Utanförskapet i miljonprogramsområdena

Interpellation 2008/09:236 av Astudillo, Luciano (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-12-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2009-01-13
Svar fördröjt anmält
2009-01-21
Sista svarsdatum
2009-01-26
Besvarad
2009-01-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 december

Interpellation

2008/09:236 Utanförskapet i miljonprogramsområdena

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Återigen brinner Rosengård. Läget är synnerligen allvarligt för dem som bor i miljonprogrammet.

Bara det senaste året har arbetslösheten bland utrikes födda ökat med 16 procent, trots högkonjunktur. Nu har Sverige gått in i en lågkonjunktur. Och vi vet att utrikes födda tillsammans med ungdomar är de som först sägs upp – och som har svårast att komma in igen. Den moderatledda regeringens insatser såsom instegsjobben har haft en synnerligen begränsad effekt. Flyktingmottagningen är illa organiserad och jobbfokuset alltför svagt.  

Vilka initiativ avser ministern att ta med anledning av krisen för att bryta den negativa jobbutvecklingen som vi ser i landets miljonprogramsområden?  

Vilka initiativ avser ministern att ta för att instegsjobben ska komma i fråga för fler människor?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:236, Utanförskapet i miljonprogramsområdena

Interpellationsdebatt 2008/09:236

Webb-tv: Utanförskapet i miljonprogramsområdena

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 94 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta med anledning av krisen för att bryta den negativa jobbutveckling vi ser i landets miljonprogramsområden. Han har vidare frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att instegsjobben ska komma i fråga för fler människor. Jag vill först kommentera Luciano Astudillos uppgift om ökningen av arbetslösheten för utrikes födda. Uppgiften förefaller gälla antalet utrikes födda inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Det antalet ökade med 16 procent mellan december 2007 och december 2008 - en procentuell ökning som är hög men ändå på samma nivå som för samtliga inskrivna. De uppgifter som SCB förra veckan presenterade från senaste arbetskraftsundersökningen bjöd på spännande läsning. De visar att utrikes föddas sysselsättning såväl antals- som andelsmässigt, till skillnad från svenskföddas, ökade mellan fjärde kvartalet 2007 och samma period 2008. De utrikes födda männen står för den största ökningen antalsmässigt. De utrikes föddas sysselsättning ökade med 29 000 personer medan de svenskföddas minskade med 23 000 personer. För att dämpa effekterna av nedgången i ekonomin har regeringen presenterat ett omfattande arbetsmarknadspolitiskt paket. Jag fördjupar mig inte nu i paketets olika delar eftersom jag kommenterat dessa i andra interpellationssvar i dag. Jag nöjer mig här med att säga att de alla syftar till att underlätta för personer med svag ställning på arbetsmarknaden att få ett arbete. Beträffande instegsjobben är jag fullt ense med Luciano Astudillo om att fler nyanlända bör få möjlighet till sådana anställningar. I den interpellationsdebatt om instegsjobben som Luciano Astudillo och jag hade i augusti 2008 kommenterade jag de förändringar i regelverket för instegsjobben som trädde i kraft den 1 juni 2008. Förändringarna infördes just för att ge fler nyanlända invandrare tillgång till instegsjobb. Vi har sedan den förra debatten kunnat konstatera att instegsjobben under hösten ökat markant. De ändrade reglerna har alltså haft avsedd effekt. Jag skulle också vilja påminna om att det finns fler vägar till arbetsmarknaden än via instegsjobben. Nystartsjobben har fungerat väl för utrikes födda, som utgjort nästan en tredjedel av alla som haft nystartsjobb. De nyanlända har uppgått till 7 procent. För nyanlända invandrare kan ersättning vid nystartsjobb lämnas till arbetsgivaren som längst i tre år. Regeringen fördubblar nu kompensationen till arbetsgivaren vid nystartsjobb. Även det arbete som bedrivs inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet är viktigt. 21 kommuner har år 2008 fått erbjudande om att teckna lokala utvecklingsavtal med staten för perioden 2008-2010 för ett gemensamt utvecklingsarbete i sammanlagt 38 stadsdelar med utbrett utanförskap. 18 kommuner har hittills tecknat avtal. Arbetsförmedlingen fick i maj 2008 i uppdrag från regeringen att ingå i de lokala partnerskap som ska bildas i kommuner med lokala utvecklingsavtal i syfte att genom lokal samordning få ut mesta möjliga av de samlade resurser som står till buds. För att förbättra utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden krävs det insatser inom flera olika politikområden. Regeringens bedömningar av vilken inriktning integrationspolitiken bör ha samt vilka strategiska områden och frågeställningar som genomförandet av politiken bör fokusera på fram till år 2010 presenterades för riksdagen i en särskild skrivelse i september 2008. Regeringen återkommer till riksdagen i mars i år med förslag till styrning, ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagandet samt andra insatser som påskyndar arbetsmarknadsetableringen för nyanlända invandrare. Arbetsförmedlingen ska i februari 2009 avlämna en redovisning av Arbetsförmedlingens arbete med utrikes födda under år 2008. Innan jag tagit del av redovisningen finner jag inte anledning att överväga ytterligare förändringar i reglerna för instegsjobb. Mot bakgrund av att regeringen nyligen presenterat en rad åtgärder för att hantera den rådande konjunkturavmattningen finner jag heller ingen anledning till ytterligare initiativ för att bryta den negativa jobbutvecklingen i miljonprogramsområden.

