UD:s reseavrådan till de nordiska grannländerna

Anf. 122 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! har frågat mig vilka kriterier och principer jag har föreslagit som vägledande för UD:s arbete när det gäller tidigare reseavrådan avseende de nordiska länderna, hur jag har motiverat reseavrådan för de nordiska länderna när det samtidigt finns avtal om konsulärt bistånd till medborgarna de nordiska länderna emellan samt om jag har tagit i beaktande hur reserestriktioner i Norden långsiktigt kan påverka känslan av nordisk samhörighet medborgarna emellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Coronapandemin har medfört omfattande utmaningar för många delar av Utrikesdepartementets ansvarsområden, inklusive vårt avrådansinstrument. Jag vill i denna debatt ta tillfället i akt att förklara hur vi har agerat under pandemin.

Som Hans Wallmark redan känner till beslutade Utrikesdepartementet den 14 mars 2020 att avråda från icke nödvändiga resor till alla länder. Den snabba spridningen av det nya coronaviruset påverkade resandets förutsättningar på ett sätt som vi aldrig tidigare upplevt. Läget för svenska resenärer präglades av nya risker och en snabbt föränderlig och oförutsägbar situation. Det uppstod ett behov att skicka en stark signal till svenska resenärer att det inte var rätt tid att resa.

Det unika beslutet att avråda från icke nödvändiga resor till alla länder fattades främst med anledning av den osäkerhet som uppkommit på grund av länders åtgärder för att hantera covid-19, vilka exempelvis kunde handla om stängda gränser eller begränsningar av in- och utresemöjligheter, karantänsbestämmelser och utegångsförbud.

Det var alltså inte i första hand smittspridningen som låg till grund för vår avrådan utan möjligheten för svenskar att resa till, uppehålla sig i och lämna ett land med hänsyn till införda restriktioner.

Dessa kriterier har därefter utgjort en utgångspunkt för de undantag från den globala avrådan från icke nödvändiga resor som vi har beslutat om under sommaren, även om ett avrådansbeslut alltid görs utifrån en helhetsbedömning.

Möjligheten för svenska resenärer att få stöd vid resor utomlands, både från lokala myndigheter och från våra utlandsmyndigheter, ingår i denna bedömning. Just detta faktum är en viktig anledning till att vi sedan i början av sommaren har valt att särskilja länderna inom EU, EES och Schengen, där de nordiska länderna ingår.

UD har redan hävt avrådan för många länder inom EU, EES och Schengen. Det är viktigt för oss att även fortsättningsvis ta steg i den riktningen på ett ansvarsfullt vis.

Hur vi än gör så kommer det att uppstå gränsdragningar. Vi befinner oss i en extraordinär situation som är komplicerad. Detta exemplifieras bland annat genom hur olika de nordiska länderna har agerat vad gäller bland annat införandet av inrese- och karantänsbestämmelser.

Givet lättnader i dessa bestämmelser gjorde UD den 29 juli bedömningen att avrådan från icke nödvändiga resor till Danmark och Norge kunde hävas. Med anledning av att Finland fortfarande har inreserestriktioner för alla svenska resenärer som saknar särskilda skäl har vi gjort bedömningen att avrådan avseende Finland ännu inte kan hävas.

Mellan de nordiska länderna har vi under pandemin haft en mycket tät dialog. Det har handlat och handlar om svåra beslut i en komplicerad och föränderlig situation. Att de skulle ha karaktären av straffande motåtgärder, som Hans Wallmark framför, kan jag definitivt dementera.

Det är i sammanhanget också viktigt att komma ihåg att Utrikesdepartementets beslut handlar om avrådan från icke nödvändigt resande. En avrådan är inte en restriktion på samma sätt som exempelvis ett inreseförbud. Som Hans Wallmark mycket riktigt påpekar har Sverige valt att inte stänga gränserna för resande från våra skandinaviska grannländer eller från länder inom EU i övrigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dialogen med våra grannländer har vi framhållit de negativa konsekvenserna som inreserestriktionerna medför, inte minst för våra gränsregioner.

