Svenskt utvecklingssamarbete med El Salvador

Interpellation 2008/09:436 av Linde, Hans (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2009-03-27
Inlämnad
2009-03-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-04-15
Sista svarsdatum
2009-04-17
Besvarad
2009-05-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 mars

Interpellation

2008/09:436 Svenskt utvecklingssamarbete med El Salvador

av Hans Linde (v)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

I Sverige har det under decennier funnits ett stort engagemang för El Salvador. Genom vårt utvecklingssamarbete, genom de tusentals människor som engagerat sig i solidaritetsarbete med El Salvador och genom de tusentals salvadoranska flyktingar som fått en fristad i vårt land har starka band byggts upp mellan våra länder. Sedan Sverige på allvar inledde sitt samarbete med El Salavador på slutet av 70-talet har landet i grunden förändrats. Det blodiga inbördeskriget 1980 till 1992, som krävde 75 000 liv, har förbytts till en på flera sätt framgångsrik fredsprocess. 80-talets dödsskvadroner och de brutala förföljelserna av oppositionella har ersatts med stora demokratiska landvinningar. Att El Salvador i grunden förändrats bekräftades den 15 mars i år då vänsterfronten FMLN:s kandidat Mauricio Funes vann presidentvalet och Arenapartiets 20-åriga maktinnehav bröts.

Trots att El Salvador på flera områden haft en positiv utveckling är behoven av hjälp fortfarande omfattande; freden och demokratin i landet kan inte tas för givna. Ojämlikheten är bland de högsta i världen och långt ifrån alla har tillgång till utbildning och hälsovård. Drygt 20 procent av befolkningen är analfabeter och 37 procent lever i fattigdom enligt UNDP. I landets ekonomiska frizoner, så kallade maquilas, arbetar tusentals salvadoraner under svåra förhållanden och med ytterst begränsade möjligheter att organisera sig fackligt. Med en ny regering ökar möjligheterna för att El Salvador ska komma till rätta med dessa utmaningar, men då krävs också hjälp från omvärlden.

När biståndsminister Gunilla Carlsson presenterade den så kallade landfokuseringen för svenskt utvecklingssamarbete var El Salvador ett av de 37 länder till vilka Sverige skulle fasa ut sitt utvecklingssamarbete (Sveriges bilaterala stöd till El Salvador hade då i realiteten redan fasats ut). När utfasningen presenterades skrev biståndsministern att ”på olika sätt ska Sverige bibehålla och utveckla relationer med länder där utvecklingssamarbetet fasas ut” (Dagens Nyheter den 27 augusti 2007). De traditionella formerna för bistånd ska ersättas med ”aktörssamverkan” där svenska företag, myndigheter, universitet och högskolor, fackföreningar, kommuner och landsting, enskilda organisationer och institutioner ska samverka med motsvarande aktörer i låg- och medelinkomstländer. Målet är att stimulera samarbete och stödja en process med ”självbärande relationer av ömsesidigt intresse” som på sikt ska finansieras på annat sätt än med biståndsmedel.

Hur Sveriges relationer ska bibehållas och utvecklas till El Salvador är på flera områden oklart; det finns även flera frågor om hur en framtida ”aktörssamverkan” konkret ska utformas och finansieras. Klart är att El Salvador har ett behov av en fungerande samverkan med Sverige exempelvis inom utveckling av skogs- och jordbruket, modernisering av skattesystemet, reformering av polisen och stärkande av de demokratiska institutionerna samt folkrörelserna.

Jag vill med anledning av detta fråga statsrådet:

1. Vilka konkreta initiativ avser statsrådet att vidta för att Sverige ska stödja arbetet med att bekämpa fattigdomen samt stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna i El Salvador?

2. Vilka konkreta initiativ avser statsrådet att vidta för att Sverige ska bibehålla och utveckla sin relation till El Salvador?

3. Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att klargöra formerna för en framtida aktörssamverkan mellan myndigheter, högskolor och folkrörelser i El Salvador och Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:436, Svenskt utvecklingssamarbete med El Salvador

Interpellationsdebatt 2008/09:436

Webb-tv: Svenskt utvecklingssamarbete med El Salvador

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 40 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Hans Linde har frågat mig vilka konkreta initiativ jag avser att ta för att Sverige ska stödja arbetet med att bekämpa fattigdomen samt stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter i El Salvador. Vidare har Hans Linde frågat vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige ska bibehålla och utveckla sin relation till El Salvador och vilka initiativ jag avser att ta för att klargöra formerna för en framtida aktörssamverkan mellan El Salvador och Sverige. Låt mig inleda med att säga att det är glädjande att de parlaments- och presidentval som ägt rum i El Salvador under januari och mars månad i år förlöpte väl. Valen var ett viktigt steg i konsolideringen av demokratin i landet och ett tydligt steg framåt i fredsprocessen. Valen övervakades av nationella och internationella valobservatörer, däribland en mission från EU som Sverige bidrog till med två valobservatörer. Genom att ha en valobservatörsmission på plats i landet kunde EU bidra till genomförandet av fria och rättvisa val. Dessutom kunde EU på nära håll följa hur de demokratiska institutionerna klarar av att hantera valprocessen samt få en bättre inblick i stämningen i landet både inför, under och strax efter valen. På så sätt kan vi också identifiera eventuella svagheter i institutionerna och verka för att EU-biståndet hjälper till att stärka dessa institutioner. Utfasningen av det svenska utvecklingssamarbetet med El Salvador påbörjades redan 2001 och det begränsade samarbetet som fortfarande finns kommer att vara avslutat vid utgången av 2009 - detta som ett led i det fokuseringsarbete som regeringen har initierat vad gäller antalet samarbetsländer inom biståndet. El Salvador har inte identifierats som ett av de länder med vilka Sverige ska arbeta proaktivt med biståndsfinansierad aktörssamverkan. Våra relationer med El Salvador och vårt bidrag till fattigdomsbekämpning och stärkandet av demokratin sker på andra sätt. Låt mig här redogöra för några av de sätt på vilka Sverige bidrar till utveckling och stabilitet i El Salvador. Sverige bidrar med medel till EU:s utvecklingssamarbete med El Salvador. Vi har möjlighet att lämna synpunkter på biståndets inriktning och implementering i EU-kommissionens strategiprocesser och årliga handlingsplaner. I El Salvador ska EU-biståndet under strategiperioden 2007-2013 bland annat verka för att stärka demokratin, bidra till god samhällsstyrning och ökad respekt för mänskliga rättigheter samt stödja El Salvador i dess ekonomiska utveckling, bland annat genom att främja handelsutbytet med EU. Sverige har varit pådrivande i att förhandlingar om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika ska inledas. Förhandlingarna påbörjades 2007 och kommer förhoppningsvis att kunna avslutas inom det närmaste året. Det associeringsavtal som förhandlas innehåller tre pelare - handel, politisk dialog och utvecklingssamarbete. I dessa förhandlingar betonar Sverige vikten av att ge samtliga tre pelare lika stor vikt samt att det slutgiltiga avtalet måste ta hänsyn till de asymmetrier som finns mellan EU och Centralamerika. Avtalet kommer också att främja den regionala integrationen i Centralamerika vilket inte bara är positivt ur ett ekonomiskt perspektiv utan också kan bidra till fördjupat samarbete inom sådana frågor som är viktiga i regionen, såsom miljö och klimat och organiserad brottslighet. Sverige har ett regionalt utvecklingssamarbete med Centralamerika. Inom ramen för detta stöder Sverige bland annat ett regionalt arbete, som samordnas av Unifem, för ekonomisk utveckling, kvinnors sysselsättning och roll i den ekonomiska utvecklingen och fattigdomsbekämpning. Syftet är att de kvinnoministerier och motsvarande myndigheter som finns i Centralamerika ska ha en gemensam agenda för kvinnors ekonomiska rättigheter och deltagande. Det är i sig också ett stöd till regional integration. Sverige bidrar slutligen även med medel till och i utformningen av utvecklingsprogram inom FN:s och andra multilaterala organ som bland annat når El Salvador.

