Till innehåll på sidan

Utredning av helhetssyn och arbetslivstrygghet

Interpellation 2007/08:494 av Ericson, Gunvor G (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-03-12
Anmäld
2008-03-12
Besvarad
2008-03-28
Sista svarsdatum
2008-04-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 mars

Interpellation

2007/08:494 Utredning av helhetssyn och arbetslivstrygghet

av Gunvor G Ericson (mp)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Allt fler människor hamnar utanför trygghetssystemen. Många bollas runt mellan arbetsförmedling, sjukförsäkring och socialtjänstens försörjningsstöd.

Socialförsäkringsområdet är påtagligt komplext och oöverskådligt för människor. Reglerna för att kvalificera sig för olika ersättningar är snåriga och en återkommande kritik är att människor ”faller mellan stolarna”.

Den förra regeringen ville se över socialförsäkringsområdet genom två steg. Ett första steg var att tillsätta en statlig utredning, SOU 2006:86, där en ensamutredare skulle göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Den skulle visa hur socialförsäkringarna fungerar i dag, brister och förtjänster, och effekter på samhällsekonomi och välfärd. Utredningen skulle därefter komma att utgöra ett underlag för en kommande parlamentarisk utredning som skulle lämna förslag till en reformerad socialförsäkring. Utredningen tillsattes i september 2004 och lämnade sitt slutbetänkande Mera försäkring och mera arbete i oktober 2006.

Flera riksdagspartier var kritiska till tanken att en parlamentarisk utredning skulle ske först som steg nummer två. I samband med att riksdagen i december 2004 behandlade anslag inom socialförsäkringsområdet fick en reservation stöd av en majoritet i riksdagen. Reservationen grundade sig på motioner från m, fp och kd och fick stöd också av c och mp. Ur reservationstexten: ”Vi anser det angeläget att den parlamentariska utredningen tillsätts redan nu. Detta bör ges regeringen tillkänna.” Detta beslut tog riksdagen för drygt tre år sedan och ännu har ingen parlamentarisk utredning blivit tillsatt. Vi anser att det är anmärkningsvärt.

Nuvarande regering tar upp frågan i budgetpropositionen för 2007 och skriver där: ”Utredaren redovisar sitt uppdrag den 1 november i år. Regeringen avser att snarast möjligt därefter tillsätta en parlamentarisk utredning.”

I årets höstbudget upprepades liknande skrivningar. ”Regeringen aviserade i budgetpropositionen 2007 (prop. 2006/07:1) att en parlamentarisk utredning av socialförsäkringen skulle tillsättas. Ett sådant långsiktigt arbete bör enligt regeringens mening komma igång så snart som möjligt.”

Men fortfarande har alltså inget hänt och ansvarigt statsråd svarade i kammarens frågestund den 6 mars 2008: ”Jag ser också betydelsen av att vi tar ett helhetsgrepp. Direktiven till Socialförsäkringsutredningen bereds.”

Det är påtagligt att den fråga som alla allianspartierna tidigare uppfattade som viktig nu har dragits i långbänk.

Regeringen har genomfört många försämringar inom sjukförsäkringen. Sjukpenningen har till exempel sänkts, tidsgränser har införts på ett fyrkantigt sätt och många sjukskrivna är påtagligt oroliga för sin situation. Det har blivit ett allt tuffare klimat och fler förslag verkar vara på väg, till exempel rehabiliteringskedja med strikta tidsgränser. Ett stort antal remissinstanser riktar allvarlig kritik mot det förslaget.

Dagens system bygger på en arbetsmarknad med fasta jobb och där man ofta varit anställd inom samma organisation eller på samma företag hela yrkeslivet. Så ser inte verkligheten ut längre.

På uppdrag av Förvaltningskommittén (Fi 2006:08) har Statskontoret låtit två konsulter utarbeta en promemoria om statens organisering på lokal och regional nivå. Promemorian ska utgöra ett diskussionsunderlag för Förvaltningskommittén. I den skrivelsen står bland annat: ”Vi har i våra samtal med olika myndigheter också fått en bild som säger att samverkan i form av till­fälliga projekt där alla bidrar med resurser etc. vanligen fungerar bra. Men så fort denna samverkan över myndighetsgränser ska övergå till permanent verksamhet och inordnas i den reguljära organisationen, då slår alla bromsar till.”

