Trovärdighet i den ekonomiska politiken

Interpellation 2013/14:260 av Green, Monica (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2014-01-30
Anmäld
2014-01-30
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2014-02-20
Sista svarsdatum
2014-02-20
Besvarad
2014-04-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 januari

Interpellation

2013/14:260 Trovärdighet i den ekonomiska politiken

av Monica Green (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Riksdagshösten präglades av en intensiv skattepolitisk strid. Under hela hösten stred de borgerliga riksdagsledamöterna högljutt och prestigefyllt för rätten att höja brytpunkten/skiktgränsen för att färre skulle betala statlig skatt. De ville sänka skatterna ytterligare för dem med relativ goda inkomster.

Därför var det intressant att finansministern, bara någon vecka efter det att de borgerliga partierna förlorat striden om ofinansierade skattesänkningar, uttalade en önskan om att säkra nya skatteintäkter.

Finansministerns uttalande kommer efter Konjunkturinstitutets prognos om att ”Sverige är i en situation där vi nu inte längre kan antas klara både överskottsmål och samhällsservice. Överskottsmålets trovärdighet naggas i kanten om inte regeringen presenterar trovärdiga planer för hur man avser nå målet.”

Konjunkturinstitutet konstaterar att vi inte klarar välfärden och att upprätthålla överskottsmålet med nuvarande skatter. Finansministern säger ”att budgetutrymmet väntas vara begränsat de kommande åren som en följd av en lång rad av finanspolitiska åtgärder för att stötta ekonomin i en historiskt långdragen internationell lågkonjunktur”.

Satt i sitt sammanhang kan de se obegripligt ut att ena dagen slåss för skattesänkningar till dem som har det bäst och nästa dag påstå att det behövs ytterligare skatteintäkter.

1. Vilka åtgärder tänker finansministern vidta för att säkra nya skatteintäkter och därmed klara en god samhällsservice?

2. Vad avser finansministern att göra för att ha bättre framförhållning i den ekonomiska politiken?

3. Vad avser statsministern att göra för att öka trovärdigheten i den ekonomiska politiken?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:260, Trovärdighet i den ekonomiska politiken

Interpellationsdebatt 2013/14:260

Webb-tv: Trovärdighet i den ekonomiska politiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vilka åtgärder som jag tänker vidta för att säkra nya skatteintäkter och därmed klara en god samhällsservice. Vidare har hon frågat vad jag avser att göra för att öka framförhållningen och trovärdigheten i den ekonomiska politiken. Trovärdigheten för den svenska finanspolitiken är stor. Detta visas bland annat av de historiskt låga svenska statslåneräntorna. Sveriges ekonomi har klarat de senaste sju årens djupa internationella finans- och skuldkris relativt väl. Sveriges offentliga finanser är fortsatt starka. Enligt Europeiska kommissionens prognoser beräknas Sverige vara det enda EU-land som mellan 2006 och 2014 kommer att ha lyckats minska sin statsskuld. Regeringen har bedrivit en ansvarsfull finanspolitik som anpassats efter konjunkturläget. Den svenska offentliga sektorns finansiella sparande har, som sig bör, gått från överskott till underskott till följd av den utdragna lågkonjunkturen. På motsvarande sätt kommer sparandet att stärkas efter hand som läget i ekonomin förbättras. En ansvarsfull finanspolitik handlar också om att inte förstärka konjunktursvängningarna och att skapa finanspolitiskt handlingsutrymme att kunna möta även nästa kris med kraftfulla åtgärder. Det finansiella sparandet ska därför gradvis återvända till överskott i takt med att resursutnyttjandet går mot balans. Detta innebär att fortsatta nödvändiga reformer kommer att behöva finansieras krona för krona. Detta gäller oavsett om de är på utgifts- eller inkomstsidan av budgeten. Det är från regeringens sida inte aktuellt att minska incitamenten till arbete genom breda skattehöjningar som slår mot tillväxt och sysselsättning. Respekt för de budgetpolitiska målen kommer fortsatt att vara regeringens ledstjärna för den ekonomiska politiken.

