Svenskt internationellt sjöfartsregister

Interpellation 2009/10:189 av Pedersen, Peter (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-01-20
Anmäld
2010-01-20
Besvarad
2010-02-02
Sista svarsdatum
2010-02-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 januari

Interpellation

2009/10:189 Svenskt internationellt sjöfartsregister

av Peter Pedersen (v)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

I förra veckan presenterade statsrådet Åsa Torstensson i en artikel i Göteborgs-Posten som den första av sju punkter om vad regeringen vill göra för svensk sjöfart införandet av ett svenskt internationellt sjöfartsregister.

Med ett svenskt internationellt sjöfartsregister riskerar vi att flera tusen svenska sjömän blir strandsatta och förlorar sina jobb. Norge var år 1987 först att införa ett internationellt sjöfartsregister. De norskägda fartygen kunde fortsätta att använda norsk flagg men sjöfolk kunde anställas på så kallade lokala villkor, exempelvis filippinska sjömän på filippinska kollektivavtal. Tusentals norska sjömän tvingades då gå i land och ut i arbetslöshet.

Det är inte första gången som ett svenskt internationellt sjöfartsregister står på dagordningen. Bildtregeringen hade som mål att införa ett sådant 1992. Redarna skulle få rätt att säga upp dem som arbetade på svenska kollektivavtal och ersätta dem med utländska arbetare som arbetade på så kallat hemlandsvillkor. Protesterna mot förslaget blev dock omfattande och frågan lades på is i och med krisuppgörelsen hösten 1992.

De invändningar som framfördes mot ett svenskt internationellt sjöfartsregister 1992 är lika relevanta i dag. Ett sådant register kränker förenings- och förhandlingsrätten genom att de svenska fackförbunden nekas att teckna kollektivavtal och det diskriminerar utländskt sjöfolk. Ett sådant register kränker den svenska modellen och sätter viktiga delar av arbetsrätten ur spel.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:

Vad avser statsrådet, vid ett eventuellt införande av ett svenskt internationellt sjöfartsregister, att vidta för åtgärder för att garantera förenings- och förhandlingsrätten, rätten att teckna svenska kollektivavtal och för att förhindra diskriminering av utländskt sjöfolk?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:189, Svenskt internationellt sjöfartsregister

