Statliga medel till kvinnojourerna

Interpellation 2008/09:192 av Berg, Marianne (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-12-05
Anmäld
2008-12-08
Besvarad
2008-12-16
Sista svarsdatum
2008-12-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 december

Interpellation

2008/09:192 Statliga medel till kvinnojourerna

av Marianne Berg (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Jag har tidigare ställt en fråga (2008/09:104) till statsrådet om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att de statliga medlen till kvinnojourerna inte ska stoppas av kommunerna med anledning av att en kvinnojour i Skåne fått avslag på sin ansökan från kommunen på oklara grunder. Statsrådet har i sitt svar inte svarat på min fråga. Det är mycket oroväckande att en kvinnojour som sedan 1999 bedrivit ett seriöst arbete för utsatta kvinnor plötsligt står utan finansiering. Nu har jag fått kännedom om att det kommit signaler till jourernas riksorganisationer om att flera jourer har svårigheter med att få sina ansökningar om anslag beviljade. Det största flertalet av jourerna har dessutom ännu inte fått besked om de kommer att få pengar för 2009 eller inte.

Enligt en utvärdering från Roks av processen vid fördelning av statliga medel för år 2007 är variationen stor bland medlemsjourerna när det gäller uppfattningen om hur samverkan med kommunen fungerade. En knapp tredjedel anser att samarbetet inte fungerade väl eller att det inte fungerade alls. Enligt utvärderingen har den ändrade politiken lett till att jourerna är utlämnade till kommunernas goda vilja vilket ger upphov till klara orättvisor i ett jämförande perspektiv. I vissa fall tycks det vara en direkt antifeministisk hållning särskilt från chefstjänstemän och ibland politiker som spelat en roll för jourens möjlighet att göra en ansökan. Den avslutande slutsatsen är att samverkan ”under tvång” mellan ideella kvinnojourer och motsträviga kommuner tenderar att misslyckas. När kommunen är ovillig att ansöka om medel bör jouren därför ha möjlighet att söka på egen hand.

Vidare har riksorganisationerna inte fått besked från regeringen om det även fortsättningsvis kommer att finnas statliga pengar att söka, vilket statsrådet i och för sig gett uttryck för i sitt svar på min tidigare fråga (2008/09:104).

Det är djupt problematiskt att jourerna ska behöva bedriva sitt viktiga arbete med utsatta kvinnor och barn i ovisshet om framtida finansiering. Tack vare pengarna från länsstyrelsen har jourerna kunnat starta projekt för exempelvis de barn som kommer med sina mammor till jourerna. Det är värdefullt att dessa projekt kan fortsätta. Vänsterpartiet har länge uppmärksammat att kvinno- och tjejjourerna behöver kontinuerlig och långsiktig finansiering för att kunna bedriva ett fungerande arbete på sikt. Det är orimligt att en verksamhet som är fundamental för att utsatta kvinnor ska få hjälp och stöd är beroende av tillfälliga lösningar. Detta gör att kvinnojourerna inte kan planera långsiktigt och bedriva det utvecklingsarbete som krävs. Mycket tid som i stället skulle kunna ägnas åt utsatta tjejer och kvinnor går nu åt till att ansöka om och oroa sig för pengar till verksamheten.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att göra en utvärdering av de arbetssätt och metoder som används av kvinnojourer i deras arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Syftet med denna utvärdering är oklart vilket ytterligare bidrar till oro hos landets kvinnojourer. Vänsterpartiet anser att utvärderingen även bör omfatta brottsofferjourernas arbete med våldsutsatta kvinnor. Vidare är det problematiskt om syftet med utvärderingen är att styra frivilliga organisationers arbete. Vår förhoppning är att så inte är fallet och att detta garanteras av att utvärderingen ska ske i dialog med Roks och SKR.

Många kvinnojourer saknar i dag möjlighet att ta emot kvinnor med psykisk och fysisk funktionsnedsättning samt missbruksproblem. Kommunerna bör bära det största ansvaret för att se till att skydd mot mäns våld även blir tillgängligt för kvinnor med olika typer av funktionsnedsättning eller missbruksproblem. Vänsterpartiet har därför lagt förslag om att tillgänglighetsanpassa jourerna samt inrätta resursjourer med kompetens att ta emot särskilt utsatta grupper av kvinnor.

