Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Trygga familje- och jourhem

Interpellation 2018/19:215 av Alexandra Anstrell (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2019-04-29
Överlämnad
2019-04-30
Anmäld
2019-05-02
Sista svarsdatum
2019-05-14
Svarsdatum
2019-06-03
Besvarad
2019-06-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Trygga familje- och jourhem (pdf, 100 KB)

Interpellationen

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

I veckan kunde vi återigen höra medierapportering om barn som farit illa i familje- och jourhem. Programmet Kaliber uppmärksammade P4 Sörmlands och P4 Östergötlands granskning av ett familjehem som bedömts vara olämpligt. Det handlar bland annat om dömda familjemedlemmar. Trots det placerade flera kommuner barn där.

Vi mäter och väger våra barn på BVC när de är små, och i skolan följer vi upp deras kunskaper genom betyg och kunskapskontroller samt deras välmående via elevhälsan. Men när det gäller placerade barn, som av olika anledningar inte kan bo med sin familj, släpper vi taget. Placerade barn är väldigt utsatta i sin situation, ännu mer utsatta än barn som far illa hemma hos de biologiska föräldrarna. Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har i sin närhet, och skulle han eller hon bli utsatt av dem kan det vara svårt att våga berätta. Barnet är medveten om sin aktuella situation men vet inte vad som kan vänta vid en ny placering; det kan ju vara något ännu jobbigare. Exemplen där placeringarna i jour- och familjehem gått fel är många. Men det finns självklart också helt fantastiska familjer som stöttar och lever tillsammans med den nya eller tillfälliga familjemedlemmen. Problemet är just att vi inte följer upp vilka familjer som fungerar bra och vilka som inte gör det. Vi vet heller inte vilka familjer, över kommungränserna, som har dessa uppdrag, och deras kvalitet följs inte upp mer än av enskilda handläggare. Då kan det gå riktigt illa, som i exemplet Kaliber rapporterar om.

I dagarna har regeringen beslutat om ett åtgärdspaket för trygga HVB (hem för vård och boende) och särskilda ungdomshem. I åtgärderna ingår en bred översyn av Statens institutionsstyrelses (Sis) verksamhet samt uppdrag till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att analysera dels socialtjänstens utredningar av barn- och ungdomsärenden, dels situationen på samtliga HVB-hem och på de särskilda ungdomshem som drivs av Sis. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

  1.  Har ministern och regeringen för avsikt att komma med förslag för att även trygga familje- och jourhem, och hur ser de i så fall ut? 
  2.  Hur tänker sig ministern och regeringen att Sverige ska komma till rätta med olämpliga placeringar av barn? 
  3.  I vilken utsträckning arbetar ministern och regeringen för att säkerställa att samtal förs mellan kommuner för att undvika att barn placeras i familjer som andra kommuner bedömt som olämpliga?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2018/19:215, Trygga familje- och jourhem

Interpellationsdebatt 2018/19:215

Webb-tv: Trygga familje- och jourhem

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)
Anf. 50 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! har frågat mig om jag och regeringen har för avsikt att komma med förslag för att även trygga familje- och jourhem och hur de i så fall ser ut, hur jag och regeringen tänker oss att Sverige ska komma till rätta med olämpliga placeringar av barn och i vilken utsträckning jag och regeringen arbetar för att säkerställa att samtal förs mellan kommuner för att undvika att barn placeras i familjer som andra kommuner bedömt som olämpliga.

Jag vill inledningsvis tacka Alexandra Anstrell för denna angelägna fråga. Som jag tidigare har nämnt är frågan om barn och unga som befinner sig i samhällets vård högt prioriterad för regeringen. Ett barn som frivilligt eller med tvång placeras i samhällets vård ska alltid få det bättre, aldrig sämre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Just därför beslutade regeringen nyligen om ett åtgärdspaket för trygga HVB, hem för vård och boende, och särskilda ungdomshem. I IVO:s uppdrag om att genomföra en analys av kommunernas utredningar av barn- och ungdomsärenden ingår alla typer av utredningar, vilket omfattar även jour- och familjehem.

