Svenska regeringens samarbete med USA
Interpellation 2010/11:115 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-12-06
- Anmäld
- 2010-12-07
- Sista svarsdatum
- 2010-12-22
- Besvarad
- 2010-12-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 december
Interpellation
2010/11:115 Svenska regeringens samarbete med USA
av Jens Holm (V)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Under de senaste veckorna har uppgifter framkommit om att USA genom sin ambassad övervakat och registrerat svenska medborgare. I samband med detta har också påstående om samarbete mellan ambassaden och svenska myndigheter framkommit. Ambassadtjänstemän har också gjort gällande att den svenska regeringen varit informerad om övervakningen och att man haft samtycke för verksamheten.
Under processen har företrädare för den svenska regeringen, däribland Beatrice Ask och Carl Bildt, konsekvent förnekat att ett sådant samarbete förekommit.
Under söndagen publicerades ett antal nya uppgifter som har sin grund i olika dokument som offentliggjorts genom Wikileaks. De uppgifter som framkommer i dokumenten visar att högt uppsatta tjänstemän fört långtgående diskussioner om hur mycket information man kan lämna ut utan att informera den svenska riksdagen. Det framgår också att man är beredd att vidta långtgående åtgärder för att gå USA tillmötes i sin strävan efter att registrera och kontrollera svenska medborgare på svensk mark.
I kommentarer i programmet säger experter att agerandet är mycket tveksamt konstitutionellt. Att regeringsföreträdare eller tjänstemän från Regeringskansliet för denna typ av diskussioner med främmande makt är inte bara olämpligt utan eventuellt också olagligt.
Mina frågor till justitieministern är:
1. Avser justitieministern att vidta åtgärder för att se till att riksdagen blir informerad om de kontakter som förekommit med USA i fråga om informationsutlämnande angående svenska medborgare?
2. Avser justitieministern att tillsätta en sanningskommission som får till uppgift att gå till botten med de uppgifter som förekommer i fråga om den svenska regeringens kontakter med främmande makt för att möjliggöra utlämnande av uppgifter angående svenska medborgare?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:115
Webb-tv: Svenska regeringens samarbete med USA
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:41 Onsdagen den 22 decemberProtokoll 2010/11:41 10 § Svar på interpellation 2010/11:115 om svenska regeringens samarbete med USA
Protokoll från debatten
Anf. 34 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att se till att riksdagen blir informerad om de kontakter som förekommit med USA i fråga om informationsutlämnande angående svenska medborgare. Vidare har han frågat om jag avser att tillsätta en sanningskommission. Uppdraget ska vara att gå till botten med de uppgifter som förekommer om den svenska regeringens kontakter med främmande makt för att möjliggöra utlämnande av uppgifter om svenska medborgare.
Det är helt nödvändigt att Polisen och andra brottsbekämpande myndigheter i Sverige samarbetar med sina motsvarigheter i andra länder. Dessa samarbeten bidrar i hög grad till att avslöja, förhindra och utreda allvarliga brott. Samarbetena handlar i stort om två olika saker: för det första att utbyta generella erfarenheter och kunskaper för modernt polisarbete; för det andra kan man ge och få viktiga uppgifter i enskilda operativa ärenden. Men det ska då ske i enlighet med gällande regelverk. Denna ordning har gällt i Sverige under hela efterkrigstiden.
Polisen och Säkerhetspolisen har en lagstadgad möjlighet att utbyta information med andra länder under vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar framgår främst i polisdatalagen och förordning, offentlighets- och sekretesslagen och personuppgiftslagen. En förutsättning är att det ska vara förenligt med svenska intressen att lämna ut uppgifter till utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst och polis eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol. Det åligger alltid brottsbekämpande myndigheter att göra en avvägning mellan behovet av att bekämpa brott och värnandet av den personliga integriteten.
Dessa utbyten av uppgifter förutsätter inte, enligt svensk rätt, något särskilt formellt avtal. Av den anledningen benämns samarbetet som informellt, men det följer självklart formella svenska regelverk.
Riksdagen får information om Säkerhetspolisens verksamhet genom de årliga samråd som sker med företrädare för de riksdagspartier som är representerade i Utrikesnämnden. Riksdagen har även insyn i Säkerhetspolisens verksamhet via Rikspolisstyrelsens styrelse. Det förekommer också att justitieutskottet kallar Säkerhetspolischefen till sig för att få information om myndighetens verksamhet. I likhet med andra myndigheter sker tillsyn av Riksdagens ombudsman, Justitiekanslern och Riksrevisionen. Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel och behandling av personuppgifter överses av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.
