Strategi för svensk försvarsindustri

Interpellation 2009/10:205 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-01
Anmäld
2010-02-02
Besvarad
2010-02-12
Sista svarsdatum
2010-02-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 februari

Interpellation

2009/10:205 Strategi för svensk försvarsindustri

av Peter Hultqvist (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Svensk försvarsindustri har en hög teknologisk kvalitet. Den har byggts upp i ett intimt samarbete mellan Försvarsmakten och industrin. Militära behov har lett till teknisk utveckling, forskning, ökat kunnande och till sist högkvalificerade produkter. I förlängningen har teknik och kunnande som med framgång använts i civil produktion skapats.

Det som kan kallas försvarsindustrin omfattar i dag ca 45 företag med 30 000 anställda. Med underleverantörer och servicebolag så handlar det om ca 100 000 arbetstillfällen. Försvarsindustrins verksamhet påverkar inte bara försvars- och säkerhetspolitiken. Den har också betydelse för näringspolitiken och forskningspolitiken. Bara genom att nämna orter som Linköping, Örnsköldsvik, Karlskoga och Karlskrona där viktiga försvarsindustrier bedriver produktion indikeras även dess regionalpolitiska betydelse. Således kan det konstateras att den har en mycket stor betydelse för hela det svenska samhället.

När synen på upphandling av försvarsmateriel förändras och leds av principen ”nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel” så förändras också denna näringsgrens förutsättningar för utveckling. Att ”köpa från hyllan” på en internationell marknad i stället för att utveckla egen materiel får effekter på arbetstillfällen, forskningsinsatser, teknikutveckling och möjligheten att upprätthålla spetskompetens.

Vid en betraktelse av helheten och vidden i den svenska försvarsindustrin så framstår behovet av en långsiktig och samlad strategi som nödvändig. Inte minst kopplingen mellan försvarets behov av materielförsörjning i ”skarpt” läge och försvarsindustrins vida betydelse för näringslivsutveckling och regional balans är indikatorer för detta. Något sådant initiativ har inte tagits av den sittande regeringen. Utan en tydlig strategi och uttalande från statsmakten om synen på försvarsindustrins framtida roll som näringsgren riskerar denna att successivt erodera och försvagas.

Min fråga till näringsministern är:

Vilka initiativ avser näringsministern att ta för att tydliggöra en strategi för försvarsindustrin som näringsgren och dess betydelse för inte bara försvarets behov utan också dess närings‑, forsknings- och regionalpolitiska roll?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:205, Strategi för svensk försvarsindustri

Interpellationsdebatt 2009/10:205

Webb-tv: Strategi för svensk försvarsindustri

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 115 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat Maud Olofsson vilka initiativ ministern avser att ta för att tydliggöra en strategi för försvarsindustrin som näringsgren och dess betydelse inte bara för försvarets behov utan också dess närings-, forsknings- och regionalpolitiska roll. Eftersom frågan rör försvarsindustrin har den överlämnats till mig. Regeringen verkställer nu de principer för försvarets materielförsörjning som lades fast redan under den tidigare regeringen 2004 men som inte har genomförts till fullo. De principer som framgår av den försvarspolitiska inriktningspropositionen utgör inriktningen i de försvarsmaterielrelaterade frågorna. Den försvarspolitiska inriktningspropositionen som lämnades till riksdagen den 19 mars 2009 behandlar principerna för ett mer användbart försvar inklusive frågor som rör materielförsörjningen och principerna för anskaffning och upphandling. Propositionens materielavsnitt behandlar även andra frågor kopplade till materielförsörjningen, bland annat avseende marknads- och industrifrågor, internationella samarbeten och exportfrågor. Materielanskaffningen ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad och tillförlitlig materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav och behov. Inom ramen för budgetpropositionen för 2010 begärde vi riksdagens bemyndigande att anskaffa en rad centrala system. En ny radarjaktrobot för JAS 39 Gripen, nya splitterskyddade fordon, ett nytt taktiskt obemannat spaningsflygplan, TUAV, samt ett nytt signalspaningsfartyg. Allt detta gjorde vi en månad efter att vi beslutat att anskaffa artillerisystemet Archer. Regeringen återkommer löpande i försvarsmaterielfrågor. Försvarsmaterielmarknaden är inte en marknad som andra. Den europeiska marknaden är uppdelad på 27 delmarknader. USA har en hemmamarknad för industrin, som dessutom är världens största. Därför drev vi, och fick acceptans för, under vårt ordförandeskap i EU bland annat frågan om konkurrens på lika villkor, så kallad level playing field. Dessutom inrättas under 2010 en exportstödsmyndighet för att bättre och samordnat stödja exporten. Genom en ny myndighet blir processerna också öppnare och mer transparenta, med tydligare roller och klarare ansvarsfördelning.

