Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

undernäring bland äldre

Interpellation 2004/05:176 av Sandahl, Olle (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-19
Anmäld
2004-11-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2004-12-03
Svar fördröjt anmält
2004-12-08
Besvarad
2004-12-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 november

Interpellation 2004/05:176

 av Olle Sandahl (kd) till statsrådet Ylva Johansson om undernäring bland äldre

Alltfler tvivlar på offentliga sektorns förmåga att sörja för de äldres trygghet. En intensiv debatt har underblåsts av kommunernas brist på resurser och personal, liksom flera fall av missförhållanden och vanvård. Ett uppmärksammat problem är den majoritet av de äldre med vårdbehov som lider av undernäring. Värst är det på äldreboenden, men även bland dem som bor hemma är undernäring ett stort problem.

Enligt en nyligen genomförd studie led var tredje vårdtagare av undernäring redan vid ankomsten till äldreboendet och nästan lika många riskerade undernäring. Enligt en annan studie var åtta av tio på ett servicehus i riskzonen för undernäring. En socialstyrelserapport visade att cirka hälften av dem som bor hemma med hemtjänst är i riskzonen. Ett problem som väntas öka eftersom allt färre nu får plats i äldreboenden.

Undernäring bland äldre är ett komplicerat problem som måste angripas på flera plan. En inte obetydlig andel av alla fall beror helt enkelt på att många äldre tappar matlusten. Det kan vara en följd av depressioner, men också en naturlig del i åldrandet. Andra orsaker är dålig tandhälsa och bristen på läkarmedverkan i det särskilda boendet. 40 % av de anställda inom äldrevården saknar utbildning. Geriatriken, den läkarspecialisering som arbetar med åldrandets särskilda besvär, är åsidosatt i svensk läkarutbildning. Den huvudsakliga och sammanfattande förklaringen till de omfattande och mycket allvarliga nutritionsproblemen är att nödvändig specialiserad kompetens inte är allmänt tillgänglig och tillämpad inom äldreomsorgen.

Ett övergripande problem är dock samtidigt, enligt min mening, att i dagens äldreomsorg finns inte tid för en god och värdig vård. Många äldre kommer sällan eller aldrig ut. De får ligga flera timmar med smutsiga blöjor och många "parkeras" framför TV:n. Personalens tid räcker helt enkelt inte till för att ge en värdig vård, att sitta ned och prata, att stryka en kind och att mata i lugn och ro. Kvalitet i vård och omsorg skapas inte enbart av effektivare behandlingsmetoder och nya mediciner, utan det sker i synnerhet i mötet mellan den som ger vård och den som tar emot.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att komma till rätta med den utbredda undernäringen bland äldre vårdbehövande personer?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:176, undernäring bland äldre

