Västervik som en del av Östergötlands arbetsmarknad
Interpellation 2006/07:589 av Örnfjäder, Krister (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-29
- Anmäld
- 2007-05-29
- Besvarad
- 2007-06-12
- Sista svarsdatum
- 2007-06-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 29 maj
Interpellation
2006/07:589 Västervik som en del av Östergötlands arbetsmarknad
av Krister Örnfjäder (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Att bo i en kommun som tillhör en stor och expansiv arbetsmarknadsregion är något som alla talar om men något som några bara kan drömma om.
Västerviks kommun är en kommun som vill gå från att vara en egen arbetsmarknad till att få vara en del av en gemensam arbetsmarknad med Linköping-Norrköpingsregionen.
Bakgrunden är följande:
Arbetstillfällena i Västerviks kommun minskade under några få år från 20 000 till 15 000. Effekten blev att befolkningen minskade och arbetslösheten blev hög. Nu har kommunen en positiv inflyttning och arbetslösheten minskar. Befolkningen minskar fortfarande och orsaken är i första hand att det finns ett födelseunderskott.
Inom Kalmar län planeras och ageras det för att få två arbetsmarknadsregioner i stället för dagens fem. Men enligt en nyligen presenterad undersökning, Framtidens arbetsmarknadsregioner, som Nutek gjort på uppdrag av Ansvarskommittén kommer Västerviks kommun fortfarande att vara en egen arbetsmarknad år 2030.
Min fråga till näringsministern är därför:
Vad tänker ministern göra för att Västerviks kommun ska kunna bli en del av en gemensam arbetsmarknad med Östergötland?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:589
Webb-tv: Västervik som en del av Östergötlands arbetsmarknad
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:124 Tisdagen den 12 juniProtokoll 2006/07:124 10 § Svar på interpellation 2006/07:589 om Västervik som en del av Östergötlands arbetsmarknad
Protokoll från debatten
Anf. 62 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Krister Örnfjäder har frågat mig vad jag tänker göra för att Västervik ska kunna bli en del av en gemensam arbetsmarknad med Östergötland.
Som bakgrund tar Krister Örnfjäder upp att arbetstillfällena i Västervik på några få år har minskat från 20 000 till 15 000 samt att Nutek i en utredning om framtidens arbetsmarknadsregioner till Ansvarskommittén bedömt att Västervik fortfarande år 2030 kommer att vara en egen arbetsmarknad. Västervik vill enligt Krister Örnfjäder vara en kommun som går från att vara en egen arbetsmarknad till att vara en del av en gemensam arbetsmarknad med Linköping-Norrköpingsregionen.
Sysselsättningen i Västervik har minskat från drygt 19 000 i början av 1990-talet till knappt 15 000 i dagsläget. Huvuddelen av denna minskning skedde dock redan under 1990-talets första år. Läget på den svenska arbetsmarknaden förbättras nu påtagligt, med en minskning av antalet öppet arbetslösa med 37 000 personer under det senaste året. Detsamma gäller Västervik, där arbetslösheten minskar och antalet nyanmälda lediga platser har ökat kraftigt under årets första kvartal.
Enligt Nuteks analys av framtidens arbetsmarknadsregioner kommer Västervik ännu år 2030 att utgöra en egen arbetsmarknadsregion enligt de kriteriegränser som gäller. Bakom denna bedömning ligger såväl den trendmässiga utvecklingen av pendlingen som en kvalitativ analys av planerade infrastrukturprojekt och ett förändrat näringsliv. Nutek konstaterar dock att kopplingen till Oskarshamns arbetsmarknad och i ännu större utsträckning till Linköping-Norrköpings arbetsmarknad blir allt starkare över tiden. Restiden med bil till såväl Linköping som Norrköping är emellertid ca 1 timme och 30 minuter och med tåg till Linköping 1 timme och 40 minuter, vilket erfarenhetsmässigt är för mycket för att omfattande arbetspendling ska uppstå.