Anf. 9 Monica Green (S)
Herr talman! Jag skrev den här interpellationen i januari. Jag gjorde det eftersom det var en sådan turbulens här under hösten när de borgerliga ledamöterna krävde att skatten skulle sänkas ytterligare. Om vi inte gick med på det skulle allt rämna. Alla regler skulle falla. Och den ekonomiska politiken skulle falla sönder om inte vi gick med på ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar mest. Därför skrev jag interpellationen i januari. Som Anders Borg vet har riksdagen regler om att han ska svara mig inom två veckor. Det har Anders Borg inte gjort. Han har nonchalerat mina krav på att få ha den här debatten. Och jag ska naturligtvis vara ödmjuk och tacksam nu för att Anders Borg har tid med mig, en vanlig enkel ledamot, och tar den här debatten. Jag upprepar frågorna från i höstas. Ni stred i höstas för att få sänka skatterna med ytterligare 3 miljarder kronor. Det var utöver de 134 miljarder som ni redan hade sänkt skatterna med. Ni var tvungna att sänka skatterna mer. Ni anordnade seminarier, och det var olika professorer som fick uttala sig om hur viktigt det var att få sänka skatterna ännu mer. Och om vi inte följde budgetreglerna, som ni påstod att vi inte skulle göra, skulle förtroendet för svensk ekonomi falla. Nu har det visat sig att Anders Borg och de borgerliga ledamöterna inte fick igenom förslaget. Vi röstade emot. Vi tyckte att det någon gång fick räcka med dessa ständiga skattesänkningar. Man skulle sätta Sveriges ekonomi på prov ytterligare. Det är ju det som har hänt. Ni lånar mer och mer. Anders Borg säger: Vi har minskat statsskulden. Ja, det har ni gjort genom att sälja ut kyrksilvret, de statliga egendomarna. Men budgetunderskottet har blivit gigantiskt - 87 miljarder kronor. Vi tyckte att det var nog. Sedan inträffade nyårsnatten, och Anders Borg fick en uppenbarelse: Nej, nu ska vi nog inte sänka skatterna mer. Nu räcker det. 134 miljarder räcker. Nu ska vi ta resten krona för krona. När det gällde skattesänkningarna med 134 miljarder var det inte krona för krona, men nu är det så. Den minnesgode vet förstås att Anders Borg sade detta också i februari 2010: Nej, nu räcker det med skattesänkningar. Och efter att han hade vunnit valet fortsatte han med skattesänkningar, vilket har försämrat servicen till medborgarna. Jag vet att Anders Borg påstår att servicen inte har försämrats, men vi som är ute i sjukvården, i äldrevården, i förskolorna och i skolorna ser att det är precis det som har inträffat. I och med att ni har sänkt skatterna med 134 miljarder har ni gjort servicen till medborgarna sämre än vad den annars skulle ha varit. Min fråga från januari kvarstår: Varför var det så viktigt att sänka skatten före nyår med 3 miljarder? Vad var det i våra budgetregler som det var så noga med? Vad var det som skulle gå sönder? Anders Borg har ju efter nyår kommit på att det inte var så viktigt längre. Nu är inte skattesänkningar prioriterade, åtminstone inte under några månader i valrörelsen, för Anders Borg vet att människor i det här landet vill ha en god välfärd. Jag vill säga att vi fortfarande har ett bra land, och vi har en god välfärd, men vi är på väg utför. Vi får färre anställda inom välfärdssektorn per 1 000 invånare, och de som jobbar där får det allt stressigare. Vi har ett bra land att leva i. Jag vill inte att det förstörs.

