Sveriges agerande i fråga om nedrustning och icke-spridning
Interpellation 2009/10:465 av Ahlin, Urban (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-21
- Anmäld
- 2010-05-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-05-27
- Sista svarsdatum
- 2010-06-04
- Besvarad
- 2010-06-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 maj
Interpellation
2009/10:465 Sveriges agerande i fråga om nedrustning och icke-spridning
av Urban Ahlin (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Under maj månad pågår den viktigaste nedrustningskonferensen på många år. Det handlar om 2010 års översynskonferens om icke-spridningsfördraget NPT, ett av de viktigaste verktygen i kampen mot kärnvapen. Många har skruvat ned förväntningarna och vårt land, med sitt långvariga engagemang i nedrustningsfrågorna, borde därför vara än mer pådrivande.
Tyvärr flyttade Carl Bildt i sitt inlägg vid konferensen inte fram de svenska positionerna, vilket han kunde ha gjort exempelvis genom att lyfta fram Blixkommissionens internationellt erkända och väl mottagna förslag.
Socialdemokraterna vill se en ny svensk offensiv mot massförstörelsevapen och för nedrustning. Därför tog vi 2008 fram ett ambitiöst program för nedrustning. Vi såg att frågorna var på väg att sättas högt på den internationella agendan. I dag lägger USA:s president Obama stor vikt vid nedrustningen. USA och Ryssland har slutfört nedrustningsförhandlingar. Viktiga röster i den internationella debatten talar åter om kampen för icke-spridning av kärnvapen och om visionen om en kärnvapenfri värld. Vi vill att Sverige utnyttjar öppningarna för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Tyvärr ser vi inte att regeringen tar vara på dessa möjligheter. Snarare förhåller man sig alltför passiv.
Det mest flagranta exemplet på regeringens bristande engagemang är utrikesminister Bildts nedlåtande inställning gentemot den norska regeringens arbete för ett internationellt förbud mot klustervapen. När ett avtal väl var på plats 2008 tvekade den borgerliga regeringen länge innan den undertecknade det. Sverige har ännu inte ratificera avtalet och hör därmed inte till de länder som såg till att avtalet kunnat träda i kraft.
Blixkommissionen kom 2006 med många konstruktiva förslag till åtgärder. Tyvärr har Carl Bildt lagt kommissionens förslag åt sidan. Sveriges brist på agerande i Nuclear Suppliers Group, då överenskommelsen mellan USA och Indien om samarbete i nukleära frågor godkändes, är ett annat exempel. Den överenskommelsen påverkar icke-spridningsavtalet, NPT, negativt.
Nu när nedrustningsfrågorna åter står på den internationella dagordningen finns bättre möjligheter än på länge att ta initiativ.
Jag vill därför fråga utrikesministern vilka initiativ han avser att driva som kan göra Sverige till en internationell kraft för nedrustning och icke-spridning.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:465
Webb-tv: Sveriges agerande i fråga om nedrustning och icke-spridning
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:140 Fredagen den 18 juniProtokoll 2009/10:140 5 § Svar på interpellation 2009/10:465 om Sveriges agerande i fråga om nedrustning och icke-spridning
Protokoll från debatten
Anf. 43 Carl Bildt (M)
Herr talman! Urban Ahlin har frågat mig vilka initiativ jag avser att driva som kan göra Sverige till en internationell kraft för nedrustning och icke-spridning.
Det torde vara de flesta väl bekant att vi under de senaste åren från svensk sida spelat en både framträdande och internationellt uppskattad roll i olika viktiga nedrustningsfrågor. Inte minst gäller detta de viktiga frågorna om de steg som kan tas mot en värld utan kärnvapen.
Interpellanten har själv uppmärksammat att jag var den ende utrikesminister som inbjöds när den globala koalitionen Global Zero nyligen höll sitt viktiga möte i Paris. Detta var självfallet ett erkännande av den betydelse vår röst tillmäts i dessa frågor. Och självfallet var det ingen tillfällighet att Sverige tillhörde de nationer som av president Obama inbjöds till Nuclear Security Summit i Washington nyligen. Såväl statsminister Reinfeldt som jag själv deltog för att understryka den vikt vi fäster vid frågan.
Jag tillhörde också de utrikesministrar som deltog i öppnandet av översynskonferensen för icke-spridningsavtalet i New York nyligen. Jag utgår från att det jag där sade är bekant och ser ingen anledning att upprepa det här.
Sverige spelade en aktiv roll för att möjliggöra att denna också resulterade i en överenskommelse, och arbetet med att se till att denna också förverkligas kommer att bli viktigt för oss under de kommande åren.
Speciell uppmärksamhet har vårt initiativ tillsammans med Polen om icke-strategiska så kallade taktiska kärnvapen fått. Det är nog ingen överdrift att säga att detta tillhör de allra mest uppmärksammade initiativen på detta område under de senaste åren. Även detta arbete kommer vi alldeles självklart att föra vidare.