Anf. 41 Hans Linde (V)
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka biståndsministern för svaret. Bakgrunden till dagens interpellationsdebatt är att jag själv deltog som valobservatör vid presidentvalet i El Salvador den 15 mars. Dock kan jag tillägga att jag inte var en av de två som hade utsänts av regeringen, utan jag åkte på eget initiativ. När jag landade i San Salvador, huvudstaden, möttes jag av en oerhört stark oro bland många människor - en stark oro över att valet skulle svärtas ned av fusk. Det är uppenbart för oss som var på plats att det också gjordes försök att med fusk, hot och olika former av skrämselpropaganda påverka valutgången i presidentvalet. Dessa försök till fusk kunde dock avvärjas. Jag kan säga själv efter att ha besökt fem stycken olika vallokaler i San Salvador på valdagen att jag inte kan beskriva valet som någonting annat än en demokratins folkfest. Detta presidentval var på många sätt ett historiskt val för El Salvador. Det innebar det första regeringsskiftet sedan fredsavtalet 1992. Högerpartiet Arenas 20-åriga tid vid makten bröts, och landet fick sin första vänsterpresident någonsin genom Mauricio Funes. Att ett land som El Salvador med sin historia av ett blodigt inbördeskrig mellan 1980 och 1992 med dödsskvadroner, tusentals politiska mord och försvinnanden kan genomföra ett demokratiskt och fredligt regeringsskifte tycker jag inte bara ger hopp för El Salvador utan för alla länder runt om i världen som i dag härjas av krig och djupa motsättningar. Men El Salvador står inför enorma utmaningar, vilket är tydligt när man har besökt landet. Samtidigt som landet är ett av de rikaste i Centralamerika är ojämlikheten bland de största i världen. Långt ifrån alla salvadoraner har rätt till utbildning och hälsovård. Man räknar i dag med att drygt en femtedel av landets befolkning är analfabeter. 37 procent lever i fattigdom, enligt UNDP. De demokratiska institutionerna är fortfarande djupt politiserade och svaga. De fackliga rättigheterna och organisationsfriheten är starkt begränsade, i synnerhet i de ekonomiska frizonerna där tusentals salvadoraner arbetar. Polisen har ett oerhört svagt förtroende, i synnerhet bland arbetare, fattiga och ungdomar efter det att polisen i åratal har satsat på en mycket repressiv strategi. Den kallas Super mano dura, eller den superhårda näven på svenska. Vad som var uppenbart för mig när jag besökte El Salvador var att behoven är stora, men också möjligheterna. Därför känner jag en viss sorg över att Sverige har valt att avveckla sitt utvecklingsarbete med El Salvador och att det kommer att avvecklas just i år. Det är egentligen inte speciellt märkligt att det sker en förändring när det kommer till vilka länder som Sverige samarbetar med eller på vilka sätt biståndsrelationerna ser ut. När länder i syd utvecklas och förändras utvecklas och förändras också våra relationer. Men i och med biståndsministerns svar i dag är det uppenbart att det här inte handlar om några förändrade relationer. Det handlar om avslutade relationer - kapade relationer. När biståndsministern presenterade sin landfokusering i augusti 2007, som innebar att bland andra El Salvador tillsammans med 36 andra länder skulle få se sitt bistånd från Sverige fasas ut skrev biståndsministern följande på DN Debatt: På olika sätt ska Sverige bibehålla och utveckla relationer med länder där utvecklingssamarbetet fasas ut. Jag kan faktiskt inte i dag se hur biståndsministerns ord 2007 på något sätt har omsatts i en reell politik. När vi ser det svar som vi har fått i dag är det uppenbarligen så att relationerna inte kommer att bibehållas eller utvecklas eftersom Sverige och den borgerliga regeringen inte på något sätt är beredda att finansiera ytterligare samarbete mellan Sverige och El Salvador, vare sig bilateralt eller på aktörsnivå. Jag skulle vilja att biståndsministern förklarar och motiverar beslutet. Varför ska det svenska utvecklingssamarbetet i El Salvador helt och hållet avbrytas utan att det ersätts med någonting annat? Varför är den svenska borgerliga regeringen i dag inte beredd att på något sätt finansiera eller stödja samverkan mellan svenska och salvadoranska aktörer i framtiden?