Under 2008 föreslog USA en ny form av informationsutbyte avseende terroristbrottslighet. Det framfördes som ett krav för att Sverige fortsatt skulle få ta del av viseringsfriheten inom existerande Visa Waiver Program. Detta program möjliggör för svenska medborgare att resa in och vistas i USA i 90 dagar utan visum. Justitiedepartementet ställde sig mycket tveksamt till förslaget, och så gjorde även berörda svenska myndigheter. Vi har meddelat USA att riksdagen måste godkänna denna typ av avtal. Någon vidare förhandling om detta avtal har därefter inte förts.
Att tjänstemän vid Justitiedepartementet för diskussioner med andra länders representanter är i sig ingenting anmärkningsvärt. Tvärtom, när nya avtal föreslås så måste de förstås diskuteras och så småningom förhandlas. Detta sker på tjänstemannanivå. Om avtalet förutsätter lagändring eller är av större vikt underställs det riksdagen.
För att sammanfatta så är det alltså inget hemligt att det sker informationsutbyte med andra länder. Men själva innehållet i de uppgifter som utbyts är i normalfallet hemligt och måste så förbli i de fallen. Det finns av riksdagen beslutade lagar som sätter ramar för hur det får ske. Jag ser därför ingen anledning att vidta några särskilda åtgärder för att informera riksdagen om svenska myndigheters informationsutbyten med USA. Mot bakgrund av det ser jag heller ingen anledning att tillsätta en sanningskommission för att klarlägga svenska regeringens kontakter med främmande makt i fråga om möjliga informationsutbyten.
Anf. 35 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag tackar Beatrice Ask för svaret.
Det hela började egentligen med uppgifterna om att USA:s ambassad här i Stockholm samlade in information om svenska medborgare och övervakade svenska medborgare. Man samlade bland annat information om vilka som deltog på olika demonstrationer, och som jag förstod det, kategoriserade medborgarna på olika sätt. Det här ska svenska myndigheter ha blivit informerade om. Efter det läckte det uppgifter från Wikileaks där det framgick, precis som justitieministern här har bekräftat, att högt uppsatta svenska tjänstemän från Justitiedepartementet har haft långtgående diskussioner med tjänstemän från USA om informationsutbyte avseende svenska medborgare.
Det här tycker jag är väldigt allvarligt eftersom Sverige inte ska lämna ut information om sin egen befolkning till främmande makt. När representanterna för USA sade att det är ett samarbete som håller på att utvecklas och blir så omfattande att det måste formaliserades svarade de svenska tjänstemännen att det inte var bra någon bra idé att formalisera detta, och man hänvisade till kontroverserna kring FRA-lagen.
Enligt Wikileaks uppgifter ville de svenska tjänstemännen gå vidare med det informella samarbetet med USA. Jag vill därför ställa en fråga till justitieministern för att verkligen ha svart på vitt. Det informella samarbetet tog stopp helt och hållet 2008 då USA bad att få formalisera det här samarbetet. Kan justitieministern bekräfta det?
Vi i Vänsterpartiet vill ha en sanningskommission. Det är då man verkligen kan gå till botten med den här frågan. Då är det inte bara jag och justitieministern som diskuterar det, utan då kan alla involverade tjänstemän höras, och de kan höras under ed. Då tror jag att det finns möjligheter att få fram mer information än det som hittills har kommit fram.
Jag vill vidare fråga justitieministern ifall det finns andra former av informella kontakter som rör uppgifter om svenska medborgare som den svenska regeringen har med andra stater. Kan justitieministern ge exempel på sådana informella kontakter som pågår med andra stater och vad innehållet i de informella kontakterna i så fall är?
Anf. 36 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är viktigt att hålla isär vissa saker. Det började inte med information om den amerikanska ambassadens bevakning. Det började med information om vad som skedde i Norge. Det kom fram uppgifter om att motsvarande verksamhet från amerikanska ambassaden skulle ha skett också i Stockholm. Det var någonting som varken regeringen eller Justitiedepartementet hade någon information om. Det var den diskussionen som följde, och det pågår en utredning som vad som egentligen har förevarit.
