Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vattenfalls betydelse för svensk basindustri

Interpellation 2007/08:575 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-09
Anmäld
2008-04-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-04-22
Sista svarsdatum
2008-04-23
Besvarad
2008-05-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 april

Interpellation

2007/08:575 Vattenfalls betydelse för svensk basindustri

av Peter Hultqvist (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Vattenfall är Europas fjärde största elproducent. Företaget har 32 000 anställda och bedriver verksamhet i Danmark, Polen och Tyskland. El distribueras till sammanlagt 5 miljoner elkunder. Under 2007 noterades en omsättning på 143 639 miljoner kronor. Årsresultatet uppgick till 20 686 miljoner kronor och avkastningen på eget kapital var 17,6 procent.

Vattenfall är ett välskött statligt företag med avgörande betydelse för bland annat svensk basindustri. Av bland annat den orsaken är det viktigt att Vattenfall arbetar med långsiktiga och förmånliga avtal som bidrar till goda produktionsvillkor för basindustrin. Som yttersta ägarrepresentant är det rimligt att regeringen ger sådana direktiv till Vattenfalls ledning.

Inte minst mot bakgrund av besked om nedskärningar och personalreduceringar inom basindustrin är detta viktigt. Nu senast har Stora Ensos ledning aviserat att 120 arbetstillfällen ska bort vid fabriken i Kvarnsveden, Borlänge. Det avtal som nyligen slutits om elleveranser (Vattenfall–Stora Enso) omfattande totalt 13 terawattimmar fram till 2019 kan inte tas som intäkt för att elpriserna på kort och medellång sikt inte behöver bearbetas av Vattenfall som statligt företag.

Min fråga till näringsministern är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att använda det statliga ägandet i Vattenfall för att ge företagsledningen direktiv om att i förhållande till svensk basindustri arbeta med långsiktiga och förmånliga avtal som stöder dess konkurrenskraft?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:575, Vattenfalls betydelse för svensk basindustri

Interpellationsdebatt 2007/08:575

Webb-tv: Vattenfalls betydelse för svensk basindustri

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maud Olofsson (C)
Anf. 21 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka direktiv jag avser att ge företagsledningen i Vattenfall för att genom långsiktiga och förmånliga avtal stödja svensk basindustris konkurrenskraft. Frågan är ställd mot bakgrund av besked om nedskärningar och personalreduceringar inom basindustrin - nu senast har Stora Enso aviserat att 120 arbetstillfällen ska bort vid fabriken i Kvarnsveden i Borlänge. Låt mig först säga att basindustrin är av stor betydelse för svensk sysselsättning och tillväxt. Vattenfall är som en stor aktör naturligtvis också viktig för basindustrin, men förhållandet är ömsesidigt. Vattenfall behöver en stor och konkurrenskraftig basindustri att sälja stora volymer el till. En diskussion kring Vattenfalls roll på en avreglerad marknad och statens möjligheter att ingripa måste utgå från det ramverk som omger bolaget och regeringen. Riksdagen har beslutat att Vattenfall ska bedriva sin verksamhet så att det genereras marknadsmässig avkastning i hela företaget. Vidare stipulerar statsstödsregler och konkurrenslagstiftning att ett statligt företag måste konkurrera på samma villkor och med samma krav som privata aktörer. Det pågår en diskussion i hela Europa om hur europeisk basindustri ska möta de ökade kostnader som de allt tuffare klimatmålen medför. Lösningen på basindustrins konkurrenskraft ligger inte i statliga direktiv eller statlig prispolitik på energi. En gemensam marknad i EU och fria rörligheter kan inte börja begränsas. Det är i stället viktigt att vi verkar för att skapa gemensamma lösningar med vår omvärld. Handeln med utsläppsrätter är ett bra exempel i Europa, men för att vår basindustri inte ska missgynnas behöver priset på koldioxid bli globalt. Detta skulle vara positivt ur både konkurrens- och klimatperspektiv. Vattenfall kan tack vare storlek, riskspridning och finansiella muskler erbjuda basindustrin långa avtal på konkurrenskraftiga villkor och gör det också utan att staten behöver ingripa med olika direktiv. Vattenfall har ur ett strikt affärsmässigt perspektiv de senaste åren