Interpellationsdebatt 2004/05:176

Webb-tv: undernäring bland äldre

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ylva Johansson (S)
Anf. 83 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Olle Sandahl har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att komma till rätta med den utbredda undernäringen bland äldre vårdbehövande personer. Jag är övertygad om att alla de som arbetar inom vård och omsorg har som högsta mål att utföra sitt arbete så bra som möjligt. Både de politiska ledningarna och tjänstemännen försöker fortlöpande utveckla de lokala förutsättningarna för en god vård och omsorg. Kommunernas kvalitetsarbete går faktiskt framåt. Samverkan mellan kommunerna och landstingen utvecklas också. Äldreomsorgen i Sverige är i dag en mycket omfattande verksamhet. Enligt Äldrevårdsutredningen är verksamheten så mångfasetterad att ingen enskild yrkesgrupp ensam kan svara för de samlade behoven av medicinska, sociala och rehabiliterande insatser många äldre har. I rapporten Evidensbaserad äldrevård från Statens beredning för medicinsk utvärdering framkommer att kombinationen av hög ålder, multipla kroniska sjukdomar och behandling med flera läkemedel samtidigt innebär en ökad risk att utveckla undernäringstillstånd. Vidare menar SBU att prevalensen är svårbedömd eftersom en allmänt accepterad definition av begreppet undernäringstillstånd saknas. Regeringen förstärker de närmaste två åren i statsbudgeten satsningarna på kommuner och landsting. Utöver detta genomför regeringen, i syfte att stödja personalen och förbättra kunskapsnivån inom olika områden, under perioden 2005-2007 en flerårig satsning på kompetensutveckling. Kvalitetsutveckling genom kompetensutveckling är ett sätt att långsiktigt stärka lärandet och utvecklingsarbetet. Ökad kompetens om kost och behandling av näringsproblem är ett område som är angeläget att utveckla. Andra angelägna områden som är av betydelse för äldres kosthållning kan till exempel vara munvård, bemötande, planering eller att utveckla stöd för det sociala innehållet i de äldres vardag. De planer som kommunerna inom ramen för Kompetensstegen kommer att kunna söka stöd för kommer att vara utformade utifrån de lokala behov som finns.
Olle Sandahl (Kd)
Anf. 84 Olle Sandahl (Kd)
Herr talman! Konvenansen här i kammaren bjuder att man ska tacka för svaret, och det gör jag också. Men jag tackar inte fullt ut för dess innehåll som jag tycker är något energifattigt. Jag har inte levt så länge som de som vi talar om i debatten men jag har levt tillräckligt länge för att inte bli bragd ur balans alltför ofta. Men när jag läste svaret måste jag säga att jag vacklade något. Då kan jag till min glädje säga att jag har blivit något uppstagad under debatten med hänsyn till statsrådets muntliga inlägg, vilket bådar gott för framtiden. Om jag försöker sammanfatta det skrivna svaret, i den mån det är ett svar, lyder det ungefär så här: Nej, jag ämnar inte vidta någon åtgärd. Det som behöver göras i denna fråga, om alls något behöver göras, är redan gjort genom Kompetensstegen. Då kommer vi till det positiva nu när vi ska byta åsikter för första gången, statsrådet och jag. Vi har en gemensam plattform att utgå ifrån. Kompetensstegen är en väldigt bra satsning och efterlängtad. Där finns många goda effekter att vänta. Den stöder vi i huvudsak, även om den tyvärr har kommit lite sent och, tror jag, inte kan utgöra svaret på den fråga jag ställde. Att svaret är så undanglidande kan ha en förklaring eller möjligen en annan eller möjligen båda två. Antingen har Ylva Johansson inte förstått allvaret och omfattningen av problemet, eller så räcker inte ambitionen riktigt till. Man får intrycket att statsrådet bagatelliserar undernäringssituationen genom att hänvisa till SBU, som säger att det inte finns någon allmänt accepterad definition. Nej, när såg man en allmänt accepterad definition om någonting? Är det så att enighet saknas, då är det ett skäl till aktivitet. Det finns ändå ett stort antal av varandra oberoende forskare som kommit