Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

strandstädning

Interpellation 2003/04:355 av Runegrund, Rosita (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-03-16
Anmäld
2004-03-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-03-23
Sista svarsdatum
2004-03-30
Besvarad
2004-04-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 mars

Interpellation 2003/04:355

 av Rosita Runegrund (kd) till miljöminister Lena Sommestad om strandstädning

Bohuskusten är ett av Sveriges populäraste områden för rekreation. Skärgården med sina kobbar, skär och karakteristiska kala klippor besöks varje sommar av en mängd turister och bofasta för sol, bad och andra friluftsaktiviteter. Tyvärr störs den vackra bilden av att det varje år driver in skräp i stora mängder till kusten.

Förr bestod skräpet mestadels av drivved eller andra naturmaterial som bröts ned eller samlades och återanvändes som bränsle. Men på 60-talet ökade mängderna och skräpet fick ett nytt inslag: plast. I dag består skräpet (trä undantaget) till 80-90 % av plast i olika former. Varje år flyter cirka 6 000 kubikmeter skräp i land utmed den omkring 20 mil långa Bohuskusten. Av Nordsjöns totala skräp tar Bohuslän emot mer än 10 % trots att kusten utgör mindre än 2 % av den totala kustlinjen kring Nordsjön. Värst utsatt är den nordligaste kuststräckan från Lysekil och norrut. De negativa effekterna av nedskräpningen är många.

Strandstädning har pågått i Tanum, Strömstad, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Munkedal, Orust, Tjörn, Stenungsund, Kungälv, Göteborg och Öckerö.

Vid en analys av skräpet visar det sig att mycket har kommit från andra länder. De totala kommunala omkostnaderna för strandstädningen uppgick till drygt 3,9 miljoner kronor år 2002. Länsarbetsnämnden bidrog med 2 miljoner kronor, varav 1 miljon var ett bidrag till båtar. 117 personer har varit engagerade i strandstädningen, där arbetsinsatsen uppgick till 5 880 dagsverken. Om timkostnaden för arbetet sätts till 170 kronor blir den totala städkostnaden inklusive omkostnaderna cirka 11,9 miljoner kronor enligt Västkuststiftelsen.

Enligt Karen Halls rapport "Impacts of Marine Debris and Oil" (2000) är kostnaderna för fiskenäringen i Bohuslän för marin nedskräpning över 6 miljoner kronor. Marint skräp är ett av många miljöproblem som drabbar Nordsjön, med skräp som kommer flytande till land från andra länder. Cirka 1/3 av världens sjöfågelarter får av misstag i sig plast när de äter, likaså däggdjur på land och till havs. En aluminiumburk har en livslängd i havsvatten på 200-500 år, och en vanlig plastflaska kan finnas kvar i upp till 450 år. Enligt de beräkningar som gjorts av OSPAR Monitoring Litter-kommissionen släpps över 20 000 ton eller 70 000 kubikmeter skräp ut varje år i Nordsjön.

Det är inte ett lands problem, eller en kommuns, utan ett internationellt problem som måste lösas med gemensamma insatser.

Om staten tar sitt ekonomiska ansvar och likställer strandstädningen med övriga miljöuppdrag, skulle det ute i Europa uppfattas som att Sverige ser allvarligt på den nedskräpning som pågår längs våra kuster.

För att få effektivitet och kontinuitet krävs samordning och ett ekonomiskt helhetsansvar från staten. Det enorma arbete som strandstädarna på Bohuskusten utför skulle därmed få ett erkännande.

Avser statsrådet att ekonomiskt stötta på nationell nivå de kommuner som arbetar med strandstädning exempelvis genom aktivitetsbidrag?