Även om de tidsmässiga avstånden till Linköping-Norrköping kan minskas skulle det krävas mycket omfattande investeringar för att pendlingstiderna skulle kunna minskas ned mot en timme, vilket skulle krävas för att pendlingsbenägenheten markant skulle öka. Detta undantar dock inte att förbättringar av trafikinfrastrukturen kan behövas för att underlätta resandet totalt sett.
Det pågår för närvarande en process med att revidera gällande banhållningsplan. Banverket har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag till en reviderad nationell banhållningsplan för perioden 2004-2015. Vägledande för Banverkets prioriteringar av åtgärder ska vara samhällsekonomisk lönsamhet för föreslagna åtgärder, där hänsyn också tas till hur mycket åtgärderna bidrar till uppfyllelse av de transportpolitiska målen. Banverket ska lämna ett remissbehandlat förslag till nationell banhållningsplan till regeringen senast den 18 juni i år. Regeringen kommer därefter att fatta beslut om fastställelse av en reviderad nationell banhållningsplan.
Regeringen har även inlett arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen. Som ett första steg har Banverket, tillsammans med ett antal andra centrala myndigheter, fått i uppdrag att utarbeta underlag för en kommande infrastrukturproposition. Arbetet tar sin utgångspunkt i en bedömning av hur samhällets behov av transporter kan komma att utvecklas på lång sikt. Efter riksdagens beslut med anledning av förslagen i propositionen kommer ett mer konkret arbete med prioritering av olika åtgärder att genomföras. Regeringen avser att sedan fatta beslut om nya långsiktiga infrastrukturplaner för perioden 2010-2019. Jag vill emellertid påminna om att den regionalekonomiska och fysiska planeringen i hög grad är en regional och kommunal fråga. En närmare sammankoppling mellan Västervik och Linköping-Norrköping, som dessutom tillhör olika län, måste därför samplaneras utifrån ett funktionellt regionperspektiv.
Med hänsyn till de pågående planeringsprocesserna är jag inte beredd att i dag säga något om framtida utbyggnader av olika väg- eller järnvägsprojekt. Jag är övertygad om att vi får ett mer effektivt utnyttjande av statens medel genom en sammanhållen process, med regional delaktighet, jämfört med om vi hade en ordning där regeringen fattade separata beslut för varje investering eller åtgärd på väg- och järnvägsnäten.
Anf. 63 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag hade naturligtvis hoppats på att lösningen nu skulle komma, på att man nu skulle få den hjälp som jag tycker att man i norra Kalmar län och Västerviks kommun är berättigad till. Nu läser jag in i det här svaret - och då tolkar jag det positivt - att man i dagsläget inte är beredd till detta. Men jag vill ändå fortsätta den här diskussionen, för det är ju en process som pågår även i Kalmar län. Det är en utveckling som pågår även i Kalmar län. I den måste det också finnas en delaktighet från regeringens sida. Det är inte enbart så, som sägs i svaret, att den fysiska planeringen i hög grad är en regional och kommunal fråga. Som Centerpartiet i många år har uttryckt sig är ju kommunikationer, som det här svaret har landat i, i högsta grad en fråga för staten, riksdagen och regeringen. Jag vill inte se en utveckling där vi ska överlämna åt de olika regionerna och kommunerna att ta över ansvaret för den biten. Jag kan då se framför mig hur olika regioner har olika förutsättningar. Och vem kan då hjälpa till att lösa en situation i regioner och kommuner som har dåliga förutsättningar?
Jag tror nog att näringsministern förstår vart jag är på väg i den här diskussionen. I alla de program som jag har läst som Centerpartiet har skrivit under ett antal år säger sig Centerpartiet vara en stark förespråkare av regionerna och deras betydelse - och också en förespråkare av att vara en utjämnande faktor. Då tycker jag att det borde återspegla sig, inte minst inom näringsministerns eget ansvarsområde, där näringsministern själv är chef och där hon till sin hjälp har en annan centerpartist, som är direkt ansvarig för de transportpolitiska frågorna.