Anf. 42 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag tackar Hans Linde för interpellationen. Jag tycker att det är bra att vi diskuterar den utveckling som vi ser i Latinamerika där det, precis som Hans Linde sade, har funnits mycket problem med inbördeskrig, väpnat våld och oroligheter. Men vi har också sett en överlag positiv utveckling där regeringar nu väljs demokratiskt, förutom på Kuba, och där det finns en demokratiseringsprocess, vilket inte minst valen i El Salvador visade. Interpellanten talade om en demokratins folkfest. Valet ledde verkligen till ett regeringsskifte. Den nya regeringen kommer antagligen nu att mötas av rätt så stora problem, inte minst givet den ekonomiska krisen men också beroende på det långa regeringsinnehavet som det tidigare partiet har haft. Det här är någonting som vi naturligtvis följer, men det betyder inte att Sverige självt har bilaterala biståndsrelationer med varje land som är intressant eller som genomgår förändringar på det ena eller andra sättet. Vi har inte alls kapade relationer. Redan 2001 påbörjades den biståndsutfasning som jag har fullföljt. Men El Salvador får fortfarande ta emot en hel del bistånd via Europeiska unionen och via multilaterala organisationer där Sverige många gånger är en stor finansiär. Det handlar också om att vi ska få ett effektivare bistånd. Jag hoppas nu, givet den utveckling vi ser i El Salvador, att handeln och det engagemang som på många andra sätt finns i Sverige för inte minst El Salvador ska fortsätta. Jag har också märkt bland enskilda organisationer att det fortfarande finns resurser kvar. Jag hoppas att Sverige nu i enlighet med överenskommelser internationellt, Parisdeklaration och annat, ser till att fokusera på färre länder och ett mindre antal sektorer. Det är någonting som vi hoppas ska bidra till biståndets effektivitet och kvalitet. Därför kommer jag inte med några mer biståndspengar i dag till El Salvador än via de kanaler som vi redan har. Engagemanget är stort, inte minst givet de olika avtal som vi vill skapa mellan länder i regionen. Men det handlar också om att se till att EU utvecklar sina relationer med bland andra El Salvador och dess grannländer. Jag vänder mig verkligen mot detta med kapade relationer, och jag vänder mig också mot att de enda relationer vi skulle kunna ha är de biståndsfinansierade. Låt oss nu hoppas att det förtroende och åtnjutande som bland andra Sverige och många svenskar har i El Salvador på rätt sätt kan ta oss vidare trots att vi inte längre har bilateralt bistånd efter utgången av det här året.

