Vattenfalls inköp av kol

Anf. 98 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig hur jag avser att vidta åtgärder för att hindra fortsatt köp av kol från Colombia innan en eventuell försäljning sker.

Först vill jag förtydliga att Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten inte är relaterad till Vattenfalls inköp av stenkol. Stenkolet används i anläggningar som inte står till försäljning.

Rapporteringen om övergrepp vid stenkolsgruvorna i provinsen Cesar i Colombia mellan 1996 och 2006 är allvarlig. Regeringen ställer krav på de statligt ägda företagen att de ska agera föredömligt, vara transparenta, samarbeta, ha ett strategiskt arbete på plats och utgå från internationella riktlinjer i sitt arbete.

Ett viktigt redskap i detta arbete är FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Sverige har som sjätte land i världen nyligen tagit fram en handlingsplan för detta. Principerna är utgångspunkten när vi följer upp frågor om mänskliga rättigheter med de statliga bolagen.

Vi är informerade om de utmaningar som finns kring stenkolsbrytning och har en pågående dialog med bolaget om leverantörshantering, där inköp av kol från Colombia särskilt diskuterats. Bolaget har gjort bedömningen att de bäst påverkar genom en aktiv dialog och genom initiativet Bettercoal. Det är ett samarbete som syftar till att gemensamt med andra energibolag hantera utmaningar i leverantörskedjan.

Leverantörshantering är ett ansvar för bolagets styrelse och ledning, där vi som ägare under de senaste åren följt utvecklingen i bolagets arbete för att förbättra leverantörshanteringen.

Regeringen har en tydlig förväntan på att företaget ska respektera de mänskliga rättigheterna i all sin verksamhet. Därför kommer vi att fortsätta att följa denna fråga nära.

Anf. 99 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Frågetecknen hopar sig både kring den regering som Mikael Damberg företräder och tidigare socialdemokratiska regeringar.

Det är ju känt att Vattenfall köpte mycket tysk kärnkraft under tidigare socialdemokratiska regeringar. Det är kärnkraft som nu står still och är ytterst förlustbringande. Det köptes in brunkol och gjordes stora affärer i Tyskland och Polen med energitillgångar och energislag som är ytterst miljöpåverkande.

Nu försöker regeringen sälja dessa med förlust och med potentiellt mycket stora koldioxidutsläpp som följd. Exakt hur det går är ännu inte känt. Här ska regeringen återkomma, enligt näringsministern.

Frågetecknen hopar sig som sagt, och behovet av svar blir påtagligt när det också avslöjas att Mikael Dambergs Vattenfall har gjort affärer i Colombia och, sägs det, i samröre med paramilitära grupper. Det är givetvis ytterligt oroväckande uppgifter.

Ministern hänvisar i sitt svar till en pågående dialog och menar också att man bäst påverkar genom en aktiv dialog - oklart på vilket sätt det sker och med vem det sker - och genom initiativet Bettercoal, alltså bättre kol.

Med vem ska denna dialog ske? Vad ska denna dialog syfta till? Vilka nuvarande problem är det denna dialog ska lösa?

Det är inte en normal svensk ståndpunkt om det finns stora brister - det kan röra allt från barnarbete till usla arbetsvillkor generellt - att det bäst löses med dialog. Ministern skjuter här över hela ansvaret på bolaget och hänvisar till att de problem som finns bäst ska hanteras genom en aktiv dialog. Med vem? Om vad? Vad är i sådana fall syftet med denna dialog, Mikael Damberg?

Normalt sett brukar Sverige som nation inte sopa så allvarliga internationella problem under mattan, särskilt inte när det gäller privata bolag. Än mindre borde vi göra det när det gäller ett statligt bolag och vad som här skedde 1996-2006 under den inköpshysteri som då rådde i Vattenfall.

Herr talman! Ministern säger i sitt svar: "Leverantörshantering är ett ansvar för bolagets styrelse och ledning, där vi som ägare under de senaste åren följt utvecklingen." Ministern menar att ansvaret vilar på bolaget, och regeringen följer det.

Men ministern har tidigare skrivit att granskningen försvåras av oklara besked i ansvarsfrågan. Menar Mikael Damberg att granskningen av detta blir enklare när man får oklara besked i ansvarsfrågan?

Ministern har tidigare också skrivit att regeringen har ägaransvar för Vattenfall och statens övriga bolag.