Vi vill förstås återgå till ett Norden utan reserestriktioner och avrådansbeslut, men i den extraordinära situation vi fortfarande befinner oss i finns ännu inte förutsättningar för detta. Jag är samtidigt övertygad om att covid19 har visat att vi måste fortsätta att utveckla samarbetet mellan de nordiska länderna och inom EU för att uppnå en bättre samordning.

Anf. 123 Hans Wallmark (M)

Fru talman och utrikesministern! Låt mig först ge utrikesministern rätt i att sedan reserestriktionerna infördes den 14 mars har regeringen och inte minst utrikesministern själv varit noga med att betona att detta inte har med smittan i sig att göra utan med svårigheterna att kunna ge konsulärt bistånd.

Vi vet också, och det har varit föremål för kammardiskussioner som både Vänsterpartiets Håkan Svenneling och undertecknad deltagit i, att det har förekommit nödrop från människor som har suttit fast i olika delar av världen, alltifrån Peru till Indonesien. UD arbetade under ett antal veckor för högtryck för att försöka hjälpa och bistå dem man kunde - men det var inte alla - och det flögs hem människor från Marocko, Kanarieöarna och andra ställen.

Detta är absolut bilden av varför dessa reserestriktioner har funnits.

Låt oss samtidigt erkänna att dessa månader vad gäller pandemihantering och de olika regelverk som har utvecklats varken har varit Europeiska unionens eller det nordiska samarbetets finaste månader. Det har varit okoordinerat och oklart, och för många människor har det varit oförståeligt varför det har varit på detta sätt. Därför finns det skäl att fundera på både vad som har skett och vad man inte bör göra i framtiden om något liknande skulle inträffa.

Fru talman! Jag gick in på UD:s hemsida och läste, och där finns en ganska lång och utvecklande text om reseavrådan. Det står till exempel: "När UD avråder från resor är det alltid en signal om att säkerhetsläget är allvarligt." Det står också: "Anledningen till att avrådan hävs för dessa länder är att de har beslutat att öppna upp för resande från Sverige."

Jag vill nog därför trots allt dementera utrikesministerns dementi en smula, även om hon med emfas försökte säga det. Jag har svårt att fullt ut se att de åtgärder som Sverige genom UD har riktat mot våra nordiska grannländer med reseavrådan inte har så mycket annat än karaktären av att lite grann ge igen. Jag förstår att det var kännbart för regeringen när svenska medborgare initialt under pandemin plötsligt möttes av stängda gränser mot Danmark, Norge och Finland - med allt vad det också inneburit i gränsbygderna, där detta kanske mer än på andra platser varit påtagligt.

Fru talman! Om man är fast i Peru eller på Kanarieöarna är det ganska komplicerat att ta sig hem. Det är något lättare rent fysiskt och geografiskt att kunna ta sig från Danmark till Sverige, från Norge till Sverige eller från Finland till Sverige. Dessutom har Sverige avtal om konsulär hjälp med dessa länder. Om man inte kan få hjälp på den svenska ambassaden eller av svensk personal i ett annat land kan man alltid gå till den nordiska ambassaden och knacka på dörren. De har en skyldighet att ge konsulär hjälp. Jag vill understryka, fru talman, att det är ett särfall med det nordiska i förhållande till - faktiskt - världens alla andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I dagens Svenska Dagbladet finns ett stort dubbeluppslag med utrikeshandelsministern och tillika den nordiska samordningsministern. Det handlar också lite grann om en tidigare interpellationsdebatt som detta statsråd råkade ha med mig. Hela artikeln på två uppslag handlar i grunden om det försämrade läget i Norden. Jag menar att stängda gränser mot Sverige men också svensk reseavrådan mot våra nordiska grannländer har medverkat till detta försämrade klimat.

