Stärkt integritet vid smygfilmningssituationer

Interpellation 2008/09:128 av Johnsson, Eva (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-11-18
Anmäld
2008-11-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-11-25
Sista svarsdatum
2008-12-02
Besvarad
2008-12-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 november

Interpellation

2008/09:128 Stärkt integritet vid smygfilmningssituationer

av Eva Johnsson (kd)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Rätten till personlig integritet och att få bli lämnad i fred har av Europadomstolen uttolkats som att det innebär ett skydd mot att bli fotograferad eller avlyssnad och att få fotografier, filmer eller ljudinspelningar av privat karaktär publicerade eller använda för irrelevanta syften. Skyddet omfattar personer när de utövar aktiviteter som tillhör privatlivet och då oavsett var dessa aktiviteter utspelar sig.

I den svenska lagstiftningen finns inget generellt förbud mot filmning och fotografering utan samtycke av enskilda personer. Gällande allmän kameraövervakning reglerar i vissa avseenden lagarna (1988:150, 1995:1506) användningen av fasta kameror, men dessa lagar berör över huvud taget inte handmanövrerade kameror. Tekniken har i detta avseende gått snabbt framåt. I dag finns möjlighet att filma och fotografera från många mobiltelefoner. Fotograf- och filmmöjlighet torde i dag ses som standard i de mobiltelefoner som säljs. Teknikutvecklingen har också inneburit att tekniken blivit mindre och mer lätthanterlig, vilket i sin tur innebär att det blir lättare att fotografera och filma utan samtycke. Ett visst skydd mot filmning och fotografering finns redan i dag och regleras under lagen om ofredande (4 kap. 7 § BrB). För att bestämmelserna om ofredande ska vara tillämpliga när en person utsätts för filmning eller fotografering har i allmänhet ansetts krävas att denne varit medveten om filmningen och verkligen blivit störd av förfarandet. Frågan har prövats i ett flertal uppmärksammade rättsfall. I ett flertal fall har just det faktum att personen inte varit medveten om filmandet förrän i efterhand varit direkt avgörande för utgången av rättsfallet. Trots uppenbar kränkning av den personliga integriteten då film eller foton blivit publicerade av i huvudsak kvinnor under intima situationer, aktiviteter som tillhör privatlivet, har det inte lett till påföljder för vare sig filmandet eller publiceringen. Det är nu hög tid att få till stånd en lag som på ett bättre sätt överensstämmer med Europadomstolens uttolkningar och den nya tekniken som ger en helt ny dimension av smygfotografering och smygfilmning.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga justitieministern:

Vad avser justitieministern att göra för att säkra att svensk lag på ett bättre sätt än nu överensstämmer med Europadomstolens uttolkningar gällande integritetskränkande fotografering, filmning och ljudinspelning?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:128, Stärkt integritet vid smygfilmningssituationer

