Svensk anslutning till förbudet mot klustervapen

Interpellation 2006/07:476 av López, Karla (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-04-18
Anmäld
2007-04-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-05-04
Sista svarsdatum
2007-05-09
Besvarad
2007-05-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 april

Interpellation

2006/07:476 Svensk anslutning till förbudet mot klustervapen

av Karla López (mp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 23 februari 2007 avslutades en internationell regeringskonferens i Oslo om klustervapen. Slutdeklarationen från mötet, som 46 av 49 närvarande länder inklusive Sverige ställde sig bakom, slår fast att ett internationellt avtal som ”förbjuder användning, produktion, överföring och lagring av klustervapen som orsakar oacceptabel skada på civilpersoner” ska vara slutförhandlat senast 2008.

Slutdeklarationen från Oslokonferensen uppmanar också länder att vidta åtgärder mot problemen med klustervapen på nationell nivå. Några länder har redan gjort detta. Längst har Belgien gått genom att införa ett nationellt förbud mot klustervapen. Norge, Österrike samt Bosnien och Hercegovina genomför nationella moratorier.

Under Oslokonferensen klargjorde Sverige sitt motstånd mot ett framtida totalförbud av klustervapen och förespråkade i stället ett avtal som på något sätt skulle reglera användningen av klustervapen samt förbjuda vissa typer av äldre klustervapen. Sverige deklarerade också att man tills vidare avser att behålla det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 (BK 90).

Sveriges hållning mötte dock motstånd från andra länder som närvarade på Oslokonferensen. Flera länder deklarerade sitt stöd för ett omedelbart moratorium och ett framtida totalförbud. Mycket tyder nu också på att det är en mycket långtgående linje som tycks ha fått genomslag i den utveckling som skett efter Oslo. Det är inte omöjligt att det redan på nästa möte inom ramen för Osloprocessen, vilket ska hållas i Lima i maj, läggs fram ett förslag till avtal som kommer att innebära ett ganska omfattande förbud av klustervapen, där yttäckande klustervapen som BK 90 inte kommer att vara tillåtna.

Om Sverige inte snart omprövar sin inställning till det svenska försvarsbehovet av BK 90 och frågan om ett totalförbud är risken stor att Sverige inte kommer att kunna fortsätta att delta i Osloprocessen. Detta vore oerhört tragiskt.

Miljöpartiet anser att det är självklart att Sverige ska delta aktivt i den fortsatta Osloprocessen och driva på för ett totalförbud. Vi tycker också att Sverige samtidigt som ett sådant avtal framförhandlas ska vidta åtgärder mot klustervapen på nationell nivå, helst genom att omedelbart införa ett nationellt moratorium mot användning, lagring, produktion och överföring av klustervapen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

1. Vad avser ministern att göra för att, i enlighet med Oslodeklarationen, vidta åtgärder mot klustervapen på nationell nivå, till exempel genom att införa ett moratorium mot klustervapen, i väntan på att ett internationellt avtal förhandlas fram?

2. Hur avser ministern att verka för att Sverige deltar aktivt och konstruktivt i den fortsatta Osloprocessen, även om processen leder till ett omfattande förbud mot klustervapen?

3. Vilken linje avser ministern att verka för (vid ett fortsatt deltagande i Osloprocessen) vad gäller vilka klustervapen som ska förbjudas?

4. Har ministern för avsikt att verka för att Sverige ska ansluta sig till förbudet om Osloprocessen leder till ett heltäckande förbud mot klustervapen, inklusive yttäckande klustervapen som BK 90?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:476, Svensk anslutning till förbudet mot klustervapen

