Uttalandet om stöd till filmskapare

Interpellation 2017/18:547 av Olof Lavesson (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2018-05-16
Överlämnad
2018-05-16
Anmäld
2018-05-17
Svarsdatum
2018-05-28
Besvarad
2018-05-28
Sista svarsdatum
2018-05-30

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

 

Under filmfestivalen i Cannes uttalade sig Filminstitutets vd Anna Serner om ett förslag om att år 2020 bara ge produktionsstöd till filmer skapade av kvinnor. Uttalandet kan inte betraktas som något annat än ett hot, vilket Anna Serner också själv medgett.

Att förneka någon tillgång till offentligt stöd enbart baserat på personens kön är oacceptabelt. Vi har tydliga regler kring filmstöd. Produktionsstöd ska i första hand ges i förskott utifrån kvalitativa kriterier och i andra hand efter att filmen är klar baserat på dess framgång.

Jag delar ambitionen om fler kvinnor såväl bakom som framför kameran.  Det är angeläget att kvinnor ges samma förutsättningar som män och att vi får bort unkna kulturer från filmbranschen. Men att villkora statliga filmstöd utifrån kön är fullständigt orimligt, och saknar stöd i fastställda kriterier. Därför är det angeläget att kultur- och demokratiministern förklarar sin syn på uttalandet från Filminstitutets vd.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke :

 

1. Ställer sig ministern bakom uttalandet från Filminstitutets vd?

2. Kan ministern garantera att filmskapare även i fortsättningen ska kunna söka filmstöd på lika villkor, oavsett kön?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2017/18:547, Uttalandet om stöd till filmskapare

Interpellationsdebatt 2017/18:547

Webb-tv: Uttalandet om stöd till filmskapare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 32 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

Herr talman! Olof Lavesson har frågat mig om jag ställer mig bakom uttalandet från Filminstitutets vd och om jag kan garantera att filmskapare även i fortsättningen ska kunna söka filmstöd på lika villkor, oavsett kön.

Söndagen den 13 maj anordnade Svenska Filminstitutet på uppdrag av regeringen ett internationellt seminarium, Take two: Next moves for #metoo, i Cannes.

Filminstitutets vd Anna Serner sa i sitt anförande att den positiva trenden i Sverige när det gäller antalet kvinnor som ansöker om produktionsstöd verkar ge vika och att 73 procent av de svenska storbudgetfilmerna fortfarande görs av män. Mot denna bakgrund uttalade Anna Serner att Filminstitutet, om situationen inte förändras, kan komma att överväga om allt marknadsstöd år 2020 ska fördelas till kvinnor.

Uttalandet var inte känt för mig innan, och något formellt förslag har inte kommit in till Kulturdepartementet.

Precis som Anna Serner och interpellanten Olof Lavesson kan jag dock konstatera att situationen inte är tillfredsställande. Riksdagen har fastställt mål för filmpolitiken om jämställdhet och beslutat om den finansiering som går till stöd av bland annat filmproduktion.

I förordningen om statsbidrag till film fastställs ramarna för Filminstitutets stödgivning. Regeringen har i riktlinjebeslut till Filminstitutet fastställt inriktningen på verksamheten och hur återrapportering ska ske.

Hur stödgivningsprocessen ska se ut i detalj är upp till Filminstitutet, helt i linje med principen om armlängds avstånd mellan politik och institutioner i beslut om det konstnärliga innehållet. Filminstitutet ska dessutom utse råd med sakkunniga som ska bistå i utformningen av de filmpolitiska stöden.

Arbetet för att motverka diskriminering och verka för lika rättigheter och möjligheter är en viktig fråga för regeringen. Skyddet mot diskriminering i diskrimineringslagen (2008:567) har under mandatperioden stärkts. Bland annat har stödet till Diskrimineringsombudsmannen höjts. I lagen finns bestämmelser om förbud mot diskriminering till exempel på grund av kön. Diskrimineringsombudsmannen har tillsyn över att lagen följs.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Stöd ska utgå från kvalitet och kompetens. Och när det gäller kvotering föredrar jag morötter framför piskor.