Interpellationsdebatt 2008/09:128

Webb-tv: Stärkt integritet vid smygfilmningssituationer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 61 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Eva Johnsson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkra att svensk lag på ett bättre sätt än nu överensstämmer med Europadomstolens uttolkningar gällande integritetskränkande fotografering, filmning och ljudinspelning. Det är ett väsentligt inslag i en demokratisk rättsstat att man värnar om individens frihet och ger den enskilde ett starkt skydd mot olika otillbörliga kränkningar av privatlivet. Integritetsskyddet är dock ingen företeelse som kan ses isolerad, utan det måste vägas mot andra samhällsintressen, bland annat yttrandefriheten och informationsfriheten. Den svenska lagstiftningen lever generellt sett väl upp till dessa krav. Det finns flera straffbestämmelser som syftar helt eller delvis till att värna den enskildes integritet. När det gäller ljudinspelning finns ett skydd mot dold avlyssning och ljudupptagning. Den som med hjälp av tekniskt hjälpmedel i hemlighet avlyssnar eller upptar bland annat tal i enrum eller samtal mellan andra kan dömas för olovlig avlyssning. Att utan samtycke fotografera eller filma en enskild person eller sprida fotografier eller filmer kan vara att bedömas som exempelvis ofredande, förtal, förolämpning eller brott mot lagen om allmän kameraövervakning eller mot personuppgiftslagen. Det är dock riktigt att det inte finns något generellt förbud mot att utan samtycke fotografera eller filma en enskild person, detta även om fotograferingen eller filmningen i det enskilda fallet kan vara integritetskränkande. Jag är medveten om att Högsta domstolen så sent som i en dom från oktober i år uttalat att goda skäl kan anföras för att förfaranden av det slaget bör vara straffbara. Frågan har nyligen utretts av Integritetsskyddskommittén. Kommittén har övervägt om det behövs generella bestämmelser till skydd för den personliga integriteten och har bland annat föreslagit ett förbud mot olovlig fotografering, inklusive filmning. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Anf. 62 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. I interpellationen har jag velat fokusera på ett brott och en kränkning som har pågått alltför länge utan lagreglering. Det har dessutom eskalerat i takt med teknikutvecklingen i samhället. Det här med integritetsskydd är som bekant något vi värnar om på ett alldeles särskilt sätt. Det framgår också tydligt i ministerns svar att den personliga integriteten hela tiden måste vägas mot andra samhällsintressen som exempelvis yttrande- och informationsfriheten. Vi kan tyvärr alltför ofta läsa om hur framför allt unga kvinnor har utsatts för smygfilmning av kända eller okända män. I början av december kunde vi läsa i en av Stockholmstidningarna om en man som monterat in en kamera på ett kafé och därefter filmat ett trettiotal kvinnor. En kvinnlig gäst upptäckte kameran, och den 41-årige mannen åtalades. För en lekman framstår det som en uppenbar brist i lagen när man läser domen i det aktuella ärendet. Enligt Stockholms tingsrätt blev flera kvinnor utsatta för en klar integritetskränkning men inte för något brott. Man förklarar detta med att smygfilmning inte anses som sexuellt ofredande. Jag skulle kunna räkna upp många fler fall av ofredande där unga kvinnor har blivit smygfilmade, men jag vet att ministern är väl insatt i frågan och de stora integritetskränkningar som de här unga kvinnorna utsätts för. Det är naturligtvis mycket positivt att regeringen har tagit frågan på allvar genom att på ett så tydligt sätt lyfta fram den inom Integritetsskyddskommitténs arbete. Jag skulle ändå vilja ställa en följdfråga med anledning av det svar jag fick. Högsta domstolen har haft synpunkter. Man har haft uppfattningen att det finns goda skäl att anföra att fotografering och filmning av enskilda personer utan samtycke bör vara straffbart. Delar justitieministern den uppfattningen?