Anf. 124 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Det är inte ofta som man som utrikespolitisk talesperson får känna sig som en lokalpolitiker på nytt. Men så har varit fallet när det gäller de stängda nordiska gränserna under coronapandemin.

För mig som värmlänning är det såklart främst den norska gränsen som har varit i fokus, men jag har också tagit del av de problem som funnits såväl i Tornedalen som i Skåne.

Vi är många politiker som har gjort försök att få gränserna att öppnas. Samtal har ringts och videomöten har hållits, men det har varit uppenbart att alla politiker i olika nordiska länder har trott att just deras lands strategi är den mest förträffliga.

När den gäller den svensk-norska relationen, eller snarare våra strategier att möta coronapandemin, har ett stort problem varit att strategierna aktivt har motarbetat varandra. Norge har till skillnad från Sverige lyckats bättre med låg smittspridning. Det berodde på att de hade många restriktiva åtgärder och delvis nedstängning av samhället och kanske också på de stängda gränserna.

Den svenska strategin ska såklart analyseras. Vi ska inte debattera den nu, men det är bra att det har kommit till en svensk coronakommission. Men som värmlänning kan man konstatera att ett stort utbrott i Stockholm ändå inte innebar några nedstängningar eller tydliga begränsningar av Stockholmsregionen, likt andra platser som vi såg runt om i världen.

För oss som bor i gränstrakterna var den så kallade tvåtimmarsregeln, som fanns under våren, inte så dum. Den ledde till att människor över hela Sverige begränsade sitt resmönster. Ett tag såg det faktiskt ut som att grannländerna, såsom Norge, skulle öppna mot sina gränstrakter, just utifrån att inga stockholmare kunde passera gränsen.

Gränsen mot Norge är viktigast för mig som värmlänning, precis som gränsen mot Danmark är viktigast för en skåning. Men när tvåtimmarsregeln togs bort resulterade det i att gränsstängningarna i Norden blev mer fasta i sin form. Den svenska strategin motarbetade uppenbart den norska strategin.

Men även den norska strategin har definitivt sina fel och brister. Man har valt en väldigt statistisk modell med ett antal kriterier där den viktigaste är antalet smittade per 100 000 under de senaste 14 dagarna. Detta mått har gjort att regioner i andra nordiska länder har klassats som röda eller gröna, alltså om man får besöka dem eller inte. Därför har svenska regioner först öppnats och sedan stängts. Först var det bara Gotland, sedan öppnades Västerbotten och Småland och sedan stängdes de igen.

När Sverige äntligen fick fart på sin testning och fick fatt i fler fall ledde detta till att den norska strategin stängde gränserna och regioner blev rödmärkta. Den norska strategin motverkade uppenbarligen den svenska strategin med ökad testning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För Värmlands del är det många som har fått ta smällen, framför allt företag. Det är allt från stora köpcentrum till små lanthandlare och bilverkstäder. Bristen på långsiktighet har skapat en ryckighet när gränsen först öppnades den 24 juli för att sedan stängas två och en halv vecka senare och sedan öppnas på nytt tre veckor senare. Nu har den varit öppen i en vecka. Man ställer sig frågan när den ska stängas igen snarare än att man vet att den kommer att vara långsiktigt öppen.

Nu är vi i ett nytt läge. Sedan några dagar tillbaka är smittspridningen lägre i Sverige än i Norge för första gången sedan pandemin startade. Med norska mått mätt är hela Norge nu rött. Detta kan man vara glad över som vänsterpartist eller socialdemokrat, men i det här fallet är det fel. Men jag är glad över att vi svenskar inte drabbas av panik eller Norgeskräck.

Jag tycker att stora delar av UD:s strategi har inneburit ett bra jobb i en svår tid. Det finns nu många viktiga delar att diskutera för att utveckla samarbetet. Jag ska dra några korta exempel.