Anf. 116 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Tack för svaret, ministern! Egentligen hade jag hoppats att den här debatten skulle föras med Maud Olofsson eftersom jag anser att det här handlar om en näringsgren. Det är alltså en betydligt vidare fråga än enbart upphandling av försvarsmateriel. Därför är det lite snävt att ta debatten med försvarsministern. Svensk försvarsindustri omfattar i dag ca 45 företag med ca 30 000 anställda. Med underleverantörer och servicebolag handlar det totalt om 100 000 arbetstillfällen. Både den regionalpolitiska och den näringslivspolitiska betydelsen är stor. Orter som Linköping, Örnsköldsvik, Karlskrona och Karlskoga är exempel på där försvarsföretagen har en tung roll i näringslivet. Denna näringsgren har således en stor betydelse för hela det svenska samhället. I sitt svar på min interpellation berör inte försvarsministern dessa perspektiv över huvud taget. Han tycks inte ha någon åsikt om försvarsindustrins betydelse för teknikutveckling, forskning, exportmöjligheter och kopplingar till civil produktion. Över huvud taget saknas det näringspolitiska och strategiska tänkandet. Hela svaret handlar egentligen bara om hur försvarsmateriel på olika sätt ska anskaffas och handlas upp. Det gör svaret torftigt. Inte heller berör försvarsministern den viktiga kärnfrågan om försvarets behov av inhemsk materielförsörjning i skarpare läge. Jag vet att just detta är en fråga som diskuteras inom de statliga myndigheter som hanterar materielförsörjningen. Inom försvaret finns frågetecken om just detta, inte minst inom försvarsindustrin. Men några initiativ där dels den regional- och näringslivspolitiska betydelsen markeras, dels ambitionen när det gäller inhemsk produktion och teknikutveckling markeras kommer inte. Frågan om försvarsindustrin i Sverige har en för nationen strategisk betydelse undviks noggrant i svaret. Den försvarspolitiska propositionen från mars 2009 pekar på principer för materielförsörjning. Men den sätter inte in försvarsindustrin i ett sammanhang som handlar om den strategiska betydelsen och alla de fält som jag nu har resonerat om. Egentligen ger inte ministerns svar över huvud taget någon vägledning om hur försvarsindustrins framtid ser ut. Konsekvenserna av denna passivitet får ytterst till effekt att forskningsresurser riskerar att dras ned, utvecklingsinsatser tonas ned och förankring i det svenska försvaret och dess behov trappas av. Att från näringspolitisk synpunkt agera på detta vis leder till att Sverige successivt blir allt mindre intressant som partner i olika internationella sammanhang. Endast den som kan bidra med egen, unik kompetens, forskningsresultat och ett bra utvecklingsarbete är intressant. Med nuvarande inriktning riskerar dock intresset att successivt falna när det gäller Sverige. Vi får allt mindre att bidra med, vilket i sin tur riskerar att få negativa effekter för både arbetstillfällen och företag. När ministern nämner olika försvarsmateriel som robotar, splitterskyddade fordon, nytt obemannat spaningsskyddsplan med mera kan man lätt få intrycket att detta med självklarhet gagnar svensk försvarsindustri. Sanningen är väl den att stora delar av detta kommer att handlas upp utomlands. Själva grundproblemet med ministerns redogörelse är just frånvaron av koppling till om han anser att svensk försvarsindustri har en strategisk betydelse för Sverige eller inte. Om ministern tycker det, vilka slutsatser drar ministern i så fall av det?