Anf. 63 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Först vill jag säga att det är precis som interpellanten säger: Problemet som tas upp i interpellationen är inte nytt. Men diskussionen om smygfotografering och smygfilmning har successivt ökat i takt med att den digitala fototekniken har lett till att kameror oftare förekommer och på helt andra sätt. Dessutom har vi numera Internet som gör att upptagningar kan få en väldigt snabb spridning i vida kretsar. Frågan har diskuterats sedan mitten av 60-talet, men diskussionen har inte lett till lagstiftning när det gäller smygfotografering och smygfilmning. Det beror på svårigheterna med att dra gränsen mot grundlagsskyddade rättigheter - yttrandefrihet och informationsfrihet. Samtidigt måste man ta in det som står i artikel 8 i Europakonventionen: Man har faktiskt rätt att bli lämnad i fred. Det inbegriper ett skydd mot att bli fotograferad eller avlyssnad och att få fotografier, filmer eller ljudinspelningar av privat karaktär publicerade. Skyddet handlar om aktiviteter som hör till privatlivet och gäller också offentliga personer i privata sammanhang. När man tittar på de domar som har fällts i svenska domstolar i den här typen av frågor ser man att Högsta domstolen också uppenbart har tagit fasta på att det inte finns något generellt förbud mot att utan samtycke filma en enskild person eller att visa en film där en person förekommer även om filmningen och visningen i det enskilda fallet är djupt integritetskränkande. Det är klart att jag kan instämma i Högsta domstolens synpunkt att det här är en brist, en lucka eller ett problem. Det är också någonting som Integritetsskyddskommittén har tagit fram i sina förslag. De har föreslagit att man ska införa ett nytt brott, olaga fotografering, i brottsbalken. Det skulle innebära att det skulle bli förbjudet att utan lov fotografera eller filma någon som befinner sig på en plats där allmänheten inte har insyn. Man kan tänka sig någon typ av undantag om omständigheterna har varit försvarliga. Man för ett resonemang om detta. Det här ligger för beredning inom Justitiedepartementet. Som svar på den fråga som interpellanten ställer får jag väl säga att min grundinställning är att jag tycker att man har rätt till privatliv, rätt till integritet och att skyddet måste förstärkas. Men innan vi har gjort alla avvägningar och känner att vi har fast mark under fötterna när det gäller hur en sådan reglering konkret ska se ut vill jag inte utlova någonting. Det är som sagt otroligt viktigt att värna grundlagarna och samtidigt se till att vi inte får ett regelverk som visar sig oanvändbart. Det är ändå viktigt att komma till skott, men Integritetsskyddskommittén har ju arbetat med ett brett stöd. Jag utgår från att det finns en allmänsynpunkt på att man bör förstärka integritetsskyddet i det här avseendet på något sätt. Det får vi återkomma till.

Anf. 64 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag har naturligtvis full förståelse för att ministern inte kan föregripa regeringens arbete. Jag tycker som sagt var att det är otroligt positivt att man har lyft fram frågan och att man har tillsatt utredningen. Remissinstansernas synpunkter är också viktiga i det här sammanhanget, inte bara att inhämta utan naturligtvis också att väga in i det slutgiltiga förslag som vi har att se fram emot. Jag skulle i alla fall i väntan på det vilja vidga frågan lite grann. Jag är väldigt glad över att ministern ser på det här och tydligt noterar att det här är ett problem. Den uppfattningen delar vi verkligen. Men den här frågan skulle man också kunna rikta lite grann mot framtiden i väntan på det slutgiltiga beslutet i den specifika frågan. Jag menar att den här frågan på ett tydligt sätt har pekat på och lyft fram ett behov av någon slags ständig och kontinuerlig bevakning av just den snabba teknikutveckling som sker inom en rad områden. Det här är ju bara ett av många exempel på hur en i grunden egentligen positiv teknisk utveckling, som är till stor hjälp för väldigt många människor, kan missbrukas och därmed också utsätta många människor för kränkning och övergrepp av olika slag. Det här är inte det enda exemplet som vi har på det, men det är ett exempel på hur man faktiskt kan uppleva att den svenska lagstiftningen inte riktigt hinner uppdateras i takt med de förändringar som omvärlden genomgår. Utan att vara alltför spekulativ eller på något sätt pessimistisk vågar jag nästan påstå att det möjligen inte är sista gången som vi upplever att lagstiftningen har halkat strax efter och därmed inte riktigt är i takt med den tid som vi lever i. Min följdfråga till ministern blir därför hur vi i framtiden ska kunna försäkra oss om att rättssäkerheten och den svenska lagstiftningen inte hamnar i detta strax-efter-perspektiv utan kan vara lite mer i takt med tiden, om man uttrycker sig så.

