Sudan

Interpellation 2000/01:274 av Samuelsson, Marianne (mp)

av Samuelsson, Marianne (mp)

den 21 februari

Interpellation 2000/01:274

av Marianne Samuelsson (mp) till utrikesminister Anna Lindh om Sudan

I Sudan pågår Afrikas längsta krig. Inbördeskriget har pågått sedan 1955, med undantag av åren 1972@83 då Addis Abeba-överenskommelsen bidrog till ett relativt lugn. Sedan kriget 1983 tog ny fart uppskattas det att nära två miljoner människor dödats och i dagsläget beräknas att cirka fyra miljoner människor är flyktingar i sitt eget land. Krigsmakten i Sudan är nästan helt uppbyggd för att bekämpa gerillan, Sudan People Liberation Army (SPLA) i söder. Regeringen i Sudan har använt sig av luftangrepp mot SPLA ända sedan inbördeskrigets början. Som utomstående är det svårt att förstå och sätta sig in i hur det är att leva under ständiga hot om bombning.

Rapporter från södra Sudan gör gällande att den civila befolkningen i många områden lever i ett tillstånd som karakteriseras av ständig rädsla. Människor blir traumatiserade och får svårt att klara sina dagliga liv. Hela denna hotbild bidrar till att det dagliga arbetet, exempelvis jordbruket, utsätts för ständiga avbrott, vilket i sin tur leder till att den ekonomiska försörjningen blir lidande. Vidare blir bombandet ofta oberäkneligt på grund av att de bomber som används i många fall är lokalt tillverkade och av nyckfull karaktär.

Man har sedan 1920-talet känt till att det finns olja i Sudan, men det är först under senare år som kommersiell utvinning kommit i gång. Den sudanesiska statens inkomster har genom oljeutvinningen ökat markant. Inbördeskriget omöjliggör dock en rättvis fördelning av de ökade statliga inkomsterna. Oljeutvinningen bidrar nu i stället till en upptrappning av konflikten eftersom de områden där oljan utvinns ökat i värde för båda sidor.

SPLA har öppet deklarerat att oljeinstallationerna utgör ett legitimt mål för deras militära operationer. Vidare förhåller det sig så att oljebolagen som är verksamma i Sudan förväntar sig att den sudanesiska regeringen upprätthåller en säker miljö så att verksamheten kan bedrivas. Den sudanesiska regeringen och oljebolagen hävdar att det inte bor några människor i de områden där oljan utvinns och att verksamheten därför inte direkt drabbar civilbefolkningen. Detta är inte sant.

I en rapport från 2001 konstaterar Human Rights Watch att den sudanesiska regeringen, i området kring Western Upper Nile, har tvångsförflyttat människor av Nuer-folket i syfte att säkra oljefälten och man hänvisar till upprättande av en cordon sanitaire, "smittskyddszon". (Human Rights Watch: World Report 2001). FN-rapporter, under 1999 och 2000, bekräftar misstankarna om stora tvångsflyttningar, framför allt i oljeområdet Upper Nile.

Dessutom bekräftar det kanadensiska oljebolaget Talisman att den sudanesiska regeringen använt flyglandningsbanan i Heglig för militära ändamål (UN Report: Situation of human rights in the Sudan, october 1999 and september 2000). Den svenska regeringens bistånd till Sudan uppgår under 2001 till ca 70 miljoner kronor.

Mot bakgrund av det fokus på fred, demokratisering och mänskliga rättigheter som den svenska regeringens bistånd till Sudan sägs karakteriseras av vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta när det gäller tvångsförflyttningar i samband med oljeutvinningen i det av inbördeskrig drabbade Sudan?

Avser den svenska regeringen, inom EU, ta initiativ till upprättandet av en militär icke-flygzon i södra Sudan?

På vilket sätt avser regeringen som ordförande inom EU ta upp frågan om situationen i Sudan?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-02-21 Anmäld: 2001-03-06 Besvarad: 2001-04-03
Debatt (16 anföranden)