Jag tycker att idén från Föreningen Norden om en nordisk coronakommission är något som vi borde titta på från alla partier. Jag tycker att vi kan fundera på om vi inte ska uppmärksamma den nordiska passunionen, som fyller 70 år 2022. Och vi behöver framför allt på lång sikt stärka vår gemensamma beredskap.

Anf. 125 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Jag kommer att återkomma till delar, för jag hinner inte säga allt på samma gång.

Jag börjar med det som framför allt Hans Wallmark tog upp angående UD:s avrådan från resor. Det är just ett råd och en rekommendation. En avrådan utgör inget förbud mot resor, och de avrådansbeslut som Utrikesdepartementet har tagit under coronapandemin och som också omfattar de nordiska länderna har inte betytt att Sverige har stängt gränserna för svenskar som vill eller behöver resa till våra grannländer. Det är alltid ett individuellt beslut om man väljer att resa eller inte.

Det ska också påminnas om att ett avrådansbeslut fattas med resenärens bästa som utgångspunkt. Det kan således tyckas gå emot andra svenska intressen, men vi har först och främst att förhålla oss till våra resenärers säkerhet. Det finns inte sällan många individer, organisationer och företag som tycker att vi borde införa en avrådan för ett specifikt land, och det finns de som tycker att vi borde häva en sådan avrådan till samma land. Ett avrådansbeslut gör aldrig alla nöjda, men det är beslut som måste fattas. Vi har under pandemin gjort detta på samma sätt som tidigare, det vill säga utifrån en helhetsbedömning med den svenska resenären i fokus.

Coronapandemin har inneburit att vi har tagit ett antal unika avrådansbeslut i en extraordinär och komplicerad situation. I en snabbt föränderlig värld har vi använt avrådansinstrumentet på ett så stringent och förutsägbart sätt som möjligt.

Utifrån helhetsbedömningar har vi valt att häva avrådan för ett antal länder inom vårt närområde, det vill säga EU, EES och Schengenområdet. I detta arbete har vi utgått från de förutsättningar som finns för ett svenskt resande till och från länderna.

Då flera av de nordiska länderna, likt många andra europeiska länder, har eller har haft inrese- och karantänsrestriktioner mot svenska resenärer har det funnits skäl för en avrådan från icke nödvändiga resor också till våra nordiska grannländer. Det är alltså med anledning av restriktionerna i andra länder, inklusive våra nordiska grannar, som vi har tagit dessa beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som Hans Wallmark själv konstaterade har Sverige låtit gränserna mot de nordiska länderna vara öppna under pandemin. Vi har haft samma regler för resenärer från EU-länder, Storbritannien, Norge, Island, Liechtenstein och Schweiz. Vi i den svenska regeringen har baserat vårt beslut att inte stänga gränserna mot dessa länder på de rekommendationer som kommer från bland andra den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC om att gränsstängningar inte är ett effektivt medel för att bekämpa smittan. Detta är också svenska Folkhälsomyndighetens hållning.

Andra länder har gjort andra val. Det är för tidigt att säga vilka val som har varit de rätta. Det uppföljande arbetet ska dock, oavsett detta, göras, för vi behöver alla utvärdera och lära oss om hur vi och andra har hanterat denna pandemi.

Anf. 126 Hans Wallmark (M)

Fru talman! När pandemin inleddes och började rasa fanns det ingen manual att gå till och slå upp i och se att det är så här den ska hanteras. Det är klart att förmågan i ett antal länder att hantera en kommande pandemi är mycket bättre efter det vi nu har genomlidit än vad den var förut.

Det är framför allt i gränsbygder - vi har räknat upp dem: Norrbotten, Tornedalen, Värmland, Bohuslän och Öresundsregionen - som de stängda gränserna för svenska medborgare, reseavrådan och reserekommenda-tioner kanske har känts hårdast och också uppfattats som mest frustrerande och i någon mening provocerande, inte minst initialt då det var väldigt mycket stängt, låst och tillbommat. Det är områden som historiskt alltid har byggt på öppenhet och rörelse, och i vissa delar inte minst på gränshandel som har varit förutsättningen för jobben, sysselsättningen och den levande kommunen.