Med anledning av vad som anförts vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera en långsiktig finansiering till kvinnojourerna?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av Roks egen utvärdering av fördelningen av statliga medel för år 2007?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att alla kvinnor, oavsett funktionsnedsättning eller missbruksproblem, ska ha tillgång till en kvinnojour?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:192, Statliga medel till kvinnojourerna

Interpellationsdebatt 2008/09:192

Webb-tv: Statliga medel till kvinnojourerna

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 61 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Marianne Berg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera en långsiktig finansiering av kvinnojourerna, vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Roks egen utvärdering av fördelning av statliga medel år 2007 samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att alla kvinnor, oavsett funktionsnedsättning eller missbruksproblem, ska ha tillgång till en kvinnojour. Regeringen har satsat 109 miljoner kronor per år under de senaste två åren för att stärka kvinnojoursverksamheten i kommunerna. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2009 att ytterligare 109 miljoner kronor anslås för ändamålet. Satsningen ska leda till att alla kvinnor som har blivit utsatta för våld ska kunna få den hjälp och det stöd de behöver, oavsett var i landet man befinner sig. För att kommunerna ska få del av dessa medel förväntas de dels stödja frivilligorganisationernas ordinarie verksamhet, dels verka för att den kan utvecklas samt stimulera nya frivilligorganisationer att starta verksamhet där sådan inte redan finns. Vikten av ett ökat och utvecklat samarbete mellan kommunen och de ideella frivilligorganisationerna lyfts också fram. Jag har inte haft möjlighet att ta del av Roks utvärdering av fördelningen av kvinnojoursmedlen för år 2007. Socialstyrelsen utvärderar också fördelningen av medel tillsammans med länsstyrelserna. Socialstyrelsen har bland annat skickat ut en enkät till och genomfört telefonintervjuer med lokala kvinno-, tjej- och brottsofferjourer för att få deras synpunkter på den egna rollen och på kommunernas roll i beredningen av ansökningar. Jag ska med stort intresse ta del av dessa synpunkter och avser även i övrigt att följa frågan noggrant. Det finns en viktig tanke bakom att regeringen väljer att stimulera kommunal verksamhet inom det här området. Jag håller med Marianne Berg om att det är orimligt att en verksamhet med något så fundamentalt som att ge utsatta våldsutsatta kvinnor stöd och hjälp är beroende av tillfälliga lösningar. Det är också bakgrunden till skärpningen av socialtjänstlagen som gör att kommunerna sedan den 1 juli 2007 är ålagda att erbjuda sådant stöd och sådan hjälp. Jag anser inte att staten ska gå in och ta över det kommunala ansvaret. Den utvärdering som Socialstyrelsen genomför av de ideella kvinnojourerna på regeringens uppdrag bygger, liksom Marianne Berg påpekar, på ett nära samarbete med Roks och SKR. Jag hoppas att jourerna ser detta som en möjlighet att få ett erkännande för sitt arbete, att det blir synligt och att de kunskaper och erfarenheter som kvinnojourerna har upparbetat kan spridas. Regeringen har i handlingsplanen mot mäns våld mot kvinnor uppmärksammat problematiken med vissa grupper av kvinnor som är särskilt utsatta när det gäller mäns våld. Många med egen erfarenhet av utsatthet vittnar om att omgivningen fokuserar mer på deras funktionshinder, utländska bakgrund, missbruk eller ålder än på att de har blivit utsatta för våld. En liknande problematik finns inom de nationella minoriteterna. Regeringen ser allvarligt på detta och vill klargöra att varje våldsutsatt kvinna måste bemötas utifrån sitt behov av stöd och skydd, oavsett vem hon är och vilken bakgrund hon har. Av den anledningen menar regeringen att flertalet av de åtgärder som finns med i handlingsplanen särskilt syftar till att uppmärksamma dessa särskilt utsatta grupper.

