanmärkning, och det är 550 000 människor i Sverige som har betalningsanmärkningar. Här slår statsrådet mot Folkpartiet och kommunerna i Stockholmsområdet. Men då tycker jag att statsrådet bör ta kommunpolitikerna i kommunerna i Västernorrland i örat för att de ska se till att människor ska ha någonstans att bo. För att återgå till barnfamiljerna är det i alla fall min förhoppning att vi ska ha ett barnperspektiv och att det finns möjligheter att skona barnen från vräkningar om barnrätt får gå före föräldrarätt.

Anf. 21 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Så kan man naturligtvis ställa barn mot föräldrar, om man vill göra det. Vad jag pekar på är att den här frågan är mycket bredare. Man kan inte bara tala om vad socialtjänsten kan göra i olika situationer, vilka lagstiftningsmöjligheter och rättigheter man har. Jag tror att det är många socialsekreterare som väldigt gärna vill göra mycket mer i de här situationerna. Vad jag pekar på är att man som enskild socialsekreterare ofta hamnar i en väldigt svår situation om man inte har instrument för det, till exempel ett allmännyttigt bostadsföretag som kan anvisa bostäder, som det oftast rör sig om eftersom det ofta är väldigt svårt att få privata hyresvärdar att ta ett socialt ansvar, och om man har en kommunledning som över huvud taget är snål mot familjer som har det dåligt ställt. Så vad jag pekar på är att den här frågan är mycket bredare. Här handlar det inte bara om att gå in och ändra i någon socialförtjänstförordning eller att se över hyreslagen. Det är åtgärder som utredningen föreslår och som vi också ska överväga. Men frågan är mycket bredare. Den handlar om hur familjers ekonomi ser ut i grund och botten. Vad jag har pekat på är att jag bävar för en situation där trygghetssystemet försämras så mycket att man kommer att köra ut fler och fler i kylan, att fler och fler kommer att hamna på gatan, samtidigt som kommuner, inte minst ivrigt påhejade av Folkpartiet, har avrustat sina bostadspolitiska instrument. Om Solveig Hellquist menar allvar med sin socialpolitiska ambition, och det har jag ingen anledning att betvivla, har hon en hel del arbete att göra i Folkpartiet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.