Jag vill bara upplysa om att järnvägsfrågan, om vi nu ska ta den som en lösning - och jag
ser
den som en dellösning för exempelvis Västerviks kommun och norra Kalmar län för att skapa bättre förutsättningar med en större arbetsmarknadsregion - inte går åt rätt håll just nu. Man har alltså på den här gemensamma bansträckningen, söder om Linköping, i stället för att öka hastigheten gått ned till minskad hastighet. På två sträckor är man nere i tio kilometer i timmen. Fortsätter den utvecklingen kan man ju förstå hur lång tid den här arbetspendlingen kommer att ta.
Det här måste åtgärdas. Det var inte problemfritt att under den tidigare, socialdemokratiska regeringens tid få fram 250 miljoner att använda till att förbättra den här banan. Det tog ett antal år innan de pengarna kom fram. I det svar som näringsministern nu lämnar åberopar hon den process som Banverket är inne i, och om jag är rätt upplyst om innehållet i den håller man på att ta bort dessa 250 miljoner. Det innebär att man inte ens kan åtgärda dessa sträckor där man är nere i tio kilometer i timmen. Det borde näringsministern kunna lova redan nu - att de pengarna kommer att vara kvar.
Anf. 64 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Först vill jag säga att just infrastrukturområdet är Åsa Torstenssons område, så jag tror inte att vi ska ha någon detaljerad diskussion om enskilda satsningar. Det hoppas jag att talmannen och också Krister Örnfjäder förstår och accepterar.
Jag vet att man i hela östra Sverige har varit otroligt bekymrad över infrastrukturen och den regionala utvecklingen under lång tid. Jag kan hålla med om att det som har skett under många år är att man har varit eftersatt när det gäller olika satsningar. Det som regeringen nu gör är ju att försöka se den regionala tillväxten utifrån ett större sammanhang. Det är ju så att i alla våra regioner behöver vi få en tillväxt utifrån de förutsättningar som finns på olika ställen. Jag besökte precis norra Sverige och var uppe i Norge, där vi diskuterade hela Barentsregionen. Där ser vi att det är helt andra förutsättningar än i Kalmarregionen eller om jag skulle gå ned till Västra Götaland. Det där tycker jag är något väldigt positivt, för då använder vi våra resurser på ett bra och vettigt sätt. Det är också så att regionerna är duktiga på att själva titta på vad det är för typ av infrastrukturinvesteringar som behöver göras, vad som är prioriterat i det egna området. Är det E 22:an eller vad är det för något?
Sedan tas de synpunkterna in på den nationella nivån. Vi har ju fortfarande nationella infrastrukturplaner.
När vi nu ser det framväxande regionsamarbetet är det viktigt att man också ser att infrastrukturen är en del av detta. Precis som service, forskning, utbildning och utveckling är också infrastrukturen en del av detta.
När man gör utvärderingarna märks det att det har varit väldigt långt mellan löften och planer på infrastrukturområdet och de resurser som man har tillfört. Det är en stor utmaning för den här regeringen att se till att finansiera alla de stora behov som finns. Det är allt från enskilda vägar till det finmaskiga vägnätet, skötsel och underhåll, mobiltelefontäckning, järnvägsnät, flygplatser och så vidare.
Ett land som Sverige som vill vara i framkant med tillväxt och som dessutom har stora avstånd behöver en god kvalitet på infrastrukturen. Därför är regeringens politik för företagstillväxt så viktig. Om vi inte lyckas minska utanförskapet och få den en miljon människor som fortfarande står utanför arbetsmarknaden att komma tillbaka till arbetsmarknaden - de som kan - kommer vi att ha svårt att klara de ekonomiska utmaningarna. Därför är regeringens politik för jobbskapande A och O för allt det som vi sedan behöver göra. Vi har kritiserat Socialdemokraterna för att ni har struntat i detta. Det har trängt ut våra möjligheter att investera i nödvändig infrastruktur till exempel.