Anf. 33 Olof Lavesson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi var nog många som satte kaffet i vrångstrupen när vi i rapporteringen från filmfestivalen i Cannes hörde Svenska Filminstitutets VD Anna Serner uttala sig om jämställdheten inom svensk film och där meddela att om inte branschen når 50-50 bakom kameran även för de stora budgetarna kommer hela 2020 års marknadsstöd att öronmärkas endast för kvinnliga filmskapare.

Detta är ett anmärkningsvärt uttalande, dels för att det nu tydligen är 50-50 som är det övergripande målet för det svenska filmstödet, inte kvalitet och kompetens, vilket såväl kulturministern som jag själv brukar hävda, dels för att det verktyg man tänker använda sig av är att helt blockera det ena könet från tillgång till offentligt stöd.

I min enfald trodde jag att detta var ett förhastat uttalande, sagt i affekt beroende på en fullt berättigad upprördhet över att jämställdhetsarbetet inte kommit längre. Men senare utvecklade verkställande direktören sina ståndpunkter och hävdade dessutom att dessa hade förankring i de riktlinjer som riksdagen fattat beslut om, vilket är obegripligt.

Att neka någon tillgång till offentligt stöd enbart beroende på kön är oacceptabelt. Vi har tydliga regler kring filmstöd. Produktionsstöd ska i första hand ges i förskott utifrån kvalitativa kriterier och i andra hand efter det att filmen är klar baserat på framgång.

Kulturministern brukar här i kammaren tala sig varm för att den nya filmpolitiken skapat nya arenor för samråd och inflytande, framför allt genom de nya branschråd som inrättats under Filminstitutet. Men dessa råd har man ju inte ens använt här. Film- och TV-producenternas ordförande Eva Hamilton konstaterar för Sveriges Television att "branschråden ska fungera som en rådgivande kontakt mellan Filminstitutet och branschen, men dom har inte använts i några väsentliga frågor, inklusive denna". Hon kritiserar samtidigt hur Filminstitutet allt tydligare och kraftigare styr över den svenska filmpolitiken och efterlyser en bättre dialog.

Förslaget har också väckt kritik från andra aktörer inom filmbranschen, såväl manliga som kvinnliga. En av våra främsta kvinnliga regissörer kallar utspelet en rolig tanke och menar att väldigt mycket mer måste göras men säger samtidigt: "Däremot tycker jag inte det ska gå till den fördumning det är nu. Det blir nästan pinsamt att säga att man jobbar i filmbranschen när det finns en vd på Filminstitutet som säger att man ska blockera ett helt kön på det här sättet."

Och en namnkunnig kvinnlig manusförfattare säger till Aftonbladet: "Jag tycker att det är orättvist. Jag tycker inte att man gör på det sättet. Om man bara ska välja kvinnliga producenter och manusförfattare är det orättvist mot de unga män som kommer i dag."

Herr talman! Som jag skriver i min interpellation delar jag ambitionen att få fler kvinnor såväl bakom som framför kameran. Att kvinnor har samma förutsättningar som män, att glastak spräcks och murar bryts ned och att vi får bort sunkiga kulturer från filmbranschen är nödvändigt. Detta har jag både diskuterat och debatterat sedan jag kom in i riksdagen för snart tolv år sedan. Jag vet dessutom att kulturministern och jag är helt överens om det. Men det viktiga arbetet för ökad jämställdhet riskerar ju att ta flera steg tillbaka när den här typen av stolligheter förs fram som reella hot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kulturministern talar om armlängds avstånd. Jag måste då fråga: Ska vi tolka kulturministerns svar som att hon tar avstånd från verkställande direktörens hot? Och hur tänker hon då agera för att se till att det inte blir verklighet?

Den fråga jag ställde i min interpellation var: Kan ministern garantera att filmskapare även i fortsättningen ska kunna söka filmstöd på lika villkor, oavsett kön?


Anf. 34 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

Herr talman! Tack, Olof Lavesson, för ditt inlägg!

Precis som riksdagsledamoten Lavesson tydliggjorde instämmer jag fullt och fast i de mål som riksdagen antagit och vad vi måste göra för att kämpa för att fler ska få möjlighet att utvecklas, inte bara inom filmen utan i hela vårt samhälle.

Som jag tydliggjorde i mitt svar inledningsvis har vi en diskrimineringslag, och vi ska följa lagar och regler i vårt land. Man får inte diskrimineras på grund av kön, bland annat - det finns flera diskrimineringsgrunder.