tecknat långa avtal, i vissa fall upp till tio år, med basindustrin på en volym över 100 terawattimmar el. Vattenfall investerar också stort i anläggningar för produktion av ny förnybar energi och planerar investeringar i befintlig produktion. Totalt finns ambitioner som skulle ge ett tillskott på ca 18 terawattimmar el mellan 2002 och 2016. Om allt realiseras innebär det investeringar i Sverige på över 80 miljarder kronor, varav mer än hälften i förnybar elproduktion. Vattenfall är också en partner för industrin när det gäller råd för energieffektivisering. Jag och Vattenfall delar synen att det är en framgångsrik strategi att arbeta tillsammans med basindustrin för att teckna långa avtal på konkurrenskraftiga villkor.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 22 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Vattenfall, Eon och Fortum står i dag för 77 procent av den totala elproduktionskapaciteten i Sverige. Vattenfall står ensamt för 39 procent. Samstämmiga bedömningar säger också att det saknas förutsättningar för att ytterligare en ny stor elproducent ska kunna etablera sig. Någon förändring av denna marknadskoncentration är inte att förvänta sig. Nya aktörer är i stort sett hänvisade till investeringar i vindkraft. Men att det inom den kommande 10-15-årsperioden mot bakgrund av investeringar i vindkraft skulle kunna etableras en värdig konkurrent till de tre stora är inte realistiskt. Nya investerare uteblir genom att det i praktiken endast är befintliga aktörer som kan investera i de kraftslag där lönsamheten är som högst. Det är alltså Vattenfall, Eon och Fortum det handlar om. Sedan elmarknaden i Sverige avreglerades 1996 har elpriserna ökat med ca 80 procent. Dominansen av tre stora aktörer kan liknas vid ett så kallat oligopol. Sedan 1994 har över 50 så kallade strukturaffärer genomförts på elmarknaden. Systematiskt har företag köpts upp. De tre stora dominanterna noterar i dag mycket stora vinster, samtidigt som elpriserna har ökat påtagligt. Samma utveckling sker runt om i Europa, där stora kraftföretag genomför och planerar uppköp. Det är från det här perspektivet som Vattenfall som företag och aktör på marknaden ska betraktas. Företaget ska fungera som den stabiliserande faktorn på den svenska och nordiska elmarknaden. Vattenfall får inte uppfattas vara en aktör i en oligopolliknande situation, där man inte har andra intressen än vilken privat aktör som helst. I dag är det så att marknaden inte fungerar på det här området. Under den socialdemokratiska regeringstiden tog man initiativ till att analysera hur Vattenfall skulle kunna erbjuda industrikunder långa avtal i perspektivet fem-tio år. Arbetet har nu resulterat i ett antal avtal av det slaget. Det handlar bland annat om att koppla planerad förbrukning till det reella utfallet och samtidigt arbeta med energieffektivisering. Men det räcker inte. Vattenfall måste arbeta sig ur intrycket av att vara ett företag som arbetar i en oligopolsituation. En del av de avtal som slutits är ett steg i rätt riktning, men det är också så att en regering aktivt kan påskynda och driva en sådan process. Det kan ske utan att hamna i konflikt med EU:s olika typer av konkurrensregler. I Vattenfalls verksamhetsberättelse skriver förre styrelseordföranden Dag Klackenberg följande: "Dessutom har regeringen identifierat vissa särskilda policyfrågor av stor vikt där företag med statligt ägande ska agera föredömligt." I denna lista hittar jag sådant som jämställdhet, miljö, mångfald och arbetsmiljö. Klackenberg skriver också om företagets roll i samhället. Han utvecklar inte resonemanget, men jag hittar ingenting där som har bäring på basindustrins elförsörjning. Min uppfattning är att regeringen kan ge Vattenfalls ledning tydliga direktiv om att arbeta med långsiktiga, förmånliga och konkurrenskraftiga avtal med svensk basindustri i syfte att trygga arbete och investeringar. Det här kan ske inom ramen för ett marknadsmässigt beteende, även om jag har beskrivit oligopolsituationen. Men det får inte bli så menlöst att staten som ägare inte uppfattas kunna ha en klar och tydlig uppfattning om elförsörjningen. Maud Olofsson säger att hon delar uppfattningen att man ska värna basindustrin. Men jag tycker inte att det räcker. Man måste ta ett steg till. Hur tänker näringsministern agera mer konkret på den punkten?