Vi ser att arbetsmarknaden ljusnar. Det är tack vare den politik som regeringen för som vi ser att människor nu går från utanförskap tillbaka till arbetsmarknad. Vår förhoppning är naturligtvis att vi ska se ett ökat återinträdande på arbetsmarknaden, att vi ska få en tillväxt i hela Sverige och att alla regioner som har lite olika förutsättningar ska få vara med och bidra till den gemensamma tillväxten. Det är först när alla regioner är med och bidrar som vi får en totalt bra tillväxt.
Det ser ljust ut. Får vi fortsätta kommer det att se ännu bättre ut.
Anf. 65 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Jag vill kommentera näringsministerns anmärkning om vad det är som vi ska diskutera.
Här är det svar från näringsministern som näringsministern själv läste upp nyss. Hälften av svaret handlar om järnvägar och vägar. Det är alltså vägar och järnvägar, det vill säga bättre kommunikationer, som näringsministern använder som ett av de viktigaste medlen för att svara på min fråga.
Min fråga var ju så här: Vad tänker ministern göra för att Västerviks kommun ska kunna bli en del av en gemensam arbetsmarknad med Östergötland?
Eftersom ministern pratar om kommunikationer vore det konstigt om inte jag fortsatte den diskussionen.
Jag tycker att den information som jag har och som är nödvändig för att kunna föra den här diskussionen måste fram på något sätt. Jag ska upplysa näringsministern om att när det lokala näringslivet i norra Kalmar län pratar om vilka behov de har handlar det inte om ministerns frågor, att ta bort arbetsgivaravgifter och skyldigheter. Man pratar i första hand om bättre kommunikationer. Det är vad man behöver för att kunna utvecklas.
När kommunerna diskuterar sin utveckling pratar de inte om att ändra på skolsystem. Man pratar om bättre kommunikationer. Det är vad man behöver.
Som näringsministern mycket riktigt påpekade har vi inte, oavsett vilken regering som har suttit, varit speciellt gynnade av de infrastruktursatsningar som har gjorts under överskådlig tid. Det har jag sagt så fort jag fått tillfälle - oavsett vilken färg det har varit på regeringen.
Näringsministern har varit i Västervik. Här har jag en handling. Jag tror inte att näringsministern har glömt den. Det är den första handling som näringsministern själv var huvudansvarig för. Den togs fram i Västervik den 19 juni 2001, när näringsministern var nyvald partiordförande. Där står det en massa intressanta saker. Det står bland annat att det är en kompass som man håller i sin hand för den riktning som man ska gå. Det står också hur man ska lösa olika behov. När det gäller regionalpolitik handlar det mycket om infrastruktur och utbildning.
I slutändan handlar det också om att man, om man inte ska gå vilse totalt, måste följa sin kompass. Det är inte min kompass. Det är näringsministerns och näringsministerns partis. Jag räknar med att det på något sätt måste avspegla sig i en verklighet. Den verklighet som jag pratade om nyss är norra Kalmar län.
Jag hoppas att det som står i det här materialet kan bli en del av vår verklighet. För att det ska kunna bli det måste vi få en del förutsättningar tillgodosedda. Det ligger inom ministerns ansvarsområde att leverera.
Jag vill nämna en sak i sammanhanget. Antalet personer som pendlar i Sverige i dag är mellan 700 000 och 1,3 miljoner. Det ökar hela tiden. Som ministern själv har påpekat i sitt svar är förutsättningarna inte de bästa i norra Kalmar län. Borde inte det rättas till från samhällets och regeringens sida?
Anf. 66 Maud Olofsson (C)
Jag har ingen erinran mot vad som sägs i inläggen, men jag tycker att man ska hålla sig inom ämnet. Man kan gå in och övergripande exemplifiera på respektive område, men man kan inte begära svar i detaljfrågor på någon annans beredningsområde.