Mikael Damberg har alltså gång på gång inskärpt ansvaret för regeringen, för staten, för Vattenfall. Men när det avslöjas mycket allvarliga saker skjuts det över på bolaget fullt ut. Dessutom hänvisas till dialog som form. Behöver det inte här bringas större klarhet?

Ministern är upptagen med sin mobiltelefon, men jag är övertygad om att dessa frågor har ställts på ett så tydligt sätt att ministern har chans att svara på dem. Är det förenligt med vanlig svensk praxis att detta ska hanteras i dialog? Behöver man inte bringa klarhet i frågorna om den stillastående tyska kärnkraften, om brunkolen, om de stora innehaven i Tyskland och Polen och om de påstådda kopplingarna till paramilitära grupper i Colombia?

Anf. 100 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag börjar med att tacka Niklas Wykman för den angelägna interpellationen.

För några veckor sedan talade Maira Méndez från Cesarregionen i Colombia i riksdagen för oss riksdagsledamöter. När hon var 15 år kom det en grupp med tungt beväpnade människor från en av de paramilitära grupperna som hemsöker detta område till hennes hem. Det var mitt i natten den 19 februari 2001. De frågade efter hennes pappa, som då var en av fackföreningsledarna från kolarbetarfacket. I hemmet fanns även Mairas syskon och mamma. De tog ut hennes pappa och mördade honom mitt framför ögonen på Maira.

Sedan den dagen har Maira Méndez kämpat för arbetarnas rättigheter på kolfälten i Cesarregionen i Colombia. Sedan början av 1990-talet har fler än 3 000 människor i denna region mördats kallblodigt av paramilitära grupper.

Maira Méndez var med mig på Vattenfalls stämma. Där tog jag upp frågan om Vattenfalls köp av stenkol från bolagen Prodeco och Drummond. Det är de två stora bolagen som förser Vattenfall med stenkol. Det är inte obetydliga mängder stenkol; det är mycket som Vattenfall köper från Colombia. Mycket pekar på att dessa två gruvbolag har finansierat paramilitära grupper just för att de ska rensa ut fackligt aktiva och andra aktiva människor i kolregionen.

Näringsministern säger mycket bra saker i sitt svar. Han säger ungefär detsamma som Vattenfall sa till mig och Maira på sin stämma. Men låt mig upplysa näringsministern om att den dialog som förs inte alls förs med gruvarbetarfacket i Colombia utan via mellanhänder, till exempel den colombianska regeringen. Det kan tilläggas att den colombianska regeringen tidigare har anklagats för att vara med och finansiera just paramilitära grupper.

Så sent som i fjol sparkades hela fackföreningsledningen på en av Prodecos eller Drummonds gruvor. Dessa förföljelser pågår alltså än i dag.

Ett företag som påminner mycket om Vattenfall är danska Dong Energy. Fram till för ett par år sedan var det helstatligt, och den danska staten äger fortfarande betydande andelar. Dong Energy har i två omgångar beslutat att sluta att köpa kol från bolagen Prodeco och Drummond. Dessa beslut grundar sig helt och hållet på mänskliga rättigheter och arbetarnas rättigheter.

Denna debatt är viktig. Vattenfall är ett bolag som i stort bestämmer över sig självt. Men ytterst är det vi som äger Vattenfall gemensamt. Regeringen har en ständig representant i styrelsen för Vattenfall.

Efter att ha hört Niklas Wykmans och mitt inlägg, anser näringsministern att Vattenfall gör tillräckligt? Är näringsministern beredd att ta upp frågan med Vattenfall om man ska upphöra med att köpa kol från dessa två bolag i Colombia?

Anf. 101 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Det är en viktig fråga, även om jag inte är säker på att interpellanten visste vad han frågade om eftersom han blandar ihop brunkol och stenkol i sin interpellation.

Dessutom försöker han i denna debatt undkomma ansvar eftersom stenkolsinköpen inleddes 2007. Vilken information den borgerliga regeringen hade om förhållandena då och hur man tog beslutet att börja anlita leverantörer därifrån får nog Niklas Wykman ställa till den regering han jobbade för under denna tid.

Vi kan föra en seriös diskussion om detta, för jag tycker att det är en seriös fråga i grunden. Detta är allvarliga frågor - det är kränkningar av mänskliga rättigheter.

En rapport publicerades 2014, som ni vet, om kolets mörka sida och paramilitärt våld i gruvprovinsen Cesar i Colombia. Rapporten visar på ganska grova kränkningar av mänskliga rättigheter och att gruvdriften har varit en ekonomisk faktor bakom de händelser som inträffade i Colombia.