Maud Olofsson (C)
Anf. 23 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Låt mig först kommentera det Peter Hultqvist klagade över, nämligen avregleringen av elmarknaden. Den skedde 1996. Vilka var det som styrde i Sverige då? Jo, det var ditt eget parti som lade fram detta förslag. Och ni har hela tiden försvarat denna avreglering, vilket har hedrat er. Ni har försvarat avregleringen av elmarknaden. Ni har försvarat europeiseringen av elmarknaden, för ni har tyckt att det har varit bra. Men när ni nu hamnar i ett läge där ni är i opposition vet jag inte vad som händer med ert ansvar. Det är precis som att ni tänker sitta i opposition livet ut, och det gläder mig. Men det är en otroligt underlig inställning. Det som är viktigt för marknaden är att det sker mer investeringar, och det ser vi att det gör nu. Även om det är de tre stora som dominerar kommer det investeringar också inom basindustrin som gör att tillförseln av ny el och ny energi verkligen kommer. Vi ser väldigt goda prognoser framöver som visar att vi kommer att få ett överskott. Låt mig också säga att de som har den största möjligheten att teckna långsiktiga avtal är de stora bolagen. Det är Eon, Fortum och Vattenfall. Jag har haft sammanträden och möten med dem, där vi har diskuterat deras roll när det gäller att säkra deras kunder, framför allt vad gäller basindustrin. Jag kan konstatera att alla tre bolagen nu har tagit ett större ansvar för att teckna långsiktiga avtal, och Vattenfall är ett av dem. Men de gör det på marknadsmässiga villkor. Det är det som är det viktiga. Under ytan i frågan ligger någonting helt annat. Den här frågan har jag fått många gånger förut. Ni är inne på samma linje hela tiden. Ni vill ha statlig prispolitik. Frågan är om det är en partiuppfattning att staten ska sätta pris på el, att vi ska gå in och styra Vattenfall och vad de ska ha för avtal och priser till bolagen. Det har aldrig varit er inställning tidigare, när ni ledde regeringen. Men nu har ni tydligen hamnat i helt fel hållning. Det som är viktigt att säga när det gäller Vattenfalls roll och det som Dag Klackenberg har skrivit är att han följer upp det som jag nu har gett i uppdrag åt våra statliga bolag, nämligen att de ska göra hållbarhetsredovisningar. I hållbarhetsredovisningar ingår att redovisa vilken samhällsnytta man gör, vilken nytta man gör för jämställdheten, miljön och företagen. Det kommer att vara en redovisning som ni som riksdagsledamöter kommer att kunna följa och diskutera. Det kommer att bli en öppen redovisning. Vi är först i världen med att införa hållbarhetsredovisningar. Jag tror att det kommer att bli ett bra och strukturerat arbetssätt för de här bolagen framöver. Man ska kunna följa vad man gör. Peter Hultqvist tar upp frågan och klagar över de höga elpriserna och basindustrins möjligheter. Jag har förståelse för att basindustrin är orolig. Min roll i detta är att driva på för så globala avtal som möjligt så att de företag som basindustrin konkurrerar med har likvärdiga villkor. Det är därför som överenskommelsen om klimatet nästa höst i Köpenhamn är jätteviktig. Då kanske vi kan få en global klimatöverenskommelse. Jag kan också notera att det Socialdemokraterna säger här i riksdagens kammare om basindustrin är en sak. Vi behöver bara gå till Klimatberedningen och titta vad man säger där. Man säger att vi ska göra ännu mer själva i Sverige. Vi ska ha ännu högre ambitioner än vad våra konkurrentländer har. Vi ska ha ännu högre skatter och lägga på ännu mer kostnader. Det hänger inte ihop, Peter Hultqvist. Ni kan inte ha olika budskap i olika rum som ni befinner er i. Ena gången säger ni att det ska vara sänkta kostnader för svensk basindustri. Ni vill ha statlig prispolitik och minska kostnaderna för att producera el. Det ska inte vara så mycket vindkraft och så vidare. Sedan sitter ni i Klimatberedningen och säger raka motsatsen. Om ni ska bli trovärdiga måste ni ha en enda åsikt. Ni kan inte byta åsikt från olika rum som ni befinner er i.