Anf. 95 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Om man i allmänhet tycker att den jobbpolitik som Moderaterna fört har varit misslyckad och upplever att den inte har gett det resultat de lovade i valrörelsen 2006 kan man inte tala om något annat än ett veritabelt misslyckande, ett jobbfiasko, när det gäller integrationsområdet. Det dröjer fortfarande i genomsnitt sju år innan en man som har kommit till Sverige får möjligheten till självförsörjning. För en kvinna dröjer det ännu längre. Skillnaden mellan inrikes föddas och utrikes föddas förvärvsfrekvens är så stor som 12 procent. Då spelar det ingen roll att Littorin här försöker hitta siffror och beskriva det hela på ett sätt som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Littorin vet till exempel lika väl som jag att tre av tio nystartsjobbare har jobbet kvar efter det att nystartsjobbsperioden har gått ut. Dessutom har Riksrevisionen kritiserat regeringen, gett regeringen och Littorin bakläxa i fråga om det kreativa sätt varpå man redovisar en jobbökning som man hävdar har skapats med olika förändringar. Det finns all anledning att alltid vara optimistisk, se ljust och måla ljusa bilder. Men det inger ingen trygghet. Även om Littorin gör allt vad han kan för att klamra sig fast vid de senaste positiva siffrorna döljer det inte ert misslyckande inom integrationens område. Det döljer definitivt inte den passivitet som ni har visat på det här området. Det vi ser nu är ett Sverige där utanförskapet ökar väldigt snabbt och där sammanhållningen i samhället eroderas. Det är någonting som i och för sig inleddes redan innan. Jag vill påstå att det var när Moderaterna valde att gå sin egen väg och släppa det framgångsrika samarbete under förra mandatperioden kring flyktingmottagandet som de hade med oss som det riktigt gick åt fel håll. Visst, vi har haft en ökande segregation under lång tid. Men när Moderaterna i sin iver att vinna makten försökte inkompetensförklara vårt sätt att hantera flyktingmottagandet, där det ändå fanns samsyn, tror jag att mycket tid gick förlorad. Sedan vann man makten, och väldigt lite har gjorts för att organisera flyktingmottagandet på ett bättre sätt. Det har gått två och ett halvt år, och först nu kanske vi ser ett bättre mottagande. Men vi hade hoppats på att Littorin och den borgerliga regeringen tagit ett ansvar för en bredare uppgörelse kring de här frågorna, som är så viktiga. När det sedan gäller instegsjobben, den borgerliga regeringens flaggskepp för att underlätta nyanländas inträde på arbetsmarknaden, hade vi en debatt i somras, som Littorin sade. I dag finns det, just nu, endast 2 000 i hela vårt land som getts möjligheten till ett instegsjobb. Samtidigt säger Littorin att han är helt överens med mig om att han gärna skulle vilja se fler. Men i nästa mening säger han att han inte tänker göra något för att det ska bli så. Han väljer passivitet och avvaktans politik. En fråga skulle jag vilja ställa om den urbana utvecklingen, ett arbete som jag tycker är oerhört viktigt. Det är välkomna insatser. Kan Littorin redogöra för mig hur mycket resurser den moderatledda regeringen anslagit för att de här viktiga avtalen ska komma till stånd? Vilket ansvar tar regeringen för det utanförskap som nu växer?