Interpellationsdebatt 2009/10:189

Webb-tv: Svenskt internationellt sjöfartsregister

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Peter Pedersen har frågat mig vad jag vid ett eventuellt införande av ett svenskt internationellt sjöfartsregister avser att vidta för åtgärder för att garantera förenings- och förhandlingsrätten, rätten att teckna svenska kollektivavtal och för att förhindra diskriminering av utländskt sjöfolk. Därutöver har Claes-Göran Brandin frågat mig om jag avser att ta initiativ till att det läggs fram ett förslag till ett fartygsregister som innebär förbud eller inskränkning för de nationella fackföreningarna att teckna kollektivavtal, en diskriminerande lagstiftning för utlänningar som anställs i registret och inskränkningar i den nationella arbetsrätten. Svensk sjöfart blöder. Den ekonomiska krisen har slagit mycket hårt mot sjöfarten, och redan i dag har ett antal svenska fartyg flaggats ut och fler är på gång. Detta är ett mycket allvarligt hot inte bara mot svenska arbetstillfällen ombord utan mot hela den svenska maritima näringen och därtill kopplade näringar. Att svenska rederier flaggar ut är en utveckling som på sikt innebär att svenska arbetstillfällen försvinner. De rederier som flaggar ut flyttar till länder just med internationella register, och för dessa gäller varken svensk lagstiftning eller svenska kollektivavtal. Jag kan dock konstatera att för flera av de fartyg som har flaggats ut har man behållit svenskar ombord. Detta är ett tydligt tecken på att svenskt manskap är en högt värderad resurs. Det finns ingen anledning att anta att rederierna skulle agera annorlunda om det var ett svenskt internationellt register som fartygen flaggas i, såvida det inte är andra lättnader rederierna vill komma åt. För svenskt vidkommande kan det konstateras att till skillnad från när fartyg flaggas i utländska register skulle svenska lagar gälla för fartyg flaggade i ett svenskt internationellt register. På så sätt skulle vi kunna tillförsäkra att arbetsmiljön är god, fartygen håller en hög säkerhet och miljöpåverkan minimeras om ett sådant register skapas. Peter Pedersen och Claes-Göran Brandin borde inte oroa sig över att åtgärder vidtas för att skapa samma möjligheter för svenska rederier som de som finns exempelvis i våra närmaste grannländer och i flera länder inom EU. I stället bör man fundera på vad som bör göras för att bryta den negativa utvecklingen. Regeringen tillkallade den 14 januari i år en särskild utredare med ett brett uppdrag att se över förutsättningarna för och säkerställa det svenska näringslivets tillgång till effektiva och konkurrenskraftiga sjötransporter, vilket är viktigt då en betydande del av effektiviseringspotentialen inom svensk industri bedöms ligga i en fortsatt effektivisering av logistiken. En del av detta uppdrag är också att överväga behovet av lämpliga åtgärder för att stärka konkurrenskraften för svensk sjöfart. Möjligheten att skapa ett svenskt internationellt fartygsregister ska beaktas i denna del av uppdraget. Utredaren ska i denna del särskilt beakta befintliga kollektivavtalslösningar och de internationella konventioner på arbetsrättens område som är bindande för Sverige och som berörs av ett sådant register. Vidare ska utredaren förutom möjligheter till tvingande lagstiftning också undersöka möjligheterna för arbetsmarknadens parter att på olika sätt bidra till att stärka konkurrenskraften. Jag vill inte föregripa dessa diskussioner med parterna eller utredningens förslag, utan avser att invänta utredningens förslag innan jag diskuterar hur exempelvis förhandlingsrätt, möjligheterna att teckna kollektivavtal och nationell lagstiftning kan komma att påverkas. Det som nu behövs och görs är en genomgripande genomlysning av åtgärder för att stärka konkurrenskraften för svensk sjöfart.

Anf. 9 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, men jag är inte speciellt nöjd. Jag tycker att den fråga som ställdes i interpellationen var ganska tydlig. Hur ska vi säkerställa att svenska regler, kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätt och så vidare ska tryggas och att vi inte diskriminerar utländsk arbetskraft om vi skulle införa detta internationella register? Det får jag inget svar på, tyvärr. I stället är det allmänt prat om att sjöfarten är i kris och att det behövs åtgärder för att stärka konkurrenskraften. Underförstått menar man alltså att genom att vi från svensk sida går med i registret kommer vi att få ett nytt system som gör att vi kommer att pressa ned exempelvis lönerna i sjöfartsbranschen, vilket gör att vi blir mer konkurrenskraftiga - eller hur ska det gå till? Svaret är knappast något under av tydlighet. Ministern säger: "För svenskt vidkommande kan det konstateras att det till skillnad från när fartyg flaggas i utländska register skulle svenska lagar gälla för fartyg flaggade i ett svenskt internationellt register." Det låter ju bra. Men lite senare säger ministern: "Jag . avser att invänta utredningens förslag innan jag diskuterar hur exempelvis förhandlingsrätt, möjligheterna att teckna kollektivavtal och nationell lagstiftning kan komma att påverkas." Det vore väl konstigt om ministern stod här och sade att vi inte ska följa nationell lagstiftning, men här säger hon konkret att det kan komma att innebära att de svenska lagar och avtalsregler som gäller i dag behöver ändras om vi ska gå med i registret. Vi kommer alltså sannolikt att anpassa den svenska lagstiftningen därefter. Då kan man säga att vi fortfarande följer svensk lagstiftning. Nog är det ett rimligt krav att ministern redan nu skulle kunna uttrycka en klar ståndpunkt: Om vi ska gå med i registret kan det inte innebära att vi ska försämra möjligheten att teckna kollektivavtal för anställda på svenska fartyg, oavsett om de är födda i Sverige eller utomlands, förhandlingsrätten ska inte påverkas och så vidare. Jag skulle väldigt gärna vilja ha ett tydligare svar på den konkreta frågan och inte en allmän diskussion om vad som borde göras för att stärka svensk sjöfart. Claes-Göran Brandin kommer med ytterligare kommentarer om andra åtgärder som kanske skulle kunna stärka den svenska konkurrenskraften. Vad är vitsen med att gå med i ett internationellt fartygsregister? Något ligger ju bakom att man ska göra det och att man hävdar att det skulle stärka konkurrenskraften. Kan ministern ge några exempel på vad sådana åtgärder skulle kunna vara och vad de skulle innebära för dem som är anställda och jobbar på svenskregistrerade fartyg i Sverige eller utomlands?