Hur avser statsrådet prioritera strandstädning på internationell nivå?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:355, strandstädning

Interpellationsdebatt 2003/04:355

Webb-tv: strandstädning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)
Anf. 70 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Rosita Runegrund har frågat mig om jag på nationell nivå avser att ekonomiskt stötta de kommuner som arbetar med strandstädning exempelvis genom aktivitetsbidrag. Vidare har Rosita Runegrund frågat mig hur jag avser att prioritera strandstädning på internationell nivå. Låt mig börja med att säga att jag är medveten om att det inte är första gången som denna fråga diskuteras. Trots de mångåriga diskussionerna internationellt, inom ramen för bland annat IMO, Ospar och det så kallade Nordsjösamarbetet om att förebygga dumpning till havs, fortsätter problemen med att skräp flyter i land längs våra kuster. Det är ett stort problem. Precis som Rosita Runegrund påpekar är det också något som måste lösas internationellt eftersom det handlar om ett gemensamt problem. Rosita Runegrund nämner aktivitetsbidrag som en möjlighet att på nationell nivå stötta detta arbete med strandstädning. När det gäller den ekonomiska frågan nationellt är det dock kommunerna som har det huvudsakliga ansvaret för renhållningen. Att säkerställa strandstädningen som en permanent verksamhet är därför främst en uppgift för kommunerna. Kommunerna har många ansvarsområden där det finns skillnader i behov av insatser beroende på kommunens geografiska placering, demografiska struktur eller andra faktorer. Strandstädning är en sådan fråga, och en annan sådan fråga är till exempel snöröjning. Även skillnaden mellan glesbygd och tätort påverkar kostnaderna för kommunens renhållning och dess servicegrad. Något ekonomiskt stöd för sådana frågor finns inte nationellt. Jag anser att en av de viktigaste insatserna som regeringen kan göra är att driva de internationella diskussionerna vidare. Själv avser jag att i Nordsjösamarbetet, där Sverige nu är ordförandeland, fortsätta att driva denna fråga. Vid den senaste Nordsjökonferensen i Bergen 2002 beslutade vi ministrar att arbetet med marint skräp måste prioriteras även fortsättningsvis. Inför nästa ministermöte, som kommer att hantera sjöfartens och fiskets miljöpåverkan, bedrivs just nu ett intensivt förberedelsearbete. En viktig del i förberedelserna är att utveckla begreppet clean ship . Clean ship är tänkt att ta ett helhetsgrepp om ett fartygs miljöpåverkan och kan därmed innefatta avfall som uppkommer på fartyg. Ett arbete som pågår inom bland annat EU och Nordsjösamarbetet är att se över systemet med mottagningsanordningar i hamnar för fartygens avfall. Syftet är att skapa incitament för fartyg att välja dessa anordningar för det avfall som uppkommer på fartygen. Även inom Ospar, Oslo-Paris-konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, pågår ett arbete med marint skräp. Sverige arbetar aktivt med frågan i Ospar och verkar för att frågan ska lyftas upp på dagordningen. Vid det senaste ministermötet i Bremen 2003, där jag själv deltog, beslutades att konventionens parter ska göra sitt yttersta för att förhindra marin nedskräpning. I Bremen beslutades också att parterna ska uppmuntra projekt som exempelvis Save the North Sea, ett projekt som framgångsrikt arbetar med att förhindra nedskräpning av Nordsjön. Sammanfattningsvis finns det inget lämpligt ekonomiskt stöd för denna typ av arbete. Det handlar i stället om att vidta åtgärder för att motverka nedskräpningen på våra stränder, och det arbetet måste främst bedrivas på den internationella nivån. Det handlar om att påverka och ändra attityderna för att långsiktigt förhindra dumpningen av avfall till havs.