fram till en ganska likartad bedömning av prevalensen. Man talar om 200 000-300 000 - storleksordningen är den - äldre svenskar som är undernärda eller som svälter. Det sammanfaller också olyckligtvis med den grupp som har en nedsatt integritet och förmåga att bevaka sina intressen. Ytterligare en reflexion man kan göra är att den här gruppen dessutom domineras av kvinnor. Finns det möjligen någon kvinnosyn bakom att det råkar vara så här? Man kan göra ett tankeexperiment. Om Kronobergs och Blekinge läns samlade befolkning, i storleksordningen 300 000, hade visat sig vara systematiskt undernärd, hade man då lite passivt bara noterat detta och sagt att vi inte har riktigt klara prevalenssiffror som stöder oss? Jag blir lite häpen över svaret. Jag hade förväntat mig ett lite mer kraftfullt agerande, bland annat efter det inlägg ministern hade i en inledande debatt där det utlovades stor aktivitet i kammaren och en rad förslag. Jag kan i och för sig förstå att man vill bagatellisera. Det är ett stort och hårt arbete som väntar, och man vill tänka till lite. Då är det mänskligt att man blundar för fakta. Det måste vara övergående. Avslutningen på denna fundering är alltså: Tror statsrådet inte på forskarrapporterna? Kommer statsrådet att agera?
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 85 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Någon har sagt att dagens äldrevård är ett lotteri. Det är ett tillspetsat uttalande, men tyvärr inte utan grund. Det gäller att bo på rätt plats och möta rätt människor för att få tillgång till en riktigt bra vård och omsorg. Att kunna må bra som äldre innebär inte bara tillgång till god sjukvård och ett bra boende. Det finns annat som också är viktigt för en god livskvalitet. Sådana faktorer är den mat och dryck som erbjuds i de olika boendeformerna, alltifrån det egna hemmet till långvården. I mitt arbete som diakonitjänsteman och präst har jag många gånger fått möta tacksamhet över den kost som kommunen erbjuder inom hemtjänsten och institutionsmaten på olika platser. Men nu är jag fundersam. Vad är det som egentligen har hänt? Jag besöker en före detta granne som har flyttat till en lägenhet i tätorten. Hon berättar att hon nu får mat för tre dagar i taget. Hon visar mig tre folieförpackningar, men jag ser att hon har ätit bara lite av varje portion. Jag försöker tala med henne om hur viktigt det är att äta för att må bra, men hon bara skakar på huvudet och tycker att jag ska provsmaka. Jag avböjer då med hänvisning till att jag är på väg hem för att äta middag. Men tillfälle till avsmakning kommer vid ett besök på Samhall där vi som ledamöter i arbetsmarknadsutskottet får tillfälle att prova tio färdiglagade rätter. Vi kan alltså plocka ur ett antal foliekartonger. Vår samlade reaktion blir: Ska våra äldre äta av denna mat? Ska också vi fyrtiotalister så småningom drabbas? På senare tid har Aftonbladet uppmärksammat den mat och dryck som erbjuds de gamla. Det är inga positiva saker som har kommit fram. Vi har sett rubriker som till exempel: Peters mamma vägrar att äta ur låda. Gick ned 35 kilo. Dottern tog hem mamma från serviceboendet. Då vägde hon bara 35 kilo. Morfar sattes på bantningskur. Dog efter dieten. Kvällstidningsrubriker säger inte allt, men bakom dessa rubriker finns utredningsfakta. Jag hämtar några siffror från Stiftelsen Äldrecentrum. De visar att 4 av 30 fick två mål lagad mat om dagen. Hälften av alla dem som fick mat genom hemtjänsten var felnärda eller låg i riskzonen för undernäring. Var tredje vårdtagare var undernärd när de kom till kommunalt äldreboende. Vid undersökningen framgick också att kommunerna ofta saknar specialistkompetens i form av dietister eller kostekonomer. Ministern sade vid sitt tillträde i en tidningsintervju i tidningen Veteranposten: Äldreomsorgen och tilltron till välfärdsstaten måste komma på rätt köl. Jag ska slåss för att försvara ett system där man inte behöver betala för att få en värdig omsorg. Ambitionsnivån bör höjas. Hur snabbt ska ambitionsnivån höjas när det gäller kosten för våra äldre så att vi slipper uppleva de tragiska rubriker som har skildrats i tidningen de senaste veckorna?