Anf. 10 Claes-Göran Brandin (S)
Herr talman! Jag får också av artighet tacka ministern för svaret, men som ministern säkert förstår är jag inte alls nöjd med det. När jag i december förra året frågade statsrådet om det fanns förslag om inrättande av ett svenskt internationellt register tolkade jag och många med mig svaret som att sådana planer inte fanns. Det som inte var möjligt i december har tydligen blivit möjligt i januari, för då upplyste ministern i en debattartikel Göteborgs-Postens läsare om att hon var förespråkare för ett sådant register. Regeringen har nu tillsatt en särskild utredning i frågan. Statsrådet säger att svensk sjöfart blöder. Man flaggar ut fartyg till olika länder. Detta hänger i viss mån samman med den ekonomiska krisen, men inte med ett enda ord berör statsrådet hur alliansregeringen medvetet har fördjupat sjöfartens kris genom sin smått enastående oförmåga att leverera vad rederierna och ombordanställda har krävt under hela mandatperioden, nämligen tonnageskatt. Både statsrådet Torstensson och statsminister Reinfeldt drev före valet frågan om tonnageskatt för näringen. Vad man säger i valrörelsen spelar alltså ingen roll för alliansen. Det borde väljarna ha i åtanke inför höstens val. När statsrådet säger att man behöll svenska sjömän ombord efter utflaggningarna är det en sanning med modifikation. Ett fåtal svenskar, några befäl och mycket få av manskapet, har följt med. De utflaggningar som har skett visar att det ganska snart inte finns några svenskar ombord bland manskapet, men ibland kanske ett fåtal befäl. Statsrådet säger i sitt svar tämligen raljerande att jag och Peter Pedersen inte borde oroa oss, för åtgärderna vidtas för att skapa samma möjligheter för svenska rederier som för dem som finns i våra närmaste grannländer och i flera andra länder inom EU. Jag tror att framtida svenska register kommer att ha samma innehåll som alla andra register har. Det är det jag är orolig för. I svaret säger ministern att svenska lagar ska gälla, och jag förutsätter att också svenska avtal ska gälla för svenska sjömän, eller har jag missuppfattat svaret? Eller ska man också förändra avtalen, som man kan läsa längre ned i svaret? Det kommer väl att gå till världshistorien att svenska regeringar genom utredningar ger sig in på avtal som är tecknade mellan parterna, oavsett om man gör det här i riksdagen eller om man tvingar parterna att göra det. Mina kontakter med sjöfarten framhåller alla de fördyringar som har tillkommit på sjöfartssidan. Här skulle ministern ha tillsatt en utredning för att se över alla ökade kostnader när man registrerar nya fartyg i Sverige. I det senaste numret av Svensk Sjöfartstidning kan man läsa att om man registrerar ett nytt fartyg på Färöarna kostar det 185 000 kronor. I Danmark kostar det 281 000 svenska kronor. Man ska lägga till att ungefär 50 000-100 000 kronor tillkommer för klassningen. Men i Sverige kostar samma sak 625 000 kronor! Det är här man måste vidta åtgärder, ihop med tonnageskatt och annat. Det är detta vi ska ge oss in på, inte att angripa sjömännens och befälens kollektivavtal. Det som nu utreds har samtliga sjöfartsfack sagt nej till. Detta visar än en gång hur löntagarfientlig den här regeringen är.

