Snedrekryteringen till högre studier

Interpellation 2009/10:481 av Damberg, Mikael (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Besvarad
2010-06-01
Sista svarsdatum
2010-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:481 Snedrekryteringen till högre studier

av Mikael Damberg (s)

till statsrådet Tobias Krantz (fp)

Den sociala snedrekryteringen till högskolan är fortsatt hög. Fortfarande kommer var fjärde ny student från ett arbetarhem, vilket kan jämföras med att cirka en tredjedel av alla ungdomar i studentåldern beräknas ha arbetarbakgrund enligt Högskoleverkets definitioner. På utbildningar till arkitekt, jurist, tandläkare, psykolog och konstnär har cirka en av tio av studenterna arbetarbakgrund. Bland läkarstudenterna är motsvarande siffra 8 procent.

Skillnaderna är också stora mellan kommuner. Geografiskt avstånd till högskola, näringsstruktur och social sammansättning i kommunerna visar mycket tydligt hur troligt det är att en ung människa går vidare till högskola.

Den tidigare socialdemokratiska regeringens målmedvetna satsning på flera högskoleplatser och nya universitet och högskolor i hela landet innebar att flera människor som traditionellt sett inte har studerat vidare kunde göra det. Men det finns fortfarande ett tydligt samband mellan social bakgrund och benägenhet att söka till högskolan.

Under den borgerliga regeringen har flera förändringar genomförts eller beslutats som kan antas ge bäring på den sociala snedrekryteringen och arbetet mot densamma: nedläggningen av NSHU, borttagandet av 25:4-regeln och införandet av åttaårsregeln för åberopbara betyg, borttagandet av den grundläggande behörigheten på flera gymnasieprogram och nedskärningarna inom komvux för att nämna några.

Det är lätt att uppfatta detta som att regeringen inte ser den sociala snedrekryteringen till högre utbildning som ett problem. Stämmer detta så vore det allvarligt, både för högskolan och för samhället. Enligt Högskoleverket minskade den sociala snedrekryteringen något under åren 2000–2006. Därefter saknas – för vår kännedom – jämförbara uppgifter.

Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsministern:

Vad gör ministern för bedömning av hur den sociala snedrekryteringen påverkats och kommer att påverkas av de reformer regeringen har genomfört och som beslutats?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:481, Snedrekryteringen till högre studier

Interpellationsdebatt 2009/10:481

Webb-tv: Snedrekryteringen till högre studier

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 40 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig vad jag gör för bedömning av hur den sociala snedrekryteringen påverkats och kommer att påverkas av de reformer regeringen har genomfört och som har beslutats. Så sent som den 16 februari i år hade jag nöjet att debattera med Mikael Damberg om just breddad rekrytering. Vid det tillfället underströk jag att jag är helt överens med Mikael Damberg om att den sociala snedrekryteringen är ett stort problem. Jag pekade då på några reformer som enligt regeringens bedömning har goda förutsättningar att inverka positivt på arbetet med breddad rekrytering. Jag nämnde gymnasiereformen som innebär en väsentlig kvalitetshöjning samt uppdraget till universitet och högskolor att förbättra informationen och vägledningen om utbildningsvägar vid respektive lärosäte. Jag nämnde också att regeringen tillfälligt har tillfört 10 000 högskoleplatser trots att många lärosäten inte når sina takbelopp. Detta var den 16 februari. Sedan dess har regeringen presenterat flera förslag till reformer som enligt min bedömning ger ytterligare möjligheter att bredda rekryteringen. Den proposition om ökad frihet för universitet och högskolor som regeringen överlämnade till riksdagen i mars i år innehåller förslag om att ge universitet och högskolor ökad frihet att anpassa verksamheten efter lärosätets egna förutsättningar och behov. Detta är en förutsättning för att universitet och högskolor ska kunna bedriva sin verksamhet framgångsrikt i en alltmer globaliserad utbildningssfär och i en förlängning nödvändigt för att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Ökad frihet innebär samtidigt ett ökat ansvar. Ett lärosäte som inte aktivt och målmedvetet arbetar med att bredda sin rekrytering riskerar att gå miste om ett antal duktiga studenter. Därutöver har mångfalden i sig ett värde för att bygga upp och behålla högkvalitativa miljöer såväl i utbildningen som i forskningen. Jag har ett mycket starkt engagemang för att bryta den sociala snedrekryteringen till högskolan och menar att vi måste röja undan de hinder, såväl sociala och etniska som geografiska, som ligger i vägen för att alla människor ska kunna nå sin fulla potential. Därför är det nödvändigt med åtgärder också utanför högskolan. Här vill jag nämna regeringens förslag till ny skollag, som innehåller en lång rad åtgärder för att förbättra skolan. Bland annat förtydligas huvudmannens ansvar för att eleverna får tillgång till studie- och yrkesvägledning. Min bedömning är således att de reformer som regeringen har genomfört och de förslag som regeringen har presenterat sammantaget ger goda förutsättningar för att minska den sociala snedrekryteringen. Att alla talanger och begåvningar tas till vara har stor strategisk betydelse för Sveriges konkurrenskraft, men det är framför allt en fråga om att ge alla människor, oavsett social och ekonomisk bakgrund, likvärdiga chanser att genom egen ansträngning förverkliga sina ambitioner.