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 71 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Tack för svaret, miljöministern! Du slutade med att säga: "Sammanfattningsvis finns det inget lämpligt ekonomiskt stöd för denna typ av arbete. Det handlar i stället om att vidta åtgärder för att motverka nedskräpningen på våra stränder, och det arbetet måste främst bedrivas på den internationella nivån. Det handlar om att påverka och ändra attityderna för att långsiktigt förhindra dumpningen av avfall till havs." När det gäller det sista är vi överens. Det är viktigt med det internationella arbetet. Men jag som riksdagsledamot för Bohuslän och de som är engagerade i miljöfrågorna kan inte stillasittande bara se på hur skräpet år efter år hopar sig på våra stränder. Troligtvis kommer vi att vara tvungna att städa vår kust under en lång tid framöver för att förhindra fortsatta skador på växtlighet och djurliv. Dessutom är nedskräpningen ett stort intrång i människors friluftsliv och ett avbräck för turismen i Bohuslän. Det allvarliga är att om stränderna inte städas på några år kommer allt det arbete som kontinuerligt under tolv år lagts ned att vara förgäves. Stora arealer betesmark är helt beroende av att de hålls fria från skräp för att inte skada betesdjuren. Många bönder släpper ogärna sina djur på stränder med plastskräp. Vi vet att bönder med betesdjur i dag är oerhört viktiga i den naturvård som staten värnar om när det gäller reservatsskötseln. Precis som miljöministern säger är det inte första gången som det här diskuteras. Ända sedan 1992-1993 har frågan varit uppe här i kammaren. Den första delen - under de första åren - och den städmiljon som man får genom länsarbetsnämnden kan man säga täckte för några år sedan 50 % av de kostnader som kommunerna har i samband med strandstädningen. I dag täcks 25 %. Det har alltså inte blivit en ökning med tiden sett till de kostnader som är. Den 16 maj 2000 hade jag en debatt med den nu bortgångne Kjell Larsson. Jag vill säga lite grann om på vilket allvar han tog detta. Han insåg att någonting måste göras och var inte främmande för att långsiktigt arbeta på att finna en lösning. Han sade: "Jag är öppen för en diskussion. Jag kommer naturligtvis att följa utvecklingen nu i sommar, se hur det ser ut och se om det kommer fram konstruktiva inslag i debatten." På ett mycket ödmjukt sätt blev det så. Det blev ett treårigt bidrag, 1 miljon extra under tre år som var till stor hjälp när det gällde att investera i båtar och annat. Men fortfarande kvarstår problemen. Min fråga till miljöministern är följande. Om det inte skulle gå med det förslag som jag nämnde, skulle en treårig arbetskraftsgaranti genom länsarbetsnämnden, som då skulle vara till stor hjälp, kunna vara någonting som miljöministern kunde ställa upp på? Min andra fråga är: Har miljöministern varit i de vikar i norra Bohuslän där all denna nedskräpning har skett och sett hur det egentligen ser ut?
Lena Sommestad (S)
Anf. 72 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag så sent som i går vandrade på stränderna i norra Bohuslän och betraktade skräpet som har flutit in där. Så jag är mycket medveten om hur det ser ut och vilka problem vi har utefter den bohuslänska kusten, precis som Kjell Larsson var det. Han tillbringade också sina somrar i Bohuslän. Det handlar nog inte om att vi inte är medvetna om att detta är ett stort problem. Vad jag tror är viktigt efter alla dessa år av diskussion - samma budskap har framförts från denna talarstol varje gång, också från Kjell Larssons sida - är att fastslå att det i grunden är ett kommunalt ansvar. Där var också Kjell Larsson väldigt tydlig. Det är utomordentligt att det kan göras och har gjorts insatser inom ramen för exempelvis arbetsmarknadspolitiken. Men vi kommer inte ifrån att detta är ett kommunalt ansvar. Det skulle föra långt att lyfta den här typen av arbete upp till nationell nivå. Det jag försökte klarlägga i dag är att alla kommuner har speciella problem och bekymmer av olika slag. Det här är ett stort bekymmer som Bohuskommunerna har. Andra kommuner har andra bekymmer. Jag tror att det vore bättre om vi kunde utgå från den arbetsfördelning vi har, att detta i grunden är ett kommunalt ansvar. När detta är sagt är vi också eniga om att staten har ett ansvar, framför allt för att förhindra skräp och för det internationella arbetet. Där är vi helt eniga, så jag ska inte uppehålla mig vid den frågan. När det gäller i vilken form som staten eller länsstyrelserna periodvis kan stötta nämnde Rosita Runegrund aktivitetsbidrag. Det finns olika typer av stöd och bidrag för att främja särskilda arbetsmarknadsinsatser. Under en period användes