En ny myndighet med en dörr in skulle bättre kunna tillgodose människors behov och skapa arbetslivstrygghet. Det skulle kunna utredas i den parlamentariska utredningen om den fick ett sådant uppdrag.

När kommer statsrådet att tillsätta den parlamentariska utredningen inom socialförsäkringsområdet som riksdagen fattade beslut om redan den 9 december 2004?

Kommer statsrådet att verka för att direktiven till ovan nämnda utredning ska omfatta utredning av en gemensam myndighet för sjukförsäkring, arbetslöshet och försörjningsstöd?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:494, Utredning av helhetssyn och arbetslivstrygghet

Interpellationsdebatt 2007/08:494

Webb-tv: Utredning av helhetssyn och arbetslivstrygghet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 87 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Gunvor G Ericson har frågat mig dels när jag kommer att tillsätta den parlamentariska utredningen inom socialförsäkringsområdet, dels om jag kommer att verka för att direktiven till denna utredning även ska omfatta utredning av en gemensam myndighet för sjukförsäkring, arbetslöshet och försörjningsstöd. Som Gunvor G Ericson redovisar i sin interpellation beslutade den dåvarande regeringen i september 2004 att tillsätta en särskild utredare med uppgift att göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv, och företrädare för de partier som utgör den nuvarande regeringen föreslog att man i stället omgående skulle tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att lämna förslag till en reformerad sjukförsäkring. De senaste decenniernas utveckling inom sjukförsäkringsområdet visar tydligt att sjukförsäkringen är allt annat än stabil. Avsaknaden av stabilitet både över och i tiden orsakas av i sak omotiverade brister i systemet. Genom att utnyttjandet av sjukförsäkringen nu sjunker skapas ett tidsmässigt utrymme för en samlad analys utifrån principiella utgångspunkter. Analysen bör fokusera på sjukförsäkringen, men samspelseffekterna med andra delar av trygghetssystemen är också viktiga. När det gäller frågan om en parlamentarisk utredning vill jag framföra att det är min ambition att tillsätta en sådan utredning så snart som möjligt. Avslutningsvis vill jag som svar på Gunvor G Ericsons fråga om en gemensam myndighet för sjukförsäkring, arbetslöshet och försörjningsstöd konstatera att det är en lösning som i olika former har genomförts i många andra länder. Jag utesluter inte att frågan skulle kunna komma att aktualiseras inom ramen för en parlamentarisk utredning, men jag kan heller inte föregripa direktivskrivandet i denna del.

