Till innehåll på sidan

Sveriges inställning till IMF:s och Världsbankens regelverk

Interpellation 2006/07:346 av Linde, Hans (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-22
Anmäld
2007-02-23
Besvarad
2007-03-16
Sista svarsdatum
2007-03-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 februari

Interpellation

2006/07:346 Sveriges inställning till IMF:s och Världsbankens regelverk

av Hans Linde (v)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Den stora utmaningen för länderna i Syd är att uppnå millenniemålen om bland annat halverad fattigdom till 2015 och att demokratiseras. Eftersom ett stort antal av länderna i Syd är starkt beroende av lån och ekonomiska bidrag från IMF och Världsbanken spelar dessa institutioner en avgörande roll i denna utveckling. IMF:s betydelse förstärks genom att ett flertal bilaterala och multilaterala givare knutit sitt utvecklingssamarbete till att IMF:s program genomförs.

Tyvärr kan vi i dag se hur IMF och Världsbanken genom att villkora lån och ekonomiskt stöd snarare försvårar förutsättningarna för utveckling, fattigdomsbekämpning och demokratisering.

I en undersökning från Eurodad, World Bank and IMF conditionality: a development injustice, visar man att de undersökta länderna var tvungna att uppnå i genomsnitt 67 villkor för att kunna låna pengar från Världsbanken. Uganda var tvunget att uppfylla 197 för att landet skulle få tillgång till avgörande resurser.

De krav som IMF och Världsbanken sätter upp omfattar ett stort antal samhällsområden. Bland villkoren finns krav om privatiseringar och handelsliberaliseringar; kontroversiella reformer som i många fall inte resulterat i att fattigdomen minskat utan i stället slagit hårt just mot de fattiga. I ett par fall har man även krävt att tillgången till vatten ska privatiseras, bland annat i Uganda.

Att så få krav på privatisering av vatten ställs beror på att man redan lyckats genomdriva den typen av reformer i ett stort antal fattiga länder, bland annat i Bolivia och Mali. De norska och brittiska regeringarna har kritiserat IMF och Världsbanken för dessa typer av villkor och beslutat att i fortsättningen inte knyta sitt utvecklingssamarbete till krav på privatiseringar och liberaliseringar.

Vid ett flertal tillfällen har IMF och Världsbanken ställt krav som stått i strid mot demokratiskt fattade beslut. År 2005 frös IMF utbetalningarna till Nicaragua på grund av den statsbudget som parlamentet antagit. Man tvingade dessutom Nicaragua att frysa utgifterna för utbildning till 3 procent av bnp fram till 2008, trots att man skulle behöva öka utgifterna för utbildning till 4,7 procent av bnp för att uppnå millenniemålet om att alla barn ska ha tillgång till grundskoleutbildning 2015.

IMF och Världsbanken förhindrade därigenom aktivt att milleniemålen uppfylls i Nicaragua. Samtidigt urholkar man den nicaraguanska demokratin genom att sätta sig över de beslut parlamentet fattat och genom att starkt begränsa beslutandemakten hos de folkvalda representanterna för nicaraguanerna.

Samtidigt som lokalt ägandeskap blivit ett av modeorden för utvecklingssamarbete har antalet villkor ökat. Villkoren har även blivit alltmer detaljerade. Exempel på denna detaljreglering var när Världsbanken 2005 krävde att Burkina Faso införskaffade ett visst datasystem och samma år krävde att Mali flyttade ett regeringskontor till en annan ort. Denna typ av detaljreglering torde knappast stärka det lokala ägandet av utvecklingssamarbetet.

Jag vill därför fråga statsrådet:

1. Avser statsrådet att inom IMF och Världsbanken verka för att antalen villkor vid utlåning och ekonomsikt stöd minskar?

2. Avser statsrådet, likt den norska och brittiska regeringen, att upphöra att villkora utvecklingssamarbete med privatiseringar och handelsliberaliseringar?

Debatt

(0 Anföranden)

Dokument från debatten

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.