Anf. 43 Hans Linde (V)
Herr talman! Det är glädjande att även en moderat biståndsminister säger att utvecklingen i Latinamerika överlag är en positiv utveckling. När jag står i den här talarstolen och säger sådana saker brukar företrädare för alliansen fräsa och komma med olika okvädingsord riktade mot mig. Det är positivt att biståndsministern åtminstone håller med om att det i grunden är en positiv utveckling i Latinamerika. Jag tycker inte att det är fel med landfokuseringen och att Sverige ska gå från att ha bilaterala biståndsrelationer med 70 länder till att ha det med 33 länder. Det underströk jag också i mitt tidigare inlägg. Men det handlade inte om att vi ska kapa några förbindelser, utan de ska förändras och utvecklas. Vi ska gå från ett bilateralt samarbete över till andra former av aktörssamarbete, samarbete mellan svenska myndigheter, högskolor, universitet, frivilligorganisationer, kommuner och landsting och deras motparter i utvecklingsländerna. Det är den utvecklingen som vi hade trott att vi skulle få se med landfokuseringen. Vi hade trott att vi skulle gå från bilateralt samarbete till nya former av samarbete. Men vi ser att det trots allt inte blir så många nya former över huvud taget. Jag har försökt att läsa biståndsministerns svar och se vad Sverige konkret ska göra framöver när det gäller relationerna till El Salvador. Vad är det som ska ersätta de bilaterala relationerna? Det står att vi har möjligheter att lämna synpunkter på biståndets inriktning och implementering i EU-kommissionens strategiprocesser och årliga handlingsplaner. Ska man vara diplomatisk kan man prata om en radikal ambitionssänkning, men jag tror faktiskt att vi ska vara ärliga och säga att det här handlar om stängda dörrar. Det handlar om kapade relationer. Det är en utveckling som jag tycker är oerhört beklämmande. Jag står inte här och hävdar att vi ska ge bistånd till vartenda land i fortsättningen. Det finns länder där det var relevant och riktigt att fasa ut biståndet. Men Sverige har på många sätt unika relationer till ett land som El Salvador. Vi har en unik position i El Salvador. Det handlar om det svenska utvecklingssamarbetet, och det handlar minst lika mycket om de tusentals salvadoraner som kom till Sverige som flyktingar under inbördeskriget. Det handlar om den starka solidaritetsrörelse som vi har haft i Sverige, och som fortfarande finns i Sverige, med El Salvador. Jag tror knappast att jag var den enda i min generation som växte upp med författaren Monica Zaks barn- och ungdomsböcker om just inbördeskriget i El Salvador och hur det drabbade barn och unga. Nu skulle vi ha en möjlighet att fullfölja dessa goda och djupa relationer. De här två valen som har genomförts, först till parlamentet och därefter presidentvalet nu senast i mars, har medfört att ett möjligheternas fönster har öppnats. Det finns möjligheter till djupgående reformer. Dessa reformer skulle bidra till att respekten för de mänskliga rättigheterna skulle stärkas, att man skulle konsolidera demokratin i landet och att man skulle kunna bekämpa fattigdomen och landets enorma klyftor. Men om El Salvador ska kunna klara av det behöver man omvärldens stöd, i synnerhet nu i en tid av hård ekonomisk kris som kommer att slå oerhört hårt mot Centralamerika, precis som biståndsministern sade. När jag var på plats i El Salvador frågade jag flera salvadoraner vad de tyckte att Sverige kunde göra. Jag frågade tunga företrädare för FMLN, vänsterpartiet, Arena och vanliga salvadoraner. Jag fick en uppsjö med tankar och idéer om hur Sverige skulle kunna spela en positiv roll. Det handlade om att vi kunde stötta och utveckla landets institutioner, till exempel valmyndigheten, skatteverket och polisen. Det handlade också om att man ville ha hjälp och rådgivning för att utveckla sin jordbrukssektor och ta till vara sina naturresurser på ett hållbart sätt. Därför tycker jag att det finns oerhört goda förutsättningar för nya former av aktörssamverkan. Det finns ett stort utrymme för att svenska myndigheter, organisationer, högskolor och så vidare skulle kunna gå in och spela en positiv roll i El Salvador. Trots det väljer regeringen att inte finansiera en fortsatt sådan samverkan. Jag tycker fortfarande inte att jag har fått ett rimligt svar i fallet El Salvador. Varför väljer man att avbryta det här samarbetet? Varför väljer man att inte finansiera fortsatta förbindelser?