Det är alltså ingen erinran, bara en erinran om reglerna i 2 kap. 12 §.
Anf. 67 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag tänkte säga detsamma. Jag har inga bekymmer med att prata infrastruktur i allmänhet eftersom jag är ansvarig för området regional utveckling. Däremot har jag svårt att ge besked om enskilda vägsträckor eller järnvägssträckor eftersom det inte är mitt ansvarsområde.
Infrastrukturen är en viktig del av den regionala utvecklingen. Jag brukar säga att det är fyra viktiga saker som vi har ett nationellt ansvar för. Det är forskning och utveckling, infrastruktur, grundläggande service och goda företagsvillkor.
Om vi från statens sida klarar en sådan uppgift och utmaning har regionerna stora förutsättningar att klara sig. Det är därför Centerpartiet driver infrastrukturfrågorna så som vi har gjort under alla år. Det är också därför vi är beredda att pröva nya lösningar med privat deltagande i olika infrastrukturinvesteringar.
Vi ser nu ett jättebehov av investeringar i infrastruktur på grund av att Socialdemokraterna under lång tid har misskött sig. Det har också drabbat Kalmarregionen. Under tolv år i regeringsställning har Socialdemokraterna faktiskt inte prioriterat infrastruktur. Om vi ser till de stora behoven är det en sak vi måste göra. Vi måste se till att fler jobbar så att vi får mer skatteintäkter och kan investera mer. Vi måste också hitta nya smarta lösningar så att pengarna räcker längre. Då är privata partnerskap en nödvändighet, enligt mitt sätt att se, om vi ska klara alla önskemål och behov som finns.
Jag räknade upp alla de områden där något kommer att behöva göras.
Hela företagsklimatet för alla regioner är avhängigt av det regelverk som vi har för de enskilda företagen. Om tillväxten ökar och om vi får fler jobb är det ju av godo för det investeringsklimat som vi behöver.
Låt mig också säga något om företagens önskningar.
Jag vet att infrastrukturen är en högt prioriterad fråga. Jag kommer från en del av Sverige som har långt till en europeisk marknad. Infrastrukturen är självklart en högt prioriterad fråga.
Jag tror inte att man kan sortera bort några frågor. Företagarna har en hel del på önskelistan som gäller även annat. Vi måste kunna flera saker samtidigt.
Nu lyssnar vi in regionernas synpunkter. Jag har svårt att se att inte Socialdemokraterna skulle tycka att det är bra.
Vilka prioriteringar gör ni inom de här infrastrukturområdena? Vilka infrastruktursatsningar är viktigast att koppla ihop så att jag kan åka buss som jag kan koppla med tåget och sedan koppla med flyget? Vi måste tänka transportmässigt i ett regionalt perspektiv så att vi får så effektiva transporter som möjligt. Vi måste också lyfta in miljöaspekten så att vi får transporter som är miljömässigt effektiva. Jag är ju ansvarig för ett företag, Green Cargo, som jobbar med att effektivisera transportlösningar. Det är ju ett sätt för staten att också hjälpa till i det här sammanhanget.
Så: Ja! Regeringen ser behovet av den regionala tillväxten.
Ja! Jag kommer att aktivt arbeta för att vi får starka infrastruktursatsningar, och det kommer en proposition när vi nu har gått igenom alla de här delarna.
Ja! Vi vill ha ett gott företagsklimat, och vi kommer att lägga ned all möda vi kan på att minska utanförskapet så att vi får mer inkomster så att vi kan göra de här infrastrukturinvesteringarna.
Vi ser Kalmarregionens, om jag får benämna den så, behov. Vi har kritiserat detta från mitt partis sida under lång tid, för vi tycker att detta har varit en eftersatt region.
Låt oss nu hjälpas åt med att hitta de bra analyserna och det goda underlaget. Sedan får vi återkomma. Det är väl då sanningens minut kommer också för Socialdemokraterna, när man ska få en budget att gå ihop och vi får se hur mycket pengar ni själva är beredda att satsa i de här sammanhangen. Men det återstår att se.