Anf. 10 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Monica Green och Socialdemokraterna ångar på i ett högt tonläge om det här med skattesänkningar och försöker föra en diskussion om den debatt vi hade i höstas om brytpunkten, att vi ville göra en justering av brytpunkten, och kopplar samman den med det ekonomiska läge som vi nu är på väg in i. Jag tror att det är viktigt att klargöra några saker om vad debatten i höstas handlade om. Jag börjar i den änden i alla fall. När Monica Green i talarstolen påstår att regeringen till varje pris vill sänka skatterna för dem som tjänar mest, för dem som har högst inkomster, missar hon lite av huvudpoängen, det vill säga själva syftet med justeringar i skatterna - till exempel brytpunkten som vi debatterade i höstas. Poängen med förslaget om höjd brytpunkt var att genomföra en åtgärd för att ytterligare stärka Sveriges konkurrenskraft på sikt. Monica Green vet mycket väl att den som har högre lön betalar i Sverige i dag alltid mer i skatt än den som tjänar mindre. Det är huvudregeln i Sverige. Den som tjänar mer betalar också mer i skatt. Det vi diskuterade i höstas var något annat, nämligen en brytpunkt där man över en viss beloppsgräns betalar en högre andel skatt, alltså en högre procentsats av sin lön, inte bara mer i kronor, vilket den som har högre lön redan gör. Problemet med sådana brytpunkter är att de utgör en straffbeskattning på högre utbildning och på entreprenörskap. Det är alltså raka motsatsen till de drivkrafter som vi normalt sett säger är positiva och gärna vill uppmuntra. En brytpunkt blir alltså i praktiken en straffbeskattning på utbildning och entreprenörskap och motverkar goda krafter i ekonomin. Det kan ändå finnas skäl att ha sådana brytpunkter, och politiskt anförs ofta någon form av rättviseskäl för att sådana brytpunkter ska finnas. Men att de har negativa effekter på hur ekonomin fungerar är nog de flesta ekonomer överens om. I Sverige finns två brytpunkter. En där man börjar betala den statliga skatten, vilket är den som debatterades i höstas, och en där den så kallade värnskatten läggs till de övriga skatterna. Förslaget från i höstas var alltså att höja den lägre av de två brytpunkterna något i syfte att stimulera utbildning och entreprenörskap och stärka Sveriges konkurrenskraft. Totalt hade ungefär en miljon löntagare berörts, och det hade gett en energiinjektion i ekonomin och ökat antalet arbetade timmar. Det är detta som Monica Green kallar skattesänkningar till dem som har det bäst. Med det sättet att uttrycka sig kan man få intrycket att den typen av förslag, att höja brytpunkten, är något som Socialdemokraterna aldrig skulle göra. Men sanningen, Monica Green, är att Socialdemokraterna själva vid flera tillfällen har valt att höja brytpunkten med samma motiv som alliansregeringen anförde i höstas. I början av 2000-talet tyckte Socialdemokraterna att det var rimligt och tillräckligt att 18 procent av befolkningen betalade statlig skatt. I dag betalar 29 procent statlig skatt. Om brytpunkten hade höjts enligt regeringens förslag hade ändå fortfarande 26 procent betalat statlig skatt, alltså en långt högre andel än den som Socialdemokraterna själva ansåg var tillräcklig när de höjde brytpunkten vid några tillfällen i början av 2000-talet. Herr talman! Sverige står inte och faller med höjd brytpunkt, men det är onekligen en bekymmersam signal att det största oppositionspartiet inte längre tycker att utbildning och entreprenörskap ska löna sig.

Anf. 11 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Sverige är ett av de länder som har de starkaste offentliga finanserna i industrivärlden. Vi har senast i dag fått en nyhetsrapportering om att Riksgäldskontoret har lånat euro till lägre lånekostnader än alla europeiska länder utom Tyskland. Det är ett solitt förtroende för att svenska offentliga finanser är mycket starka. Vi kommer också enligt både kommissionens och andra bedömares prognoser tillbaka till balans och överskott snabbare än andra länder. Vi kunde i går på nyheterna höra rapporteringen att Sverige kanske inte vid någon tidpunkt har haft så starka offentliga finanser enligt experternas bedömning som i dagsläget. Detta återspeglas också i att våra kreditbetyg är väsentligt starkare. Vi "rejtas" av såväl S&P som Fitch och Moodys som ett av de länder som har det högsta kreditbetyget. Det är till och med så att länder som Belgien, Danmark och Österrike inte får det. Sverige tillhör alltså en liten grupp av länder som betraktas som extremt solida. Såväl Konjunkturinstitutet som Finansdepartementet, kommissionen, OECD och IMF gör bedömningar av långsiktig uthållighet. Senast för några veckor sedan kom IMF:s bedömning, där Sverige tillsammans med Danmark hade den bästa långsiktiga uthålligheten i offentliga finanser. Vi har alltså fört en mycket ansvarsfull ekonomisk politik som gör att Sverige är i bättre skick långsiktigt än kanske vid något tidigare tillfälle. Det är centralt att ha styrkan. Det är den som gör att vi kan balansera mot konjunkturerna, att vi kan säkra att vi kan föra en expansiv politik när det behövs och att vi har möjlighet att stötta ekonomin med utgifter och skattesänkningar när det behövs. Lika viktigt som det är att stötta är det att sedan komma tillbaka till balans och överskott. Det gör Sverige snabbare och starkare än de flesta andra länder. Vi har från Allians för Sveriges sida varit mycket tydliga med att överskottsmålet på 1 procent i finansiellt sparande ska upprätthållas och att vi för 2018 ska ha som mål att nå 1 procent i finansiellt sparande. Tyvärr håller Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte med om att dessa frågor är centrala. Vänsterpartiet ifrågasätter ett överskottsmål och ett stramt budgetramverk. Miljöpartiet välkomnar en diskussion om att ompröva överskottsmålet. Vi har upprepade gånger hört Magdalena Andersson tala om att målet behöver omprövas och ses över, och i princip indikerar man en sänkning av överskottsmålet till ett balanskrav under nästa mandatperiod. Det finns mycket som talar för att det är detta som är den socialdemokratiska hemliga agendan. De tre oppositionspartiernas politik går helt enkelt inte ihop. De är i dag eniga om en finansiering på i storleksordningen något över 15 miljarder, och man har utgiftsförslag på praktiskt taget alla områden som skiljer sig åt. Miljöpartiet lovar breda förbättringar på klimatområdet på 5 miljarder. Socialdemokraterna vill bygga ut arbetsmarknadspolitiken med 8 miljarder, där häpnadsväckande nog Miljöpartiet inte håller med respektive Vänsterpartiet inte håller med. Man kan lova breda klimatåtgärder, man kan lova breda arbetsmarknadspolitiska åtgärder och man behöver inte presentera en finansiering. På skolområdet lovar Miljöpartiet kraftiga höjningar av lärarlönerna, och Socialdemokraterna lovar stora satsningar på mindre klasser. Det blir alltså en möjlighet för oppositionspartierna att stapla löften på varandra. Antingen måste man lägga fram mer omfattande skattehöjningar eller så måste man överge överskottsmålet. Jag misstänker att Socialdemokraterna kommer att överge överskottsmålet och att vi därmed kommer att stå kraftlösa och utan skyddsvallar vid nästa lågkonjunktur. Det kommer de som då blir arbetslösa att få betala priset för.