Anf. 65 Beatrice Ask (M)
Herr talman! När det gäller hur vi ska ligga på framkant vill jag säga att det också är så att Integritetsskyddskommittén föreslår att vi ska lyfta upp integritetsskyddet till grundlagsnivå och få in det i den delen. Vi får så småningom en grundlagsutredning presenterad och ett arbete kring grundlagen. Det är klart att om man på det sättet stärker den allmänna säkerheten så att integritetsfrågorna får en tydligare placering i olika sammanhang skulle det göra att man får en ökad trygghet av det slaget. Utöver tankarna om olaga fotografering finns ju förslaget som handlar om grundlagen och som också ligger på regeringens bord. Där tycker jag att man bör överväga hur det ska se ut. Jag vill naturligtvis också avvakta att Grundlagsutredningen lämnar sina synpunkter. Vi kommer förhoppningsvis ha ett antal förslag som vi kan hantera i det sammanhanget. När det gäller de här frågorna inför framtiden och att lagstiftningen halkar efter skulle jag ändå vilja säga att jag ibland kan känna att jag inte vet om det är lagstiftningen som alltid halkar efter eller om saker springer i väg. Vi har den här debatten därför att vi har sett ett antal domslut där man funderar över varför man inte kan komma åt kränkningar som människor har upplevt och som även domstolen verkar tycka inte kan accepteras. Vi har samtidigt en situation i den allmänna debatten och i samhällslivet där integritetsfrågor inte alls är skyddade. Det är ju någon som fotograferar detta. När jag har gått igenom de ärenden som har varit uppe i domstolarna om detta skräms jag av att det finns enskilda människor som får för sig att sätta kameror på allmänna toaletter, smygfilma sin före detta tillsammans med den nye maken, stoppa kameror i tvättkorgen för att filma styvbarn eller vad det kan vara. Det är ju en respektlöshet och en attityd gentemot andra människor som är förfärlig. Pojkstreck, som det kan kallas när pojkarna förr i världen kikade in i tjejernas omklädningsrum, lär vi väl aldrig komma ifrån, men med den nya tekniken har ju möjligheten att kränka människors privatliv och integritet blivit så mycket vidare. På något sätt känner jag att utöver ett lagstiftningsarbete behövs det också en debatt, en diskussion och en allmän normgivning där man i breda lager faktiskt diskuterar vad som är rätt och fel. Vi kommer aldrig att med lagstiftning och domstolsbeslut få ordning på detta om inte alla medborgare, åtminstone folkflertalet, visar respekt för sin omgivning, för andra människor och deras rätt till ett privatliv och integritet. Uppenbarligen är det detta som säljer i medierna också. Skandalreportage i olika typer av medier förekommer ju hela tiden, och det blir nästan värre och värre för varje dag. Det kan vi inte lagstifta om. Det är yttrandefrihet, och folk tycker att det är väldigt trevligt. Men det är klart att det inte är det bästa att bli utsatt för det själv. Jag tror faktiskt att vi som politiker har ett stort ansvar för att föra de här diskussionerna och peka på vad det leder till när människor inte ges utrymme för sitt privatliv eller sin integritet. Det är en vid diskussion som vi har att ta utöver att vi här i kammaren måste se till att vi får bra lagstiftning på plats.

Anf. 66 Eva Johnsson (Kd)
Herr talman! Jag är glad för den infallsvinkeln och ingången. Politik är ett bra instrument för att förändra och justera i samhället, men politiken löser naturligtvis inte alla detaljer och frågor. Ett gott samhälle måste också befolkas av de goda medborgarna. Det är det som vi tillsammans skapar. Ett etiskt förhållningssätt och respekt för varandra är grunden för det goda samhället. Det måste vi alla ta ett gemensamt ansvar för. Det kan inte ens riksdag, regering eller domstolar reglera i detalj. Samtidigt har vi ett tydligt uppdrag att bevaka att utsatta människor inte utsätts för övergrepp av olika slag. Det är ett gemensamt ansvar men samtidigt ett särskilt uppdrag för domstolarna. Där är vi helt överens. Jag vill tacka för svaret och för de olika infallsvinklarna. Jag ser verkligen fram emot propositionen och att vi äntligen ska få till stånd ett beslut som kommer att skapa ett tydligare skydd i frågan för framför allt utsatta kvinnor.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.