Vi har i detta sammanhang också ett mer omedelbart eget intresse av att antalet kärnvapen i vår del av Europa fortsätter att reduceras. Ömsesidiga åtgärder av USA och Ryssland torde vara en förutsättning för att detta kan ske.
Låt mig i det sammanhanget säga att jag är övertygad om att ensidiga krav enbart på USA att dra tillbaka militära baser från andra länder skulle riskera Sveriges trovärdighet och därmed också våra möjligheter att effektivt driva till exempel frågan om taktiska kärnvapen. De utmaningar vi står inför på dessa områden är många, och jag har mer utförligt berört dem i olika anföranden.
Låt mig nämna Nordkorea, som har lämnat NPT-fördraget och genomfört två nukleära prov, liksom Iran, som ju inte lever upp till de internationella krav som ställts av främst FN:s säkerhetsråd. I det sammanhanget kommer vi också att ha anledning att ägna kraft åt frågan om kärnvapenfrihet i hela Mellanöstern.
Viktigt blir också att fortsätta vårt arbete för en multilateralisering av kärnbränslecykeln. Nya initiativ kommer att förberedas på detta område.
Låt mig också nämna att vi självfallet kommer att ha anledning att ägna uppmärksamhet åt frågor om konventionell rustningskontroll i Europa. Jag ser framför mig att dessa frågor kommer att bli viktiga under de närmaste åren.
Att man lyssnar till Sveriges röst i dessa sammanhang har sin grund i att vår politik uppfattas som kompetent och kunnig, saklig och balanserad samt väl förankrad i en säkerhetspolitisk syn som är ansvarsfull och realistisk.
Anf. 44 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret på min interpellation. Ibland är det faktiskt riktigt roligt att läsa de interpellationssvar som Carl Bildt har skrivit. Man får läsa dem ordentligt för att förstå vad de betyder.
Till exempel: Det torde vara de flesta väl bekant att vi under de senaste åren från svensk sida spelat en framträdande roll i viktiga nedrustningsfrågor.
Jag tycker att det är lite talande att utrikesministern inte säger under mandatperioden eller under min tid som utrikesminister. Här handlar det om "vi" under de senaste åren.
Det är naturligtvis korrekt. Jan Eliasson har spelat en framträdande roll. Anna Lindh gjorde fantastiska insatser. Sverige blev känt genom den Blixkommission som lade fram ett antal förslag på hur vi skulle kunna åstadkomma nedrustning.
Kritiken handlar ju om att den svenska regeringen har tystnat under den här mandatperioden. Det hade varit spännande att se vad som har åstadkommits under den här mandatperioden.
Längre ned i svaret ser man att det står att Urban Ahlin "har själv uppmärksammat att jag var den ende utrikesminister som inbjöds när den globala koalitionen Global Zero" hade möte. Jag har uppmärksammat att Carl Bildt på sin blogg skrev att han i personlig kapacitet ställde upp på de målsättningar som Global Zero hade. I personlig kapacitet - det är inte direkt något starkt ställningstagande, att här står den svenska regeringen upp för att vi ska ha en kärnvapenfri värld, när utrikesministern på sin blogg säger att jag skriver under detta i personlig kapacitet. Då är naturligtvis frågan: Varför skriver du under det i personlig kapacitet? Ställer inte den svenska regeringen upp på Global Zeros viktiga målsättning? Du var ju själv där och tyckte att det var ett erkännande.
Sedan tycker jag att det blir riktigt roligt när man vet sanningen. "Såväl statsminister Reinfeldt som jag själv deltog för att understryka den vikt vi fäster vid frågan." Det var när ni deltog i Nuclear Security Summit som president Obama hade inbjudit till.
Vi har ju en del gemensamma vänner i Washington du och jag, Carl. Jag talade med en av organisatörerna av det här mötet. Hon var ganska irriterad över att Sverige hade meddelat att Fredrik Reinfeldt ville vara med på middagen och sedan lämna Security Summit. Enligt henne blev det en ganska brysk signal från den amerikanska administrationen: Vår president Obama tänker vara med på middagen och han kommer också personligen att leda alla fyra sessionerna dagen efter. En tydlig signal gavs till Sverige, att om inte er statsministern har tid att vara med hela tiden när vår president har det behöver han inte komma på middagen heller.
Det vore lite kul att få reda på sanningen om detta, eftersom jag är ganska övertygad om att den person jag har talat med är mycket trustworthy, som de skulle säga over there. Men det är intressant att du tycker att det understryker den vikt vi fäster vid frågan. Jag vågar nog påstå att Reinfeldt tyckte att det var kul att vara där och gå på en middag.