Anf. 12 Monica Green (S)
Herr talman! Sverige har stabila statsfinanser. När Anders Borg var ny som finansminister brukade han påpeka att det var tack vare Göran Perssons stabila regler från 90-talet. Sedan påpekade Schlingmann, eller vem det nu var, att Anders Borg inte borde berömma Göran Persson så mycket eftersom folk då blir påminda om att det var Socialdemokraterna som satte upp de stabila ekonomiska reglerna, som vi fortfarande har och som ni inte har krossat. Det är vi glada för. När vi tar över ska vi fortsätta att ha ordning och reda i ekonomin. Det var vi som skapade den, och det var vi som uppfann överskottsmålet. Vi kommer att ha ordning och reda i ekonomin - var så säker. Sedan blir det lite intressant. Den ena borgerliga ledamoten går här upp i talarstolen och fortsätter att plädera för att sänka skatterna ytterligare. Men Anders Borg har ändrat sig. Det finns inget sådant förslag längre. Det blir intressant att få veta vad som egentligen gäller. Har ni olika uppfattningar? Vill ni fortsätta att sänka skatterna för dem som har det allra bäst? Är det ett hinder för utbildningen? Vad händer? När vi för några dagar sedan föreslog fantastiska högskolesatsningar påstod Anders Borg att det var att dölja arbetslösheten. De arbetslösa ska inte ens ha möjlighet att utbilda sig och förkovra sig. Är det bra med utbildning, enligt er moderater? Ni vill nog att bara några få ska ha den möjligheten eftersom ni vill ha ökade skillnader i samhället. Det tror ni är drivkraften hos människor. Ni tror att ni underlättar för servicejobb, att steka hamburgare och så vidare, med hjälp av skattelättnader, men ni hindrar människor som vill utbilda sig. När vi satsar på utbildning säger Anders Borg att det är att dölja arbetslösheten. Det håller inte för en enda sekund. Vi har hört två moderater i kammaren i dag med två olika uppfattningar. Det skulle vara intressant att få veta vad som gäller. Ska ni fortsätta att sänka skatterna för höginkomsttagarna eller inte? Sedan har jag fortfarande inte fått svar på frågan om det var så att kreditbetygen sjönk för att ni inte fick sänka skatterna med ytterligare 3 miljarder. Var det så att Sveriges ekonomi föll samman efter nyår för att ni inte fick sänka skatterna ytterligare? Jag fick inte riktigt svar på de frågorna. Jag tyckte till och med att Anders Borg sade att det går bra för Sverige nu. Vad bra då att ni inte lyckades få igenom den skattesänkning före nyår som enligt er var helt nödvändig och som nu inte ens finns med i era förslag. Jag vet inte hur ni egentligen vill ha det. Vad har ni för dold agenda? Vi tänker inte ändra på överskottsmålet, eftersom vi införde de stabila reglerna. Jag vill återkomma till detta med att ni hade goda ambitioner. Jag ska inte ta ifrån er det. Ni trodde på er politik; jag ska inte påstå något annat. Problemet för er är ju att ni har misslyckats. Ni har inte fått ordning på arbetslösheten. Eller är Anders Borg nöjd med 8 procents arbetslöshet? Jag hörde Anders Borg haspla ur sig någonting om att det inte var så bra att arbetslösheten sjunker för fort. Är Anders Borg nöjd med studieresultaten? Är Anders Borg nöjd med bostadsbyggandet? Vad är det ni är nöjda med? Ni är nöjda med ekonomin, påstår ni. Men det finns ju människor som inte tas om hand, människor som är arbetslösa och som inte har möjlighet att studera och människor som inte får den kunskap de behöver i skolan. Hur kan ni vara nöjda med det, Anders Borg?