Anf. 96 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! När det gäller flyktingmottagandet kanske det är bättre att Luciano Astudillo diskuterar frågan med migrationsministern, som nyss kom in i kammaren. Det finns säkert all anledning att diskutera den frågan vidare. Vår utgångspunkt är naturligtvis att en så snabb kontakt med arbetsmarknaden som möjligt är oerhört viktig för att underlätta för personer med utländsk bakgrund i Sverige att komma in och känna delaktighet, lära sig språk eller vad det nu kan vara. Det är oerhört viktigt, och där tror jag inte att vi har någon som helst skild syn. När det gäller instegsjobben är det klart att de borde vara fler. Jag tycker naturligtvis precis som i fråga om nystartsjobben att alla som kvalificerar sig borde få möjlighet att få ett jobb den vägen. Det är därför som vi kontinuerligt har varit beredda att se över det regelverk och de kriterier som styr för att se till att vi har så bra regelverk som möjligt. Vi hade en diskussion om det som uppfattades som krav på kollektivavtal, och vi kommer att ha den debatten så småningom. Vi är beredda att ändra på de regler som kan tänkas stå i vägen. (LUCIANO ASTUDILLO (s): Den tar vi sedan.) Den kan vi definitivt ta sedan, men jag vill bara påpeka att Luciano Astudillo i föregående inlägg sade att vi inte gör någonting. Det är precis tvärtom, och jag illustrerar det på det här sättet. Vi pratar om instegsjobb - de borde absolut vara fler. Men jag vill påpeka två saker. En del personer med utländsk bakgrund har i stället för via instegsjobben kommit in via de ordinarie nystartsjobben. En stor andel med utländsk bakgrund finns där. En del har, som jag sade i mitt första inlägg, fått reguljära arbeten utan stöd via nystartsjobb eller instegsjobb. Det är naturligtvis glädjande. Då återstår frågan: Är jag beredd att göra något ytterligare? Det är det interpellationen handlar om. Man ställer frågan: Vilket initiativ avser ministern att vidta för att instegsjobben kan komma i fråga för fler människor? Svaret är precis som i det första inlägget: Eftersom Arbetsförmedlingen redovisar sitt arbete med utrikes födda 2008 i februari 2009 vill jag avvakta den rapporten för att se hur man har arbetat, hur man uppfattar att det har tagits emot och hur det fungerar. Jag ska naturligtvis inte säga att vi aldrig kommer att återkomma. Det här är en oerhört viktig diskussion och en viktig fråga. Det är med ödmjukhet man måste se på olika typer av angreppssätt för att underlätta integrationen på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund så att den fungerar bättre än den har gjort tidigare. Här finns det säkert en del att lära av andra länder, men förmodligen inte så mycket, tyvärr. Vi har i andra interpellationsdebatter pekat på problem med integration i Frankrike till exempel, och det är oerhört avskräckande. Så ska det inte gå till. Vi vill naturligtvis att de som kommer utrikes ifrån ska ha en möjlighet att snabbt ta sig in. Men att sysselsättningsgraden bland akademiker, som vi diskuterade i den förra interpellationsdebatten, skiljer 10 procentenheter mellan svenskar och utrikes födda och att det ser ut på det sättet på svensk arbetsmarknad är helt oacceptabelt. Vi måste fortsätta att arbeta med detta. Några saker har vi gjort, och vi ska nu utvärdera Arbetsförmedlingens arbete som sagt i februari 2009. Jag ska inte utesluta att vi kan göra mer saker.