Interpellationsdebatt 2006/07:476

Webb-tv: Svensk anslutning till förbudet mot klustervapen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 16 Carl Bildt (M)
Fru talman! Karla López har bland annat frågat mig vad jag avser att göra för att, i enlighet med Oslodeklarationen, vidta åtgärder mot klustervapen på nationell nivå, till exempel genom att införa ett moratorium mot klustervapen i väntan på att ett internationellt avtal förhandlas fram. Låt mig svara på dessa frågor på följande sätt. Karla López har redan frågat både mig och försvarsministern om regeringen avser att vidta några nationella åtgärder i avvaktan på att ett internationellt avtal förhandlas fram. Svaret på den frågan är fortfarande nej. Karla López har vidare frågat hur jag avser att verka för att Sverige ska delta aktivt och konstruktivt i den fortsatta Osloprocessen, även om processen leder till ett omfattande förbud mot klustervapen. Här vill jag betona att varken Sverige eller ett antal andra av de stater som deltog i Oslokonferensen i februari har uppfattningen att vad som krävs är ett totalförbud. I stället talar Oslodeklarationen om förbud mot "klusterammunition som förorsakar oacceptabla skador för civila". Exakt var denna gräns ska dras är en av de frågor som sannolikt blir föremål för förhandling under den fortsatta Osloprocessen. Bland de utkast till internationella texter som vi hitintills sett och bidragit till finns ingen som helt förbjuder alla sorters klusterammunition. Det är också möjligt att parallella möten, i CCW, inom Osloprocessen och i andra sammanhang, kommer att påverka varandra vad beträffar innehållet i en eventuell framtida reglering. En tredje fråga gäller vilken linje jag avser att verka för vid ett fortsatt deltagande i Osloprocessen vad gäller vilka klustervapen som ska förbjudas. Erfarenheterna från flera års diskussioner och en stor mängd statistik, bland annat från aktörerna inom de internationella minröjningsarbetena, visar att de allvarligaste problemen under och efter väpnad konflikt härstammar från användningen av vissa kända, ofta äldre, typer av klusterammunition. Human Rights Watch publicerar till exempel fortlöpande information om ett dussintal sådana typer som ger upphov till ett stort antal blindgångare och som är svåra och farliga att hantera även för vana minröjare. Detta bekräftades så sent som vid det seminarium som ICRC anordnade i april i Schweiz och där Sverige deltog. Karla López sista fråga gäller om jag har för avsikt att verka för att Sverige ska ansluta sig till förbudet om Osloprocessen leder till ett heltäckande förbud mot klustervapen, inklusive yttäckande klustervapen som BK 90. I mitt svar på Veronica Palms fråga den 14 februari i år erinrade jag om det faktum att klusterammunition i sig inte är förbjuden men att användningen av denna ammunition och tillhörande vapensystem är underkastad de allmänna regler som den internationella humanitära rätten uppställer, inte minst vad gäller försiktighetsåtgärder vid attack samt principerna om distinktion mellan civila och militära mål och om proportionalitet. Erfarenheterna från både gångna och senare tiders väpnade konflikter visar dock att det finns anledning att enas om specifika regler för användningen av klusterammunition. Vi har också ställt oss bakom den målsättningen.

Anf. 17 Karla López (Mp)
Fru talman! Jag får tacka utrikesministern för svaret. Jag tycker att det är lite synd att Sverige inte har fortsatt med Osloprocessen och deltagit i konferensen som pågår just nu i Lima. Bland annat är det så för att det är där man skulle definiera vad klustervapen är och hur vi ska förbjuda dem. Det skulle komma mer konkreta förslag. Det är jättesynd att Sverige inte är med i den processen, trots att vi har varit med tidigare i Osloprocessen. Man har försökt förhala och urvattna de avtal som skulle tas fram, och det tycker jag är synd, eftersom klustervapen gör så mycket skada runt om i världen. Jag kan hålla med utrikesministern om att de äldre varianterna gör mer skada, men man kan inte heller blunda för att de moderna, som bombkapsel 90, också gör mycket skada för befolkningen. Det är jättesynd att vi sätter våra egna intressen framför mänskliga rättigheter runt om i världen.