Därutöver förtydligade regeringen under förra mandatperioden Socialstyrelsens ansvar för att stödja och utveckla familjehemsvården. Socialstyrelsen arbetar på nationell nivå för att stödja kommunerna och stärka skyddet för och omsorgen om barn och unga som är placerade i familjehem och HVB.

Jag vill påpeka att regeringen har gjort flera stora satsningar för att på olika sätt stärka den sociala barn- och ungdomsvården, bland annat via ett brett uppdrag till Socialstyrelsen om stärkt kompetens, stabilitet och kvalitetsutveckling under 2018-2019.

Inom ramen för detta uppdrag kommer bland annat familjehemsvården att vara föremål för flera insatser. Socialstyrelsen kommer exempelvis att vidareutveckla och genomföra en nationell brukarundersökning med barn i familjehem, vilket kan bidra med underlag till verksamhetsutveckling och uppföljning för andra myndigheter som arbetar med vård och omsorg.

Jag menar att det är viktigt att följa Socialstyrelsens breda uppdrag inom den sociala barn- och ungdomsvården samt IVO:s analys, och jag avvaktar denna slutrapport innan jag eventuellt kommer att vidta ytterligare åtgärder på området.

Alexandra Anstrell (M)
Anf. 51 Alexandra Anstrell (M)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Till er åhörare vill jag säga att detta alltså handlar om hur vi ska kunna trygga barn placerade i familje- och jourhem.

Återkommande framkommer fall där barn som socialtjänsten placerat i familje- och jourhem farit illa. Programmet Kaliber uppmärksammade för inte så länge sedan P4 Sörmlands och P4 Östergötlands granskning av ett familjehem som bedömts vara olämpligt. Bland annat handlade det om dömda familjemedlemmar. Trots det placerade flera kommuners socialtjänster barn där, och mellan kommunerna fanns ingen dialog.

I ett annat fall placerades ett barn i ett jourhem eftersom barnet farit riktigt illa både fysiskt och psykiskt i sin biologiska familj. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag tror att både ni och jag hade sökt akut hjälp långt tidigare för mindre. Inte långt senare kom en ny orosanmälan från skolan till socialtjänsten. Det kunde väl inte vara möjligt? Jo, det var det visst. Barnet blev slaget i jourhemmet.

Skyndsamt flyttades barnet, men familjen finns kvar. Vad säger att inte en annan kommun ganska snart inpå placerar ett barn i den familjen, där redan ett barn farit illa?

Det finns alltså ingen dialog mellan Sveriges kommuner. Det finns inget nationellt register där sådant här kan föras in.

Herr talman! I en annan del av Sverige finns ett annat barn som också far så illa i sin biologiska familj att socialtjänsten är tvungen att flytta barnet till ett jourhem. Detta barn hamnar i ett jourhem där det finns värme, kärlek, ansvar och regler. Barnet blomstrar och lär sig hur världen kan se ut utan våld, hot, missbruk och rädsla. Här finns vuxna som visar vägen, stöder, uppmuntrar och lär ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur får vi fler sådana familjer? Hur vet vi varför de är så bra? Hur vet vi vilka de är? Inte heller här finns någon dialog mellan Sveriges kommuner, och det finns inget nationellt register där sådant kan föras in.

Vi mäter och väger våra barn på BVC när de är små. I skolan följer vi upp deras kunskaper genom betyg och kunskapskontroller, och elevhälsan håller koll på deras välmående. Men när det gäller placerade barn som av olika anledningar inte kan bo med sin biologiska familj släpper vi taget.

Fru statsråd! De åtgärder som statsrådet talar om verkar mest bli ytterligare pålagor på Sveriges kommuner men inte leda till några förbättringar för de enskilda barnen. Hur menar regeringen att de föreslagna åtgärderna ska trygga familjehems- och jourhemsplacerade barn? Har ni några konkreta förslag där?

