svensk arbetsmarknad och ohälsa

Interpellation 2001/02:471 av Jonsson, Elver (fp)

av Jonsson, Elver (fp)

den 26 april

Interpellation 2001/02:471

av Elver Jonsson (fp) till näringsminister Björn Rosengren om svensk arbetsmarknad och ohälsa

Trots flera år av god konjunktur skakas hela grundvalen för svensk arbetsmarknad av en rad allt starkare negativa fenomen.

  • Flera hundratusen står utanför arbetsmarknaden genom öppen arbetslöshet, tillfälliga åtgärder eller latent arbetssökande.
  • Många bruksorter har slagits ut och har inte arbetsmarknadsmässigt kunnat förnyas.
  • Nyföretagandet är för lågt och matchar inte försvunna arbetsplatser.
  • Svartmarknaden växer mot okontrollerbar omfattning.
  • Sjukskrivningarna och dess kostnader har ökat dramatiskt och närmar sig hundramiljardersvallen.
  • Många företag flyktar den svenska arbetsmarknaden då den inte kunnat hävda sig med villkor i andra länder.

Den dystra bild som växer fram då jag pekat på några tunga fenomen över svensk arbetsmarknad inger bekymmer. Hittills har regeringen avfärdat sådana propåer med att ge glättade bilder av situationen och förtränga den i grunden dramatiskt förändrade och de försämrade förutsättningar som nu träder fram. Särskilt om en svagare konjunktur infinner sig.

En makaber effekt av statistiken är att 40@50 % av sysselsättningsökningen beror på att sjukskrivningarna vuxit lavinartat. En sjukskriven undersköterska eller svetsare betraktas som varande i arbete. Dessutom sätts en vikarie in vilket innebär att varje sjukskriven ger "två pinnar" i ökad sysselsättning!

Arbetsmiljöarbetet har inte skötts på ett sätt som gör att svenska arbetstagare mår bra. Den genomsnittliga pensioneringen ligger nu under 60 år. Självfallet har många av dem på god medicinsk grund stigit av arbetslivet, men alltför många har alltför lättvindigt försvunnit ur en arbetsmarknad som behöver alltfler goda krafter. Avtalspensioneringarna har ur den synpunkten varit olycklig.

En våg av misstro växer fram då alltför många lättvindigt tillskansar sig förmåner i arbetsfria inkomster. Senaste veckorna har ett par utredningar presenterat att Sverige som nation @ om vi ska klara framtida vällevnad @ måste arbeta mer. Modenyck och trendighet om att förkorta arbetstid i största allmänhet och att slarvigt tala om att "dela på jobben" är myter och skrönor som med de senare utredningarna åt sidan. Det går inte att vi å ena sidan under 1900-talet har blivit "30 år äldre" och å andra sidan tro att vi kan dramatiskt skära ned såväl årsarbetstid som antalet år i arbetslivet. Den boom som växer fram när det gäller behov av äldrevård och service i största allmänhet kräver en ny arbetsmarknad med ett radikalt nytänkande.

Industrisektorns allt färre verksamma där ofta välbehövlig rationalisering och mekanisering har underlättat det rent fysiska jobbet har lett till att den nyss mer än miljonen stora arbetsstyrkan är snart halverad. Fram växer en kunskaps- och tjänstesektor som måste finna former eftersom behoven är stora och efterfrågade. Här handlar det om tjänster på avancerad toppnivå men också tjänster som skulle kunna kallas enkla jobb.

För aktiva människor i karriären skulle det behövas ett utrymme där tjänstesektorn skulle kunna få växa sig stark. Inte minst kvinnliga företagare är nu beredda att starta företag. Därför är det trist att det finns en tendens att statsmakten å ena sidan gynnar verksamheter som ofta har manliga företrädare medan å andra sidan kreativa kvinnor med stor erfarenhet från olika sorters tjänsteverksamhet närmast hålls tillbaka.

Regeringen har inte observerat att den gigantiska svarta sektorn @ som i dag servar de efterfrågade tjänsteinsatserna @ konsumerar väldigt mycket välfärd. En välfärd som i förlängningen får betalas av andra.

Jag har flera gånger aktualiserat att tjänstebeskattningen borde ses över. Att människor i vanliga inkomstklasser skulle ha råd att efterfråga sådana tjänster i en s.k. vit skattemiljö. Vad statsmakten borde eftersträva är ett system som gör att tjänster, vita och oförvitliga, kan bjudas ut till en kostnad som i princip inte är högre än vad den som efterfrågar tjänsten själv har som inkomst. Det vore rimligt att man med olika insatser, sänkt eller borttagen moms, sänkta arbetsgivaravgifter, olika typer av förmånsbeskattning, etc. skulle kunna underlätta för många stressade, särskilt småbarnsföräldrar i arbetslivet att kunna efterfråga sådana tjänster. Det skulle dessutom tillföra ett nettotillskott till folkhushållet eftersom det i dag så att säga "rinner vid sidan" om det som passerar skattekontor och offentlig budget.

Här har regeringen haft något av "pigfobi" som har gjort att det kreativa tänkandet i regeringen och dess närstående kretsar har hamnat i ett kramptillstånd. I stället för att konstruktivt lösa sådana frågor har det blivit ett ställningskrig och där också denna gång den förlorande parten som regel är kvinnorna. Detta är ett faktum och regering och riksdag har ett stort ansvar för en sådan besvärande utveckling.

När unga människor söker jobb är det oftast tre saker som är viktiga: att du kan engelska, att du behärskar datorn och att du har körkort.

Att skolkunskaper och begränsade kunskaper i det mest näraliggande språket till det svenska är en negativ faktor också i arbetslivet.

Teknikkunskapen är också ett område som behöver följas upp starkare. Framför allt behöver huvudparten av den svenska arbetsstyrkan genomgå en fortbildning som gör att man löpande kan förnya sin egen kompetens för att leva i ett aktivt arbetsliv.

Den kraftiga nedgången av nya körkortstagare är ett besvärande faktum både ur trafiksäkerhetssynpunkt men också särskilt när det gäller att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Den eftersläpning som under lång tid rått har i detta perspektiv varit olyckligt.

Det exempel jag här har visat på visar en arbetsmarknad i såväl obalans som vid ohälsa. Det är viktigt att mycket snabbt ta sig an det som i dag brister på svensk arbetsmarknad, och därför skulle det vara angeläget att regeringen @ befriad från fördomsfulla låsningar @ tog sig an ett samlat program som skulle underlätta för den svenska arbetsmarknaden att kunna växa i antalet tjänster och att nyföretagandet ökade och att vi fick en sund ekonomisk hantering så att välfärden för framtiden kunde säkras.

Jag vill med det anförda ställa följande frågor till näringsministern.

1.Vilka åtgärder är näringsministern beredd att vidta för att nå en arbetsmarknad @ i vid mening @ i balans?

2.Avser statsrådet att vidta åtgärder som innebär att nyföretagande stimuleras genom sänkta kostnader inom t.ex. tjänstesektorn och där nyföretagandet underlättas?

3.Vilka åtgärder avser näringsministern att vidta för att bekämpa den växande svartmarknaden och presentera en modell som främjar och uppmuntrar en "vit arbetsmarknad"?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26 Anmäld: 2002-05-14 Besvarad: 2002-05-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.