Anf. 18 Carl Bildt (M)
Fru talman! I utrikespolitiken kan man generellt välja två olika handlingsvägar: det mer deklaratoriska och det mer resultatinriktade. När vi tittar på klustervapen är valet rätt tydligt. Ska vi ha en resultatinriktad utrikespolitik måste vi ta som vår utgångspunkt att en reglering av klustervapen måste inkludera dem som tillverkar och använder klustervapen. Visst kan vi förmodligen uppnå ett internationellt avtal som omfattar Sverige, Vatikanstaten, Timor Leste, Maldiverna och ytterligare några. Det bedömer jag som mycket sannolikt. Men ett sådant avtal har absolut ingen effekt på vare sig innehavet eller användningen av klustervapen i de konflikter vi har sett, till exempel i Libanon förra sommaren. Ty följande är det rimligt att FN-spåret ses som det viktiga. Genom FN har vi möjlighet att få med de stater som faktiskt är problemet i sammanhanget. Osloprocessen kan spela en pådrivande roll. Det är därför vi aktivt har följt den. Men jag ser den inte som huvudspåret av den enkla anledningen att jag bedömer det som mindre sannolikt att de stater som är problemet kommer att finnas med i den. Det kan visserligen kännas skönt att vara med, men om vi är intresserade av effekten tycker jag att det långt svårare arbetet inom CCW med att definiera vissa typer av klustervapen och vissa användningsområden ska vara huvudspåret i den svenska inställningen. I denna min syn på hur man ska bedriva arbete ingår också att jag inte kan se det svenska försvarets innehav av ett relativt litet antal mycket avancerade sådana vapen som det dominerande internationella problemet. När jag talade med min norske kollega informerade han mig om att Norge har ett moratorium för klustervapen. Jag frågade honom vad detta innebär. Han sade att det innebär att vi i Norge inte använder våra klustervapen. Jag kunde då informera honom om att samma sak faktiskt gäller i Sverige. Vi använder inte våra klustervapen. Vi avser inte att använda våra klustervapen. De ligger i förråd intill den dag då någon skulle attackera Sverige för att ockupera vårt land. Sannolikheten för att detta skulle komma att inträffa inom överskådlig tid, eller i alla fall under denna mandatperiod, betraktar jag som ytterst liten. Därmed kan man säga att vi i praktiken har ett moratorium på varje form av användning av de utomordentligt fåtaliga vapen i Sverige som kan innefattas i denna definition. Det har ingen påverkan på det internationella humanitära problem som vi har sett i till exempel Libanon och Kosovokonflikten, i något begränsad omfattning i Bosnien och i ett antal andra fall. Det är arbetet inom CCW som skapar förutsättningar för att få en internationell reglering som omfattar de stater som faktiskt innehar och använder klustervapen. Det är dem vi måste komma åt - inte dem som inte använder klustervapen.

Anf. 19 Karla López (Mp)
Fru talman! Vad jag förstår är vi en del av problemet. Enligt Svenska Freds tillhör vi de 34 länder som tillverkar klustervapen. Sedan har jag i och för sig hört att de klustervapen som vi har, bombkapsel 90, har tillverkats i Tyskland, och att det är den enda vi använder. Jag har inte hunnit kolla upp siffran, tyvärr. Försvaret säger att vi behöver klustervapen av säkerhetsskäl och av militära skäl. Men det sade man också i England tidigare. När man sedan förbjöd det har det inte drabbat försvaret där. (Utrikesminister CARL BILDT (m): England har klustervapen.) Det är klart att vi ska vara med i internationella avtal och försöka få med så många olika grupper som möjligt. Men det står inte i motsättning till att vi skulle kunna ha ett förbud eller ett moratorium i Sverige. Du säger att vi i praktiken har ett moratorium. Det låter ganska bra, men varför kan vi inte göra det formellt i så fall? Det skulle underlätta mycket, och jag tror att det är bra för Sveriges trovärdighet att vi förbjuder klustervapen i Sverige innan vi driver det på internationella konferenser. Då kan vi säga att vi själva har förbjudit det och vara en pådrivande kraft internationellt. Jag ser ingen motsättning här.

Anf. 20 Carl Bildt (M)
Fru talman! Jag kan trösta Karla López med att vi inte har och inte heller avser att ha någon användning för de mycket fåtaliga bombkapslar av denna typ som vi har i Sverige. Vi har genomfört ett mycket litet antal fällningsprov med de i Tyskland tillverkade bombkapslar som införskaffades i Gripensystemet på 1980-talet. De har kanske levererats också under 1990-talet. Den sista leveransen var för åtskilliga år sedan. Det finns inga planer på någon användning över huvud taget. De ligger i förråd och kommer att ligga där intill den ytterligt osannolika händelse som jag refererade till tidigare. Jag ser ingen sannolikhet för den alls. Därför har vi i praktiken ett moratorium för de mycket fåtaliga vapen av detta slag som finns i Sverige. Dock ska sägas att med de definitioner av klustervapen som finns till exempel i utrikesutskottets utlåtande tror jag inte att just denna bombkapsel skulle omfattas. Den har sådana säkerhetssystem att risken för att den skulle åstadkomma den typ av skador och effekter som man på goda grunder är bekymrad över i den internationella debatten är utomordentligt ringa. Vi är intresserade av att få en begränsning av användningen av klustervapen på det sätt som vi har sett orsakar betydande humanitära problem, senast illustrerat under Libanonkriget. Jag har själv i Kosovo sett effekterna av att man har använt äldre typer av klusterammunition. Det är inte klusterammunitionen i sig som är problemet, utan det är blindgångarna. En klusterammunition som fungerar perfekt är i sig inget problem utöver det problem som varje typ av vapenanvändning är. Men blindgångarproblemet kan finnas där. Med äldre typer av ammunition finns alltid ett blindgångarproblem. Det gör det i och för sig med konventionell ammunition också - man gräver som bekant upp oexploderade bomber längs motorvägarna i Tyskland varje sommar - men här är problemet potentiellt mycket större. Vi måste sträva efter att det kommer en internationell reglering som ser till både att man får bort äldre typer av ammunition och att man får en reglering av användningen av den ammunition som möjligtvis kan finnas kvar. Men den grundläggande, viktiga poängen är att den regleringen måste omfatta de nationer som faktiskt använder klustervapen. Om vi sätter oss i en förhandling med stater som varken har eller använder klustervapen kan vi säkert åstadkomma en deklaration som låter fantastiskt bra. Den kan tillfredsställa samvetena, men den har absolut ingen effekt i verkligheten. Därför lägger jag betoning på FN-processen. Den är mycket svårare, för där är de andra staterna med, och den blir därför mycket mödosammare. Men om man uppnår ett resultat där så är det ett verkligt resultat. I en mera begränsad krets kan det vara lättare att uppnå ett resultat, men det resultatet spelar i realiteten ingen roll eftersom det inte omfattar de problem som finns.