Anf. 62 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret, och jag är väldigt glad att regeringen satsar så mycket pengar inom detta område. Men det brister någonstans eftersom det inte kommer jourerna till godo. Det är den problematiken som jag tycker är den svåraste. I dag är det över 50 procent av landets jourer som inte vet om de får något bidrag för 2009. Det tycker jag är lite skrämmande. Oavsett hur mycket pengar man satsar går budskapet inte riktigt fram. Det är därför jag återkommer med interpellationer till ministern. Det var exakt ett år sedan vi stod här senast. Jag ser som vänsterpartist mäns våld mot kvinnor som ett enormt, gigantiskt stort samhällsproblem. Det är inte speciellt uppmuntrande när vi i dag ser att våldet har tendens att öka. Det visar bland annat att kvinnojourerna måste få ekonomiska medel för att verksamheten ska kunna fungera fullt ut. Frivilliga eldsjälar organiserar sig i både tjej- och kvinnojourer och gör enorma insatser för samhället i dag. En stor eloge för det, för det bygger alltså på frivilligt arbete. Det är enorma stödinsatser de gör. De spelar också en enormt stor roll när det gäller att synliggöra och sprida kunskapen om våldets mekanismer och konsekvenser. Trots jourernas erfarenhet och kunskap om mäns våld mot kvinnor är det, ministern, fortfarande väldigt osäkra förhållanden. Detta är en paradox. Företrädare för polisen, socialtjänsten och sjukvården anser att de lokala kvinnojourerna ger ett mer heltäckande stöd än de själva. Det är paradoxalt. I dag finns kvinnojourer i ungefär hälften av landets kommuner. Antalet kvinnor som söker hjälp ökar stadigt. Det är skrämmande. Statistik för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, visar att medlemsjourerna under 2007 bara kunde erbjuda skyddat boende till cirka hälften av de kvinnor som var i behov av det. Samtidigt ökade antalet förfrågningar om stöd från kommun, polis, skola och så vidare och även från socialtjänsten med närmare 30 procent, och de kan inte erbjuda det. I de kommuner där det finns kommunala kvinnojourer är det fortfarande viktigt att fristående jourer finns kvar som ett komplement. De har en enorm erfarenhet sedan 30-35 år tillbaka, och längre än så. I handlingsplanen för mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer meddelar regeringen om sitt beslut att tillföra kommuner utryckningsmedel i syfte att förstärka kvinnojoursverksamheterna - det tycker jag är jättebra - och att kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn på lokal nivå. Det är jättebra, det är väldigt lovvärt. Men kvinnojourerna behöver mer kontinuerlig finansiering, och det är just där som jag tycker att det brister. Därför har Vänsterpartiet föreslagit regeringen att återkomma med en plan för hur staten ska kunna ta sitt ansvar, det långsiktiga ansvaret. Där vet jag att vi inte är överens. Men jag anser att man borde komma fram med en sådan plan när vi ser hur det fallerar för många kvinnojourer runt om i landet.

Anf. 63 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Vi är fullständigt överens om kvinnojourernas betydelsefulla insatser för att ge stöd och hjälp åt kvinnor som far illa. Jag kan känna en väldigt stor oro över den stora ökning av alkoholkonsumtion som vi haft i vårt land och som jag är övertygad om också medverkar till ytterligare våld mot kvinnor. Sambandet är väldigt tydligt i nära relationer. Detta ökar trycket och våldet mot kvinnor. Därför är det här en mycket angelägen uppgift. Det är därför som vi har en handlingsplan som totalt sett inrymmer väldigt mycket pengar, 800 miljoner kronor, som jag skulle vilja säga är den största satsning någon regering har gjort någon gång. Angående de här medlen, som är specialdestinerade till kvinnojourer, har vi tydligt skrivit, samtidigt som vi skärpte lagen, att kommunerna ska se till att det finns stöd och hjälp till kvinnor. Det gäller alla kommuner. Låt mig säga det tydligt: Det gäller alla kommuner. Sedan vet vi att det finns många små kommuner där man kanske samarbetar flera kommuner emellan. Men att hälften av kommunerna har kvinnojour är inte tillräckligt, utan kommunerna måste i så fall ha ett samarbete med någon annan kommun. Varje kommun har uppgiften att ge stöd och hjälp åt kvinnorna. Uppmaningen är att samverka med frivilligorganisationerna. Det är glädjande att se att insatserna också ekonomiskt har ökat till kvinnojourerna från 54 miljoner år 2006 till brottsofferjourer, kvinnojourer och tjejjourer till 62 miljoner 2007. Jag har ännu inte siffran för 2008, men jag hoppas att det fortsatt varit en ökning. En ökad andel av medlen kommer de ideella jourerna till del. Där finns kunskap och kompetens. För många kvinnor är det inte möjligt att i första hand vända sig till socialtjänsten. Man är rädd, man vill inte ha kontakt med en myndighet i det första skedet. Då är kvinnojourerna den naturliga motparten att komma till. Då måste man ha ett gott samarbete, och då måste man också ha ett samarbete som indikerar en ömsesidig tillit. Kommunen har det här som en lagstadgad skyldighet, och man bör då ha ett gott samarbete med kvinnojourerna, där det naturligtvis ska finnas en indikation på fortsatt finansiering. Problematiken med att man som ideell organisation lever med en osäkerhet och en oro inför varje nytt verksamhetsår är tyvärr en följd av att det finns en ny budgetprocess varje år. Det finns inget som hindrar att man ger tydliga indikationer på att vi har ett långsiktigt samarbete där vi måste lösa frågan varje år men har en försäkran om att ett stöd kommer att utfalla. Regeringen har gjort en särskild satsning på att få i gång ytterligare verksamhet för att stärka det här. Det är lite glädjande att de att nio kommuner har sökt bidrag för att starta helt nya verksamheter. Sju kommuner har beviljats bidrag för nya jourboenden. Det är brist på jourboenden. Där kommer det att behövas flera år för att komma i fatt. Socialstyrelsen, som har utvärderingsuppdraget från oss att se hur den nya typen av bidrag faller ut, kommer att följa upp de kommuner som inte har sökt bidrag, trots att det finns en ideell kvinno- eller brottsofferjour, för att genom telefonintervjuer höra varför situationen ser ut som den gör. Vi är väldigt noga med att följa upp satsningen och se att den faller ut på ett sätt som gör att vi får en verksamhet som är väl fungerande i varje kommun. Det största och viktigaste arbetet är naturligtvis att förhindra män att fortsätta att slå. Vi vet att återfallsfrekvensen är väldigt stor. Därför är ett behandlingsprogram riktat mot män en väldigt viktig del.