Anf. 13 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Herr talman! Monica Green säger sig inte förstå att Alliansen i höstas kunde föreslå en förändring av brytpunkten och sedan, sent i vintras, tala om att säkra nya skatteintäkter. Men om man sätter sig in i frågorna tror jag att det är ganska uppenbart för de flesta att det är en väsentlig skillnad mellan skatt på arbete och tillväxt och på exempelvis punktskatter, alltså skatter som tas ut på sådant som oftast betraktas som skadligt eller i alla fall mindre önskvärt. Om vi vill ha mycket av arbete och mycket av tillväxt är det rimligt att skatterna på detta område hålls så låga som möjligt. Om vi vill säkra skatteintäkter till olika angelägna reformer framöver är det likaledes fullt rimligt att i första hand sträva efter att försöka få in dessa skattepengar från annat håll än just genom att öka beskattningen på arbete och tillväxt. Det beklagliga med den politik som Socialdemokraterna torgför och vill gå till val på är att den gör just detta. Det är med en imponerande precision som ni föreslår ökade skatter på arbete just där de gör som mest skada. Det gäller till exempel kostnaderna för att anställa unga, chockhöjningen av arbetsgivaravgifterna för unga och chockhöjningen - en dubblering - av momsen i restaurangsektorn. Det är just den del av ekonomin där många unga får sitt första jobb. Sedan blir det lite parodiskt när Monica Green här orerar om budgetunderskott, som om Socialdemokraterna skulle ha lagt fram helt andra budgetalternativ med stora överskott. Det stämmer väldigt dåligt överens med de budgetmotioner där ni - även om det emellanåt redovisas ganska knapphändigt numera - får anses deklarera er politik. I er senaste budgetmotion från i höstas är statsbudgetsaldot 491 miljoner kronor lägre än i regeringens budget. Ni skulle alltså behöva låna en halv miljard mer.