Anf. 88 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Cristina Husmark Pehrsson. Vi har tidigare i dag debatterat de problem som många sjukskrivna upplever. Regeringens förslag om rehabkedja löser inte problemen även om det är bra att man nu kan få tjänstledighet för att pröva annat jobb. Vi i Miljöpartiet ser det som att det är dags för en helhetssyn och en arbetslivstrygghet. Regeringen har genomfört många försämringar, som vi ser det, inom sjukförsäkringen och även inom arbetslöshetsförsäkringen. Det har blivit ett allt tuffare klimat. I går presenterades förslaget om rehabkedja med strikta tidsgränser om tre och sex månader och en maxtid för sjukskrivning på ett och ett halvt år. Som vi har debatterat här är det ett stort antal remissinstanser som riktar allvarlig kritik mot förslaget. Det är anmärkningsvärt att regeringen ändå lägger fram det. Som vi ser det är det dags att ändra hela systemet så att vi kan få en verklig arbetslivstrygghet i stället för att, som regeringen nu gör, dra åt tumskruvarna för enskilda individer. Miljöpartiet anser att trygghetssystemen inte får bygga på misstro mot människor utan tvärtom bör utgå från att människor är ansvarstagande. Det som är värst är att de nya förslagen har skapat en misstro omkring tryggheten som gör att det är svårt att med några enkla återställare få till ett bra system. Det är ett skäl till att vi diskuterar att skapa ett helt nytt system, och vi kallar det arbetslivstrygghet. Vi tror att det är viktigt att samordna systemen och skapa ett system med en dörr in. Vad innebär vårt förslag? Jo, det innebär att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen slås ihop. Du vänder dig till en och samma myndighet, ett och samma kontor, oavsett om du är sjuk eller arbetslös. Det blir skräddarsydda insatser för alla som behöver stöd - och kanske också de coacher som diskuteras av Cristina Husmark Pehrsson. Arbetslöshetsersättningen skattefinansieras precis som sjukförsäkringen. Det anser vi är solidariskt. Ersättningsnivåerna för sjuka och arbetslösa föreslås vara på samma nivå och försörjningsstöden, eller socialbidragen som de kallas, flyttas från kommunerna till den nya myndigheten så att alla pengar samlas i en och samma påse. På uppdrag av Förvaltningskommittén har Statskontoret låtit två konsulter utarbeta en promemoria om statens organisering på lokal och regional nivå. Det är tänkt att det ska vara ett diskussionsunderlag för Förvaltningskommittén. I skrivelsen står bland annat: Vi har i våra samtal med olika myndigheter också fått en bild som säger att samverkan i form av tillfälliga projekt där alla bidrar med resurser vanligen fungerar bra. Men så fort denna samverkan över myndighetsgränser ska övergå till permanent verksamhet och inordnas i den reguljära organisationen slår alla bromsar till. Man värnar sin egen organisation. En ny myndighet med en dörr in skulle kunna tillgodose människors behov och skapa arbetslivstrygghet. Det skulle kunna utredas i den parlamentariska utredningen om den fick ett sådant uppdrag. Jag är glad att ministern inte stänger dörren, men när kommer utredningen? Kommer den om en månad eller sex månader? Vad betyder så snart som möjligt i Cristina Husmark Pehrssons värld?

Anf. 89 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Gunvor G Ericsons beskrivning av hur många människor som springer runt mellan systemen. Jag är sjuk, jag är utsatt och jag är bortglömd, och jag får springa runt och knacka dörr och påminna om min existens. Det handlar om Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, hälso- och sjukvården och så vidare. Det har inte varit ett bra system för väldigt många. Därför händer det nu lite grand på den marknaden och också inom regeringen. Jag har varit på besök och tittat på NAV i Norge. Där har man gjort den lösning som nu Miljöpartiet och Gunvor G Ericson föreslår. Vad jag ser där är effekterna av att slå ihop två gigantiska byråkratiska kolosser. Det handlar om att få ihop dem till en effektiv och nära myndighet där människor blir synliggjorda. Det tar tid, kraft och ork. Vi kanske kommer att komma dit någon gång. Men jag tror inte att det är där vi ska börja. Då kommer vi inte att se eventuella resultat på länge om jag tittar på det norska exemplet. Att slå ihop myndigheter kan inte vara det första vi ska göra. Däremot tror jag att det finns mycket annat att göra. Jag vill påminna om vad regeringen nu har bett Arbetsförmedlingen att göra. Vi har avsatt 40 miljoner kronor för att göra försök på fyra håll i landet. Vi går ut och handlar upp en tjänst där vi samordnar alla insatserna runt individen i stället för att individen ska springa och knacka dörr. Vi säger: Här finns nu personer som behöver stöd och hjälp med rehabilitering, arbetsträning, utbildning och vad helst de kan behöva för att de ska bli bättre, må bättre och förhoppningsvis komma tillbaka till arbetet. Man ska också hjälpa dem att hitta en sysselsättning. Detta är precis det som har förekommit i Australien sedan tio år tillbaka. Det finns i England, Frankrike, Tyskland och överallt. Vi inbjuder där särskilt sociala företag och ideella organisationer. Jag har också talat med olika organisationer inom handikapprörelsen som tycker att detta är intressant. Vad som också finns i till exempel Australien och som jag skulle se som positivt är någonting som heter Disability Employment Network. Där har man specialiserat sig på att hjälpa personer med funktionshinder att rustas för att komma tillbaka så att de ska slippa springa runt i systemet. Jag tycker att det är väldigt mycket bättre att börja i den ändan. Det handlar till exempel om samlokalisering av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket med mera lokalt och regionalt för att personer ska ha one door stop shop , det vill säga en dörr, precis som Gunvor G Ericson säger. Det handlar inte om att börja med att slå ihop myndigheterna. Det kan kanske vara en lösning på sikt. Jag säger inte nej. Däremot säger jag att vi har mycket vi kan göra för att samordna resurserna. Vi har redan i dag finansiell samordning där hälso- och sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommuner och landsting lägger ihop sina påsar. Det är ett försök och ett arbete som inleddes under den förra borgerliga regeringen som den tidigare regeringen försökt att motarbeta ända till för några år sedan. Nu har vi en säck med pengar för de myndigheterna. De ska gemensamt gå till att stödja och hjälpa personer tillbaka. Jag tror att det är där vi ska börja. Det handlar om att göra det på de lokala och regionala nivåerna med hjälp av ideella organisationer och sociala företag med stort engagemang i denna fråga. Jag tror att vi kan hitta många bra lösningar där.