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 24 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det jag försöker utgå från är rena fakta som jag redovisat. Jag har egentligen inte värderat avregleringen av elmarknaden, som Maud Olofsson vet om hon lyssnar på mig. Jag har bara konstaterat att det är en prishöjning med 80 procent. Jag har konstaterat att det existerar ett oligopol med tre stora företag som dominerar. Det är en verklighet som existerar. Du kan försöka att göra partipolitik av det om du vill, men så är det. Jag försöker ge en bild av att statliga Vattenfall genom ägardirektiv skulle kunna spetsa sina ambitioner i långsiktiga avtal som gäller bland annat energieffektivisering. Det handlar om att utjämna priser mellan lågförbrukning och högförbrukning i olika skeden. Det går att göra sådant på marknadsmässiga villkor. Det är inte detsamma som statlig prispolitik i ett ägardirektiv från regeringen som är tydligt. Det handlar om att man från regeringens sida ska säga: Vi vill att Vattenfall som företag verkar för långsiktiga, förmånliga och konkurrenskraftiga avtal med svensk basindustri. I ett sådant direktiv specificerar man inga prisuppgifter om exakt vad det ena och det andra ska kosta i olika skeden. Det är fullt möjligt att göra. Dessutom finns det med i det jobbrådslag som vi har genomfört i vårt parti, och det finns med i det förslag till partikongressen som föreligger. Hur man formulerar ett sådant direktiv är egentligen inte ett stort problem. Du slingrar dig runt detta och vill inte komma fram till något och spetsa det. Du nöjer dig med att föra samtal med industrin. Det kan naturligtvis också vara bra. Det har hela tiden pågått en debatt och funnits en kritik att det görs för lite på den här punkten. Du följer i någon mening upp det som Thomas Östros startade med under sin tid som näringsminister. Men det är enligt vår mening dags att ta ett steg till och också göra ett ägardirektiv på den här punkten. Jag kan bara konstatera att exportindustrin har en mycket stor betydelse. I min hembygd finns Kvarnsvedens pappersbruk, Fors pappersbruk, Grycksbo, Avesta järnverk, SSAB i Borlänge och ABB. Det är industrier som är stora och energikrävande. Vad det nu handlar om, Maud Olofsson, är att klara balansen att utveckla svensk industri och klara miljö- och klimatmål och samtidigt bibehålla konkurrenskraften på världsmarknaderna. Det är fullt möjligt. Om man tittar på åren 1999-2006 ser man att utsläppen i genomsnitt har legat 4,5 procent lägre än 1990 års nivå. Samtidigt har vi haft en bnp-tillväxt som varit 3 procent per år. Det går att hitta balanspunkter och avvägningar där man förenar klimatstrategi med industriell utveckling. För min del är jag inte ett dugg intresserad av någon pajkastning om vem som har gjort det ena eller det andra i det här fallet. Jag utgår från den verklighet som vi nu lever och står i och ser vilka vägar vi kan hitta. Det statliga Vattenfall är en resurs. Det är ett välskött stort företag som kan göra mer än vad det gör i dag. De har också själva en insikt om att de kan göra mer än vad de gör i dag. Vi har inte nått maximum än på den punkten. Jag är fullt övertygad om att man på Näringsdepartementet med alla de tjänstemän man förfogar över är kapabel att formulera ett begåvat ägardirektiv på ett sådant sätt att det varken strider mot konkurrensregler eller något annat. Då skulle man spetsa det ytterligare. Det klarar ni av att göra utan att ni bryter mot en enda regel. Här är det fråga om man vill göra det eller inte. Det är egentligen där vi står.