Anf. 11 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tackar interpellanterna för artigheten. Det är inte så ofta som jag möts av detta, så det tackar jag för, även om jag inte förväntar mig det. Men det är trots allt så, Claes-Göran Brandin och Peter Pedersen, att ni i era interpellationer inte tar upp den situation som svenska sjömän befinner sig i, eftersom svenska rederier flaggar ut. Men vad är det ni försvarar? Ni försvarar uppenbarligen att jobben försvinner från Sverige. Vi ska tyst och stilla konstatera att rederierna flaggar ut, till danskt register. Måtte regeringen inte göra någonting! För då skulle jag kunna misstänka att Claes-Göran Brandin och Peter Pedersen kan kroka arm med fackliga företrädare och säga att det är regeringens fel. Men nu är det så att jag och regeringen just värnar jobb i Sverige. Det är därför vi tar ett helhetsgrepp. Det handlar om precis det som Claes-Göran Brandin avslutningsvis efterlyser, att hitta ett bredare anslag och en bredare analys av kostnader för att just få ned kostnader till exempel vad gäller registrering av nya fartyg. Precis detta är i pipeline. Vi har gett Tillväxtanalys i uppdrag att analysera det maritima klustret med inriktningen att identifiera åtgärder som kan vidtas för att minska kostnader och för att stärka konkurrenskraften. Och vi har gett Transportstyrelsen i uppdrag att se över förutsättningar för att ha en ökad flexibilitet för besiktning av fartyg under svensk flagg, det som Claes-Göran Brandin efterlyser. Vi har också tillsatt en utredning när det gäller genomförande av EU:s regelverk om inre vattenvägar. Under ordförandeskapet vidtog vi ett antal åtgärder som stärker den internationella nivån vad gäller sjöfarten. Det är naturligtvis precis det som Claes-Göran Brandin efterlyser som jag har framför ögonen, att skapa förutsättningar för svensk sjöfart att fortfarande vara svenskflaggad. Det är verkligen att sticka huvudet i sanden att säga: Nej, jag ser inte att svenska jobb försvinner ut ur Sverige och hamnar under till exempel dansk flagg. Det handlar inte bara om ett antal sjömän. Claes-Göran Brandin finns geografiskt i ett område där man är mycket medveten om hur svensk sjöfart genererar jobb på land. Svensk sjöfart genererar intressanta utbildningar, högskoleutbildningar som vi är stolta över. Svensk kunskap inom forskning inom sjöfart genererar miljöteknisk utveckling. Det är mycket av detta som svensk sjöfart och svenska redare faktiskt är stolta över. Allt detta riskerar att försvinna när vi inte har kvar svensk sjöfart under svensk flagg. Ni attackerar mig, men jag värnar svenska jobb i stället för att blunda för att svenska jobb försvinner i och med att svenska fartyg flaggar ut till exempel till ett danskt internationellt register.

Anf. 12 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Fortfarande blir jag väldigt fundersam över vad ministern egentligen säger och vad regeringen egentligen avser. Först och främst är det lite tramsigt att anklaga oss för att vi inte skulle vilja värna jobben. Dessutom kan vi konstatera att alla fackliga företrädare som jag har varit i kontakt med i den här frågan har samma grunduppfattning som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i den här frågan. Det är i så fall märkligt om de som jobbar inom sjöfarten inte förstår sitt eget bästa. Vi behöver inte slå in öppna dörrar. Vi tycker också att det är självklart att vi ska värna jobben, oavsett var de finns, även när det gäller sjöfart. Men på något vis är det väl ändå regeringen som måste förklara på vilket sätt det förbättrar svensk konkurrenskraft om vi säger att svenska lagar ska gälla. Allting ska gälla. Det enda som ska ändras är att vi för in dem i ett internationellt register. Det kan ju inte ändra någonting att man bara förs in i ett register, utan någonting måste ske i sak. Man kan titta tillbaka. Ni hade motsvarande förslag i början av 90-talet. Regeringen Bildt förde fram förslag om ett internationellt fartygsregister. Då fanns det uppenbara förslag i utredningen om att man skulle gå in och försämra och försvåra kollektivavtalsmodellen och när det gäller de rättigheter som vi har i Sverige. Det är väl inte så långsökt att vi misstänker att något liknande är på gång nu, 2010, om det här ska införas. Och om det inte är på det viset är det väl bara för regeringen att via Åsa Torstensson säga: Nej, vi kommer inte att förändra svensk lagstiftning på ett sätt som försvårar och försämrar arbetstagarnas villkor. Vi kommer inte att införa ett nytt system som innebär att vi försämrar, försvårar eller tar bort förhandlingsrätten, möjligheten att teckna kollektivavtal. Om det är självklarheter, varför kan ni inte säga det? Varför måste det utredas i så fall? Jag har full förståelse för att man måste utreda saker. Men om man nu hävdar att det inte kommer att ske bör man kunna säga det i talarstolen. Eller varför ska man i så fall utreda? Och om inte detta ska ske undrar jag: Vad är det som ska ske som ska förbättra konkurrenskraften genom att vi går med i det här internationella registret? Vad är det som gör att man då vill flagga ut från Sverige och i stället ansluta sig till det danska registret? Vad har Danmark som inte Sverige har? Kan det vara försämringar på det fackliga området som gör att man ser detta som en möjlighet? Vi inom Vänstern är bestämda med att vi inte tror att vägen för att skapa arbetskraft eller fortsatta jobb i Sverige handlar om att försämra arbetstagarnas villkor, utan det gäller att skapa högre kvalitet på jobbet, förädling. Det handlar om att vi i Sverige kan göra saker som inte alla andra kan. Vi ska ha mer kunskap inom alla jobb, även inom sjöfarten, och inte tro att vi kan pressa tillbaka löntagarna när det gäller deras rättigheter på arbetsmarknaden och därmed skapa ökad konkurrens. Det är ingen framgångsväg. Det borde vi ha lärt oss av historien.