Anf. 117 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Socialdemokraterna har åtminstone fyra frågor de måste reda ut när det gäller synen på försvarsindustrin. Den första frågan är att det faktiskt handlar om försvarsförmåga och inte regionalpolitik. I sin försvarsmotion nämner Socialdemokraterna ordet "försvarsförmåga" en enda gång, och då är det just med bäring på industrin. Ordet "jobb" nämns åtta gånger. Detta handlar om hur vi ska se till att Försvarsmakten får ändamålsenlig materiel i tillräcklig omfattning för att lösa sina uppgifter, inte minst att värna säkerheten för män och kvinnor i insatser. Då måste pengarna räcka långt. Hur ska de användas effektivast för att ge Försvarsmakten den materiel som behövs? Socialdemokraterna har över huvud taget inte det perspektivet. Det är någonting separerat från Försvarsmaktens behov. Den andra frågan är att Socialdemokraterna vill skära ned 2 miljarder kronor på försvaret varje år och därutöver lägga på nya uppgifter för låt oss säga 1 ½ miljard. De har alltså en budget för försvaret som är ca 3 ½ miljard svagare varje år än den regeringen har. Det blir inga nya pengar till materiel där. Däremot blir det dyrare lösningar och därmed en fallande försvarsförmåga. Till råga på allt vill Socialdemokraternas samarbetspartier också skära ned flera miljarder varje år, men på andra saker. Det blir alltså en lång lista med nedskärningar och verkligen inga nya pengar. Den tredje frågan är att den strategi som Peter Hultqvist presenterar är utarbetad av Göran Persson och den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Göran Persson skrev på Harpsund den 16 mars 2006 en skrivelse till riksdagen där detta utvecklas. Den dåvarande statsministern skrev: "Genom att behovet tillgodoses av de produkter och tjänster som den internationella marknaden erbjuder bör fördyringar kunna undvikas. I första hand bör en anskaffning göras genom deltagande i samordnad internationell anskaffning och i andra hand på egen hand. Endast i de fall då dessa möjligheter uttömts bör man välja att tillgodose behovet genom en nyutveckling, och även då i första hand i samarbete med andra eller tillsammans med internationella samarbetspartners. Egenutveckling bör ske endast i undantagsfall." Detta skrev Göran Persson på Harpsund, och Hultqvist och kollegerna beslutade detta i riksdagen. Därför blir det något svårbegripligt att höra Hultqvists kritik av det egna beslutet. Den fjärde frågan gäller exporten. Den försvarsindustri som verkar i Sverige, oavsett om den är svenskägd eller utlandsägd, som den i många fall är, ligger med exportandelar på kanske 85-90 procent. Likväl har Socialdemokraterna gjort upp med Miljöpartiet och Vänstern att exportlagstiftningen ska stramas åt. Det innebär alltså att man börjar reducera 90 procent av försvarsindustrins marknad. Regeringen vill införa en ny, exportstödjande myndighet för försvarsmateriel under detta år. Vad säger Socialdemokraterna om det? Vill ni vara med och hjälpa försvarsindustrin till en långsiktig marknadsutveckling, eller ska det stoppas? Peter Hultqvist kritiserar att regeringen under ordförandeskapet har fått igenom att vi börjar öppna den europeiska marknaden för försvarsindustrin. I dag är det 27 delmarknader. USA har en hemmamarknad. Sverige är det minsta av EU:s stora försvarsindustriländer, men Hultqvist vill inte ens öppna den europeiska marknaden. Vi ska köpa svenskt. Men då kommer ju också andra att köpa sina länders produkter och stänga ute de svenska. Sammantaget är det alltså glasklart att det Hultqvist står för är miljardnedskärningar på försvaret, vilket kommer att drabba också industrin, och tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern en stängd marknad för export. Det kommer att leda till en ny industridöd i Sverige - också på försvarsindustrisidan, Peter Hultqvist.