Anf. 97 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Delar av utvärderingen finns redan. Nystartsjobben ger oavsett bakgrund endast tre av tio jobb efter det att nystartsjobbsperioden med subventioner är över. Det är sämre än mycken annan arbetsmarknadspolitik som förts i det här landet, aktiv arbetsmarknadspolitik, som till och med Dagens Nyheter efterfrågar nu. Det har varit en paradgren i vårt land. Trots Littorins hattande med instegsjobben och förändringar i två omgångar omfattar de endast 2 000 människor i dag. Littorin väljer att här ge besked att han vill fortsätta att vänta och se. Förvisso tillhör flyktingmottagandet ett annat statsråds område, vi har en integrationsminister. Men för mig finns det ingen annan viktigare minister än just arbetsmarknadsministern när det gäller att klara integrationen i vårt land. Vi vet att nyckeln in i Sverige är jobb. Det stavas jobb - A och O. Det är vägen. Här har vi en minister vars enda insats egentligen som han bär ansvar för, instegsjobben, inte fungerar, trots att han ändrat på det ett par gånger. Här väljer han att inte komma med nya förslag trots att vi går in i en djup lågkonjunktur och vet att vid sidan av ungdomar är det just utrikes födda som går ut först. Det är de som försvinner från arbetsmarknaden först. Ministern svarade inte på den enda fråga jag ställde, för han hade så mycket annat att prata om. Arbetsmarknadsministern lyfter fram arbetet med de urbana utvecklingsprogrammen, som vi tycker är oerhört välkommet. Det bygger vidare på de storstadssatsningar som vi gjorde för att möta utanförskapet och de växande klyftor vi såg i storstadsregionerna. Kan Littorin redogöra för mig hur mycket resurser den moderatledda regeringen har anslagit för det här viktiga avtalet? Vad är statens ansvar för att möta krisen, och hur mycket vill man ta ansvar för det ekonomiskt? Det är ju viktigt.

Anf. 98 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! I Luciano Astudillos värld blir det liksom aldrig rätt. Om jag väntar på den utredning eller den rapport som kommer inom några veckor för att få ett bra underlag för att kunna vidta bra åtgärder, då är det fel. Om jag inte väntar utan gör något, då hattar jag. Det är alltså lite svårt att se hur det någonsin kan bli rätt. Jag bara konstaterar att jag har en ganska ödmjuk inställning till de åtgärder vi vidtar. Målet är det viktiga. Målet måste naturligtvis vara att se till att fler kommer in på arbetsmarknaden. Det gäller dem som har varit borta länge och de unga som nu riskerar att bli arbetslösa och naturligtvis, vilket vi har diskuterat många gånger, personer av utländsk bakgrund som kommer till Sverige. Det ska vi verka för. Är det så att vi har verktyg som inte levererar på det sätt vi hade förväntat oss eller hoppats får vi naturligtvis vara beredda att ändra detta. Att säga att verktygen är viktigare än målen och om målen inte nås struntar vi i det, för verktygen är ju jättebra vore helt makalöst. Därför måste man ha en lite ödmjuk inställning till detta, och därför har vi ändrat en del av reglerna. Vi är beredda att göra det igen om det är så att vi kan uppnå bättre måluppfyllelse. Luciano Astudillo pratade också om bristen på aktiv arbetsmarknadspolitik. Nja - jag delar inte den uppfattningen. 3 ½ miljard extra i år och, som vi diskuterade förut, 60 000 personer som kommer att omfattas bara i år av olika typer av sysselsättningsfrämjande åtgärder är en kraftfull ökning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är precis som vi har diskuterat vid andra tillfällen en kontracyklisk dimensionering, som det så vackert heter. Vi har diskuterat utredningar på detta tema tidigare, det vill säga, när arbetslösheten ökar lägger man in mer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och när den minskar drar man in. Det är inga konstigheter. Så har socialdemokratiska regeringar gjort i alla tider. Vi gör det också, fast vi gör det på lite annat sätt, eftersom vi tror att våra verktyg är mer verkningsfulla. När det gäller den fråga som Luciano Astudillo ställer om det urbana utvecklingsarbetet måste jag dessvärre göra både Luciano Astudillo och mig själv besviken. Jag har inte svaret på den frågan. Jag misstänker att Luciano Astudillo har det och därför kan upplysa mig om detta i nästa replikskifte. Jag erkänner: Jag har inte svaret på den frågan.