Anf. 13 Claes-Göran Brandin (S)
Herr talman! Ja, Åsa Torstensson, jag håller med om mycket av det som du sade. Men skriv också detta i svaret på våra interpellationer! Det mesta handlar ju om att man ska tillsätta en utredning som ska titta över de svenska villkoren för sjömännen - det är det som det handlar om - när det gäller kollektivavtal. Jag ser rött - det är i och för sig en väldigt vacker färg för mig. Jag ska kanske säga att jag ser blått, för det är en hemsk färg, när det kommer fram att man ska förändra lagstiftningsvägen, att regeringen ska gå in och klåpa med löntagarnas kollektivavtal och tvinga fram förändringar med kniven på strupen där det gäller deras jobb. Jag vill värna om jobben för sjöfarten och ingenting annat. Jag tror att jag är trovärdig i den frågan. Man kan fråga sjöfolkets representanter, inte bara dem som tillhör bemanningarna, utan det gäller också redarna. Jag stod inte i denna talarstol, men i en annan talarstol, när den svenska regeringen drev igenom sjöfartsstödet. Det fanns Moderater som var emot. Jag vet inte riktigt hur centerpartister röstade vid det tillfället, men det kanske inte var så långt ifrån vad de tyckte. Tom Heyman var en av de stora vapendragarna, som tyckte att detta var fel. Detta har räddat svensk sjöfart fram till dagens datum. Nu måste vi förändra, och nu är det bråttom. Om ni nu skrev in detta i ert valmanifest eller gick ut och pratade om detta före valet, att det är så viktigt med tonnageskatt, varför kunde ni inte ha tillsatt någon människa för att titta över om det gick att genomföra? Vi fick en utredning till stånd i den socialdemokratiska regeringen, av finansministern. Där utredde vi tonnageskatten, ni säger att det fanns brister i den. À la bonne heure, jag köper att det fanns brister i den. Men åtgärda då de bristerna och genomför det som svensk sjöfart behöver och ingenting annat! Jag tycker att det är jättebra att vi har inre vattenvägar på internationell nivå, men jag tycker inte om att vi ska ge oss på de saker som innebär att vi flaggar ut. Jag kan säga att jag har med mig sjöfartens alla grenar i de här frågorna. De är bestörta över hur den svenska regeringen har hanterat denna fråga. Man kommer nu när klockan är fem i tolv eller kanske till och med tolv eller fem över tolv och säger: Vi ska genomföra en utredning. Jag hoppas innerligt, om det nu är sjömän som hör mig, att vi får en socialdemokratisk regering som kan begrava detta förhatliga förslag om att förändra sjömännens villkor. Det kommer aldrig att vara en rödgrön allians här i riksdagen som kommer att rösta igenom försämringar när det gäller kollektivavtalen för de ombordanställda. Sedan måste vi göra andra saker. Det är vi beredda att göra. Men jag vet inte hur många interpellationer vi har haft. Lars Johansson har haft en väldig massa interpellationsdebatter med finansministern. Jag har haft interpellationer. Ingenting händer. Vi har haft motioner. Vi har haft en enig riksdag som har sagt ja till tonnageskatten. Ändå händer ingenting, för det stoppas. Det är de sakerna vi skulle ha genomfört. Då hade vi kunnat stå här och hanterat denna fråga i dag med ungefär samma argument. Vi hade inte behövt hacka på varandra, som ministern upplever att vi gör. Men vi måste göra det på grund av att det inte händer någonting från regeringens sida när man hanterar den här frågan.