det som kallades för garantin som stöd. Det kan i vissa fall vara användbart vid den här typen av projekt och har använts vid tidigare tillfällen framför allt för att erbjuda yngre människor arbeten, speciellt sådana som löper en risk för att bli långtidsinskrivna på arbetsförmedlingen. Det är utmärkt, men det kan naturligtvis inte ersätta en permanent lösning. Det är ingen permanent lösning. Resultatet har blivit att när programmen ändrar form och karaktär kan det direkt påverka den form av stöd som kommunerna kan få. Jag vill också göra ett klarläggande. Rosita Runegrund talar om aktivitetsbidrag. Det avser egentligen bidrag som kommunerna frivilligt ger till olika föreningar. Jag tror inte att det är det som avses här, utan här avses arbetsmarknadsstöden. Låt mig avslutningsvis som ett svar på frågan säga att det är tveksamt om det lämpar sig med statligt riktade bidrag för att komma till rätta med strandstädningen i sig, utan det här är i grunden ett kommunalt ansvar. Periodvis kan det vara ett stöd, men det löser inte problemet för kommunerna. Mitt budskap är att efter alla dessa år med samma besked är det viktigt att kommunerna ser att det här är en del av det kommunala ansvaret och att vi samarbetar och arbetar vidare utifrån den grundläggande arbetsfördelningen.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 73 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Under alla dessa år har det varit så att staten på omvägar ändå har stött upp genom länsarbetsnämnden. Den så kallade städmiljonen gäller till och med 2004. De som ansvarar för att söka denna städmiljon inför 2005 ser svårigheter. Jag tror att miljöministern har läst den rapport för 2003 som är sammanställd av Västkuststiftelsen. Jag hade inte den när jag skrev interpellationen. Det man ser sammantaget i den rapporten är att den mängd som städas upp minskar. Vad det beror på är inte klarlagt. Är det så att det är mindre skräp som slängs i havet, är det vindarna som påverkar eller är det så att kommunerna drar in på resurserna? Det är ett mindre antal arbetstimmar. I Sotenäs kommun är det bara en del av stränderna som städas mot vad man gjorde tidigare. Andra miljöfrågor påverkas av detta. Sådana kommuner som är Agenda 21-samordnare kanske drar in. Det blir en nedprioritering av miljöfrågorna. Är det så att staten på något sätt går in med budgetmedel stöder man kommunerna moraliskt, och man stöder dem också så att de vill fortsätta. Det kanske är så som miljöministern säger, att man under ett antal år inte kommit vidare. Men jag tror att det hade varit bra om man för ett antal år sedan klart från statens sida hade sagt ifrån att strandstädning är ett prioriterat område och jobbat internationellt men även nationellt, för det här är kopplat till Bohuskusten. Det finns inte någon annanstans. Det kan inte jämföras med de kommuner som har snöröjning till exempel. Där vet man att vissa kommuner är mera utsatta för snön. Det är lite dåligt att jämföra med det, för det här arbetet är internationellt. Visst jobbar man gentemot skola, fartyg och på många olika sätt för att försöka få ned mängden skräp. Men fortfarande är det ett jätteproblem för Bohuskommunerna. Det är socialdemokratiskt ledda kommuner som i dag är bekymrade. Det finns inte intresse på samma sätt som tidigare att ta hand om skräpet. Jag har varit i kontakt med olika arbetsförmedlingar i dag. Jag har kontaktat Västkuststiftelsen; jag har kontaktat människor som jobbar med strandstädning. Det är inte på samma sätt. Kommunerna väljer andra prioriteringar. När barnomsorg eller äldreomsorg ställs mot strandstädning vinner inte strandstädningen. Jag vet att om jag nämner ordet "strandstädning" drar man på munnen. Det är en väldig okunskap om vad det innebär. Det är samma ute bland kommuninvånarna. Man prioriterar inte strandstädning för att sommargästerna ska komma till några sköna stränder. Det är några stränder som prioriteras, men inte alla. Det tycker jag är synd, för det är en miljöfråga som man ska ta på allvar från statens sida.
Lena Sommestad (S)