Anf. 90 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Det är sant att man i Norge har gjort en sådan reform. Man fattade beslutet i Stortinget år 2006. Jag har jobbat i Norge som sjuksköterska. Jag vet att det var väldigt mycket diskussioner innan beslutet fattades. Man fattade beslutet år 2006, och man har tiden till år 2009 på sig för att fullt införa det. Det är därför svårt att redan nu dra slutsatser om vad det norska systemet kommer att innebära. Det finns en skillnad. I det norska systemet har man fortfarande kvar de olika myndighetsorganisationerna. Försörjningsstödet är kvar hos kommunerna, men man samlokaliserar det. Det är inte riktigt den modell vi föreslår. Det som vi föreslår är ett nytt sätt att se på arbetslivstrygghet över huvud taget genom att man får ihop detta. Det är bra att regeringen öppnar för finansiell samordning så att det också kan gälla fler. Men tyvärr har man varit tvungna att lägga ned Deltaprojektet i Göteborg och Finsamprojektet i Finspång. Jag beklagar det. Projekten i den finansiella samordningen gäller inte alla. Vi måste ha ett enkelt system där människor förstår hur systemet fungerar så att de kan känna en trygghet och tillit. Tyvärr är de signaler som nu kommer från regeringen mer att man ska sätta press på människor så att de kan komma tillbaka. Man har inte som enskild individ möjlighet att välja de privata aktörer som Cristina Husmark Pehrsson beskrev så fint. I förslaget framgår det i budgetskrivningen att det är Försäkringskassan som väljer ut vilka individer som ska få delta i projekten. Det står ingenting om hur individen har möjlighet att göra det. Om Försäkringskassan skulle säga nej, har då den enskilda individen möjlighet att till exempel välja att gå på trädgårdsterapi? Jag är inte säker på det. Det framgår heller inte av skrivningen i propositionen om de privata aktörerna. Det står att Försäkringskassan ska ansvara för urvalet av deltagare som ska erbjudas att medverka i försöksverksamheten. Jag anser att det är jätteviktigt att man gör det i samråd med individen och att individen också känner tillit till den form av rehabilitering som väljs. Det är precis det som står i hälso- och sjukvårdslagen om att behandling ska göras upp i samråd med patienten. Det borde vara så även när det gäller rehabilitering. Men om det står det tyvärr ingenting i förslaget. Cristina Husmark Pehrsson svarade inte på vad "så snart som möjligt" betyder. Jag kan förstå att ministern inte kan tala om exakt när. Men det kanske finns något slags plan. Man kan åtminstone säga om det handlar om nu i vår, till hösten eller till vintern. Vi har varit överens om att den parlamentariska utredningen borde komma till. Den måste ha en chans att börja jobba innan alltför många förslag är huggna i sten. Mycket i förslaget om sjukskrivningsprocessen gör att det blir svårare att diskutera fritt i en parlamentarisk utredning. Det kanske är så att ni ändå är beredda att i en framtid diskutera en del av det som ni genomför om vi kan få till den parlamentariska utredningen. Är Cristina Husmark Pehrsson beredd att också diskutera fritt i en kommande parlamentarisk utredning?

