trängselskatt och skattebetalare

Interpellation 2004/05:375 av Andrén, Gunnar (fp)

den 10 februari

Interpellation 2004/05:375

av Gunnar Andrén (fp) till finansminister Pär Nuder om trängselskatt och skattebetalare

Riksdagen beslutade (2004/05:FiU10) den 16 december 2004 att anslå 1 690 miljoner kronor för 2005 till Försök med trängselskatt i Stockholm, ett ramanslag.

Anslaget ryms i statens kontoplan under beteckningen "Anslag som inte ingår i något politikområde", en formulering som möjligen kan antyda att det finns ett stort mått av humor också inom den statliga bokföringskonsten. Alternativt att anslaget ses som just så artfrämmande att redogörarna för statens budget inte funnit någon annan lämplig etikett att sätta på det artfrämmande anslaget.

Av regeringens förslag till riksdagen förra hösten, offentliggjord den 17 september 2004, framgår dessutom att 2005/06 års riksmöte förväntas anslå 860 miljoner kronor till samma svårbeskrivna utgiftsområde under valåret 2006, men bara 770 miljoner kronor kalenderåret därpå.

Till saken hör som bekant att försöket med trängselskatt i Stockholm ska avslutas före valdagen den 17 september 2006 men tydligen, enligt regeringen, kommer att kosta skattebetalarna i hela landet stora pengar också efter det försökstiden tagit slut.

Totalt förväntas skattebetalarna i Sverige, från Ystad i söder till Haparanda i norr, att bidraga med totalt ca 3,3 miljarder kronor för trängselskatteexperimentet i Stockholm.

Man kan fråga sig: Hade det inte varit bättre om skattebetalarna landet runt sänt pengarna direkt till Stockholmsregionen så att de politiskt ansvariga där hade kunnat bygga ut kollektivtrafiken i stället för att under en kort tid experimentera med en trängselskatt?

För i kollektivtrafiken råder verkligen trängsel, många pendel- och tunnelbanetåg är så fulla vissa morgnar att man borde införa trängselavgifter på dem!

Av uppgifter i medierna har framgått att planeringen inför trängselskatteförsöket numera också kantas av juridiska processer som, om intet annat, kastar något av ett löjets skimmer över hela frågan. Att detta har sin grund i mindre framgångsrik planering torde vara okontroversiellt. Om man därtill fogar att regeringspartiets företrädare i Stockholms stad före allmänna valen 2002 förpliktade sig att inte införa trängselskatt under innevarande valperiod, inser man lätt att projektets folkliga förankring står i mycket skarp kontrast till de så kallade samverkanspartiernas framgångsrika politiska utpressningstaktik.

Nu har vi, enligt min mening, hamnat i den situationen att löjets skimmer över hela projektet nått sådan omfattning att också staten som finansiär måste överväga om skattebetalarnas pengar bäst nyttjas på detta projekt.

Finansministern har tidigare i riksdagen @ vid sin allra första interpellationsdebatt efter sitt tillträde @ direkt till mig understrukit att 1 miljard kr är mycket pengar. På den punkten råder mycket stor enighet, det är i själva verket ohyggligt mycket pengar @ och handlar det dessutom om andras pengar måste allra största varsamhet anbefallas.

Kön av privata finansiärer till trängselskatteexperimentet torde vara kort.

Den hittillsvarande hanteringen av skattebetalarnas pengar inger mycket stor oro. Om det handlar om slöseri eller något annat kan man ha delade meningar om, det är en semantisk fråga.

Men det kan inte råda något tvivel om att dessa pengar @ totalt ca 3 300 miljoner kronor under tre kalenderår @ skulle kunna användas på andra sätt, om den politiska viljan förelåg.

Det är mot denna bakgrund, för att föregripa framtida diskussioner om slarv och slöseri med skattebetalarnas pengar, som jag önskar fråga chefen för Finansdepartementet följande:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidtaga för att riksdagens anslag till försök med trängselskatt i Stockholm, 1 690 miljoner kronor för 2005 och totalt ca 3,3 miljarder under tre år, används på för alla skattebetalare absolut bästa sätt?