Jag tar absolut avstånd från hotet. Hot är inte en metod som jag har praktiserat genom livet, utan jag tror på att vi måste använda många fler verktyg. Men detta kräver att vi vill det. Detta kräver, i det här fallet, en aktiv filmpolitik där vi på olika sätt stimulerar till att fler människor får möjlighet att utvecklas och att vi, med ett breddat deltagande och fri konkurrens, kan få fram den bästa kvaliteten. Detta är ett generellt ledmotiv för mig, inte bara inom filmbranschen.

Det är den svåra vägen. Det hade varit enkelt att bara säga: Det är förbjudet, och så gör vi inte. Det svåra är att hitta och identifiera kompetenser och ge människor möjligheter. Detta tar tid. Det kräver också att vi är målmedvetna i riksdag och regering, över lång tid.

Det som känns bra när det gäller filmpolitik, inte minst när det gäller de mål som finns i den filmpolitik som riksdagen har antagit, är att den bygger också på tidigare regeringars genomförda filmpolitik och det som fanns i filmavtalet. Vi ska med tydlighet sträva efter att fler får möjligheter, och vi ska sträva efter jämställdhet. Vi ska använda olika verktyg och utveckla dessa. Därför var branschråden och diskussionerna om den filmpolitik som riksdagen har antagit en stor sak.

När det gäller svaret på den andra frågan, vad jag ska göra, behöver jag följa upp, precis som vi gör med all politik vi lägger fram. Det står tydligt hur det som Filminstitutet, med armlängds avstånd, får i uppdrag att göra ska redovisas. Just uppföljning och dialog om det är ett av de verktyg som regeringen har.

Vi behöver säkerställa att branschråden fungerar. Detta är helt grundläggande, tror jag. De inspel som kan komma vid goda dialoger, framför allt alla idéer som kan komma ur dessa, kan vara helt avgörande och ha stor betydelse för hur det ska säkerställas att kompetens och kvalitet och ingenting annat styr vad stödet - Sveriges skattebetalares pengar - ska gå till.


Anf. 35 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Problemet gäller vem som gör vad. Vad ligger i regeringens ansvar, vad ligger i ministerns ansvar och vad ligger i Filminstitutets ansvar? Ministern återkommer här i kammaren och i sitt svar till att det är Filminstitutet som ansvarar för hur stödgivningsprocessen ska se ut i detalj. Men detta handlar inte om detalj utan om något helt annat. Det handlar om institutet ska agera i enlighet med det som riksdagen har fastslagit och om det som regeringen har meddelat i förordning. Detta har inget med detaljstyrning att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ansvar, styrning och armlängds avstånd är ett återkommande problem som ibland är en komplicerad fråga för kultur- och demokratiministern. Hon har inga problem med att lägga sig i och recensera myndigheters agerande när det handlar om Kronofogdens beslut att förverka en kåta som dömts ut som svartbygge av såväl länsstyrelse som mark- och miljödomstol. Hon undviker att kommentera konsekvenserna för svensk litteraturpolitik när vi ser Svenska Akademien falla samman, men hon tar gärna på sig en knytblus i sociala medier. Hon riktar utredningsuppdrag till Statens museer för världskultur, men hon vägrar ta ansvar för resultaten när utredningen kommer tillbaka och hänvisar endast tillbaka till den berörda myndigheten.

Om man ständigt ska tala om armlängds avstånd är det bra om man vet var axeln respektive handen sitter. Ibland är armarna korta som lillfingrar, och ibland är det som att det inte finns några armar överhuvudtaget.

Jag tycker att det är bekymmersamt när man i den enskilda frågan gömmer sig bakom myndigheten eller, som i det här fallet, en stiftelse. Detta handlar om att man har en myndighet eller stiftelse som går ut och hotar med något som aktivt strider mot det som riksdag och regering har fastslagit.

Svenska Filminstitutets vd säger till SVT att hotet är i linje med de mål om ökad jämställdhet som riksdagen har fastställt. Då undrar jag om kulturministern kan förklara var i riksdagens fastställda mål det står att stöd ska fördelas till det ena könet? Var har riksdagen tagit ställning för detta, och var står det i regeringens förordning? När är det okej för en myndighet eller, som i det här fallet, den som agerar i myndighets ställe att utesluta halva befolkningen från att kunna söka stöd? Hur rimmar detta med det som sägs i förordningen om kvalitativa kriterier?