Anf. 91 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Jag vill börja med att verkligen beklaga all den oro och ångest som skapats och den missinformation som har skett till många. Jag säger inte att det är Gunvor G Ericson som har medverkat till det, utan det gäller över huvud taget i debatten om rehabiliteringsreformen. Vår absoluta uppfattning är att vi behöver satsningar på rehabilitering, företagshälsovård och tydliga tidsgränser och inte låt-gå-mentalitet. Människor har inte blivit uppmärksammade utan har blivit förtidspensionerade. Vi säger i stället att vi vill göra någonting åt det. Vi vill ge tidsgränser och ha samverkan med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, hälso- och sjukvård med mera. Vi vill göra mycket bra av det som Gunvor G Ericson säger redan nu i stället för att vänta på att myndigheterna kanske en dag ska slås samman. Vi ska redan nu samverka kring den enskilde individen på ett väldigt bra och riktigt sätt. Gunvor G Ericson verkar vara en väldigt sympatisk och välinformerad person. Jag förstår inte det hon säger om att vi har dragit åt tumskruvarna. Vi har inte genomfört en enda förändring i socialförsäkringen. Vi har infört början till historiska SGI. Men vi sänkte taket i sjukförsäkringen därför att vi tyckte att det var viktigare att ge skattesänkningar till låginkomsttagarna än att ge höga bidrag till höginkomsttagarna. Man kan inte kalla det för att dra åt tumskruvarna. Försäkringskassan har inte en enda ny förordning, en regel eller en lagändring på något sätt. Det som den arbetar utifrån är vad den förra regeringen har beslutat om. Jag kan tycka att det är viktigt att den enskilda individen kan påverka. Vi är helt överens om det. Låt mig ge ett exempel. Jag besökte en rehabiliteringsgrupp på en vårdcentral ute i landet. De hade många bra tankar. De gjorde precis det de skulle. Arbetsterapeuten, läkaren, sköterskan, sjukgymnasten och beteendevetaren satt i en grupp och diskuterade patientens situation redan efter två veckors sjukskrivning. Jag frågade om patienten var med i den här diskussionen. Nej, han var inte med. Det verkade inte som om man ens hade tänkt tanken. Jag tror att vi är helt överens om att ska man lyckas med rehabilitering och finna olika vägar tillbaka måste individen vara med och känna att det blir bra och riktigt. Det är där jag tror att vi inte har lyssnat tillräckligt på personerna i dag. Många har blivit förtidspensionerade av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det jag ansvarar för och vill diskutera är personer som inte har arbetsförmåga på grund av ohälsa. Detta är ingen yrkesförsäkring. Det kan vi också vara överens om. Har jag arbetsförmåga för andra arbetsuppgifter är det också min skyldighet att ta de arbetsuppgifterna. Det är ingen yrkesförsäkring. Det har vi inte råd med i sjukförsäkringen. Det är också mitt ansvar att se till att vi får en bra samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och att Finsam har möjlighet att agera på ett helt annat sätt än i dag. Samordningen har fattats. Vi var överens om att den parlamentariska utredningen skulle tillsättas. Den borde ha varit tillsatt för flera år sedan. Socialdemokraterna nonchalerade riksdagens beslut. När jag kom till mitt departement såg jag och regeringen hur det såg ut med kvinnor och ohälsa, och inte minst med ungdomar med aktivitetsersättning. Folk blev inte efterfrågade utan bortglömda och utsorterade. Man fick ingen möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet igen. När vi såg hur det såg ut sade vi: Vi kan inte gömma all denna vetskap i en utredning som vi inte vet vart den leder eller när den blir färdig.