Jag tar absolut inte lätt på denna fråga. Jag har fört flera dialoger med bolaget och kommer att fortsätta att göra det. Jag har också begärt att bolaget ska återrapportera om hur de egentligen ser på den här frågan och hur de avser att gå vidare. Vi har absolut inte avfärdat frågan. Vi kommer att följa den noga, och vi har ställt ett antal frågor till bolaget om hur man ska hantera situationen. Detta vill jag säga inledningsvis.

Detta ligger bakom att den svenska regeringen har valt att lyfta upp frågan om hållbart företagande. Den förra regeringen valde att säga att man inte får blanda ihop statens ansvar och intresse för hållbart företagande med det privata näringslivets beslut om hållbart företagande. Jag tror att det är fel.

Jag tror att vi måste ha en principiell hållning i Sverige om hur svenska företag ska agera i relation till mänskliga rättigheter. Det är därför vi som sjätte land i världen har genomfört en egen handlingsplan där vi ställer krav på bolag att respektera mänskliga rättigheter, både i Sverige och i sin internationella verksamhet.

Jag tycker att det är rätt och bra, och jag vill säga här i denna kammare att jag har mött en väldigt stor förståelse från svenska företag som opererar internationellt. De tycker att det är rimligt att vi ställer den typen av krav men också att vi backar upp svenska företag som agerar på svåra marknader, att vi ger stöd och hjälp för att inte göra fel, hantera risker och se vad de faktiskt ger sig in på och att de, i de fall de hamnar i en problematisk affärssituation, är öppna och transparenta och berättar vad de avser att göra och hur de agerar.

Bolaget har valt att ha en dialog. Denna dialog har, precis som ni var inne på, skett med representanter för flera olika grupperingar där även regimen är en del av parten men också lokalbefolkningen och bolaget. Man har försökt få ihop flera gruvbolag för att diskutera leverantörskedjan, för det är också en fråga om mänskliga rättigheter långsiktigt att gruvorna utvecklar sin relation till dessa rättigheter.

Nu säger jag inte huruvida Vattenfall ska göra affär eller inte, men om alla länder skulle sluta att göra affärer här är det inte säkert att utvecklingen för mänskliga rättigheter enbart skulle ske i positiv riktning. Det handlar också om att man är i en situation där man försöker använda det inflytande man har till att bidra positivt.

Vattenfall är ju engagerade här och försöker jobba inom ramen för dialogen, men sedan är den svenska ambassaden på plats i Colombia. De bedriver också ett aktivt arbete kring mänskliga rättigheter, som jag är säker på att inte minst Holm känner till. Detta har skapat en plattform för att informera och ge utrymme för företag på plats att utbyta erfarenheter i dessa frågor.

Detta är definitivt en viktig fråga, och jag kommer att fortsätta att följa den. Jag viftar inte bort den, och jag förväntar mig att Vattenfall både kan svara på frågor och agera på ett ansvarsfullt sätt. Det förväntar vi oss av statligt ägda bolag.

Anf. 102 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Tack så mycket!

Kvinnor som innehar positioner som bara visar sig fyllda av symbolik, män och kvinnor som felar men män som kommer undan och kvinnor som får ta hela ansvaret, ministrar som anklagar sina motdebattörer för att inte ha någon aning om vad de pratar om och så vidare - jag är väldigt glad att jag inte behöver ägna mig åt att göra en härskartekniksanalys av den sittande regeringen. Den skulle vara väldigt lång och mödosam att skriva.

Mikael Damberg och jag kan säkert mycket länge diskutera skillnaden mellan brunkol och stenkol och deras olika användningsområden inom energiframställningsprocessen, när man använder vad, vad som är tändmedel och drivmedel, vad som ger effekt och watt och så vidare, länge. Vi har nog rimligt god koll på det båda två. Det är inte vad denna frågeställning handlar om, och jag förstår inte varifrån näringsministern fick dessa personangrepp.

Jag tycker att man ska diskutera sakfrågan, och man ska diskutera den på ett seriöst sätt och, precis som Mikael Damberg säger, inte vifta undan den som en del av det politiska spelet. "En sådan hållning menar jag är djupt oansvarig", har Mikael Damberg skrivit, men han kan ändå inte avhålla sig från nedvärderande personangrepp. Det tycker jag är beklagligt.

Men för att gå tillbaka till sakfrågan kan ju näringsministern svara på frågan om man i detta fall anser att Vattenfall tar eller inte tar det ansvar som näringsministern talar om. Det är ändå en binär fråga där näringsministern framhåller regeringens och även den tidigare regeringens arbete med mänskliga rättigheter, corporate responsibility och andra saker.