Jag hör ministern säga att man föredrar morötter framför piskor, och jag delar den uppfattningen. Men jag vet inte riktigt om det handlar om synen på hur myndigheter ska agera eller om det handlar om synen på den egna styrningen av myndigheter. Om det är det sistnämnda man menar med morot och piska behöver vi nämligen snarare en minister som ska peka ut riktningen och sedan hålla ett ganska stramt grepp även om tyglarna.

Jag tycker att man skulle kunna ha ett betydligt tydligare ställningstagande i det här enskilda fallet. Det har väckt mycket oro, och det har väckt mycket upprördhet. Man undrar vad regeringen tänker göra för att faktiskt stoppa detta. Jag vet inte om situationen också kan bero på den lite komplicerade relation som finns mellan regeringen och Svenska Filminstitutet när det gäller institutet som organisationsform. Filminstitutet är inte en myndighet, utan det är en privaträttslig stiftelse som agerar på regeringens uppdrag. När man med den nya filmpolitiken nu har fått ett allt tydligare myndighetsuppdrag är vi många som har kritiserat det, och en riksdagsmajoritet har fattat beslut om att regeringen bör se över Filminstitutets framtida roll och organisationsform. Det har regeringen hittills mött med en axelryckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tycker inte kulturministern att det är hög tid att ta itu med detta? Är det inte dags att äntligen agera på riksdagens tillkännagivande? Är det inte dags att klargöra vad som faktiskt är regeringens ansvar och vad som är Filminstitutets?


Anf. 36 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

Herr talman! Tack för den fortsatta diskussionen, Olof Lavesson!

När det gäller de filmpolitiska mål riksdagen har antagit är de tydliga. Det betyder inte att vi som statsråd ska in i myndigheterna och peta, tycka och tänka. Det gäller oavsett vilka mål det är; de kulturpolitiska målen är också oerhört tydliga. Jag vet inte var Olof Lavesson befann sig under kursen i statsvetenskap när det handlade om svensk politik och förvaltning, men är det någonting vi ska hålla oss väldigt långt borta ifrån är det ministerstyre. Vi ser bara på andra sidan Östersjön vad som händer när politiker och till och med regeringsmedlemmar går in i institutioner och bestämmer vilka filmer som ska göras, hur de ska göras och vilka chefer man ska ha och inte. Jag tror alltså att den stora marginalen ska finnas mellan politiken och det konstnärliga innehållet. Det har jag hållit benhårt på, och det kommer jag att fortsätta göra.

Olof Lavesson tog upp några andra exempel som ändå är intressanta och kan knytas till den diskussion vi har även om de går lite från ämnet. När jag tar på mig en vacker blus för att påminna mig själv om att kampen för feminism och jämställdhet måste pågå överallt, i alla rum och hela tiden handlar det om en stor fråga som driver mig som politiker. Det är inte något särskilt eller enskilt ställningstagande. Samtidigt har jag om och om igen, i varenda intervju, försvarat vikten av det arbete Svenska Akademien har gjort under väldigt lång tid - men betonat att det, eftersom det är en fristående verksamhet, inte är min sak att tycka och tänka om hur de ska lösa sina stora problem.

Likadant är det när det gäller kåtan, som också är en annan fråga men som interpellanten tar upp. När jag arbetar med de samepolitiska utmaningarna är det en central fråga eller ett centralt perspektiv som hela tiden måste finnas med på det politikområdet, och det är att se det i en historisk kontext. Jag har aldrig lagt mig i ett pågående ärende. Däremot var det så att ett ärende öppnades efter att jag hade uttalat mig om vikten av att se det stora sammanhanget.

Det kommer jag att fortsätta göra. Det är ju det vi ska ha politiker till. Vi ska ha politiker som vill någonting, som drivs av någonting och som vill kämpa för rättigheter och möjligheter - inte politiker som inte vågar tycka någonting när man faktiskt kan tycka och driva frågor. Jag för också en samepolitik som väger upp de ord jag säger om det historiska sammanhanget. Jag menar att den svenska staten har mycket att göra innan den kan tala om att den har kämpat för urfolket samernas rättigheter.