Maud Olofsson (C)
Anf. 25 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Peter Hultqvist tog upp avregleringen med syfte att visa på att det var efter det som prisökningarna kom och att det var vad som var felet. Så tolkar i varje fall jag det som Peter Hultqvist säger. Vi ska ändra ägardirektivet, säger Peter Hultqvist, men det ska inte rubba konkurrensen. Låt mig läsa innantill: Vattenfall ska arbeta med långsiktiga och förmånliga avtal. Men om vi ska skriva till Vattenfall att det ska vara förmånliga avtal, innebär inte det att de är förmånligare än de andra? Det måste vara uppgiften, och då är det statlig prispolitik. Det som jag vill göra har jag kommunicerat med Vattenfall, Eon och Fortum, som är de stora bolagen som har kapacitet att teckna långsiktiga avtal. Det är att säga åt dem: Om inte ni tecknar långsiktiga avtal kommer ni att tappa kunder. Vi har svensk basindustri som är viktiga kunder för er. Jag kan också konstatera utifrån ett rent marknadsperspektiv både för statligt ägda Vattenfall och för Eon och Fortum att de också har gjort det. Det finns säkert mer att göra. Men det ska ske på marknadsmässiga villkor. Peter Hultqvist säger utifrån Socialdemokraternas rådslag att industrin säger att de vill ha lägre elpriser och bättre villkor. Det är väl självklart. Men de vill också ha globala överenskommelser när det gäller deras konkurrensvillkor. Det är därför det inte duger, och därför jag är så tuff i diskussionen, när ni i Socialdemokraterna i ena kammaren står och säger: Sänk kostnaderna för basindustrin så att den kan vara kvar i Sverige. Sedan går ni in i ett annat rum och säger: Sverige ska ha högre klimatambitioner än andra länder. Vi ska ha högre skatter och högre belastning på företagen därför att vi ska vara bättre. Vi kan absolut inte förbättra miljön i världen, utan allting ska ske här hemma i Sverige. De två ståndpunkterna går inte att ha samtidigt. Det är bara det jag försöker säga. Det som jag har gjort för att underlätta för att få en bättre konkurrens och en bättre prisbild är att se till att fler investerar. Vi ser nu att de investeringarna sker. Det är små bolag runt om i landet som investerar. Men det är också en del av basindustrin. Jag försöker att snabba på processerna så att det ska gå att investera i vindkraft och annat. Plan- och bygglagen och miljölagstiftning ses över. Jag försöker att snabba på den delen. Men det handlar också om det som nu är ute på remiss. Om man bygger vindkraft ska man lättare kunna ansluta sig till nätet. Vi underlättar i överföringskapacitet så att det investeras mer och så att vi kan köpa och sälja av varandra. Jag hoppas att vi kan få en ännu mer gemensam nordisk elmarknad framöver. Alla de saker som jag här räknar upp diskuteras också på EU-nivå. Energifrågan är en jätteviktig fråga för Sverige och också på den europeiska nivån. Det är därför vi försöker att ena oss och gemensamt investera så att vi kan säkra basindustrin både i Sverige och i övriga Europa. Ju mer vi kan agera gemensamt för att skapa bra konkurrensvillkor på energiområdet, desto bättre är det. Svensk basindustri är också intresserad av andra företagsstimulerande åtgärder. Vi ska göra allt vad vi kan för att de ska känna att de hör hemma här i vårt land och vågar investera framöver. Jag kan se att många av de svenska industriföretagen gör investeringar, vilket jag gläder mig mycket åt. Men någon statlig prispolitik tänker jag inte ägna mig åt. Det skulle ni aldrig komma på att föreslå i regeringsställning. I opposition verkar ni ha lämnat alla gamla ståndpunkter. Det överraskar mig. Men det kanske är ett tecken på att ni inte vill tillbaka till regeringsmakten.