Ylva Johansson (S)
Anf. 86 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Maten är en väldigt väsentlig del i hur vi utvecklas och vilka möjligheter vi har att ta till vara alla friska delar. Det gäller inte minst när man har kommit i en situation där vissa funktioner inte längre fungerar eller man har sjukdomar, många gånger multisjukdomar, och är tvingad till att inta flera olika läkemedel. Det är viktigt att måltidssituationen och måltiden i sig inom äldreomsorgen håller högt ställda krav. Nu ser vi att det på många håll inte alls är så. Det finns många exempel på när matlådan har ett uselt näringsvärde. Även om man äter allt får man i sig lite näring - många gånger för lite. Det som kanske uppmärksammas mest är när maten är oaptitlig till både smak, utseende och lukt. Båda sakerna är naturligtvis allvarliga, dels för att vi fysiskt behöver näringen, dels för att måltiden kan vara en källa till glädje. Det bör vi också kunna utnyttja. Maten ska inte vara någonting man plågar i sig som en medicin. Det är ett mycket viktigt område, och det är bra att det uppmärksammas medialt. De missförhållanden som uppmärksammas, inte minst i tidningar, är inte förenliga med den lagreglering som i dag finns. Så får man inte bete sig. Det kan vi följa upp och åtgärda med hjälp av den förstärkta tillsynen av äldreomsorgen som redan har genomförts och som jag refererade till i en tidigare interpellationsdebatt. Den operativa tillsynen inom äldreomsorgen bedöms ha ökat femdubbelt efter det att de nya skyddsombuden infördes förra året. Det är en viktig del. En annan viktig del är att kunskap måste utvecklas. Där finns det både i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd och i Livsmedelsverkets rekommendationer mat och näring för sjuka inom vård och omsorg. Där finns mycket kunskap samlad. Nu måste kunskapen föras ut. Regeringens satsning på Kompetensstegen är ett viktigt sådant medel. Det är naturligtvis inte det enda, men det kan hjälpa till för att stödja kommunerna i deras arbete med att utveckla kompetens bland annat när det gäller näringslära som sådan, men minst lika viktig är måltidssituationen och påverkan av olika läkemedel i förhållande till aptiten och hur detta på olika sätt måste kompenseras. Vi behöver göra vissa organisatoriska förändringar inom äldreomsorgen för att på ett bättre sätt använda människors vilja att styra över sin egen måltidssituation, så att de inte blir hjälplösa i ett för tidigt skede. Det är kanske snabbare och enklare att komma med en matlåda än att på andra sätt bidra till att vårdtagaren själv är delaktig i planeringen och tillagningen av måltiden. Det är inte så mycket billigare att servera måltidsportioner som inte håller angivna näringsvärden eller är oaptitliga än vad det är att göra aptitliga måltider. Här behövs också ett organisatoriskt utvecklingsarbete inom äldreomsorgen. Den svårighet som dock finns på området är att de missförhållanden som finns inte har stöd i den lagstiftning som i dag finns. Några saker kan vi ändå göra nationellt. Kompetensstegen är en sådan sak. Sedan handlar det också om hur vi kan förbättra tillsynen och nationella riktlinjer. Det får jag återkomma till i nästa inlägg.
Olle Sandahl (Kd)
Anf. 87 Olle Sandahl (Kd)
Herr talman! Nu börjar det låta något. Det verkar som om svaret i den skrivna formen blev lite för kort. Det fanns tydligen mer att berätta. Det är alldeles utmärkt. Nu kommer vi in på att måltiden har bland annat med värdighet att göra. Måltiden är central. För många är den nästan det enda nöje de har - utlämnad och överlämnad. Man är konstruerad biologiskt för att intaga måltider tillsammans med andra. En omorganisation är att förvänta sig. Det är en mycket lockande tanke. Jag blev också glad - jag kunde inte ha uttryckt mig bättre själv - när ministern sade att det får vara slut på talet om händer i vården. Det fordras hjärta och hjärna. Det är