Fru talman! Det är därför som det som vi har upplevt är smärtsamt. Jag måste använda detta ord. Då måste man också fundera igenom om allt har varit rätt och riktigt.

Fru talman! Håkan Svenneling nämnde några saker under de sista 15 sekunderna av sitt inlägg. Jag vill bara följa upp dem. Jag tycker också att idén om en nordisk coronakommission är ganska intressant. Jag tycker också att det finns skäl att fira idén om den nordiska passfriheten som kom långt före den europeiska passfriheten och Schengen. Det är någonting att vara i grunden stolt över. Just med denna stolthet finns det också skäl att vara lite ledsen över hur vi har hanterat pandemin de nordiska länderna emellan.

Den nordiska coronakommissionen avfärdas i den artikel i Svenska Dagbladet som jag hänvisade till. Ansvarigt statsråd tyckte att det var en dålig idé. Jag är rädd att hon talade för regeringen.

Jag ska bara påminna om att Moderaterna drev idén om en svensk coronakommission. Vi fick mothugg, och den avfärdades. Sedan tillsatte den svenska regeringen till slut en svensk coronakommission, och det var bra.

I inledningen av artikeln, som syftar på utrikesministerns kollega Anna Hallberg sägs:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Hon säger först att hon är oroad. Smakar på ordet och ändrar det sedan till 'bekymrad'. Anna Hallberg verkar inte vara rädd för att säga vad hon tycker, men i arbetsrummet på Utrikesdepartementet sitter diplomatin kanske i de varmgula väggarna."

Jag tror att det är riktigt att man ska tala klarspråk. Jag tror att det är rätt som statsrådet säger att man ska vara oroad och bekymrad. Det är därför som den reseavrådan som man ändå införde just har medverkat till den spiral som har vridit sig nedåt i det försämrade läget nordbor emellan.

Fru talman! Jag vet att regeringen återkommande har sagt att relationen med de andra nordiska länderna är den bästa. Vi kan ringa till varandra, och vi kan försöka lösa problem. Det kan vara så huvudstäderna emellan. Det som är problemet är att för de vanliga människorna har det inte varit på detta sätt. Det är därför som jag tror att man verkligen ska ta detta på allvar.

Sedan är det faktiskt så att en del av våra grannländer har haft stängda gränser men ändå med möjlighet för egen öppenhet, det vill säga att man har kunnat åka från Norge till Värmland men då fått sitta i karantän i två veckor när man har kommit hem.

Det som jag också delvis efterlyser, och som jag fortfarande inte tycker att jag har fått något riktigt svar på, är i grunden vilken vägledande princip det har varit. Jag tror att den vägledande principen har varit att stängd gräns mot svenskar möts med en reseavrådan från UD:s sida. Det tycker jag inte är en tillräckligt hedrande princip.

Anf. 127 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Vi landar mycket i hur vi ska ta Norden framåt nu. Det som förut funkade med telefonsamtal, snabba kontakter och enkla vägar mellan de nordiska huvudstäderna har nu visat sig inte funka denna gång under coronapandemin när det blev som mest stressigt i någon mening på alla utrikesdepartement. Det gör att vi måste ta ett nytt tag och ett omtag för det nordiska samarbetet. Det är viktigt att vi börjar denna diskussion i Sverige och diskuterar vilken väg vi tycker att man ska gå. Sedan kan man ta denna diskussion i en större nordisk kontext. Då är den typ av idéer som kommer upp sådant som vi behöver lyfta fram, diskutera och fundera kring.

En nordisk coronakommission skulle kunna ha en jämförande effekt mellan de olika ländernas strategier. Man skulle kunna diskutera ur framför allt en nordisk kontext. Varför valde man fem olika strategier? Hur kunde det bli så här? På det sättet kan man analysera hur man ska göra framåt.