Vad sade ni sedan på Security Summit? Samma gemensamma vän i Washington var förvånad över att den svenska regeringen bara upprepade sådant som tidigare socialdemokratiska regeringar hade gjort för att faktiskt skydda kärnkraftverken österut, arbeta för att höganrikat uran inte kommer i orätta händer och att man slog sig för bröstet för satsningar som faktiskt tidigare regeringar har gjort, varav en del program dessutom har avslutats av den här regeringen.
Det är kul när man läser interpellationssvaren från Carl Bildt. Man måste verkligen läsa noga för att se vad orden egentligen betyder. I nästa inlägg kommer jag att tala om klustervapen.
Anf. 45 Carl Bildt (M)
Herr talman! Urban Ahlin ägnade huvuddelen av sitt anförande åt några rykten från Washington. Låt mig säga att detta förefaller att vara rappakalja som saknar varje grund och som jag inte tycker är värdigt någon som ska vara företrädare för oppositionen i seriösa utrikespolitiska frågor. Jag vet att Urban Ahlin tycker mycket om att lyssna på rykten från olika amerikanska företrädare. Men att rykten om statsministerns middagsvanor, från uppenbarligen otillförlitliga amerikanska personer, ska vara utgångspunkt för den socialdemokratiska utrikespolitiken är väl att sänka denna ned till nivåer som det rödgröna samarbetet borde förskonas från. Detta sagt som en första kommentar.
Det är sant att vi på mötet i Washington talade till exempel om det polsk-svenska initiativet om taktiska kärnvapen. Det är nog det initiativ på nedrustningsområdet som jag anser har gjort mest från olika länders sida, som har haft starkast resonans i den internationella debatten under det senaste året.
Det är alldeles riktigt att det fanns sådant som har funnits med tidigare. Urban Ahlin nämner det svenska arbetet för säkerheten i kärnkraftverk i de östra delarna av Europa. Om det vet jag åtskilligt eftersom jag tog initiativ till det när jag var statsminister. Jag satte i gång det arbetet. Det arbetet fortsatte sedan under olika socialdemokratiska regeringar. Det var bra. I vissa delar har arbetet avslutats, och i andra delar fortsätter vi.
Jag skulle önska att diskussionen om dessa frågor kunde föras på en något högre nivå.
Anf. 46 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Det var tydligt att jag trampade på en öm tå för utrikesministern. Jag bara hänvisade till interpellationssvaret där Carl Bildt ägnar sig åt självskryt över hur han tycker att det arbete som regeringen har utfört borde uppfattas. Men tyvärr är han ensam i den internationella kretsen om att ge den bilden av den svenska nedrustningspolitiken. De flesta är förvånade över att den här regeringen har tagit så få initiativ när det ändå har funnits så stora och goda förutsättningar för Sverige att fortsätta att vara en ledande nedrustningsnation.
Låt mig återkomma till det område jag är extra nyfiken på, nämligen den klustervapenkonvention som nu har ratificerats och trätt i kraft. Det är naturligtvis inte tack vare den här regeringens arbete. Carl Bildt ägnade tid åt att i den här kammaren närmast förlöjliga det norska initiativet om en klustervapenkonvention, det vill säga något som skulle förbjuda klustervapen.
Sverige tillhör inte de länder som ännu har ratificerat denna konvention. Lyckligtvis finns det tillräckligt många länder i världen som är lite snabbare och därmed har ratificerat konventionen så att den kan träda i kraft. Till exempel har Spanien inlett sitt arbete med att destruera substridsdelar. Under det senaste året har Spanien låtit destruera 233 361 substridsdelar. Sverige har ännu inte ens kommit fram till att vi ska ratificera klustervapenkonventionen. Om man är så långsam och inte inser att man behöver vara ledande i arbetet får man väl ägna sig åt självskryt.
Det är intressant att Carl Bildt även i detta interpellationssvar inte nämner ett ord om Blixkommissionen. Carl Bildt har tagit för vana att inte ens i ord eller i text nämna Blixkommissionen. Det verkar som att Utrikesdepartementet inte ens har plats för Blixkommissionens böcker eftersom Utrikesdepartementet ringer runt till olika organisationer i Stockholm och undrar om det finns någon som har plats för böckerna,
Weapons of Terror
, så att de kan placeras någon annanstans eftersom de inte längre har tid att ha dem. Det är väl ungefär det intresset som Carl Bildt har visat för Hans Blix arbete i kommissionen. Det är konstigt eftersom Blixkommissionen bestod av ledande företrädare på nedrustningsområdet.
Det är mycket möjligt att det här är rappakalja. Jag får väl tala med en av de kvinnliga organisatörerna av Nuclear Security Summit. Det är intressant att jag får den bilden av andra personer som var närvarande. I övrigt säger utrikesministern att det jag påtalade stämmer. Ni har avslutat en del program för höganrikat uran och andra områden.
