Styrningen av polisen

Interpellation 2005/06:248 av Engström, Hillevi (m)

av Engström, Hillevi (m)

den 9 februari

Interpellation 2005/06:248 av Hillevi Engström (m) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Styrningen av polisen

Riksrevisionen har i Rapport 2005:18 Rikspolisstyrelsens styrning av polisen framfört betydande kritik mot Rikspolisstyrelsen (RPS). Man menar att Rikspolisstyrelsens styrning utifrån riksdagens och regeringens mål uppvisar stora brister. Trots att RPS har ett tydligt uppdrag och ansvar för att styra polismyndigheterna har detta misslyckats. Även regeringen pekar på brister i polisens måluppfyllelse, särskilt vad avser brottsförebyggande arbete men även på den låga personuppklaringen inom utredningsverksamheten.

Det har också uppmärksammats betydande skillnader mellan de 21 olika polismyndigheterna avseende uppnådda mål för verksamheten.

Polisen är en av de största statliga organisationerna i Sverige med en budget på mer än 15 miljarder kronor och fler än 23 000 anställda. Allmänheten har rätt att ställa höga krav på att dessa skattepengar används på ett optimalt sätt så att målen för verksamheten verkligen kan uppfyllas. Det är oacceptabelt att antalet våldsbrott fortsätter att öka och att människor i dag upplever sig vara mer otrygga. Uppenbarligen har regeringen misslyckats med att förmå polisen att leva upp till målen.

I RPS budgetunderlag för 2002@2004 förespråkades att polisen skulle slås samman till en myndighet i stället för nuvarande 21 myndigheter. Denna fråga har därefter inte följts upp. Däremot har konceptet En nationell polis utvecklats sedan 2004 i syfte att genom ökad samverkan mellan de olika myndigheterna utveckla verksamheten och göra den mer kostnadseffektiv. Deltagande har dock varit frivilligt och det har inte funnits någon huvudansvarig. Som framgår i Riksrevisionens rapport har man låtit tusen blommor blomma! @ samtidigt som ett antal polisstationer lagts ned i en rasande fart och många vittnar om en minskad polisnärvaro, särskilt i glesbygden.

Rikspolisstyrelsen har, trots sitt ansvar för att precisera riksdagens och regeringens mål, inte lagt fast någon operativ användbar definition av brottsförebyggande arbete. Således har det inte spelat någon roll vilka beslut lagstiftaren fattat, man har gjort lite hur som helst inom polisen och regeringen har inte kunnat få styr på verksamheten.

Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet har endast fyra fast anställda och en budget på 3,5 miljoner kronor, och av myndigheterna är det endast 15 av 21 som har någon form av egenkontroll. Någon inspektion av polismyndigheternas brottsförebyggande arbete har över huvud taget inte skett enligt Riksrevisionens rapport. Detta trots att det primärt är den allra viktigaste verksamheten att bedriva, det vill säga att förebygga brott och förhindra att fler människor blir offer för brottslighet. Samtidigt menar justitieministern att polisen aldrig varit bättre, ett uttalande som i varje fall inte styrks av Riksrevisionen.

Avslutningsvis framkommer att tidigare ledning för RPS sett sin roll mer som servicegivande än styrande, och med den inställningen är det förstås ett adekvat resultat att det ser helt olika ut i polis-Sverige. Tusen blommor som blommar är inte acceptabelt inom polisverksamheten där det i stället bör vara rättssäkerhet, kvalitet och effektivitet som ska råda.

Moderaterna har föreslagit att polisen bör organiseras i en sammanhållen myndighet för att säkerställa en högre effektivitet, bättre kvalitet, tydligare styrning och uppföljning och framför allt en mer likartad verksamhet och prioritering över landet.

Hur ställer sig justitieministern till Riksrevisionens kritik att riksdagens och regeringens beslut får så litet genomslag inom polisen, och är justitieministern villig att utreda för- och nackdelar med en sammanhållen polismyndighet?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2006-02-09 Anmäld: 2006-02-09 Besvarad: 2006-02-17
Debatt (11 anföranden)