Någonstans blir frågeställningen till slut binär eller kokar ned till ett svar som är antingen eller. Antingen levde Vattenfall upp till det, eller också levde Vattenfall inte upp till det. Vad är ministerns bedömning? Levde man upp till de riktlinjer och regler som regeringen har ställt upp, eller gjorde man det inte? Gör Vattenfall det, eller gör Vattenfall det inte?

Och vad innehåller den pågående dialog som näringsministern hänvisar till? Vad är det Vattenfall säger i den typen av dialog? Vad är det substantiella innehållet i den dialogen?

Det är två tydliga frågor till näringsministern. Jag tror att vi kan passa på personangreppen och i stället svara på dessa mycket seriösa frågor som är på stort allvar. Vi hörde från Jens Holm tidigare att de till och med kan vara så allvarliga att de är på liv och död. Därför har näringsministern nu ett utmärkt tillfälle att svara på dessa frågor: Lever Vattenfall upp till kraven, eller gör de det inte?

Utifrån svaret är det intressant att diskutera vidare vilka åtgärder som behöver eller inte behöver vidtas, och vad den dialog som näringsministern hänvisar till består av, rent substantiellt.

Anf. 103 Jens Holm (V)

Herr talman! Min fråga är egentligen rätt enkel, även om det är en svår fråga: Kommer näringsministern efter denna debatt att vara beredd att återigen ta upp denna fråga, eftersom näringsministern sa att han har en dialog med bolaget? Kommer han att ta upp frågan om köpet av stenkol från Colombia med Vattenfall för att efterhöra ifall det finns något nytt att berätta?

Näringsministern kan till exempel också ställa frågan om hur dialogen går. Har man inkluderat gruvarbetarfacket i detta? Vad tyckte Vattenfall om dialogen med Maira Méndez och andra representanter, som har skrivit en rapport som näringsministern just refererade till? Vad anser Vattenfall om mötet med dem, och har man lärt sig något nytt?

Jag skulle också vara tacksam ifall näringsministern kunde kommentera hur det kommer sig att Dong Energy i Danmark faktiskt gör en helt annan bedömning och tycker att detta inte är gott nog. Ifall man kan påvisa att de två bolagen har kopplingar till paramilitära grupper och fortsätter att agera på ett väldigt tvivelaktigt sätt, det vill säga har samröre med dessa grupper på det ena eller andra sättet, är kanske det enda raka att avbryta samarbetet med dem. Det är också ett sätt att påverka.

Som jag har förstått Dongs beslut är det konditionerat. Man har sagt att om man ser en förbättring i Colombia kan man komma tillbaka, men så länge det ser ut som det gör nu vill man inte köpa kol därifrån. Det tycker jag låter som en rimlig hållning.

Anf. 104 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag vill börja med att svara rakt och ärligt på frågan: Ja, självklart kommer jag att föra en dialog med Vattenfall. Jag kommer också gärna att ställa exakt de frågor som Holm har lyft upp för mig här i dag - hur de ser på sitt möte men också hur de ser på relationen med fackföreningsrörelsen på plats.

Leverantörsledet är definitivt en sådan sak som vi har diskuterat, och vilket ansvar man har gentemot de leverantörer man har i sin verksamhet. På det senaste mötet med Vattenfall för inte så länge sedan var ett av mina medskick att jag senare i höst vill ha en återrapportering om dessa frågor, så jag kommer definitivt att återkomma till dem.

Det är klart att Vattenfall som bolag säkert också funderar över vilket vägval som är rätt att göra i dessa situationer. I dag vilar det beslutet på styrelse och ledning. Vi kommer att ställa frågor om hur de resonerar och även hur de anser att de uppfyller de riktlinjer som finns för de statliga bolagen.

Detta är en viktig fråga för oss, och för bolaget, vill jag säga. När jag har ställt frågor om detta markerar de att de ser att detta är en svår och viktig fråga. Vi har haft andra statliga bolag som också har befunnit sig på marknader eller varit indragna i situationer som inte har varit helt optimala eller ens lämpliga i alla sammanhang. Då är frågan hur man tar det vidare, vad man har för strategi, vad man gör för analys och hur seriöst man tar det. Det är det absolut viktigaste - att man gör det på ett transparent sätt. Jag återkommer gärna till frågan längre fram när jag vet mer från bolaget.

