tidskrifterna och mediekoncentrationen

Interpellation 2003/04:474 av Pedersen, Peter (v)

av Pedersen, Peter (v)

den 6 maj

Interpellation 2003/04:474

av Peter Pedersen (v) till kulturminister Marita Ulvskog om tidskrifterna och mediekoncentrationen

I Demokratiutredningens slutbetänkande står det att "även relativt små tidskrifter kan spela en stor roll för opinionsbildningen och det offentliga samtalet. Den roll organisationstidskrifter och kulturtidskrifter spelar i samhället har försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken".

Vi vill se ett slut på den försummelsen. Kulturtidskrifternas möjligheter att nå ut krymps för närvarande alltmer. Det handlar om höjda porton och om urholkade statliga bidrag, men det handlar också, och framför allt, om distributionen och det monopol som nu alltmer drar åt strypsnaran om de små och fattiga, de som stått emot den mediala likriktningen och kommersialiseringen, de som inte hör till Bonnierhuset och de som inte kan betala Tidsams eller Interpress höga avgifter.

Sedan Dan Josefsson skrev om "Tidsamskandalen" i tidskriften ETC för fem år sedan har situationen försämrats ytterligare. Förutom Tidsam, det Bonnierägda företaget som med höga krav på upplagor och avgifter motar ut de små tidskrifterna, har distributionsbolaget Inter-Press och Press-Stop-butikerna funnits som en möjlighet för de ekonomiskt mindre bemedlade.

Men Interpress har nästan fördubblat sina avgifter sedan 1997/98 och ägs numera av Reitangruppen som också äger Narvesen International, detta företag äger i sin tur Pressbyrån. Press-Stop-butikerna har tidigare för en billig penning tagit emot tidskrifter via Nätverkstan Ekonomitjänst, som hjälper fattiga tidskrifter med administrationen.

Nu går Press-Stop upp i Pressbyrån och det strömmar in vittnesbörd om svårigheter för de små tidskrifterna, de som Demokratiutredningen ville värna. På Nätverkstans Ekonomitjänst, som mot en låg avgift hjälpt fattiga tidskrifter både med ekonomi och distribution är man orolig. Enligt en artikel i nättidningen Tidskrift nu säger man att situationen är oviss. De får leverera tills sista Press-Stop-butiken är nedlagd, men sedan gäller deras avtal inte längre.

Pressbyrån har ett slutet kassasystem som inte tar in någon annan distribution än den som går via Tidsam och Interpress. Med de nya avtalen blir avgifterna mycket högre och det krävs att tidskrifterna ska uppnå en större försäljning. Det är ett krav som många kulturtidskrifter har svårt att leva upp till eftersom de kommer ut för sällan.

Mediekoncentrationen håller på att fullbordas. Med endast två stora företag på marknaden går det att pressa upp priserna till dess att de små "olönsamma" kulturtidskrifterna faller ifrån. De har i praktiken ingen valfrihet alls.

Konkurrensverket kom nyligen med en rapport om konkurrens och samarbete inom medierna. Där konstateras att frågan huruvida konkurrenslagen är tillämplig på medieområdet bör klargöras genom lagstiftning. "De delade meningar som råder i dag skapar en otillfredsställande rättsosäkerhet." Rapportförfattaren anser också att regeringen bör se över distributionsstödet till dagspressen i syfte att förändra eller avveckla stödet, att den pressutredning som regeringen föreslagit bör få i uppdrag att se över driftstödet och analysera effekterna av ett eventuellt slopat stöd. Och kulturministern drar slutsatsen (Riksdag och Departement 2004:3) att det behövs ett nytt regelverk.

Stödet till kulturtidskrifterna har samma grund som stödet till dagspressen: allas vår yttrandefrihet. Den utlovade pressutredningen bör få i uppdrag att ta upp också kulturtidskrifternas situation. Vi måste skyndsamt ta tag i frågan om ägarkoncentrationen inom medievärlden.

Det förslag som lades fram av den förra utredningen stöddes av Vänsterpartiet. Vår representant i utredningen ville också då inkludera tidskrifterna, men fick vid den tidpunkten ännu inget stöd för detta i den majoritet som tillsammans med (v) stod bakom utredningens resultat @ (s), (c) och (mp) @ och det ledde aldrig till något regeringsförslag. Det blåste hård motvind i våra stora dagstidningar.

Det är en intressant tillbakablick att se vilka som den gången upprördes i spalterna över detta försök till "attentat mot öppna medier". Det var bland annat moderaten Anders Björck, dåvarande ordföranden i Sveriges Radios styrelse, kristdemokraten Karin Johansson tillsammans med förre Expressenchefen Olle Wästberg (DN den 22 mars 1999) och, föga överraskande, Bengt Braun, Bonniers koncernchef (SvD den 17 augusti 1999).

Den 25 mars 2001 (på DN Debatt) återkom Anders Björck, nu tillsammans med kristdemokraten Göran Hägglund, och hotade kulturministern med folkomröstning(!), om hon tänkte driva igenom förslaget. Det drogs tillbaka. Konkurrensverket fick i uppdrag att utreda frågan om huruvida konkurrenslagstiftningen är tillämpbar på medieområdet.

Nu vet vi att så är fallet. Det behövs lagstiftning mot ägarkoncentrationen. Hotet mot kulturtidskrifterna är dessutom mer akut än någonsin. Inom Vänsterpartiet menar vi att ägarkoncentrationen i medierna snarast måste upp på bordet igen och att kulturtidskrifterna inte får glömmas bort i detta sammanhang.

Mina frågor till kulturministern blir:

1.Är ministern beredd att snabbt vidta åtgärder för att lagstifta mot mediekoncentrationen?

2.Är ministern beredd att hävda att mediedistributionen ska behandlas i samma sammanhang som den övriga mediekoncentrationen?

3.Är ministern beredd att verka för att den utlovade pressutredningen även inkluderar kulturtidskrifternas situation?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2004-05-06 Anmäld: 2004-05-06 Svar fördröjt anmält: 2004-05-11 Besvarad: 2004-06-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.