Anf. 44 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag tillhör dem som hävdar att det är en utveckling när vi ser att antalet inbördeskrig och det väpnade våldet delvis har minskat och att det är mer av fria val, demokrati, handel och utveckling, och flera länder i Latin- och Centralamerika har blivit medelinkomstländer även om det finns enorma fattigdomsfickor och stora behov kvar. För att öka effektiviteten och kvaliteten i det svenska biståndet har vi fokuserat och arbetat mer multilateralt. Sverige kan och ska inte göra allt överallt, för då blir det ingenting. El Salvador är ett av de länder där det redan fanns fattade de facto-beslut men där vi valde att fullfölja utfasningen av det svenska bilaterala biståndet. Jag är tacksam för de förslag som Hans Linde nu kommer med, till exempel inom det arbete med en regional strategi som vi gör. Sverige arbetar till exempel med Centralamerika inom ramen för Unifems arbete med att stärka kvinnors ekonomiska utveckling och fattigdomsbekämpningen. Där skulle vi mycket väl kunna påverka och se till att detta i ökande grad används för landsbygdsutveckling och kvinnors roll som företagare. Det är inte alls omöjligt. Genom EU-samarbetet har vi också arenor. Under den strategiperiod där EU har sitt utvecklingssamarbete, 2007-2013, inriktas det väldigt tydligt på institutionsuppbyggnad, att stärka de demokratiska institutionerna, att åstadkomma en bättre samhällsstyrning och en ökad respekt för mänskliga rättigheter. Inom ramen för detta kan vi påverka. Jag slår mig inte för bröstet och framhäver mig själv och säger att jag ger allting för El Salvador. Jag vill visa att vi har möjligheter att påverka här. Vi använder de möjligheterna. Vi tycker i allt väsentligt att det arbete som till exempel EU gör går i rätt riktning givet att man också tittar på andra vägar, handelsavtal och starkare regional integration. Det gäller att se till att relationerna med USA fortsätter att utvecklas. Det finns goda möjligheter för oss att påverka både politiskt och ekonomiskt, men vi fjärmar oss lite från detta att allt ska vara biståndsfinansierat. Det är inte heller vad Hans Linde påstår. Vi har också valt det selektiva samarbetet för ett fåtal länder. Där har vi fasat ut det traditionella bilaterala biståndet och gått in med mer selektivt samarbete. Det stämmer att vi har valt att inte ha med El Salvador bland de länderna. Det beror lite grann på att vi har haft en omfattande urvalsprocess. Vi har satt upp olika kriterier. Det handlar i stället om länder som till exempel Botswana, Namibia och Indien där vi kommer att ha ett selektivt samarbete med aktörssamverkan. Jag känner mig rätt trygg med att vi genom multilaterala kanaler, genom Europeiska unionen och genom de kontaktnät och vägar som finns mellan Sverige och El Salvador grundade på personligt utbyte under ett antal år då Sverige stöttade El Salvador under inbördeskriget kan dra nytta av detta. Det kan delvis finansieras via biståndet genom de enskilda organisationer, men man kan också hitta möjligheter att stärka banden på kulturens område, på handelsområdet och på väldigt många andra områden. Det gör vi också med många andra länder som utvecklas och som det går bra för.