Anf. 64 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag säger ingenting om handlingsprogrammet riktat mot män. Det är positivt. Jag ser att de satsningar som regeringen gör är bra - det har jag inte sagt någonting om - likaså är summan bra. Men det fallerar, ministern. Det finns många jourer som inte kan planera sin verksamhet. Det är klart att det är kommunernas ansvar. Men de ideella kvinnojourerna är ett enormt komplement, och har så alltid varit, och behövs när det gäller mäns våld mot kvinnor. Därför är jag av annan uppfattning än ministern. Jag tycker att svaret ska vara att staten ska ta över. Där har ministern klart och tydligt svarat att hon inte vill se det. Herr talman! När det inte fungerar - det har man sett så tydligt under många år - tycker jag att man måste göra något mer radikalt för att kvinnojourerna ska kunna fungera och planera sin verksamhet och så vidare. Det tycker jag att man endast kan göra om staten tar över det som i dag åligger kommunerna. Det är bra att man tar itu med frågan varför kommunerna inte söker bidrag. Det är en ganska så stor andel som inte gör det. Jag tycker att det är förvånansvärt att man inte bryr sig mer. Roks har gjort en utvärdering, som ministern inte har tittat på, av processen. De tar upp vissa viktiga saker som jag vill ta fram. De säger att en knapp tredjedel anser att samarbetet inte fungerade väl eller inte fungerade alls. Och det är mycket - en tredjedel. En tydlig förändring med den ändrade politiken är att jourerna är utelämnade till kommunernas goda vilja - jag tycker att det är skrämmande att man får fram i en rapport att jourerna är utelämnade till kommunernas goda vilja - vilket ger upphov till klara orättvisor i ett jämförande perspektiv. De jourer som inte har lyckats - jourerna ligger trots allt på kommunerna väldigt tufft - förmå sin kommun att skriva en ansökan uttrycker stor vanmakt. I vissa fall tycks det vara en antifeministisk hållning, särskilt från chefstjänstemän och ibland från politiker som också haft den hållningen. Vidare uttrycker de att det finns en passivitet från politikernas sida vad gäller att knyta nya kontakter inför nya ansökningstillfällen och så vidare. Den avslutande slutsatsen är att samverkan under tvång mellan ideella jourer och motsträviga kommuner tenderar att misslyckas. Ja, det har vi sett att det har gjort på många ställen. När kommunerna är ovilliga att ansöka om medel bör jourerna därför ha möjlighet att söka på egen hand. Det tycker vi också. Det är därför jag står här återigen. Jag vill ha en förändring så att det här ska fungera bra. Jag vill bara nämna vad Kobra i Helsingborg fick höra när man skulle ansöka om medel. Då handlar det om den antifeministiska sidan hos många. Jag ska återge vad som stått i Helsingborgs Dagblad: Kobra stötte på motstånd i Helsingborgs socialförvaltning som sade till oss att de ju inte kunde kasta pengar i sjön hur som helst, och de stödde ju redan Helsingborgs kvinnojour. För övrigt menade de att marknaden nog var mättad samt att kommunen nu ville satsa på männen i stället. Jag tror inte att det är den enda jouren. Detta blev belyst tack vare att Helsingborgs Dagblad tog upp det. Då fick jouren naturligtvis stort stöd från länsstyrelsen. Men det ledde också till att de inte kunde beviljas en enda krona.