Anf. 14 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Vad det gäller åtgärder för svensk sjöfart och tonnageskatten tror jag att Claes-Göran Brandin är svaret skyldig likaväl som jag ska ta ansvar för mina tre år. Den här regeringen har fortsatt arbetet med tonnageskatten. Det är andra skatteförändringar som har prioriterats och som också faller väl ut för svenskt näringsliv. Att jag svarar på interpellationerna som berör internationellt register tycker jag ligger i sakens riktning. Jag har i interpellationssvaret ett starkt fokus på det som ni har ställt frågan om. Det gör mig väldigt bekymrad om ni inte är medvetna om att svensk sjöfart här och nu har kniven på strupen. Det är nu det flaggas ut. Det är nu jobben försvinner. Det blir en något bakvänd diskussion från Claes-Göran Brandins och Peter Pedersens sida. Det är därför jag trots allt måste misstänka att retoriken passar väl in i att utmåla mig som löntagarfientlig. Ni blundar fullständigt för att löntagarnas jobb försvinner. Ni har inga förslag. Ni har inte ens bekräftat att ni fattar att svenska fartyg flaggar ut. Jag trodde, Peter Pedersen, med anledning av diskussionerna och interpellationerna att ni också från Vänsterns sida var införstådda med hur svenska jobb försvinner. Det kanske vore på sin plats om Peter Pedersen svarar på om jobben stannar i Sverige som läget är i dag för svensk sjöfartsnäring. Eller händer det ingenting vad det gäller jobben för svenska sjömän eller jobben på svenska fartyg? Det låter som om Claes-Göran Brandin fullständigt glömmer bort att det finns förändringar vad det gäller avtal inom sjöfartsnäringen. TAP-avtalet är ett typiskt sådant avtal som Claes-Göran Brandin själv har varit mycket aktiv i genom sitt parti. Det är naturligtvis en del i att vi i dag har fartyg under svensk flagg. Det var ett avtal som kom under den förra krissituationen för svenska redare och svensk sjöfartsnäring. Man tog då fram ett nytt avtal som minskade kostnaderna för svensk sjöfartsnäring och för dem som var svenskflaggade.

Anf. 15 Peter Pedersen (V)
Herr talman! Det blir en något märklig debatt. Jag trodde att när vi ställer frågor via interpellation till ministern är det vi som bestämmer vad vi vill fråga om. Det är inte utformat så att vi kan ha en allmänpolitisk debatt om sjöfartskris. Nu var det ett specifikt register vi pratade om. Jag kan hålla med om att de andra frågorna är jätteviktiga att diskutera. Dem kan vi väl återkomma till. Det första argumentet var att vi underlåter att prata om annat. Sedan när vi nappar på ministerns retorik och svarar får vi veta att det ska man inte prata om så mycket: Nu har vi ställt den här frågan. Då måste vi diskutera det. Det blir ett konstigt kringresonemang här. Vi kan gärna återkomma med en mer allmän diskussion om sjöfartskrisen. På en rad olika områden sker det att jobb som traditionellt sett utförs i Sverige flyttas till andra länder. Vi har självklart all anledning att titta på vad vi kan göra för att säkerställa att vi har jobben kvar i Sverige. Men som jag sade i avslutningen av mitt förra anförande tror jag inte att den rätta modellen är att vi ska attackera löntagarnas rättigheter. Det är inte den väg vi bör gå för att säkerställa jobben i Sverige på svenska fartyg eller i svenska industrier. Det har prövats på en massa andra områden. Det är ett nederlag i det långa loppet. Jag vill fortfarande ha ett svar. Om det inte finns några sådana risker, om det inte liknar förslaget från 1991/92, varför har ministern så svårt att förklara vad det skulle innebära att gå med i fartygsregistret? Vad innebär det om det inte innebär det vi tror? Kan man få ett kort svar på det med ett exempel på något som kan ingå i det nya regelsystemet som inte handlar om att man ska försämra kollektivavtal, förhandlingsrätten eller allmänt försämra villkoren? Något måste det bestå av. Vad är det?

