Turkiets krigspolitik

Interpellation 2015/16:15 av Amineh Kakabaveh (V)

av Amineh Kakabaveh (V)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Det finns anledning att känna stor oro över den senaste tidens utveckling i Turkiet. Efter att president Erdogan förlorat det senaste valet – och därmed möjligheten att ändra i författningen i syfte att stärka sina maktbefogenheter – har han i vredesmod över förlusten provocerat fram ett krig som snart kommer att genomsyras av nationalister och andra krafter som är emot en fredlig lösning i den kurdiska frågan.

Under lång tid dessförinnan har Turkiet, samtidigt som man tagit emot flyktingar från Syrien i stort antal, släppt igenom ett stort antal personer som varit på väg att kämpa för IS/Daesh. Sent och motvilligt upplät man en flygbas åt USA för att amerikanska flyg skulle kunna gå till angrepp mot IS/Daesh. Detta för att formellt visa sin lojalitet med USA och Nato. Turkiet har dock inte gjort några ansträngningar för att bekämpa IS/Daesh. I stället har man i skrivande stund genomfört minst 400 bombangrepp mot PKK i flera kurdiska byar i Irakiska Kurdistan, Kandilbergen. Turkiet har förhindrat PKK:s gerillasoldater som försökt skynda till de syriska kurdernas försvar. Man har gått till angrepp med trupper inne i Irakiska Kurdistan, vilket medfört att civila fått sätta livet till, bland dem flera barn.

Situationen har även hårdnat mot journalister och oppositionella politiska aktivister. Över tusen av dem har gripits på lösa eller inga grunder alls. HDP:s lokaler har angripits och förstörts. Flera angrepp och förstörelse mot restauranger och butiker som ägs av kurder har genomförts. Mobbar har samlats utanför regimkritiska tidningars redaktioner. Tidningen Hurriyet har angripits, vilket kan jämföras med att man skulle tillåta angrepp på Dagens Nyheter i Sverige.

I syfte att försöka få det nationalistiska MHP på sin sida i det kommande valet i november har president Erdogan börjat föra en alltmer turknationalistisk politik. Nationalistiska stämningar riktade mot kurder och andra minoriteter har piskats upp i flera städer i Turkiet. Denna situation kan inte tillåtas fortsätta. Det redan mycket svåra politiska läget kommer att förvärras. I denna situation kan Europa och EU inte förhålla sig stillatigande. Skarp kritik måste riktas mot president Erdogans utmanande politik som förvärrar och fördjupar krisen i Mellanöstern. Hans politik måste fördömas. En ny dialog med sikte på en fredlig utveckling måste inledas mellan kurdiska organisationer och partier.

Turkiet har när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter tagit ett steg 20 år tillbaka i tiden.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Margot Wallström:

  1.  Avser utrikesministern att förmå EU att fördöma president Erdogans krigspolitik, som förhindrar en demokratisk utveckling, en ökad respekt för mänskliga rättigheter i landet samt förvärrar den svåra situationen i Irak och Syrien?
  2.  Vad kan Sverige och EU göra för att få parterna till förhandlingsbordet?
  3.  Avser utrikesministern att ta initiativ för att tvinga parterna till förhandlingsbordet?
  4.  Vad avser utrikesministern göra för att kriget ska stoppas omedelbart?
  5.  Vad avser utrikesministern göra för att Turkiet ska garantera att kurdernas kommande valrörelse kan genomföras utan repressalier och attacker?
  6.  Vad avser utrikesministern göra för att kurdfrågan ska lyftas i FN och i EU?
Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2015-09-18 Överlämnad: 2015-09-21 Anmäld: 2015-09-22 Sista svarsdatum: 2015-10-13 Svarsdatum: 2015-10-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.