förträfflig sammanfattning av mycket. Har man den utgångspunkten kommer man att nå långt. Hjärnan står då för kompetens och kunskap. Där finns en omvittnad brist på kunskaper. Det har ministern vidgått. Det kan förmodligen inte Kompetensstegen lösa utan det fordras samordnade aktiviteter över nationen för att få svar på detta. Man brukar bemöta de önskemål och krav på samhället som kommer från allmänheten med att det kostar mer pengar än vi har. Jag tror att det är lätt att bemöta i det här fallet. Först och främst måste detta vara ett prioriterat område. Om man gör tankeexperimentet och byter ut gruppen äldre mot en annan grupp med samma numerär förstår man att pengar måste tas fram. Enstaka fall av systematisk undernäring har ju till och med hamnat i rättssalarna. Då har det handlat om barn. Nu gäller det inte barn, och därför sker detta lite i det fördolda. Vi måste ta ett gemensamt ansvar för att synliggöra problemet. Samtidigt kommer det inte att behöva kosta någonting. Det finns nämligen en samsyn om att undernäring och näringsrelaterade problem för äldre ligger bakom en mycket stor del av det omsorgsbehov som finns och de sjukdomar som uppstår. I storleksordningen en fjärdedel, eller kanske en tredjedel, av alla inläggningar och kanske hälften eller 40 % av vårdkostnaderna har samband med undernäring. Det har gjorts studier som visar att när man för 1 kr per dag tillfört en så enkel sak som energi - inga vitaminer, ingen förbättring av kosten i övrigt, bara tillfört energi - i form av smör och grädde har vårdbehovet minskat. De som fått den här behandlingen, anständig mat helt enkelt, har kunnat börja klä på sig själva, gå utan hjälp och tillfrisknat så smått, medan kontrollgruppen fått ett ökat vårdbehov. Vi kan alltså inte ens skylla på resursbrist. Det här är ett sätt att generera resurser. Det finns också studier som visar att en tredjedel av barnen i Vietnam lever i ett tillstånd av undernäring. För att de ska kunna åtgärda situationen ger vi bistånd till dem. 300 000 svenskar befinner sig i samma situation, men till dem ger vi inget bistånd, åtminstone inte hittills. Att detta är en nationell angelägenhet är också viktigt att understryka. Det finns mycket att göra lokalt, men när det finns ett systematiskt fel över hela nationen har man som statsråd och äldreminister - en både uppmuntrande och maktpåliggande titel - ett ansvar i linje med det vi nyss hörde, nämligen att ta fram normer och nationella riktlinjer samt vårdprogram. I vårdutbildningarna ingår näringslära inte ens som ett självständigt ämne, trots att näring är själva centrum för välbefinnande och hälsa. Därför undrar jag om statsrådet är intresserad av att fortsättningsvis engagera sig genom att ta fram nationella strategier och system med specifik inriktning på detta område så att det inte bara är en anonym del av äldreomsorgen i stort.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 88 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Det verkar som om ministern håller på att inse allvaret i det vi diskuterar i dag. Det är verkligen allvarligt. Tidningen Vår Föda säger att 70 % av de gamla i svenskt äldreboende ligger i riskzonen för undernäring, och 25 % är redan undernärda. På svenska akutsjukhus är var femte patient undernärd, och hälften riskerar att bli det. Jag läste i tidningen Veteranposten att ministern under några år på 80-talet arbetade som sjukvårdsbiträde. Jag antar att problemen med undernäring och dålig kost på den tiden inte var sådana som de är i dag. Nu har åren gått och man kan verkligen fundera över hur det kunnat bli så här. Och hur ska det bli i framtiden om vi inte på ett vettigt sätt tar tag i dessa problem? Något måste göras. Vi kan inte låta våra äldre drabbas av undernäring och de matlådor som i dag distribueras genom hemtjänsten och andra institutioner.
Ylva Johansson (S)