Anf. 68 Krister Örnfjäder (S)
Herr talman! Ja, det återstår att se. Jag kommer att fortsätta arbeta med att försöka påverka - det har jag gjort under många år - så att även Socialdemokraterna ska anslå mer pengar till infrastruktur. Personligen har jag inga som helst problem med en sådan prioritering.
Jag vill bara göra en liten kommentar. Näringsministern talar om att jobba mer för att få mer pengar. Ja, man skulle också kunna börja i den andra ändan. Det finns ju pengar i systemet, men regeringen har valt att minska tillgången på pengar genom att ta bort skatter. Och det är klart: Då försvinner ju en del av de pengar som man exempelvis skulle kunna ha haft till infrastruktursatsningar. Jag vet att behoven av infrastruktursatsningar är stora i hela landet och att pengarna till den delen är alldeles för snålt tilltagna. Det måste alltså fram mer pengar i systemet.
Men jag vill inte se det som håller på att hända just nu. Ministern har gjort en skrivning om att den fysiska planeringen i hög grad är en regional och kommunal fråga. Jag ser nu hur det växer fram förslag ute i landet, där regionerna, kommunerna och landstingen håller på och lägger in sina pengar för att kunna vara långt fram i hanteringen när man nu ska ta ställning till Banverkets och Vägverkets förslag. Jag vet inte om det ska vara lösningen, att man flyttar finansieringen från statens skattekonton till de kommunala och landstingskommunala skattekontona. Jag tycker i alla fall inte det.
Jag vill bara än en gång påpeka att jag är medveten om att ministern inte är omedveten om det här eftersom en av hennes sakkunniga var i Västervik för någon månad sedan. Hon har ju då färsk information med sig. Jag hoppas att näringsministern tar till sig den så att den kan avspegla sig i de förslag som kommer ut av den behandling som sker just nu.
Anf. 69 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Personligen har jag inget problem med att lägga mer pengar på infrastruktur, säger Krister Örnfjäder. Nej, men bekymret är att ditt parti har det. Ditt parti har haft det under hela regeringstiden också och har misskött infrastrukturområdet under lång tid.
Om vi ska kunna få resurser att använda så måste vi också rikta in dem, och trots att den förra regeringen har haft så höga skatter så har man i alla fall inte satsat på infrastruktur.
Vi sänker skatter nu för att få fart på jobben och för att det ska löna sig att gå från arbetslöshet och utanförskap till arbete. När fler människor jobbar, som nu sker, får vi fler som får lön och fler som betalar skatt, och vi kan investera i det som skapar jobb för framtiden. Det är ju så saker och ting hör ihop. Det är den här misskötseln och det stora utanförskapet som har gjort att vi har hamnat i den här situationen, att pengarna inte räcker.
Sedan menar jag att regionerna lägger konkreta förslag. De har ett planeringsansvar för sin regionala utveckling. I det ligger synen på infrastruktur, och vi tycker att det är bra att höra de lokala och regionala organen för att kunna göra rätt avvägningar i nästa skede.
Jag tycker också att jag ser en väldigt spännande diskussion. Jag har tagit del av Kalmars redovisning, och jag har tagit del av redovisningar från Skåneregionen, Västra Götaland, norra Sverige och så vidare. Jag tror att det är väldigt bra att vi sätter oss ned och prioriterar och funderar över vad det är vi behöver göra.
Kort sagt: Jag tycker att det är spännande, det som sker ute i regionerna. Vi ska från regeringens sida se till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att människor ska komma tillbaka till arbete. Det är det som också kommer att skapa förutsättningar för att i nästa steg gå vidare med infrastruktursatsningar, servicesatsningar, satsningar på bra företagsklimat och forsknings- och utvecklingsinsatser. Då kommer hela Sverige att bidra till tillväxten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.