utvecklingen i Västshara

Interpellation 1999/2000:350 av Zetterberg, Eva (v)

av Zetterberg, Eva (v)

den 13 april

Interpellation 1999/2000:350

av Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh om utvecklingen i Västshara

I 25 år har Västsaharas folk kämpat för att nå nationell självständighet. Efter det att Spanien lämnade Västsahara 1975 har det varit annekterat av Marocko. Strax därefter inledde befrielserörelsen Polisario kampen för ett självständigt Marocko. I närmare 20 år var det frågan om en väpnad kamp mot de marockanska ockupanterna. 1991 slöts ett vapenstillestånd och man inledde långa och svåra diskussioner om Västsaharas framtid genom ett folkomröstningsförfarande. Den 16 september 1997 lyckades Polisario, Västsaharas befrielseorganisation, och den marockanska regeringen, under FN:s och James Bakers ledning, komma överens om ett folkomröstningsförfarande, som båda sidor kunde acceptera.

Enligt överenskommelsen skulle en registreringsprocedur av röstberättigade och en folkomröstning genomförts till december 1998. Sedan dess har den flera gånger skjutits upp.

Strax före millennieskiftet såg det äntligen ut som om en folkomröstning skulle kunna bli verklighet under sommaren år 2000. Marocko förhalade emellertid åter tidpunkten för en folkomröstning genom att hävda att registrerings- och överklagningsproceduren när det gällde vilka som skulle vara röstberättigade inte var fullständigt genomförd.

FN-rapporter

I en rapport till FN:s säkerhetsråd den 7 december 1999 förklarades att en folkomröstning inte var möjlig förrän tidigast år 2002. I en senare rapport den 17 februari 2000 från generalsekreteraren till FN:s säkerhetsråd framgår det att det är tveksamt huruvida en folkomröstning över huvud taget är möjlig att genomföra.

Under årens lopp har Marocko bedrivit en intensiv inflyttningspolitik och låtit marockaner flytta till Västsahara för att sedan kräva att dessa ska få delta i folkomröstningen om Västsaharas framtid. Det torde vara alldeles orimligt att låta en sedan några år inflyttad befolkning bestämma ett annat folks framtid. Det är en provokation mot det sahariska folket och mot FN.

Situationen i flyktinglägren

Under den allra senaste tiden har det kommit rapporter om att livsmedelstillgången i de sahariska lägren i Algeriet snabbt håller på att försämras. Representanten för tyska hjälporganisationer förklarade den 14 mars inför EU-parlamentets internationella grupp att man bara har baslivsmedel till slutet av mars månad, att barnadödligheten ökat dramatiskt och kvinnors dödlighet i samband med förlossningar ökat starkt. Det rapporterades också att samarbetet mellan FN:s hjälporganisationer och EU:s katastroforganisation ECHO fungerar dåligt. ECHO har fått en ny chef och man lider av personalbrist. Det kommer att dröja innan arbetet åter kommer i gång. Under tiden sitter 250 000 människor övergivna i den sahariska öknen. Det torde därför vara ytterst angeläget att Sverige utökar sitt bistånd till Västsahara snarast och innan en svältkatastrof i Västsahara är ett faktum.

Situationen i de ockuperade områdena

Situationen i Västsahara är mycket oroande. Västsahariernas tålamod håller på att tryta, vilket framgår av de demonstrationer som inträffat i Smara och El-Aaiun och där demonstranterna bemötts med stor brutalitet av marockansk militär och polis. Sahariska studenter har även demonstrerat i Rabat och Marrakesh. Polisens ingripande var även där präglat av övervåld.

EU och Västsahara

Inom EU är inställningen, trots positiva uttalanden från EU-parlamentet i frågan om Västsaharas självständighet, inställningen till konflikten mellan Marocko och Västsahara likafullt splittrad. De handelsavtal med Marocko som EU slutit och när det gäller fiskerättigheterna utanför Västsaharas kust väger för flera länder tyngre än rätten till självbestämmanderätt för Västsaharas folk.

En politik grundad på vissa EU-länders eller lobbygruppers snäva ekonomiska intressen kan få allvarliga konsekvenser. Politisk oro och otålighet från saharisk sida kan leda till alltmer omfattande militära ingripanden. De marockanska trupperna är vida överlägsna Polisarios i antal och i fråga om utrustning.

Det internationella samfundet var oförberett och till en början handlingsförlamat inför de massakrer som inträffade på Östtimor efter folkomröstningen. Många varnar för att något liknande ska hända i Västsahara @ och då kanske redan innan en folkomröstning ägt rum.

Sveriges position

Sveriges politik ter sig när det gäller situationen i Västsahara vacklande. Sverige har givit bistånd i form av humanitärt stöd till de sahariska flyktingarna i Västsahara, deltagit i desarmeringen av minfält så att västsahariska flyktingar ska kunna återvända till sitt hemland och delta i en folkomröstning om landets framtid, m.m.

Det som hittills gjorts är naturligtvis utmärkt. Det politiska stödet förefaller dock inte vara alldeles helhjärtat. Detta framgår av den skrift som producerats av Regeringskansliet med titeln Tradition och förnyelse, där man i stället för en folkomröstning i FN:s regi, som varit Sveriges officiella politik, nu öppet spekulerar i autonomi för Västsahara som en del av Marocko. Detta är en glidning i regeringens politik som av saharierna inte kan uppfattas som annat än ett uttalat stöd för den marockanska regeringens politik.

Den 3@4 april 2000 genomfördes ett toppmöte mellan EU-länderna och de afrikanska staterna i Kairo. En stor del av konferensen ägnades åt mänskliga rättigheter. Det var EU-länderna som talade om ökad respekt för mänskliga rättigheter, medan flera afrikanska länder framför allt tog upp frågor som rörde skuldsituationen i Afrika. Vidare deltog Marocko för första gången vid detta toppmöte, vilket Polisario i sin strävan att underlätta fortsatta förhandlingar accepterat. Det var rimligen ett utmärkt tillfälle att ta upp frågan om nödvändigheten av att påskynda en folkomröstning i Västsahara.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vad avser utrikesministern att göra för att klargöra Sveriges position när det gäller utvecklingen i Västsahara?

Vad avser utrikesministern göra inom FN för att förmå Marocko att fullfölja och påskynda folkomröstningen i Västsahara, så att denna kan genomföras före år 2002?

Vad avser utrikesministern att göra i EU:s ministerråd för att påskynda att en folkomröstning om Västsahara kommer till stånd för år 2002?

På vilket sätt agerade den svenska regeringen på toppmötet i Kairo mellan EU och Afrika för att åstadkomma en lösning för Västsaharas folk?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att se till att FN har de ekonomiska resurser och det politiska stöd som krävs för en folkomröstning om Västsaharas framtid ska kunna genomföras före år 2002?

Vad avser utrikesministern att göra för att förbättra de västsahariska flyktingarnas situation i deras nuvarande kritiska situation?

Interpellationen är besvarad

Händelser

statustext: Interpellationen är besvarad Inlämnad: 2000-04-13 Anmäld: 2000-04-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.