Anf. 89 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Det är självklart att vi inte kan acceptera att våra äldre är undernärda, serveras måltider som inte är aptitliga eller sådana att de inte uppfattar dem som möjliga att äta och inte innehåller tillräckligt mycket näring. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Det finns problem som vi ska åtgärda, men vi måste också titta på vilka instrument vi har för att åtgärda dem. Det är kommunerna och huvudmännen för de olika äldreboendena och hemtjänstteamen som har ansvaret för måltiderna och matsituationen. Det vi från statens sida kan göra är att se till att det finns en nationell tillsyn, att det görs uppföljningar och att det finns nationella riktlinjer att hålla sig till. Sedan måste själva arbetet utföras ute i verksamheten. Vi kan även bidra med kompetensuppbyggnad och visst stöd till kompetensutveckling, vilket vi också gör. När det gäller den nationella tillsynen och nationella riktlinjer finns där ett problem. Vi har nämligen i dag flera olika myndigheter som har ansvar för frågan, samtidigt som det inte riktigt är klargjort vem som har huvudansvaret och hur samverkan mellan de olika myndigheterna ska se ut. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Det är nu min uppgift att i dialog med berörda myndigheter klargöra vem som ska ha det nationella ansvaret för måltidssituationen inom äldreomsorgen och också ta ställning till om vi behöver, vilket jag tror, utveckla nationella riktlinjer för det arbetet och då ta till vara det bästa av de olika riktlinjer som vi i dag har från Läkemedelsverket och Socialstyrelsen.
Olle Sandahl (Kd)
Anf. 90 Olle Sandahl (Kd)
Herr talman! Det som började med en vacklande attityd och häpenhet har nu fått lite substans och klarhet. Jag gläder mig mycket över detta och känner mig betydligt uppstagad. Jag vill bara tillägga att samtliga länsstyrelsers rapporter om tillståndet i äldrevården understrukit att den för tillfället är under försämring. Så därifrån ska det väl inte behöva komma något motstånd till nationella strategier. Jag skulle också vilja ge ett litet detaljtips utöver dem som vi hittills resonerat om. Det gäller tillsyn och riktlinjer. Man skulle kunna tillsätta någon som är specifikt ansvarig för näringsstatus bland patienterna. Det är inte bara svårigheter att identifiera ansvaret mellan myndigheter, utan man skulle också i det enskilda patientfallet kunna ha ett regelsystem. Den referensgrupp för Kompetensstegen som tillsatts eller ska tillsättas, jag är inte helt uppdaterad där, bör naturligtvis ha kompetens inom det här området i form av en dietist och en geriatriker så att frågan inte faller bort. Sedan får vi följa arbetet och hoppas att statsrådet uppfyller sitt löfte till kammaren genom att komma med fler goda förslag och hålla god aktivitet i ärendet. Med det vill jag önska statsrådet god jul och lycka till i hennes viktiga värv som äldreminister.
Ylva Johansson (S)
Anf. 91 Ylva Johansson (S)
Herr talman! Det här är på intet sätt ett olösligt problem. Olle Sandahl tog i en tidigare replik upp det positiva exemplet med att man började servera lite mera smör och grädde, vilket var uppskattat bland vårdtagarna eftersom det också gjorde maten godare. Dessutom gav det omedelbar utdelning i form av ett bättre näringsintag. Det finns alltså åtgärder som kan vidtas som varken är särskilt dyra eller svåra. Naturligtvis är det här ett problem som det går att komma till rätta med. Låt mig peka på ytterligare några positiva saker. Livsmedelsverket ordnar regelbundet utbildningsdagar om just kost och kosthållning för äldre. De märker ett stort intresse för dessa utbildningsdagar, och intresset ökar. Huvudmännen skickar alltså personal på utbildning. Det vi från regeringen satsar i kompetensutveckling är alltså inte det enda, utan man tar ansvar för den även ute i verksamheten, och där är utvecklingen positiv. Jag vill också peka på att Äldrevårdsutredningen, som nu bereds inom Regeringskansliet, tar upp nutrition som ett av de specialistområden där det behövs en samverkan mellan sjukvårdsteamen och teamen i den kommunala hemvården. Vi tittar alltså även på den frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.