Anf. 92 Gunvor G Ericson (Mp)
Herr talman! Cristina Husmark Pehrsson pratar om satsningar. Men när jag läser i den här propositionen om de konkreta förslagen när det gäller företagshälsovård och rehabiliteringsgaranti hittar jag inga skarpa förslag. Det står så här: I budgetpropositionen angav regeringen att . Regeringen aviserade också att den under vissa betingelser ser det naturligt att ekonomiskt stödja en utveckling och redovisade hur vidareutvecklingen av företagshälsovården skulle genomföras. Men det finns inga skarpa förslag när det gäller företagshälsovården här. Jag vill minnas att det stod i budgeten att rehabgarantin skulle gälla från den 1 juli 2008. Här står det nu: Som ett första steg i att införa denna garanti avser regeringen att ett avtal om detta sluts med hälso- och sjukvården som innebär att hälso- och sjukvården tillförs ökade resurser för sådana rehabiliteringsinsatser. Rehabiliteringsgarantin avses träda i kraft under 2008. Det framgår inte av den här skrivelsen när under 2008 det ska ske. Det är inte heller något som ligger som förslag till beslut på riksdagens bord, om jag har uppfattat saken rätt. Däremot finns det med tidsgränser, nämligen tre månaders, sex månaders eller max ett och ett halvt års sjukskrivning. Det är detta jag menar med att man ändå har gjort försämringar. Man har föreslagit de försämringar vi har nu, och man har också gjort försämringar under resans gång. Ni har faktiskt sänkt den överhoppningsbara tiden från sju år till fem år, Cristina Husmark Pehrsson. Den ersättning som var 80 procent ska nu tas gånger 0,97. Det är en sänkning av ersättningen. Jag är inte emot att man sänkte taket. Jag värnar dem som har lägst inkomster. Men vi måste också erkänna att det har skett förändringar. Arbetsförmågan är inte svart eller vit. Många människor har delvis arbetsförmåga och har behov av både Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens hjälp. Framför allt behövs arbetslivsrehabilitering också, och inte bara sjukvård, och det saknar jag.

Anf. 93 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Arbetsförmågan är diffus och oklar. Vi behöver ha tydlighet där. Därför har jag bett Anna Hedborg att utreda det. En första del som svar på detta kommer i maj, och resten kommer om ytterligare ett år. Då kommer vi att få en tydlighet i vad arbetsförmåga är. Jag tror inte att Sveriges Kommuner och Landsting hade varit jätteglada om vi hade beslutat om skarpa förslag över deras huvuden. Gunvor G Ericson, som har ett förflutet inom landstinget, vill nog inte att regeringen beslutar om hur det ska se ut i landstingen. Där har vi en artighet mot varandra och reglementen som säger att ska vi ha en samverkan ska vi ha ett avtal. Därför väntar vi nu på ett avtal med Sveriges Kommuner och Landsting när det gäller både företagshälsovården och rehabiliteringsgarantin. Precis som Gunvor G Ericson sade finns det pengar avsatta i budgeten. De ligger och väntar redan från och med den 1 juli. Sedan var det ett litet fel. Vi har tydliga tidsgränser, tre, sex och tolv månader, som kommer att införas den 1 juli, men vi har inte dragit åt de tumskruvarna, som Gunvor G Ericson säger. Däremot finns det tydlighet när det gäller vad som händer med den enskilda individen. Görs det rätt saker? Var befinner han eller hon sig på sjukskrivningens stege? Det är inte som i dag, att man bara blir bortglömd. Gunvor G Ericson sade att det var max ett och ett halvt år. Det är två och ett halvt år, först tolv månader och sedan arton månader, och inte ens därefter är det slut. De som är allvarligt sjuka kommer att få behålla sina 80 procent i sjukpenning. Sedan finns det några som kanske behöver ha sjukersättning. Vi kommer också att ha jobb- och utvecklingsgarantier och många olika stödformer där. Men det handlar om arbetsförmåga. Har jag arbetsförmåga ska jag inte ha sjukersättning. Är jag sjuk ska jag ha det, men har jag arbetsförmåga ska jag ha hjälp att kunna utveckla den och inte begrava den arbetsförmågan, som har skett tidigare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.