Anf. 118 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Är det rimligt att BAE Systems, Hägglunds och Försvarets materielverk utvecklar ett miljöanpassat fordonset för ca 1,6 miljarder för att beställningen sedan ska gå till Finland? Effekten blev 320 varslade i Örnsköldsvik. Företaget tvingades dra sig ur två stora anbud när de inte kunde få den egna försvarsmakten som referens. Att inte kunna få den egna försvarsmakten som referens är förödande. Det var många turer kring denna upphandling, som nu underkänts i domstol och måste göras om. Just detta är en effekt av ett alltför långt drivet upphandlingstänkande. Känslan hos många är att det i detta fall skulle statueras exempel. I praktiken blev det dock en markering mot svensk försvarsindustri, svenskt utvecklingstänkande och svenska arbetstillfällen. Jag tycker att det är beklagligt. När ministern markerar att Sverige under ordförandeskapet i EU har drivit frågan om mer konkurrens är det egentligen närmast en bekräftelse på den passiva synen på svensk försvarsindustri. Produktion av försvarsmateriel är undantagen från EU:s marknad och precis som ministern säger uppdelad på 27 delmarknader. Något annat än delmarknader kommer det under överskådlig tid inte heller att vara, och det måste en realistisk politik utgå ifrån. Det är ett faktum och inget annat, och allt annat tänkande är egentligen rätt så naivt. Om Sverige ska kunna behålla försvarsindustrin och om vi ska kunna hävda oss internationellt måste vi värna om arbetstillfällena, och det krävs ett annat och mer strategiskt tänkande. Då kan inte köp av försvarsmateriel hanteras som om man agerade på vilken dagligvarumarknad som helst. Det viktigaste är att värna om forsknings- och utvecklingsdelarna, för det är de som gör att man har någonting att bidra med i det internationella samarbetet. Det är de som gör att man blir intressant. Därför krävs alltså ett långsiktigt tänkande på detta område. Staten och regeringen måste vara en del i detta arbete, och det är särskilt viktigt eftersom de har en direkt koppling till säkerhetspolitiken. Visst är det rimligt att från tid till annan förändra och tidsanpassa statens förhållande till försvarsindustrin, men att gå från ett läge av mycket intimt samarbete till att helt och hållet släppa långsiktigheten är att driva det hela alldeles för långt. Att ha som överordnad princip att handla upp försvarsmateriel där det går kan riskera att underminera grunden för en fungerande försvarsindustri. Jag menar att de kriterier som ska gälla, alltså uppgradering av försvarsmateriel, nyanskaffning på marknaden och att utvecklingsbehoven inte kan tillgodoses på annat sätt, åtminstone borde kunna utvärderas parallellt och sättas in i ett långsiktigt helhetstänkande. Det sker dock inte, och det tycker jag är fel. Det är dags att se att den avancerade delen av försvarsupphandlingar faktiskt också kräver ett samarbete mellan Försvarets materielverk och industrin. Dessutom är kopplingen till svensk säkerhetspolitik och svensk sysselsättning så uppenbar att den måste vägas in i sammanhanget. Nu när ministern skryter om den nya exportfrämjande myndighet som skapats måste vi också tänka på att svensk försvarsindustri måste kunna få den egna försvarsmakten som referenskund. Annars blir det inte trovärdigt. Exemplet Hägglunds visar tydligt att regeringen är fel ute. Var står svensk försvarsindustri och denna exportmyndighet om fem till tio år om vi nu inte tar till oss de signaler som är en effekt av den misslyckade upphandlingen med Hägglunds? Det finns faktiskt anledning att utöva viss självkritik.