Riksdagsledamoten tog upp ytterligare frågor som inte har med saken att göra men som man ändå kan hänföra till den fråga vi är här för att diskutera. Den handlar egentligen om huruvida man får diskriminera på grund av kön. Är ett hot ett verktyg för förändring? Vad ska styra vilka medel - vad av skattebetalarnas pengar - som faktiskt går till konst?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är helt centralt att vi faktiskt vågar bottna i kvalitet och kompetens och att vi ställer krav på de institutioner och myndigheter som ska fördela stöden att de kan redovisa. Det är så vi styr, och den styrningen måste vi hålla väldigt noggrant. Hur styr vi? Hur säkerställer vi att våra myndigheter gör det de ska utifrån de beslut som har tagits här inne? Jo, vi gör det genom årsredovisningar. Det kan kanske låta lite torrt och tråkigt, men det är det verktyg vi har: Vi gör det genom myndighetsdialog. Det är då vi får ställa de hårda frågorna.

Vi gör det dock inte genom att ringa upp så fort vi är missnöjda med någonting eller tycker att en film var dålig. Det gör vi inte, för då är det otillbörlig påverkan. Vi gör det när vi kan och när vi ska. Ser vi då att man inte har följt de regler som är uppställda härifrån får vi vidta åtgärder.


Anf. 37 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Jag betvivlar inte kulturministerns engagemang och att kulturministern brinner för ett stort antal frågor. Det gör jag också. Jag skulle bara önska att det engagemanget i större utsträckning var synligt även när det faktiskt behövs.

När det gäller de exempel ministern själv väljer: Ja, Svenska Akademien är en fristående organisation, men den har så pass stor makt att det när denna fristående organisation inte fungerar får allvarliga konsekvenser för hela den svenska litteraturens ställning. På samma sätt är det när det gäller Svenska Filminstitutet. Jag är mycket väl medveten om att ministern inte ska gå in och tycka till om enskilda bidragskriteriers utformning. Det gör inte jag heller, lika lite som jag skulle få för mig att tycka till om vilka filmer som ska få stöd eller inte. Jag tror att ministern känner mig så pass väl att hon vet att jag aldrig skulle få för mig att göra det.

Däremot tycker jag att jag när riksdagen fattar beslut om mål bär ett ansvar för att målen också följs. På samma sätt utgår jag ifrån att ministern tar ansvaret för att förordningar följs. När en myndighet, eller som i detta fall en stiftelses direktör, säger att man avser att efter eget huvud bryta mot förordningarna och regelverken, förväntar jag mig också att ministern agerar - och reagerar - lika starkt som hon gör när hon känner engagemang i andra frågor. Det gör i alla fall jag.

Jag tycker att jag delvis har fått svar på mina frågor i dag. Jag är glad att ministern har tagit tydligt avstånd från uttalandet och att hon inte delar uppfattningen att den här typen av hot ska framföras. Jag konstaterar också att det inte är lika tydligt när det gäller min andra fråga, det vill säga om ministern kan garantera att filmskapare även i fortsättningen ska kunna söka filmstöd på lika villkor oavsett kön. Jag vill därför gärna höra ministern uttala att det också ska gälla framöver. Annars blir det nämligen så att det vi fattar beslut om här eller det regeringen gör på sina sammanträden inte är något som gäller utan är öppet för tolkning. Det är inte en princip jag tycker att vi ska agera efter.


Anf. 38 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

Herr talman! Jag vill verkligen understryka det Olof Lavesson säger. Det gör jag med förhoppningen att Olof Lavesson, kanske som framtida kulturminister - vem vet - eller som kollega här i riksdagen, tillsammans med mig kämpar för detta i framtiden. Tyvärr är det nämligen så att det i de tider vi lever i finns krafter som vill begränsa, skärma av och peka ut vem som ska få göra vad. Jag vill, och är övertygad om att riksdagsledamot Lavesson delar övertygelsen om, att vi ska skapa ett Sverige, ett Europa och förhoppningsvis en värld där vi har de bästa villkoren för alla att verka och vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan därför verkligen skriva under på detta: Även i fortsättningen kommer jag, oavsett om jag sitter i regering eller riksdag eller är ute på gator och torg, att göra allt för att man även fortsättningsvis ska kunna söka filmstöd på lika villkor oavsett kön, könsidentitet, etnisk bakgrund och så vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.