Anf. 21 Karla López (Mp)
Fru talman! Det är klart att vi ska hålla på med FN-processen också. Det är inte det som är frågan här. Jag tycker att FN-processen är bra, men för vår trovärdighets skull är det viktigt att vi också förbjuder klustervapen här. Carl Bildt svarade faktiskt inte på min fråga. Om vi i praktiken har ett moratorium, varför gör man det då inte till ett formellt moratorium? Du nämnde också blindgångarproblemet. Även de mest högteknologiska och bästa klustervapnen har blindgångare. Det är problem som alltid kommer att finnas. Därför tycker jag att man bör förbjuda dessa vapen över huvud taget. Det känns som en dubbelmoral om Sverige driver denna fråga utan att själv införa ett förbud. Det är bättre att man inför det hemma först och sedan driver det internationellt. Jag tycker att det är jättebra att man engagerar sig i FN-regi - flaggan upp för det - men vi borde stötta de länder som försöker vara föregångare och som själva har förbjudit klustervapen, till exempel Belgien, som till och med har förbjudit investeringar i företag som tillverkar dessa vapen. Sådant ger ett bra samvete. Varför kan inte Sverige göra något liknande?

Anf. 22 Carl Bildt (M)
Fru talman! Varje typ av explosivt vapen medför en risk för blindgångare. Det gäller allt från pistolammunition till jättelika bomber. De fungerar oftast, men inte alltid. Klustervapen är i detta avseende inget undantag. Skillnaden är bara att det i varje bomb finns ett större antal bombkapslar. Men i princip är det ingen annan skillnad. Blindgångarproblemet finns i klustervapen, i vanliga bomber och i varje typ av explosiva vapen. Det är ett betydande problem. Efter krigshandlingar drabbas man av det. Det som gör att klusterammunition kanske är lite större problem är att delar av den här ammunitionen - jag har, som sagt, egen erfarenhet av detta - är färgade i attraktiva färger. Och ligger de kvar har de i vissa fall varit attraktiva för barn. De ser ut som leksaker. Det är klart att det är fullständigt oacceptabelt att det är på det sättet. Det har varit fall där barn har börjat leka med dessa som också har exploderat. Det är ju det som har lett till den internationella debatten på goda grunder. Då måste vi försöka komma åt det, och då måste vi försöka komma åt det hos de länder som har tillverkat just de bomberna och som använder just de bomberna. Det är därför det är viktigt att vi är med i den delen av det internationella arbetet där de är med, och det är framför allt i FN-processen. Det innebär inte att vi inte följer Osloprocessen. Vi gör det också på ett aktivt sätt. Det ska vi göra. Men jag ser, som sagt, mer möjligheter till de facto-framgång - det är mycket svårare men mycket mer effektivt - inom FN-processen. Vi har de facto ett moratorium i Sverige. Vi använder inte och vi kommer inte att använda klustervapen med det teoretiska undantaget att någon anfaller Sverige. Då kommer vi att använda alla de vapen som finns i den svenska arsenalen. Det är därför vi som skattebetalare betalar för detta. Men vi kommer inte att använda några av dessa vapen i något sammanhang i något avseende, vare sig klustervapen eller något annat. I detta avseende har vi ett moratorium för användningen också av klusterammunition.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.