Det ligger i sakens natur att vi välkomnar att ambassader, utöver det skyddsarbete som sker från svenska myndigheter, har egen verksamhet. Men den, om den har viss utformning, ska vara anmäld enligt de gängse rutinerna. Vår uppfattning var att det inte var fallet. Sedan finns det medieuppgifter om att någon skulle ha känt till och att man skulle ha talats vid. Det får redas ut i laga ordning. Men det är inte vår uppfattning att detta har följt de rutiner som ska gälla. Däremot har man kunnat på amerikanska hemsidor läsa om den särskilda verksamhet som uppenbarligen finns i flera länder. Det är den ena delen av det hela.
Jag tycker att det är otroligt viktigt att man är noggrann med att den här typen rutiner följs därför att utländska beskickningar inte ska ha verksamhet som inte följer de regelverk och den praxis som finns i vårt land. Det är jag noga med.
Det andra är att man från amerikanskt håll tog upp med tjänstemän på Justitiedepartementet önskemål om ett informationsutbyte kopplat till Visa Waiver Program. Det är riktigt att det fördes samtal på departementsnivå, och i de samtalen framfördes från departementet att vi inte är särskilt intresserade av den typen av samarbete därför att det är, som man kunde tänka sig, långtgående. Man informerade från tjänstemännen de amerikanska tjänstemännen om att i Sverige är detta, om man ska ha avtal på området, någonting som måste föreläggas riksdagen. Vi är väldigt noga med att sådana frågor hanteras på ett riktigt sätt.
Samtidigt fanns det en uppteckning - och man ska ha klart för sig att den typen av uppteckningar görs av enskilda tjänstemän från ett annat land - där man hänvisade till att vi har ett bra fungerande informellt samarbete. Jag försökte förklara i mitt svar att informellt samarbete inte innebär att vi inte följer de regelverk som vi har i Sverige. Det innebär inte heller att svenska brottsbekämpande myndigheter har någon skyldighet att lämna ut information till ett annat land. Men det är informellt i den meningen att det inte finns formella avtal kring det. Att brottsbekämpande myndigheter har ett samarbete med utländska motsvarigheter är ingenting nytt. Det är - hela poängen, höll jag på att säga - ett av de viktiga uppdrag som vi ger till Säkerhetspolisen och som granskas i de former som jag redovisade. Det är inget konstigt med det, och det behövs ingen särskild sanningskommission för att gå igenom det.
Det finns sedan lång tid rutiner. Det görs dessutom en noggrann prövning av hur detta arbete sker. Och det har inte - det var en fråga som ställdes - varit någon fortsatt diskussion om detta, därför att det har inte återkommit någon fråga om det utvidgade informationsutbytet efter det besked som gavs. Därför pågår det inte heller någon diskussion kring de frågorna. Däremot finns ett annat avtal som diskuteras.
Anf. 37 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag får tacka för det svaret. Jag gör tre reflektioner kring det.
Justitieministern säger att det inte är konstigt att brottsbekämpande myndigheter för samtal med varandra. Nej, det är inte så konstigt. Men när det är Justitiedepartementet som är involverat i samtalen och man, enligt de uppteckningar vi har fått, hänvisar just till FRA-lagen och de kontroverser som den ledde till och att man vill undvika liknande kontroverser genom att formalisera det här samarbetet, då är det väl inte konstigt att jag blir misstänksam. Och jag vet fortfarande inte om jag känner mig helt nöjd. Jag får helt enkelt hoppas på att det inte har skett något fortsatt samarbete efter 2008. Det är bra om det verkligen är på det viset.
Jag ställde också en fråga om det finns något liknande informationsutbyte med andra stater. Jag skulle vilja att justitieministern kommenterade den.
Justitieministern sade precis i slutet av sitt anförande att det finns ett annat avtal som man diskuterar nu. Då skulle jag vilja veta vilket avtal justitieministern hänvisar till.
Anf. 38 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Ja, det är helt riktigt att jag inte tycker att samarbetet är konstigt, men Jens Holm tycker att det ändå är märkligt eftersom han har läst uppteckningar på Wikileaks från samtal med tjänstemän från Justitiedepartementet.
Jag försökte förklara vad informellt samarbete innebär, att det är när man inte har ett formellt avtal. Däremot finns det noggranna regler. Och jag tycker nog att tjänstemännen på ett tydligt sätt redovisat att i Sverige måste den här typen av avtal föreläggas riksdagen och att vi inte är intresserade av ett avtal med den utformning som man presenterade, berättade om eller ville invitera till. Sedan är det klart att den typen av uppteckningar som kommer från enskilda tjänstemän ger bara ett perspektiv. Du och jag vet egentligen ingenting om vad som egentligen sades eller hur samtalet fördes.