Jag tycker att det är viktigt att titta bakåt i tiden. Då är passunionen någonting som vi har hållit fast vid under lång tid. Den fyller 70 år om två år. Jag tror att det är en utmärkt idé att Sverige driver på för att lyfta fram de grundvärden som kom fram på 1950-talet och som vi på något sätt behöver återknyta till nu. Passunionen har stått modell för Schengensamarbetet och andra typer av gränsöverskridande samarbeten runt om i världen. Om vi kan visa på de värden som passunionen har gett Norden är det dags att vi lyfter fram dem. Annars är risken att man varje gång som man får ett problem säger att man stänger gränsen. Det kan vara fråga om gängkriminalitet, migrationsvågor eller något annat. Det kommer alltid att skada det nordiska samarbetet på lång sikt.

Anf. 128 Utrikesminister Ann Linde (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det finns flera skillnader avseende vilka åtgärder som har vidtagits i de olika nordiska länderna för att hantera pandemin. Vi skulle gärna ha haft en dialog om de beslut som påverkar resor och handel över våra nordiska gränser.

Med tanke på vad de nordiska grannländerna betyder för varandra - vi är ofta varandras viktigaste handelspartner, och 65 000 personer arbetspendlar normalt över de nordiska gränserna - gav besluten om att stänga gränserna flera uppenbara negativa följder, inte minst på lokal och regional nivå, som framför allt Håkan Svenneling har pekat på flera gånger. Exempelvis minskade norska medborgares gränshandel under andra kvartalet med 99 procent.

Det norska systemet för att kategorisera nordiska områden till grund för karantän för inresande, där bland annat antalet nya bekräftade positiva fall ska vara färre än 20 per 100 000 invånare under de senaste två veckorna, har medfört att vissa svenska län har gått från att ha varit öppna till att stängas och öppnas igen. Det gav Håkan Svenneling konkreta bevis på. När Norge åter införde karantänskrav för resenärer från bland annat Värmland den 12 augusti, endast tre veckor efter att gränshandeln åter kommit igång - där det värmländska nyckeltalet var 20,2 per 100 000, det vill säga att det var 0,2 över gränsen och handlade om färre än tio smittade personer - framhöll både jag och utrikeshandelsminister Anna Hallberg att detta var ett beslut som har helt oproportionerliga konsekvenser.

Det norska folkhälsoinstitutet, FHI, rekommenderar nu att karantänskrav återigen ska införas för Jämtland. Rekommendationerna kommer bara några dagar efter att den norska regeringen har öppnat gränsen mot Jämtland. Detta baseras på mycket små förändringar i smittspridningsstatistiken.

Denna typ av agerande skapar en oförutsägbarhet och ovisshet som har allvarliga konsekvenser för enskilda personer och för handeln i gränsregionerna.

Just detta exempel använde jag i går på ett officiellt möte med alla NB8-länderna, de nordiska och baltiska länderna, med en betydande skär-pa.

I Öresundsregionen är det vanligtvis ca 15 000 som pendlar dagligen, och ca 90 procent av dem pendlar från Sverige till Danmark. Enligt de senaste siffrorna arbetar 11 procent av pendlarna från Skåne inom den danska vården.

I Danmark införde man också ett krav på sex dagars hotellvistelse även för dem som fick komma in i Danmark. För mig framstår detta som obegripligt. Om man nu är rädd för smitta från Sverige ska man inte låta folk stanna i sex dygn. Då skulle man i stället säga att de får stanna i sex timmar. Objektiviteten i dessa restriktioner måste ifrågasättas.

I Norrbotten har den minskade gränshandeln med Norge och Finland slagit hårt mot näringslivet. 80 procent av företagen i Norrbotten har på-verkats negativt av pandemin, och 70 procent har behövt vidta besparings-åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi har goda förutsättningar att göra det bättre framöver. Jag och mina ministerkollegor har haft en intensiv dialog med våra nordiska kollegor, och vi har tagit upp dessa frågor om de negativa konsekvenserna flera gånger. Vi har verkat för att regionala och lokala lösningar för människor som bor i gränsområdena i våra länder ska komma till stånd. Och i våra kontakter med de nordiska länderna har vi särskilt framhållit de regionala skillnaderna i smittspridningen och vikten av en kontinuerlig dialog.