Givetvis måste kommunerna ta ansvar när barn far illa. En lösning är en tillfällig placering i ett jourhem eller på längre sikt i ett familjehem. Men samhällets ansvar slutar inte där.

Herr talman! Om familjehemmet som barnet placerats i inte är bra kan kommunen avsluta uppdraget, men problemet är att andra barn kan placeras där.

Statsrådet avslutar sitt anförande genom att säga att hon inte har för avsikt att agera förrän en massa utredningar är på plats. Under tiden finns det troligen fortfarande barn som är placerade i olämpliga familjer. Vad vill fru statsrådet säga till dem?

Lena Hallengren (S)
Anf. 52 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag tackar fru riksdagsledamoten.

Alexandra Anstrell tar upp några enskilda fall som jag saknar kunskap om. Jag kan dock givetvis inte tycka annat än att det är förfärligt. Barn blir omhändertagna för att familjen och miljön inte är gynnsam eller kanske är direkt skadlig för barnets utveckling. Alla placeringar syftar till att göra det bättre för barnen, inte sämre.

Detta är också skälet till att jag för bara någon månad sedan presenterade ett stort åtgärdspaket som tar sikte på att göra en genomlysning av samtliga SIS-hem och HVB-hem. Det är Statskontoret som gör granskningen av Statens institutionsstyrelse. IVO granskar alla de utredningar som kommunerna har gjort, och inte minst uppföljningarna i de fall där det har funnits en risksituation. Har man tidigare haft anledning att anmärka ska det alltså göras särskilda uppföljningar.

Antingen missförstod eller feltolkade Alexandra Anstrell mig. Jag sa inte att jag inte har för avsikt att göra något. Det jag sa var att det vore anmärkningsvärt att inte avvakta Statskontorets granskning av samtliga HVB-hem och IVO:s genomlysning av flera tusen utredningar som kommunerna har gjort innan jag vidtar åtgärder.

De barn som befinner sig på HVB-hem eller i familje- eller jourhem är inte i första hand avhängiga av att jag vidtar andra åtgärder utan av att den kommun som är ansvarig för deras placering tar detta på allra största allvar.

En kommun kan under sin utredning av ett barn och ett barns framtida placering behöva begära referenser av ett familje- eller jourhem. Om kommuner under de senaste fem åren har haft barn eller unga placerade i det aktuella hemmet kan referenser begäras av andra kommuner efter samtycke från de tilltänkta familjehems- eller jourhemsföräldrarna. Om de inte kan tänka sig att lämna ut en enda referens skulle jag personligen tycka att man kanske ska dra öronen åt sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ju dessutom så att det finns krav i både lag och förordning - föreskrifter som socialtjänsten måste förhålla sig till. Man har ett ansvar för att följa upp. Ett jourhem är för en kortare tid, men också det ska följas upp.

Barn har rätt inte bara till inflytande utan också till att bli lyssnade på i frågor som berör dem. Detta gäller inte minst barn som är placerade i samhällets vård.

Jag vill verkligen understryka att det inte är så att en kommun självsvåldigt placerar ett barn utan att på något sätt kontrollera kvaliteten eller göra någon uppföljning, utan det är precis detta som lagregleras. Man har en skyldighet att göra en utredning. Man har också en skyldighet att följa upp barnets placering var sjätte månad. Är det så att man känner sig tveksam i en placering måste man naturligtvis som kommun ta referenser, och det utgår jag från att kommunerna gör.

Alexandra Anstrell (M)
Anf. 53 Alexandra Anstrell (M)

Herr talman! Tack, statsrådet!

Problemet är att det inte fungerar. Det finns barn som far illa och som trillar mellan stolarna. Det åtgärdspaket som statsrådet presenterade för trygga HVB tycker jag är bra. Problemet här är att det inte handlar om det som vi talar om.

Placerade barn är väldigt utsatta i sin situation - ännu mer utsatta än barn som far illa hemma hos de biologiska föräldrarna. De har redan farit illa en gång.