Det viktiga beskedet är att Sverige inte har något större intresse av detta. Det pågår inga sådana förhandlingar. Och skulle vi ha den typen av avtal skulle det behövas ett arbete som går för beslut till riksdagen.
När det gäller samarbete med andra stater missade jag frågan. Om du upprepar den kanske jag kan besvara den i slutanförandet.
Jag fick också frågan vad det är för annat avtal som vi diskuterar. Det vi diskuterar är frågan om utbyte av fingeravtryck av det slag som vi har ett Prümavtal för.
Inom EU har vi börjat bygga upp ett arbete där man i stället för att hantverksmässigt utbyta fingeravtryck från brottsutredningar, för att se om det finns kopplingar, kan göra det mer elektroniskt. Det sker i form av ett HIT-system som går ut på att man inte släpper in andra i sina register, utan man kan skicka över ett fingeravtryck för att pröva om man får träff någonstans. Om man får träff får man begära utlämning enligt de gängse reglerna. USA har visat stort intresse för att få vara med i den typ av utbyte som gäller fingeravtryck. Och det är otroligt viktigt att arbeta med den frågan. Där pågår diskussioner, men det är något helt annat än den diskussion som man tog initiativ till kopplad till Visa Waiver Program. Det är alltså det här som vi faktiskt har diskussioner om, och det får vi säkert anledning att återkomma till.
Jag tror att det är viktigt att ha klart för sig att vi behöver ett internationellt samarbete i brottsbekämpande frågor. Och jag kan försäkra Jens Holm om att vi är väldigt noggranna med att följa upp hur Säpo arbetar också i de här frågorna. Vi har de årliga rapporterna till riksdagens partier och vi har Rikspolisstyrelsens styrelse. Det förekommer också att justitieutskottet bjuder in rikspolischefen men också Säpochefen för att få information om verksamheten. Det finns alltså goda möjligheter att följa upp det hela, också genom de formella granskningar som sker av andra institutioner.
Jag menar att vi har en god bild av hur det här arbetet bedrivs och att det fungerar på ett bra sätt.
Anf. 39 Jens Holm (V)
Fru talman! Som svensk vill man ju känna sig trygg med att den svenska regeringen är lojal med sina egna medborgare och följer de förpliktelser som finns i till exempel regeringsformens andra kapitel om de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt vad som slås fast där har inte den svenska regeringen något mandat att lämna över uppgifter till en främmande stat utan att riksdagen godkänner det.
Min konkreta fråga tidigare var: Förs det några andra diskussioner med främmande stater om informationsutbyte om svenska medborgare?
Min andra fråga rör avtalet om fingeravtryck med USA som justitieministern just tog upp. Då vill jag förstås veta när frågan kommer att landa på riksdagens bord.
Anf. 40 Beatrice Ask (M)
Fru talman! När det först gäller frågan om samarbete med andra stater finns det inga långtgående diskussioner om utbyte av information med andra stater, såvitt jag känner till. Däremot är det en pågående diskussion inom den europeiska gemenskapen om hur det brottsbekämpande samarbetet ska se ut, och sådana diskussioner förs alltid, men det redovisas också i ordnade former, både i justitieutskottet och på EU-nämndens möten, så det är inga hemligheter.
Synpunkten att regeringen måste känna sig lojal med sina medborgare känns lite knepig att hantera. Det är väl alldeles självklart att både Jens Holm och jag företräder svenska intressen och arbetar utifrån det. Jag har ganska lång erfarenhet av att sitta i Sveriges riksdag, och är det någonting som en justitieminister försöker stå upp för så är det de lagar och regler som vi har i det här landet. Det vore mig mycket främmande att bryta mot dem.
När det gäller de grundläggande rättigheterna är jag rätt stolt över att vi kunde få på plats Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden under förra mandatperioden, så att vi äntligen har en institution som granskar användningen av teleavlyssning och annat på ett adekvat sätt. Det är en viktig sak för att säkra grundläggande rättigheter för medborgarna.
Jag tycker att vi har en bra kontroll på den här typen av verksamhet. Och som jag sade i mitt inledningsanförande: Vi har ett utbyte av information med andra länder via säkerhetspolisen. Det är ett av deras uppdrag att bidra till att bekämpa internationell brottslighet, och då utbyts det information, men det sker enligt de regler som gäller för den verksamheten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.