Anf. 129 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Det är just detta som är pudelns kärna, alltså hur oerhört viktig Norden är för oss och länderna för varandra. Det är precis som utrikesministern säger, alltså att detta är de ekonomier som är viktigast för oss och att det är där vi har våra närmaste vänner. I gränsbygderna bor släkt och familjer på var sin sida om gränsen. Det är det som är utgångspunkten, och det är därför det är så sorgligt att iaktta dessa spiraler nedåt som pågått under hanteringen av pandemin därför att det har hanterats på olika sätt. Man har också uppfattat att olika länder har haft olika attityd till varandra.

Jag menar, fru talman, att olika åtgärder var och en varit med och skadat relationen. Tillsammans har det skapat ett, tror jag, ganska farligt klimat för det nordiska - framför allt om vi har utgångspunkten att Norden är viktig. Då måste vi göra allt för att värna det, slå vakt om det och se till att vi verkligen har ett utbyte.

Fru talman! Utrikesministern gjorde i sitt förra inlägg en lång uppräkning av det som man på svenska skulle kunna beskriva som kineserierna i de olika relationerna - hur en regel ändras plötsligt, över en natt, och folk inte kan göra de här naturliga resorna. Hon undrade också var objektiviteten fanns i hur de andra länderna har agerat. Det är ju precis den frågan andra länder kan ställa till vår utrikesminister. Var fanns objektiviteten i vårt sätt att agera?

Fru talman! Jag menar att reseavrådandena till Finland, Norge och Danmark i grunden varit onödiga, dels för att det är lätt att ta sig hem om det skulle bli kraftigare restriktioner, dels för att de andra länderna ska ge oss konsulärt bistånd om inte vi klarar av det.

Man får konstatera: Upp på hästen igen! Det här har inte blivit bra, men vi träder inte av. Nu gäller det att rida vidare.

Anf. 130 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Med tanke på att vi fortfarande är mitt uppe i pandemin vill jag inte i detalj recensera vare sig vår egen eller våra nordiska grannländers hantering av pandemin.

Jag vill dock återkomma till att Sverige har valt en väg som är evidensbaserad rörande våra gränser till våra nordiska grannar, det vill säga att gränsstängningar inte är en rekommendation från vare sig den svenska eller den europeiska smittskyddsmyndigheten som ett effektivt sätt att bekämpa smittan.

Det redan inledda utvärderingsarbetet, som genomförs såväl internt på Regeringskansliet som av den oberoende coronakommissionen, kommer att skärskåda våra överväganden, vårt beslutsfattande och vår kommunikation och information om våra åtgärder.

En ännu tätare nordisk dialog om hur vi kan samarbeta bättre inleds redan i dag genom min kollega Anna Hallberg, som samtalar med sina nordiska samarbetsministerkollegor. Det handlar om att finna formerna för en diskussion och ett åtagande på politisk nivå att ta ansvar för det nordiska samarbetet och mildra de negativa konsekvenserna i de sammanvävda gränsregionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det behövs inte bara ett informationsutbyte utan också en pragmatisk dialog innan beslut fattas som har påverkan på rörligheten över våra gränser. Detta var något som jag tog upp när jag träffade de nordiska och de baltiska utrikesministrarna i Tallinn i går. Framför allt underströk jag de stora konsekvenser som besluten har fått för gränsregionerna och att dessa ofta baseras på små ändringar i smittspridningsstatistiken. Målet bör vara en tätare dialog mellan de nordiska samarbetsministrarna och utrikesministrarna som leder till att negativa konsekvenser för våra gränsregioner undviks och att det nordiska samarbetet stärks.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.