Vi behöver följa upp det socialpolitiska arbetet i större utsträckning så att det inte blir som det är nu, det vill säga att facit alltid kommer i efterhand. Då kan det nämligen vara för sent.

Det händer att barn i familjehem trillar mellan stolarna och har sämre hälsa och får sämre utbildning än andra barn. Familjehemsföräldrarna kan vara de enda vuxna som barnet har i sin närhet, och skulle han eller hon bli utsatt av dem kan det vara svårt att våga berätta. Barnet är medvetet om sin aktuella situation men vet inte vad som kan vänta vid en ny placering; det kan ju vara något ännu värre och ännu jobbigare.

Herr talman! En av statsrådets föreslagna åtgärder är en brukarundersökning med barn i familjehem. Jag blir lite fundersam. Hur menar statsrådet att man kan säkerställa att dessa brukarundersökningar ger uttryck för just barnets åsikt och inte en åsikt som barnet uttrycker i rädsla för att hamna i något ännu värre? Och hur gör vi med tvååringen som själv varken kan läsa eller skriva?

SNS föreslog i en forskningsrapport redan 2006 skärpt lagstiftning för att förbättra för barn i familjehem. Socialtjänstens ansvar är, enligt författarna, alltför svagt reglerat i en ramlagstiftning med få minimistandarder, vilket har lett till stora variationer mellan kommunerna. Det är just här problemet ligger.

Även SKL har arbetat med frågan och tagit fram framgångsfaktorer för god familjehemsvård. Tyvärr går utvecklingen för långsamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan kvarstår egentligen. Det görs många utredningar, men hur tänker sig statsrådet att Sverige ska få bukt med olämpliga placeringar av barn? Statsrådet avslutade ju svaret på interpellationen med att man eventuellt ska göra någonting.

Lena Hallengren (S)
Anf. 54 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! För att det inte ska bli några missförstånd vill jag gärna understryka en sak. De utredningar som Statskontoret respektive IVO gör - och det är IVO som är aktuell ur ett familjehems- och jourhemsperspektiv - handlar om att se över samtliga utredningar och placeringar som kommunerna har gjort. Detta inbegriper familjehem och jourhem, så jag tycker inte att det stämmer att det handlar om någonting annat. Det handlar om precis detta. Hur har kommunen arbetat? Vilket underlag har man tagit in? Hur har man försäkrat sig om att detta är den bästa placeringen för detta specifika och enskilda barn?

Varje barn ska bli lyssnat på, och varje barns behov ska tas hänsyn till. Det är precis denna genomlysning som IVO nu ska göra. Jag ser väldigt mycket fram emot att få den redovisningen. Jag hoppas att Alexandra Anstrell också gör det och att vi tar en vidare diskussion därefter.

Det blir ju väldigt avgörande, åtminstone för mig som socialminister, om det visar sig att kommunerna inte tar referenser, att de alldeles för lättvindigt placerar barn och att de inte sätter barnets bästa i främsta rummet. Jag har väldigt svårt att tro att de inte gör det.

Däremot är det helt riktigt att alla placeringar inte blir framgångsrika. Ibland passar inte ett barn i det boende som finns. Ibland är det så att det finns familjehem som inte alls är det de utgav sig för att vara. Då är det viktigt att vi har IVO som tillsynsmyndighet och att man följer de krav, regler och förordningar som omfattar själva verksamheten. Detta - att se till att verkligen kringgärda dessa placeringar så att de, om de måste till, görs på allra bästa sätt - är vad riksdagen och regeringen har möjlighet att göra.

Alexandra Anstrell ställde också lite fundersamt frågan hur man ska lyssna in barnen. Det är precis så det ska vara - det ska skilja sig beroende på om det är en 2-åring eller en 15-åring. Jag ser framför mig att det handlar om den dialog som varje placerat barn med regelbundenhet har med en socialsekreterare. Det är ju väldigt viktigt att bygga förtroende och tillit. Den kan bara den enskilda socialsekreteraren göra med det enskilda barnet genom att ta barnet på största allvar.