Anf. 119 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Det var ännu ett socialdemokratiskt anförande om försvaret och försvarsindustrin som inte ens nämner ordet "försvarsförmåga". Det som allting syftar till, att värna vårt land, att hjälpa oss att göra insatser i landet, närområdet och internationellt, förekommer inte i Peter Hultqvists perspektiv. Det är precis som i Socialdemokraternas försvarspolitiska motion där ordet "jobb" finns med åtta gånger och "försvarsförmåga" en och då handlar om just industrifrågor. Det är alltså Socialdemokraternas egen strategi, beslutad av Hultqvist och underskriven av Göran Persson, som regeringen verkställer. Om man vill gå åt ett annat håll borde slutsatsen vara att man ska anslå mer pengar. Om det är fel att konkurrensupphandla och välja bäst och billigast måste man också avsätta mer pengar för det som säkert är mycket bra men också dyrare. Men det är inte det Socialdemokraterna gör. Man har en budget som är 3,5 miljarder svagare än regeringens - inte ett år, inte två år, inte tre år utan varje år - och det innan man har kommit överens med Vänstern och Miljöpartiet om hur stora nedskärningarna ska vara och på vad. Ni har inga pengar, Peter Hultqvist, att backa upp någonting av det du säger. Utgångspunkten vid anskaffningen måste vara: Vilket fordon behöver Försvarsmakten? Rätt specifikationer ska utarbetas, och sedan ska en korrekt upphandling genomföras. Det är självklart att FMV:s upphandlingar ska vara korrekta i varje enskild del. Därefter väljs det fordon som möter kraven på bästa sätt och med bästa pris. Vad blir konsekvensen av Hultqvists resonemang för försvarsindustrins långsiktiga marknad? Den här gången är det tydligen fel att Sverige köper från ett grannland, det vill säga Finland. Vad händer nästa gång Finland väljer en svensk produkt? Skulle Hultqvist välkomna en finsk debatt som säger att oavsett om det blir så när upphandlingen är fastställd att ett finskt fordon vinner ska det rivas upp? När Finland köper ett svenskt fordon accepterar han en debatt i Finland som säger att det svenska är fel, det ska vara ett finskt fordon? Då förlorar vi det vi tycker att vi bäst och billigast har erbjudit Finland. Det resonemanget slår fullständigt undan marknaden på sikt för den svenska försvarsindustrin. 90 procent av orderstocken i många företag ligger på export, 5 procent i vissa företag, lite mindre i andra. Då är det extremt viktigt att vi värnar en öppen marknad i våra grannländer och i EU men också ute i världen. Jag noterar att Hultqvist har gjort upp med Vänstern om att exportlagstiftningen ska stramas åt. Vi vet inte hur än, men den ska stramas åt. Men då minskar försvarsindustrins marknad. Hultqvist är kritisk mot att vi vill öppna för den europeiska marknaden. Där försvinner sex länder till. Socialdemokraterna är emot att regeringen inrättar en ny exportstödjande myndighet. I alla delar slår Socialdemokraterna undan benen för försvarsmaterielexporten ihop med Vänsterpartiet. Gå och fråga facken vad de tycker om det. Det är möjligt, men det skulle förvåna mig, att de välkomnar en sådan syn på försvarsmaterielexporten. Hultqvists politik går inte ihop. Jag är stolt och glad över att Sverige har en stark och bra försvarsindustri. Den finns i mitt eget län, och jag har följt den utveckling de har haft under flera decennier - från en inhemskt ägd industri via statsägd industri, som producerade i extremt nära samverkan med staten för svenska behov, till en till stor del utlandsägd industri som utvecklar ihop med andra och säljer på en global marknad. Då ska vi understödja denna internationalisering som en väg in i framtiden för försvarsindustrin. Det Hultqvist gör är att slå undan benen för framtiden och blicka bakåt men saknar varje form av resurs, pengar och anslag för att backa upp det med. Det går inte ihop.