Vad var skälet till att du skrev under Global Zero? Var det i din personliga kapacitet? Vad har den svenska regeringen för hållning här?
Sedan var det frågan om klustervapen. Vad är det som är så svårt i Sverige, när det är så lätt i Spanien, att inleda arbetet med destruktionen? Varför kan inte vi ratificera konventionen, som vi ändå har undertecknat? Då kan vi visa att vi åtminstone har en liten vilja att vara ledande i nedrustningsarbetet.
Anf. 47 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag ska i frågan om vad som inträffade i Washington omedelbart se till att vi tar kontakt via amerikanska ambassaden med amerikanska utrikesdepartementet för att få reda på vilken information som har lämnats. Jag tror att det också kommer att intressera statsministern för det vidare umgänget i frågan. Det tillhör inte vanligheten i sådana sammanhang att man ägnar sig åt sådant.
Men allmän ryktesspridning och allmänna insinuationer är tydligen det som Urban Ahlin finner vara mest fruktbärande som oppositionspolitiker. Jag har alltid ansett att det är lite billigt och småaktigt och säger mer om avsändaren än om mottagaren.
Blixkommissionen lade fram, om jag inte missminner mig, ett hundratal olika förslag. Jag tror inte, och det tror inte Blixkommissionen heller, att det är något man antar som en paketlösning. Det är de enskilda frågorna som vi arbetar med. Det finns också andra kommissioner. Det finns en mycket stor kommission med bland annat Gareth Evans och Henrik Salander som Sverige har stöttat aktivt. De har rapporterat vid senare tillfälle. Det finns en lång rad olika kommissioner, och deras olika förslag arbetar vi aktivt med.
Sedan har vi den eviga frågan om ratificeringen av konventionen mot klusterbomber. I den frågan har jag svarat på flera interpellationer och enkla frågor. Vad som är skillnaden mellan Sverige och Spanien vet jag inte riktigt, men Sverige är en rättsstat. Det innebär att när vi ratificerar konventioner gör vi det ibland med den grundlighet som kan förefalla överdriven för den som inte bryr sig om detaljer men som visar styrkan i den svenska rättsstaten. Här ska ut en departementspromemoria. Det finns delar av detta som förmodligen måste utredas vidare. Det ska ut på remissbehandling innan det blir föremål för lagrådsremiss och så småningom en proposition till riksdagen. Jag har gått igenom hur det här går till i andra fall. Vi har konventioner som Sverige undertecknade år 2000 som ännu inte är ratificerade. I det fallet tycker jag nog att det har malt lite väl långsamt i det juridiska maskineriet. Men när man kommer fram och ser helheten kommer man att säga att just den konventionen kommer vi att ha ratificerat snabbare än huvuddelen av de konventioner som Sverige undertecknade till exempel mellan åren 2000 och 2006.
Anf. 48 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Skillnaden mellan Spanien och Sverige kanske är att Sverige är en rättsstat och Spanien inte är en rättsstat. Det lät i alla fall så på Carl Bildts inlägg. Jag må nog säga att Norge som har ratificerat den och som har drivit på utvecklingen betecknar jag som en rättsstat. Jag betecknar nog faktiskt Spanien som en rättsstat. Jag är övertygad om att de länder som har ratificerat klustervapenkonventionen har gjort det på ett grundligt sätt. Jag noterar att den svenska regeringen inledde arbetet med att förlöjliga initiativet om klustervapenkonventionen. Man tog lång tid på sig innan man kom till den slutsatsen att man faktiskt skulle underteckna den. När undertecknandet skedde var Carl Bildt inte närvarande utan befann sig på en konferens i Köpenhamn; ett trettiotal andra utrikesministrar tyckte att det var väsentligt att vara i Oslo. Nu när den är undertecknad drar man fötterna efter sig för att få den ratificerad. För mig ger detta en klar bild av att den här regeringen är ointresserad av nedrustningsfrågor.
Jag är glad över att du tar upp en del av det sextiotalet rekommendationer som Blixkommissionen lade fram i sin rapport. Det är alltid något. Jag delar naturligtvis uppfattningen att det inte var ett paket utan ett antal enskilda detaljer som kan användas för att driva utvecklingen framåt.
Jag vill också ge utrikesministern stöd i en mycket viktig fråga som han tar upp, nämligen att vi måste ägna uppmärksamhet åt den konventionella rustningskontrollen i Europa. Där önskar jag att utrikesministern ser till att få en bred debatt om frågorna och att bjuda in andra partier i det arbetet. Jag tror att det kommer att få stor betydelse för hur frågorna kommer att hanteras på den europeiska kontinenten.
Herr talman! Jag vill till utrikesministern och andra rikta tack för en god debatt. Trevlig sommar, så ses vi i valrörelsen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.