Jag fick frågan: Vad gör Vattenfall? Sedan 2014 följer vi som ägare Vattenfalls arbete för att hantera just risker och möjligheter i leverantörskedjan och vill ha en högre grad av transparens. Men Vattenfalls strategi i Colombia har varit att arbeta tillsammans med andra energibolag och tillsammans med det holländska utrikesdepartementet i denna fråga. Det har varit strategin som bolaget har velat jobba med för att också påverka och få en bra utveckling framöver i leverantörskedjan.

Det är inte allt stenkol som köps därifrån - det är ungefär 15 procent.

Jag tycker att den här interpellationen är viktig. Frågan om hur Vattenfall hanterar denna situation är viktig också för oss som ägare, eftersom vi måste känna trygghet. Jag är nu inte beredd att säga att jag inte har förtroende för Vattenfall. De säger att de för en dialog, och de har en strategi för att arbeta. De har också lovat mig att återrapportera hur arbetet går vidare. Då finns det ingen anledning för mig att i detta läge säga att jag inte har förtroende för Vattenfall. Men jag har också höga förväntningar på alla statligt ägda bolag, inklusive Vattenfall, att hantera denna viktiga fråga på ett seriöst sätt.

Anf. 105 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Näringsministern ger ett tydligt svar om att han inte tänker svara på min fråga. Det kan jag ha stor respekt för, därför att alla frågor har inte ett svar här och nu. Man kan behöva återkomma till dem, skaffa sig mer information om dem och följa utvecklingen kring dem. Jag tänker därför inte återupprepa frågeställningen huruvida näringsministern anser att Vattenfall lever upp till de krav som regeringen ställer eller inte, utan jag hör att näringsministern säger att han ska följa och återkomma till detta och att vi får anledning att diskutera det vidare.

Min andra frågeställning däremot tycker jag förtjänar ett svar. När vi nu är bekanta med de förhållanden som råder är jag mycket intresserad av vad den dialog som Vattenfall för substantiellt består av. Innehåller den krav på leverantörsaktörerna? Innehåller den krav på rätten att organisera sig? Innehåller den krav på arbetsmiljö? Innehåller den krav på rättsskydd och jämlikhet? Vad består denna dialog substantiellt av, eftersom det ändå är kärnan i näringsministerns svar på frågan att det förs en dialog? Då hoppas jag att näringsministern kortfattat kan redogöra för riksdagen för detta.

Jag vill generellt tacka näringsministern för debatten om detta bolag. Det finns ett stort gemensamt ägande. Man kan givetvis alltid diskutera hur stort det offentliga ägandet ska vara och vad som ska vara statligt ägande och vad som inte ska vara det. När det gäller ett sådant stort statligt ägande är det, precis som näringsministern konstaterar, viktigt att detta diskuteras. Mikael Damberg säger att politiskt ansvar måste kunna utkrävas i en demokrati. Det är precis vad som nu sker. Det måste givetvis ske i debattformat. Jag är övertygad om att vi alla har en vilja att detta bolag ska gå så bra som möjligt. Men precis som Mikael Damberg säger är det riksdagens plikt att granska regeringen och kräva att den kan stå till svars för sina beslut.

Anf. 106 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag tackar för en viktig interpellationsdebatt. När det gäller att utkräva ansvar kan man reflektera lite grann över tonläget eftersom inköpen började 2007. Jag antar att den tidigare regeringen gjorde en noggrann avvägning i fråga om lämpligheten och det goda i att börja köpa stenkol därifrån. Jag antar att det fanns en mycket rationell analys bakom det.

Sedan denna rapport presenterades har regeringen haft en aktiv dialog med bolaget och ställt krav på att få redovisat hur bolaget ser på situationen och vad man gör. Det som man har gjort från bolaget är att ha en dialog med gruvbolag, befolkning och den colombianska regeringen. Vattenfalls bedömning och förhoppning är att detta ska leda till framsteg. Man gör detta tillsammans med det holländska utrikesdepartementet. Syftet man har med dessa dialoger är att förbättra både de sociala ramverken och miljöförhållandena i leverantörskedjorna i Colombia. Det är exakt det som denna dialog handlar om.

Sedan finns det en större fråga som handlar om Sveriges förhållande till Colombia och som egentligen handlar om fredsprocessen och fredsförhandlingarna, där inte minst dessa frågor också finns med som viktiga. Det finns nämligen stora underliggande konflikter i det colombianska samhället som måste hanteras för att fred, försoning och utveckling ska nås i Colombia. Men det är kanske en annan interpellationsdebatt.

Överläggningen var härmed avslutad.