Anf. 14 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Låt mig först påpeka för Anders Borg och alla som tar del av den här debatten att Anders Borg inte är sin egen herre. Han har som så många andra en uppdragsgivare. Den uppdragsgivaren kan beskrivas som medlemmarna i Moderata samlingspartiet. De har på sin stämma kommit fram till ett beslut om att ni ska införa ett sjätte jobbskatteavdrag. Ni har fattat beslut om att sänka bolagsskatten ännu mer. Ni har fattat beslut om att ni ska slopa värnskatten, som nämndes här tidigare. Dessutom har ni fattat beslut om att höja skiktgränsen för statlig skatt. Om vi räknar ihop detta, Anders Borg, handlar det om ett beslut fattat på er demokratiska stämma om att ditt parti - Moderaterna, som leder regeringen - ska fortsätta med skattesänkningar på 40 miljarder kronor. Då är frågan: Hur ska det gå till? Just nu är det skattesänkarstopp, säger ni, och då ska allting finansieras krona för krona. Ni har kommit fram till att om man höjer skatten på snus rejält får vi mer pengar till skolan. Eller varför inte höja dagsböterna så att vi kan finansiera ett framtida försvar? Nu har skatterna sänkts så kraftigt att vi har hamnat i ett sämre läge. Det har ju inte minskat arbetslösheten. Om det är sänkta arbetsgivaravgifter för unga som botar ungdomsarbetslösheten, ja, men sänk dem ännu mer då! Men det ni vill ni ju inte göra. Ungdomsarbetslösheten är jättehög. Man har svårt att få jobb. Om det är momsen i restaurangbranschen som ger fler jobb, varför sänker ni den inte ännu mer? Det är nu 400 000 arbetslösa. Enligt Svenskt Näringsliv är det 80 000 jobb som inte blir tillsatta därför att det inte finns några sökanden med rätt kompetens. Vad gör ni åt det? Nej, ni fortsätter utifrån beslutet på er stämma med skattesänkningar. Det är det som är drivkraften hos er moderater, och det har det alltid varit. Det betyder att om oturen skulle vara framme och ni får fortsätta att leda landet kommer det fler skattesänkningar. Det är ju er politik. Det vore bra om den hade fungerat, men den gör ju tyvärr inte det. Arbetslösheten är jättehög. Resultaten i skolan faller kraftigt. Vi har den största ökningen av inkomstskillnaderna i Sverige sedan 2006. Detta är alltså resultat av er politik. Nu när ni ska finansiera allt krona för krona har ni slängt ut 35 miljarder kronor på Nuonaffären, men där mumlar ni. Det är 35 miljarder kronor som har försvunnit för svenska skattebetalare. Då kan man inte ens komma till konstitutionsutskottet och reda ut vad som har hänt. Är det en ansvarsfull politik? Herr talman! Nu senast i SOM-institutets opinionsundersökning som redovisades i går visade det sig att svenska folket tycker att det är jobben, skolan och sjukvården som är de viktigaste frågorna. Man tycker också att privatiseringarna och skattesänkningarna inte ska fortsätta. Man vill införa starka begränsningar av vinster i välfärden. Det är precis den politik som vi står för. Anders Borg står för fortsatta skattesänkningar. Utåt vill han ge sken av att han tar stort ansvar. Anders Borg har satt oss i ett svårare läge i Sverige. Nu finns det inte så mycket pengar till reformer, framför allt inte med en moderatledd regering.

Anf. 15 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Jag vill börja med att ge Monica Green rätt på en punkt. Det var en väldigt het debatt i höstas. Däremot hade Monica Green fel när hon sade att det var en skattepolitisk debatt och att den var het på grund av innehållet i de olika skatteförslagen. Anledningen till att debatten var het var att den handlade om procedurfrågor och det finanspolitiska ramverket. Det var skälet till att finansutskottet - för att få en genomgång av det finanspolitiska ramverk som Monica Green framhåller har tjänat Sverige väl - anordnade offentliga utfrågningar med experter. Detta ramverk utmanades av oppositionens agerande. Kortsiktigt har det inte fått några mätbara effekter. Men när vi talar om förtroende för ett lands finanspolitik handlar det inte om en kvartalsekonomi, utan det är långsiktighet som gäller. Därför är juryn fortfarande ute för att se vilka långsiktiga konsekvenser höstens socialdemokratiska övergrepp på det finanspolitiska ramverket kommer att få. Men om man tittar på alla bedömningar som görs av svensk ekonomi ser man att alla enstämmigt kommer in på att Sverige har väldigt väl skötta statsfinanser.