Anf. 65 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Jag tycker att vi har varit otroligt tydliga mot kommunerna. Dels har vi skärpt lagstiftningen sedan vi tillträde som regering och skrivit att kommunerna "ska" i stället för "bör" ge stöd och hjälp till kvinnor som är våldsutsatta, dels har vi sagt att man med de här utvecklingsmedlen ska samarbeta med de ideella organisationerna. Men att vi skulle ta över det som har varit kommunernas uppgift, och är kommunernas uppgift enligt socialtjänstlagen, är inte aktuellt. Jag skulle vilja ställa motfrågan till Marianne Berg om ett förstatligande av kvinnojourerna är hela vänstertrojkans alternativ. Är det bara Vänsterpartiet eller är det också Socialdemokraterna och Miljöpartiet som står för ett förstatligande av kvinnojourerna? Jag tror att det är viktigt att kommunerna fortsatt är ansvariga för det åtagande som ryms inom socialtjänstlagen. Det är synnerligen viktigt att de lever upp till sitt åtagande. Min ambition är att också börja göra kvalitetsjämförelser på all den verksamhet som ryms inom socialtjänstens lagrum. Vi har gjort det alldeles för lite på det som finns inom socialtjänsten. Min avsikt är som sagt att göra kvalitetsjämförelser på all verksamhet. Och duktiga ideella organisationer kommer naturligtvis att lysa med en väldigt bra verksamhet. Roks utvärdering har jag inte kunnat ta del av. Vi har inte fått den till departementet, och den fanns inte heller på hemsidan. Jag har faktiskt letat efter den och ska med stort intresse ta del av den.

Anf. 66 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag blir lite full i skratt när ministern frågar om det är Vänsterpartiet eller vänstertrojkan som står för att staten ska ta över. Nej, så är det inte, ministern. I de ideella kvinnojourerna jobbar många kvinnor, och till exempel kvinnojouren i Malmö sköts av två väldigt aktiva före detta moderatkvinnor som vi har haft ett gott samarbete med. De tycker att här behöver göras någonting, och vi är många som tycker detsamma - oavsett partibeteckning. För det första är det, som jag tidigare har sagt, svårt för kvinnojourerna att få bidrag från kommunerna i dag. Det är svårt för många, och det måste rättas till. För det andra borde väl ministern kunna se värdet i att de upparbetade verksamheterna kan fortsätta att arbeta tryggt och ha en långsiktig framförhållning och långsiktig finansiering. Av svaret verkar det som att Maria Larsson föredrar verksamheter i kommunal regi framför ideella jourer. Kan inte ministern se att de ideella jourerna är ett ovärderligt komplement till kommunernas verksamhet? Det är just därför jag anser att staten bör stödja deras långsiktighet när kommunerna väljer att inte göra det. Jag har ett jätteenkelt svar på detta: Låt staten ta över!

Anf. 67 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Ja, kvinnojourer gör ett fantastiskt arbete. Jag har besökt många av dem, och jag har goda vänner som är djupt engagerade i den här verksamheten och har varit det under många år. Det är också anledningen till att vi så tydligt har skrivit till kommunerna att ett samarbete måste ske med de ideella organisationerna. Men Marianne Berg drar någon förhastad slutsats om att jag skulle föredra kommunal verksamhet. Jag förstår inte det. Det måste finnas något förskrivet underlag, för jag har inte med ett ord antytt någonting i den vägen. Tvärtom har jag talat om hur vi tydligt i arbetet har riktat in oss på att samarbetet med de ideella är en förutsättning för de här medlen. Vi har varit så tydliga som man bara kan vara. Som sagt var: Den stora satsning som vi har gjort på att utveckla åtgärder för att förhindra att män slår kvinnor, också utvecklingsmedlen till kvinnojourerna, är av ett mer omfattande slag än någonsin tidigare. Jag är väldigt glad över alla de kvinnor som bär andra kvinnor i denna viktiga verksamhet. Den förtjänar naturligtvis ett stöd genom utvecklingspengarna från statsmakten, men det måste också vara en väl fungerande verksamhet i varje kommun. Det ska det vara. Det ryms inom socialtjänstlagens lagrum. Därför kommer vi att noga göra utvärderingen och se utfallet av den. Och Roks rapport är naturligtvis en del av informationen som vi kommer att titta vidare på. Det här ska vara en verksamhet som är väl fungerande i varje kommun. Det är min målsättning. Tack för debatten och god jul!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.