Anf. 99 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! När det gäller arbetsmarknadspolitiken kan vi ändå föra ett resonemang kring vart den bär hän. Det vi ser är mindre av utbildning och mer av inlåsning. I det tror jag att Littorin har tagit efter de dåliga sidorna av den politik som vi förde. Den kritik vi har riktat mot oss själva är att det var alldeles för lite utbildningsinsatser och för mycket av inlåsning. Nu förstärker ni den problematiken för många människor, inte minst för dem som står långt från arbetsmarknaden. Det är en påtaglig risk att detta får stora konsekvenser. När det gäller nystartsjobben fortsätter Littorin att påstå att de ger effekt, men de har utvärderats två gånger om. Ekot redovisade nu senast att bara tre av tio har jobbet kvar efter subventionstiden. Jag tror att jag och Littorin har haft två debatter om instegsjobben. Jag jagade honom fram till vissa förändringar förra gången, och nu påtalar jag att det fortfarande inte fungerar. Men han vill fortsätta att avvakta, trots att det inte leder till att fler får möjligheten att komma in på arbetsmarknaden via ett instegsjobb. Det är förvisso ödmjukt, och ödmjukhet är viktigt, men framför allt upplever jag det som oerhört passivt. Det är förödande, tycker jag personligen. När det gäller det urbana utvecklingsarbetet har den borgerliga regeringen velat anslå noll kronor. Det i sig är en väldigt tydlig signal - här är staten inte beredd att bidra. Men det är viktigt att slå fast, och det är därför jag tar den här debatten om flyktingmottagande och jobblinjen med just arbetsmarknadsministern, att det finns ingen viktigare minister än arbetsmarknadsministern på det här området. Jobb är nyckeln in i Sverige, och Littorin måste börja lära sig det här området om han ska lyckas.

Anf. 100 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo säger att jag måste lära mig området. Med all respekt: Bara för att jag inte delar Luciano Astudillos alla lösningar innebär det inte att jag inte kan det där. Vi har olika åsikter, och det måste man ha respekt för. Men vi har i grunden, tror jag, samma bedömning när det gäller vikten av det övergripande målet, nämligen att se till att personer med utländsk bakgrund så snabbt som möjligt kommer in på arbetsmarknaden. Att vi har olika åsikter betyder alltså inte att jag på något sätt är mindre engagerad eller för den delen kan mindre. Den bedömningen tycker jag inte stämmer. Arbetsförmedlingen har en mycket betydelsefull uppgift i detta, och den bedömningen delar jag totalt med Luciano Astudillo. Det handlar naturligtvis om att vägen till en lyckad integration, precis som Luciano Astudillo säger, går via ett arbete. Då är det flera olika saker som måste fungera samtidigt. För det första måste vi naturligtvis ha en arbetsmarknad som växer. Det är en god idé i största allmänhet. För det andra måste vi se till att vi nu hanterar den internationella finanskrisens härjningar på svensk arbetsmarknad på ett så bra sätt som möjligt med en expansiv finanspolitik och med en aktiv arbetsmarknadspolitik med plats för ytterligare 60 000 personer i åtgärder just i år. Det är några saker vi behöver. Vi måste också se till att Arbetsförmedlingen tar det ansvar som de har i att se till att integrationen fungerar så väl som den behöver fungera. Då konstaterar jag bara, vilket jag också nämnde i mitt första inlägg, att vi kommer att få en redovisning av detta från Arbetsförmedlingen i början av februari. Jag vill ha det som grund för att kunna se på vilket sätt vi kan gå vidare. Jag utesluter inte att vi ska göra det av just de skäl som jag har anfört: Det här är oerhört viktigt, och det är ett resursslöseri att inte fler personer med utländsk bakgrund finns på den svenska arbetsmarknaden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.