Anf. 16 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Sverige har mycket starka offentliga finanser. När vi tog över regeringsmakten ökade vi överskottet till 3,6 procent av bnp. Det är det starkaste överskott Sverige har upplevt, med undantag för något år då vi hade ett lika högt överskott. Men socialdemokratiska regeringar har aldrig haft ett högre överskott än 3,6 procent av bnp. Vi amorterade ned skulden från 2006 till 2014 från 45 procent till 41 procent av bnp. Vi är det enda landet i EU som kan uppvisa en sådan utveckling. Detta gör alltså att Sverige står starkare än vad våra grannländer gör och att vi är bättre rustade för framtiden. Det är inte så att detta har köpts till priset av en alltför stram ekonomisk politik. Tillväxten i Sverige har alltså varit högre än i de andra europeiska länderna och högre än i USA. När kommissionen blickar framåt nästa år har Sverige med undantag för Baltikum den högsta tillväxten i Europeiska unionen. Vi har haft en sysselsättningsgrad som varit den högsta i Europa. Vi har den högsta sysselsättningsgraden av alla länder i Europa för närvarande. Det är ett resultat av att vi har fört en politik för att värna jobben. Arbetskraften har vuxit mycket kraftigt. Långtidsarbetslösheten är bland de lägsta i Europa. Reallönerna har ökat snabbare än i praktiskt taget alla jämförbara länder. Detta är resultatet av en ansvarsfull politik, som har varit stram när det behövts och som har stimulerat när det behövts. Och när vi nu ser att tillväxten i Sverige blir starkare inriktar vi oss på att återställa balans och överskott. Det är det som är en ansvarsfull ekonomisk politik. Jag är bekymrad över hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet planerar att lägga upp valrörelsen, och här får vi alltså inga svar. Socialdemokraterna har tre bärande löften. Det ena är en 90-dagarsgaranti för unga, det andra är att göra kraftiga satsningar inom fas 3 och det tredje är att höja a-kassan. Miljöpartiet har inte anslagit några pengar till 90-dagarsgaranti och fas 3, och man vill inte gå fram med så stora höjningar av a-kassan. Skillnaden mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna är 8 miljarder. Det här kanske är någonting som Monica Green och Raimo Pärssinen inte tycker är så viktiga saker: Det här med a-kassan och 90-dagarsgarantin är grejer som vi socialdemokrater kan kompromissa bort. Det är ingenting vi talar om på mötena, för det är ingen som tycker att det är viktigt. Nej, så är det inte, utan det är precis det Socialdemokraterna talar om. Miljöpartiet å andra sidan lägger 5 miljarder på klimatåtgärder, där Socialdemokraterna lägger 500 miljoner. Då kan man ställa frågan: Är det kanske så att klimatet inte är så viktigt för Miljöpartiet i valrörelsen? Det kanske är något som de tänker sälja ut i budgetförhandlingar efter valet, och det kanske inte är något de prioriterar. Nej, jag tror att vi ska ta Miljöpartiet på allvar. Det är det de prioriterar. Det är ju det här som är problemet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet lägger hela sina budgetar på olika poster, och så kan de på möte efter möte ge väljarna intryck av att man kan använda samma pengar till att minska klasserna i lågstadiet och kraftigt höja lärarlönerna. Men man kan inte använda en krona tre gånger - man måste använda den till en sak i budgeten. Här får vi intrycket att skattehöjningar kan finansiera tre gånger så stora satsningar som de kan. Detta är väldigt allvarligt. Skulle vi landa i den sitsen att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska bilda regering efter valet kommer de att undergräva överskottsmålet. Och vi vet vem som kommer att få betala priset för det: Det är de som blir arbetslösa i nästa kris. Att överge överskottsmålet är att svika de arbetslösa. Den enda tolkning man kan göra av de svar vi får från Socialdemokraterna är att de inte avser att upprätthålla överskottsmålet. De siktar inte på 1 procents finansiellt sparande 2018.

Anf. 17 Monica Green (S)
Herr talman! Nu förstår jag varför Anders Borg har väntat med denna debatt från januari, när jag lämnade in interpellationen, tills nu i slutet av april. Han har ju inget svar till mig. Jag frågade om det finanspolitiska ramverket har förändrats. Det var ju det som det var en så högljudd debatt om i höstas, precis som Göran Pettersson sade här alldeles tydligt, att allting skulle rämna och förstöras om vi fick igenom stoppet på era fortsatta skattesänkningar. Vi fick igenom det, och Sveriges ekonomi är fortfarande god. Vi har ett finanspolitiskt ramverk som har tjänat Sverige väl. Det var vi socialdemokrater som satte upp det. Och det var, som Anders Borg brukar säga, tack vare att Göran Persson hade sådan ordning och reda på ekonomin. Men vad har hänt sedan dess? År 2006 hade vi en högre sysselsättningsgrad än nu och lägre arbetslöshet än nu. Sedan dess har även kunskaperna i skolan sjunkit, och bostadsbyggandet har stannat av. Nu säger Anders Borg att det är bra när vi jämför oss med andra. Ni vill höja skatterna för 25-åringar, och enligt er budget ska det inte ha någon effekt alls. Ni påstår att om vi höjer arbetsgivaravgiften för 26-åringar får det förödande konsekvenser för jobben för dem, men när ni föreslår samma sak för 25-åringar får det inga effekter alls. Vi har sett att era reformer har varit oerhört dyra. De pengarna hade räckt till betydligt fler jobb - sjuksköterskor, förskollärare, lärare och undersköterskor i omvårdnaden. Det hade behövts, för nu får människorna där slita och stressa. Jag har inte fått något svar i dag. Det enda jag kan svara på Anders Borgs farhågor är att vi kommer att ha ordning och reda på ekonomin. Vi lägger fram förslag både om arbetslöshetsförsäkring och om miljöpolitik. Ni lägger ingenting på det.