Anf. 16 Claes-Göran Brandin (S)
Herr talman! Ministern säger att ni jobbar med frågan. Det gör ni kanske. Men varför måste ni jobba i tre och ett halvt år innan man över huvud taget hör någonting när det gäller tonnageskatten? Helt plötsligt säger ministern för ett tag sedan att hon tycker att vi ska genomföra tonnageskatten. Det spelar ingen roll vilka ministrar i den borgerliga regeringen förutom finansministern som springer ut i den här frågan. Han kommer att stoppa det ändå. Det kommer ingen tonnageskatt. Men man jobbar ändå med frågan. Den har man jobbat med nu under fyra år. Både Centern och Moderaterna - Åsa Torstensson behöver inte svara för Moderaterna och Fredrik Reinfeldt - går ut före valrörelsen och säger att man ska genomföra tonnageskatten. Och det händer ingenting på fyra år. Inte konstigt att sjömän, oavsett om de är befäl eller manskap, undrar. Vi som är politiker funderar på varför vi över huvud taget ska sitta här när man inte kan hantera detta och när vi röstade i denna kammare nästan enhälligt med en klar majoritet för att detta ska genomföras. Och det händer ingenting. Då måste det vara fel på den här riksdagen. Regeringen måste vara den som tänker allra bäst. Men det ställer jag inte upp på. TAP-avtalet ställde vi upp på ihop med sjömännen som tyckte att det var bra för att rädda deras jobb. Det ska inte bara regeringen ta åt sig, för detta har sjömännen också gjort via sina avtalsförhandlingar. Jag tycker inte att regeringen har någon respekt för Sveriges riksdag. Man tar fram sina förslag utifrån att man vet bäst och att de andra inte kan någonting.

Anf. 17 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Claes-Göran Brandin lämnade fokus på interpellationen och övergick till tonnageskatten. Som jag tidigare har sagt har Claes-Göran Brandin en egen hemläxa att göra vad gäller tonnageskatten. Jag tar ansvar för det som har varit under de här tre åren. Då är det andra skatter som så här långt har gått före tonnageskatten och som har haft stor betydelse för svenskt näringsliv. Om interpellanterna vill höra har jag beskrivit att det är ett mycket brett anslag med ett antal utredningar för att man ska skapa bättre förutsättningar och mindre regelkrångel för svensk sjöfartsnäring. I detta ingår det för utredaren att se över ett internationellt register. Jag har förklarat inledningsvis att utredaren speciellt ska titta på befintliga kollektivavtalslösningar och de internationella konventioner som eventuellt berörs av ett sådant register. Det är en mycket tydlig del av detta. Vi har tillsatt en utredning för att ha en relation med dagsläget - annars hade vi ju kunnat kopiera en gammal utredning. Utredaren ska också undersöka möjligheter för arbetsmarknadens parter som på olika sätt kan stärka konkurrenskraften. Jag tror att jag inledningsvis beskrev också detta. Man kan konstatera, och det vet både Peter Pedersen och Claes-Göran Brandin, att svensk förenings- och förhandlingsrätt är garanterad i svensk rätt och inte genom lagstiftning i andra länder till vilka fartygen nu flaggas ut. Återigen: Låt oss ha fokus på att det faktiskt är utflaggning som sker i dag. Då försvinner jobb från Sverige, och det är det jag vill förhindra.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.