Anf. 120 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Anser ministern att vi är i behov av en svensk försvarsindustri långsiktigt? Är det angeläget att kunna ha en inhemsk materielförsörjning i skarpare lägen? Hur viktigt är det att man kan bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige, och på vilket sätt understöds det från statsmakten? Det är en självklarhet att svensk försvarsindustri har producerat bra materiel, väl anpassad för svenska förhållanden för olika typer av insatser som har behövts för det svenska försvaret. Det kan man göra även i framtiden, om vi har en önskan att vi ska ha en svensk försvarsindustri och använda oss av det kunnande som finns. Det kunnande och den kompetens som har byggts upp har till och med gjort att utländska ägare i svensk försvarsindustri har varit så djupt imponerade av det kunnandet att man har velat fortsätta att investera och satsa i Sverige. Hägglunds har utvecklat ett miljöanpassat fordon för 1,6 miljarder. Upphandlingen underkändes i domstol. När det inträffar att man inte vill ha sådana produkter som har kostat så mycket i utvecklingspengar och man inte får det som referensobjekt är det skadligt för svensk försvarsindustri. Det måste ministern begripa. Vi kommer inte att vidta några åtgärder ihop med några andra partier som raserar svensk försvarsindustri. Några sådana beslut eller uppgörelser har inte gjorts. Det är felaktig propaganda från ministerns sida. Jag tycker att ministern skulle kunna lägga ned lite kraft på att se till att kriterierna för upphandling av försvarsmateriel och de olika punkter som beskrivs i beslutet från mars 2009 ska jämställas med varandra och vara likvärdiga i värderingen vid olika typer av upphandlingar. Sedan ska man följa upp så att upphandlingslinjen inte blir ett självändamål i alla lägen utan att man också ser till behovet av att utveckla svensk försvarsindustri och använda det kunnande som finns där.

Anf. 121 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Jag har nämnt tre konkreta exempel där ni går direkt i strid med försvarsindustrins intressen. Ni vill ihop med Vänstern strama åt exportlagstiftningen. Det är 90 procent av marknaden. Ni säger nej till en ny exportstödjande myndighet. Jag vet hur viktig den är. Och du kritiserade själv, Peter Hultqvist, nyss vårt arbete för att öppna den europeiska försvarsindustrimarknaden. Allt detta bär rakt in i försvarsindustrins framtid. Ja, vi har stort behov av en god försvarsindustri i vårt land. Därför samverkar jag väldigt mycket med försvarsindustrin för att understödja exportaffärer, till exempel i Brasilien som nu är aktuellt. Vi lägger också betydande beställningar på egna meriter från försvarsindustrin i Sverige. Jag nämnde ett exempel tidigare som är väldigt viktigt i form av Archer. Men syftet är att värna landets försvarsförmåga. Det är inte en industripolitik, utan det handlar om försvarsförmåga, och där är industrin en väldigt bra partner för oss. Jag noterar att Peter Hultqvist ständigt talar om svensk försvarsindustri. BAE Hägglunds är en del av en global storkoncern med 90 000 anställda. Det tycker jag är bra, därför att det gör företaget starkare i utveckling och i försäljning av sina produkter. Men beskrivningen av hur industrin ägs och verkar är gammal. Man utvecklar tillsammans med andra i andra länder, man ägs av andra i andra länder och av svenskar, och man säljer på en global marknad. Det är en rimlig utveckling, men Socialdemokraterna ser inte ens att den har skett. Jag har ställt frågan några gånger vid besök på försvarsindustriorter: Finns det någonting som görs här i dag som inte har denna internationella aspekt? Jag nämnde Archer, som ägs ihop med Norge. De uppfyller väl den nya materielförsörjningsstrategin. Och de flesta produkter, för att inte säga alla, är redan utvecklade ihop med andra företag i andra länder med sikte på en internationell marknad. Det är därför som det är så allvarligt att Socialdemokraterna vill dra undan benen för försvarsexporten som är det bärande för försvarsindustrin i framtiden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.