Anf. 74 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag är helt enig om att det här är en miljöfråga som vi ska ta på allvar. Men det är naturligtvis också en miljöfråga som kommunerna måste ta på allvar. Det är här hela problemet ligger, som jag ser det. Kommunerna har ändå det direkta ansvaret här. Det är också viktiga insatser för kommunmedborgare, för turismen, och det har en väldigt lokal prägel. Jag är bekymrad över att de insatser som staten ändå försökt göra i form av den här miljonen, i form av båtstöd och annat snarare har lett till ytterligare försök att skjuta över ansvaret och säga att ansvaret borde ligga någon annanstans. Det är därför jag vill vara väldigt tydlig. Det är inte aktuellt att lägga statliga pengar på strandstädning. Däremot är vi väldigt intresserade av att bidra på andra sätt. Vad vi vet i dag är att vi måste få en bild av hur det här utvecklas. Det är därför vi inom Ospar bör försöka svara på den fråga som Rosita Runegrund nämner. Blir det mer eller mindre skräp längs våra stränder? Hur ser utvecklingen egentligen ut? Det är ett projekt som Sverige leder och något som vi försöker få en bild av. Vi har Save the North Sea-projektet, som är oerhört viktigt inte minst därför att det handlar om att höja medvetenheten. Det handlar naturligtvis om attityder, framför allt där det slängs, men också när det gäller hur man ser på strandstädningen. De rapporter som vi båda har tagit del av lyfter fram de här frågorna på ett utomordentligt sätt och visar vilket problem detta är och vilka enorma kostnader det för med sig, inte minst för fiskenäringen men också för alla andra verksamma längs kusten. Här tror jag att vi kan göra ytterligare insatser. Naturvårdsverket är berett att ge fortsatt finansiellt stöd från svensk sida till arbetet med Save the North Sea under kommande år. Planer finns på att arbetet ska fortsätta. Här arbetar man också med viktiga insatser inom utbildning - medvetandehöjning på sjöfartsutbildningar till exempel. Eftersom Sverige nu leder arbetet vid Nordsjökonferensen och kommer att svara för nästkommande konferens mellan Nordsjöländerna har vi också stora möjligheter att driva frågorna. Vi har möjlighet att driva frågan om information och om clean ship -konceptet. Hur ska vi tillsammans med redare och andra intressenter kunna utveckla en sjöfart som bedrivs på ett bättre sätt? Vi är naturligtvis öppna för att också diskutera hur vi på ett ännu bättre sätt kan involvera kommuner och visa att det finns ett stöd och ett intresse från statens sida för det här arbetet, även om staten inte går in i det direkta arbetet med renhållningsfrågorna. Det ligger på kommunal nivå. Jag är angelägen om att visa att detta stöd finns. Jag har också träffat många representanter för kommunerna i Bohuslän och diskuterat frågan, och jag vet vilket bekymmer den är. Ändå tror jag att det är viktigt att vi håller på boskillnaden mellan vad som är statens ansvar och vad som är kommunernas. Jag är övertygad om att vi kan hjälpas åt med att lyfta fram frågan och dess betydelse på olika sätt, och det vill jag gärna medverka till.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 75 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Det är bra att miljöministern låter hoppfull. Trots allt har några kommuner etablerat detta som ett åretruntarbete. Det pågår alltså, och där hjälpte de extra miljonerna som var ett investeringsstöd till båtar eller till andra saker. I Kungälvs kommun och Öckerö kommun till exempel har man åretruntstädning. Jag tror att miljöministern likaväl som jag själv har ett ansvar gentemot våra egna kommunpolitiker, för inte ens socialdemokratiska kommunpolitiker anser att frågan är prioriterad och så pass viktig. I dag är det trots allt staten som står för en stor del av kostnaderna i och med att länsarbetsnämnderna är involverade och eftersom det är människor som är arbetslösa som tar de här arbetena, och även ungdomar som feriearbetar. Men allt det som finns runtomkring gör att det blir dyrare. Man kan inte ha lager med arbetskläder till exempel. Det finns så många praktiska saker med de här ad hoc -lösningarna och feriearbetena. Det är egentligen ingen bra lösning. Jag hoppas därför att miljöministern gör sitt yttersta för att vi ska hitta en långsiktig lösning när det gäller städning av våra stränder i Bohuslän.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.