Anf. 18 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Anders Borg använder uttrycket fas 3. Det är ju så det heter egentligen, fast Moderaterna väljer att kalla det sysselsättningsfasen. Fas 3 är väl ett flaggskepp som Anders Borg är stolt över: där människor blir inlåsta och arbetsgivaren får betalt - men inte de som finns där. De får inte heller någon utbildning. Är det detta han tar upp som ett hemskt exempel, att vi socialdemokrater vill ta bort fas 3? Det vill vi faktiskt göra. Vi vill preparera människor så att de kommer till jobb. Sedan kan man verkligen fundera på det här med ansvar för ekonomin. Ni har beslut från er moderata stämma, för ni älskar skattesänkningar. Och helst vill ni sänka skatterna för dem som redan har mycket. Det är er grundideologi. Vem är det då som får betala priset? Jo, nu har vi ju sett att det är arbetslösa och sjuka som betalar priset. Det är Hälsans Förskola som betalar priset för er politik. Vatten och knäckebröd till ungarna - det är en konsekvens av er politik. Att stå här och säga att man tar ett jättestort ansvar när 35 miljarder har försvunnit i Nuonaffären, är det också att ta ansvar? Man kan inte ens komma till konstitutionsutskottet och svara på frågor, och ingen vet vad som hände. Vad är det för ansvarstagande? Jag är övertygad om, herr talman, att om Anders Borg får fortsätta som finansminister gör han som i förra valet, då han sade att det var skattesänkarstopp. Det har han sagt nu igen: Nu är det skattesänkarstopp. Vad hände efter förra valet? Jo, han fortsatte att sänka skatterna. Det är klart att han kommer att göra det, för det är Anders Borgs analys, Anders Borgs politik och Moderaternas dröm att fortsätta att sänka skatterna. Det betyder att det är andra som får betala priset. Och det är inte de rika, männen, som får göra det, utan det är andra som får betala priset för er politik. (Applåder)

Anf. 19 Finansminister Anders Borg (M)
Herr talman! Svensk ekonomi står starkare i dag än vad den tidigare har gjort, tack vare en ansvarsfull regering som har hållit ihop landet och säkrat både trygghet och tillväxt. Man kan göra olika beräkningar av långsiktig uthållighet. Den som IMF nyligen presenterade är en av de grundligare. Man går igenom hur pensionssystemet i alla industriländer kommer att utvecklas långsiktigt, vad som kommer att hända med kostnader för hälso- och sjukvård, hur det ser ut med befolkningsåldrandets effekter på skattesystemet och så vidare. Där är alltså Sverige, tillsammans med Danmark, det land som har den största, starkaste, solidaste och mest grundmurade trovärdigheten av alla länder. Det är därför att vi har tagit ansvar när världsekonomin har gått igenom den värsta krisen sedan depressionen. Det är positivt att Sverige klarat av att föra en så stark politik. Tillväxten har varit högre, jobben har kommit i större utsträckning än i andra länder, vi har haft lägre långtidsarbetslöshet och en bättre sammanhållning än andra. Vi fick bara förra veckan en rapport om att Sverige är ett av de länder som har det bästa sjukvårdssystemet i Europa, och tidigare har OECD rapporterat att vi har den högsta personaltätheten i äldreomsorgen. Sverige är alltså ett land som kombinerar tillväxt, utveckling och välfärd. Den här debatten har tydligt visat att Socialdemokraterna inte tänker tala klarspråk i valrörelsen. Vi får alltså inte ett enda besked om överskottsmålet. Magdalena Andersson, Fredrik Olovsson, Monica Green och Raimo Pärssinen tänker ta sig igenom valrörelsen utan att svara, och vi förstår vad det beror på. Ska man finansiera Socialdemokraternas kraftiga utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken, AMS-åtgärderna, och samtidigt klara av Miljöpartiets klimatåtgärder, ja då måste man tära på kapitalet och undergräva skyddsvallarna. Då vet vi att priset för den socialdemokratiska politiken får till slut de arbetslösa betala. Härmed var överläggningen avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.