Det handlar förstås även om barnets ålder och mognad, som alltid när barns perspektiv ska vägas in.

Jag vill återigen understryka att jag inte på något sätt står här och säger att svensk barn- och ungdomsvård alltid fungerar perfekt. Jag vill dock säga att Sverige är ett bra land för barn att växa upp i.

Däremot är det så att det finns barn som mår dåligt och som inte utvecklas optimalt i sin ursprungliga miljö. Detta kan bero på umgänge, föräldrar, familjesituation, missbruk och så vidare. Att få möjligheten att få en bättre start i livet i något annat hem är naturligtvis alldeles avgörande. Då ska det vara bättre än den situation som man tvingas lämna.

Jag vill avsluta med att säga att den utredning som IVO nu ska göra är väldigt omfattande men kommer att ge oss mycket kunskap. Hur jobbar kommunerna för att försäkra sig om att de placeringar som görs blir bra? Hur jobbar man med sina utredningar? Jag gissar att det kan skilja sig över landet. Det är möjligt att det kan skilja sig på andra sätt. Jag ser fram emot att få mer kunskap om detta och tvekar inte att vidta åtgärder om så krävs.

Alexandra Anstrell (M)
Anf. 55 Alexandra Anstrell (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet!

Jag tycker att IVO:s utredning, som statsrådet berättade om, är bra på lång sikt. Vi vet dock redan att exemplen där placeringarna i jour- och familjehem gått fel är många. Detta händer här och nu.

Men det finns också fantastiska familjer som stöttar och lever tillsammans med den nya eller tillfälliga familjemedlemmen. Problemet är just att vi inte följer upp vilka familjer som fungerar bra och vilka som inte gör det. Vi följer inte upp vilka framgångsfaktorer det finns. Vi vet heller inte vilka familjer, över kommungränserna, som har dessa uppdrag, och deras kvalitet följs inte upp mer än av enskilda handläggare.

Statsrådet var inne på hur viktigt det är att bygga förtroende och tillit. Jag håller verkligen med; det är jätteviktigt. Det är dock problematiskt i Sverige i dag, där väldigt många kommuner har en ganska hög omsättning av socialsekreterare. Det är svårt att bygga tillit när man inte är på plats.

Borde man inte kunna systematiskt utvärdera jour- och familjehem enligt nationella kvalitetsriktlinjer samt ha ett nationellt register för uppföljning för att minska risken för olämpliga placeringar av barn? Hur ställer sig ministern till det?

Jag tycker, precis som statsrådet, att detta är en prioriterad fråga. Skillnaden är att jag tycker att regeringen bör agera nu.

Lena Hallengren (S)
Anf. 56 Socialminister Lena Hallengren (S)

Herr talman! En viktig del är ju att socialtjänsten har resurser nog att arbeta både med att förebygga och med att göra placeringar. Man ska inte vänta för länge men heller inte fatta beslut för tidigt. Det bygger på en otroligt viktig och djup kompetens hos socialtjänstens personal - hos socialsekreteraren som ska göra placeringen.

Det är, återigen, viktigt att under utredningens tid begära in referenser. Det är naturligtvis inte så att man bara kan ringa till ett jour- eller familjehem, fråga om det finns plats och placera barnet där. Det krävs en grundlig utredning; det är därför sådana görs.

Jag utgår från att kommunerna sinsemellan har dialoger när det gäller att placera i andra kommuner. Man placerar ju inte bara ett barn i en kommun, utan man ska också ta kontakt med den kommunen.

Utredningen från IVO gör en översyn av samtliga utredningar och placeringar som socialtjänsten har gjort under det senaste året. När den kommer tror jag att vi får mycket mer kunskap om hur det ser ut. I väntan på det ska socialtjänsten naturligtvis fortsätta att arbeta utifrån de krav, riktlinjer och förordningar som finns. Det är inte fritt valt arbete. Man ska se till att de utredningar och placeringar man gör är välgrundade, så att de barn som placeras aldrig får det sämre utan bättre.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.