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 26 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! När det först gäller avregleringen måste Maud Olofsson klara av att göra ett konstaterande som är så enkelt att elpriserna har ökat med 80 procent sedan dess. Oavsett om man är för eller emot avregleringen är det ett existerande befintligt faktum som ingen kan trolla bort om man inte lever i någon annan värld. Man kan värdera om det är bra eller dåligt eller om man ska göra något åt det. Men nu står vi här. Då måste man fundera på: Vad gör vi i det här läget? Jag har pekat på att vi har en oligopolsituation. Den situationen tycker jag att Maud Olofsson egentligen inte verkar vilja diskutera. Den leder till att företagen blir ifrågasatta därför att de i stort sett sitter ihop och dominerar marknaden på ett sådant sätt att det är omöjligt att pressa ned priserna. Därför blir detta ingen riktig och sund marknad, och det är också därför som bland annat kraven på att spetsa Vattenfall kommer. De samtal Maud Olofsson för med Vattenfalls ledning är bra. Men det går att göra en formulering om långsiktighet och förmånliga och konkurrenskraftiga avtal inom de här ramarna. Sedan kan man alltid värdera och diskutera vad begreppet förmånlig innebär. Det kan man alltid värdera och diskutera. Men när man gör en inriktning i ett sådant här ägardirektiv lämnar man också ett handlingsutrymme till företagsledningen att jobba vidare med. De övriga ägardirektiven i sammanhanget är också formulerade som allmänna inriktningar, och det går att göra en sådan här inriktningsförklaring även om Maud Olofsson nu tycker att det är besvärligt. Vi skriver det här i vårt jobbrådslag. Om vi kommer tillbaka till regeringsmakten kommer vi naturligtvis att fullfölja det här med en formulering med denna inriktning utan att för den sakens skull ta steget över till statlig prispolitik. Jag tror alltså att man ska spetsa Vattenfalls agerande eftersom det finns en sådan oerhörd potential och så oerhört mycket kompetens. Det går att göra mer, och det går att bli bättre.
Maud Olofsson (C)
Anf. 27 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Trots att vi har en avreglerad elmarknad, som Peter Hultqvist ställer vissa frågor om, så har Sverige en bra konkurrenssituation. Vi är effektiva, och vi har lägre elpriser än övriga Europa. Jag ser också att det finns för få investerare inom energiområdet. Men det är det som jag försöker att åtgärda, nämligen att se till att fler kan investera så att vi får mer produktion på marknaden. Vi kan också säga till basindustrin att de ska investera själva, vilket de nu gör på många håll runt om i landet. Det gläder mig. Vi ser också över korsägandet när det gäller ägandet av kärnkraften. Vi vill se om det finns en möjlighet att dela på det ägandet så att det blir en bättre konkurrenssituation. Det görs alltså en hel del saker för att få ett bättre konkurrensläge. Vattenfalls roll är att agera på ett sätt så att de är attraktiva för svenska och utländska företag eftersom de finns på fler ställen än i Sverige. Det är Vattenfalls roll. Kunderna är jätteviktiga för Vattenfall. Det är därför de i den dialog jag för med Vattenfall, Fortum och Eon måste möta de kundkrav som finns. Då är det bra att det finns konkurrens. Peter Hultqvist säger att ni i jobbrådslaget ska skriva in att just Vattenfall ska teckna förmånliga avtal. Får jag ge ett råd? När ni nu ska diskutera jobbrådslaget - plocka då in miljörådslaget samtidigt! Lägg de två rådslagen bredvid varandra och se om de hör ihop! Se om ni kan säga båda de här sakerna samtidigt! Jag är helt övertygad om att var och en som läser de här två dokumenten kommer att undra hur det ska gå ihop. Det enda jag kan tolka det som när jag lyssnar till Peter Hultqvist och många andra som debatterar de här frågorna med mig är att ni aldrig har tänkt er att hamna i regeringsställning. Det gläder mig. Men man kan inte ha två olika sorters politik beroende på vilka man talar till. Svensk basindustri är viktig. Vattenfall och andra företag ska konkurrera och se till att de får bra villkor därför att svensk basindustri ska kunna våga investera i Sverige. Den här regeringen kommer att se till att de får fortsatt goda villkor.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.