Anf. 45 Hans Linde (V)
Herr talman! Jag vill tacka biståndsministern för den här debatten och för att ha fått möjlighet att diskutera de här frågorna med statsrådet. Även om det har framgått att jag inte har varit helt nöjd med svaret hoppas jag trots allt att biståndsministern tar med sig några av de goda tankar från många av de salvadoraner som jag mötte när jag var på plats i El Salvador och som jag vidarebefordrar. Biståndsministern pratar ofta om effektivitet när det gäller biståndet. Det är välkommet på flera sätt. Men frågan är om det verkligen är ett effektivt sätt att använda svenska biståndsmedel att avsluta i förtid. Jag tycker faktiskt inte att man fullföljer hela arbetet. Man har lagt ned hundratals miljoner i bistånd till ett land, och när man börjar närma sig målet väljer man att fasa ut och lägga ned. Det är lite som att springa ett maratonlopp, men när man börjar se målgången lägger man av. Jag tycker inte att det här kan beskrivas som ett effektivt sätt att använda svenska biståndsmedel. Ett effektivt sätt skulle vara att fullfölja arbetet, se till att demokratin konsoliderades, att respekten för de mänskliga rättigheterna stärktes och att de enorma klyftorna i El Salvador minskade. Det här handlar tyvärr inte bara om El Salvador. Under hela den borgerliga regeringens tid vid makten har förbindelserna med Latinamerika nedprioriterats. Man har stängt ambassaden i Managua. Det återstår att se om det eventuellt blir fler ambassadstängningar i Latinamerika. Man har valt att avsluta det svenska biståndet inte bara till El Salvador utan också till Nicaragua, Chile, Peru, Honduras och Haiti. Trots att vi har en biståndsminister, en utrikesminister och en handelsminister som inte direkt är kända för att vara flygrädda är det inte så att flygen har gått i skytteltrafik till Latinamerika. Det är uppenbart att just Latinamerika som kontinent i sin helhet har placerats väldigt långt ned, om inte allra längst ned, på den borgliga regeringens prioriteringslista när det gäller utvecklings- och biståndspolitiken. Det innebär att de historiska banden kapas, djupa relationer överges och förtroenden bränns upp. Det är en utveckling som jag djupt beklagar och som jag har all anledning att återkomma till här i kammaren.

Anf. 46 Gunilla Carlsson (M)
Herr talman! Jag tycker att Hans Linde tar upp intressanta resonemang om vad vi ska använda biståndet till. Hur ska vi bidra till utveckling i världen? Det fokus som vi har i det svenska biståndet i dag är extremt inriktat på fattigdomsbekämpning. Vi har inte oändliga resurser, utan vi måste ge biståndet dit där det gör allra störst nytta. I det arbetet tog jag mig an en landfokusering som gav det resultatet att vi har fått ett ökat fokus på Afrika där merparten av de allra fattigaste fattiga finns. Även om det finns fickor i andra delar av världen har det ändå blivit en medveten prioritering just av fattigdomsbekämpningen i Afrika. Det är ingenting som jag skäms över, men det stämmer att det är en konsekvens av att många länder i Centralamerika är medelinkomstländer, och vi har börjat fasa ut. Men det betyder inte att vi överger dem. Det är en annan fas, och det är fortsatt stora biståndsflöden som går genom multilaterala kanaler där EU fortfarande är väldigt närvarande och där vi också kan använda EU:s många andra instrument för att stärka integration och samarbete. Det här är ett sätt att få ett mer tydligt bistånd. Jag tycker att det är intressant ändå att fundera på hur vi har strategier för att fasa ut biståndet. Ett av mina dilemman, Hans Linde, är just att det är ett extremt fokus på fattigdomsbekämpning. Jag har försökt vara trovärdig mot detta, och då är det inte så att vi ställer länder mot länder. Vi har sett på var behoven är som störst och var Sverige gör bäst nytta som bilateralt land och kan påverka. Då har det blivit färre länder, en bättre fokusering för bättre resultat och ökade krav på multilateralerna. Det ställer högre krav på mig att se hur pass framgångsrikt FN-systemet är och hur pass duktigt EU är på att jobba med rättsstatsbyggande på ett bra sätt i många av de här länderna som vi nu har berört. Där finns det säkert mer att göra. Jag medger att jag under min tid som biståndsminister bara har varit en enda gång i regionen. Det var mycket i syfte att inte bara se specifikt vad Sverige gör nu utan också se hur vi kan stötta länder i deras utveckling och använda de multilaterala kanalerna ännu mer effektivt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.