Anf. 41 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är riktigt att vi har haft en debatt om dessa frågor tidigare, och jag tror att detta blir en av de frågor som fortsatt kommer att diskuteras i högskolevärlden och utbildningsvärlden de närmaste åren. Jag tror att det är en viktig fråga som handlar om att vi i dag slösar med talang och begåvning och att det är många människor som faktiskt inte kommer till sin rätt i det svenska utbildningssystemet. Jag väljer att ha denna debatt med högskoleministern därför att jag ser att det politiska ledarskapet i denna fråga är väldigt svagt. Regeringen talar sällan om detta vid andra tillfällen än när jag ställer interpellationer i ämnet och regeringen bekänner sig till uppfattningen att det är en viktig fråga. Det tas, menar jag, väldigt få initiativ som driver utvecklingen i rätt riktning. Under den socialdemokratiska regeringen var detta en prioriterad fråga. Det hängde ihop med våra ambitioner för ökade utbildningsmöjligheter för unga människor, naturligtvis. De regionala högskolorna, som byggdes ut, betydde mycket och hade en inte dramatisk men ändå en viss effekt åt rätt håll. Sedan dess har jag inte sett några riktigt bra siffror som visar åt vilket håll utvecklingen går. Jag har i alla fall inte sett några siffror som säger att det går åt rätt håll när det gäller snedrekryteringen till högre utbildning. Det är väl heller inte att förvänta. När det gäller de insatser regeringen har gjort måste jag säga att vi verkligen har två helt olika bilder av vad regeringen gör på detta område. Regeringen lyfter i sitt svar lite grann upp att man gör en gymnasiereform, vilken jag menar strukturellt kommer att försvåra för breddad rekrytering framöver. Där har vi dock olika bedömningar. Vidare förbättrar regeringen informationen. Ja, marginellt, skulle jag vilja säga. Sedan har man tillfälligt tillfört 10 000 högskoleplatser. Ja, de är tillfälliga. Vad händer när dessa platser tar slut? Om regeringen hävdar att de tillfälliga platserna är ett sätt att bekämpa snedrekryteringen, varför är de då tillfälliga? Vad händer när de tillfälliga platserna tas bort? Sedan säger man: ökad frihet för universitet och högskolor. Det är säkert något bra med det, men jag begriper inte riktigt varför det skulle ge större möjligheter att jobba med breddad rekrytering jämfört med de regelverk som finns i dag eller har funnits tidigare. Man pratar också om skollagen, och den kan vi väl återkomma till. Jag har dock en fråga jag kan ta med en gång. Det står att huvudmannens ansvar för att eleverna får tillgång till studie- och yrkesvägledning förtydligas i skollagen. Det är korrekt att formuleringen har ändrats i skollagen. Menar ministern att detta i substans innebär ett lyft för studie- och yrkesvägledningen? Vilka konkreta, praktiska förändringar kan vi se på skolorna av dessa förändringar i skrivningarna? Tittar jag längre bak i skollagen hittar jag nämligen inga kostnadsberäkningar. Det är inte så att regeringen räknar med att detta kommer att innebära ökade kostnader för kommuner och landsting, till exempel. Jag undrar alltså vilken praktisk betydelse det kommer att få. Vi har däremot i vår oppositionsbudget föreslagit 200 miljoner kronor till studie- och yrkesvägledning just för att detta är en så viktig fråga när regeringen - det tas upp i nästa interpellationsdebatt - ändrar antagningssystem och annat. Det gör att informationen blir bättre. Jag skulle vilja påstå, fru talman, att regeringen har hållit inne med utbyggnad av högskolan, lagt ned NSHU och samverkan kring detta och lagt ned Nationellt centrum för flexibelt lärande, som höll ihop frågan om breddad rekrytering på ett annat sätt. Man har tagit bort 25:4-regeln, och man har ändrat antagningssystemet. Man förändrar gymnasieskolan. Man har försämrat komvux och försämrat möjligheterna att gå från komvux till högskolan. Sammantaget tror jag att detta, fru talman, kommer att leda till en ökad social snedrekrytering till högskolan, och det beklagar jag.

Anf. 42 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag får tacka interpellanten för en viktig interpellation och också tacka statsrådet för ett mycket bra svar som belyser att vi tre debattörer i sak är väldigt eniga om att den sociala snedrekryteringen är ett problem. Låt oss då se hur vi kan bekämpa den på olika sätt. Det är lite förvånande att notera första raden i interpellationen. Den lyder: "Den sociala snedrekryteringen till högskolan är fortsatt hög." Det rimmar ganska dåligt med Mikael Dambergs utfästelse att snedrekryteringen till högre utbildning var en mycket prioriterad fråga under de tidigare, socialdemokratiska regeringarna. Det förvånar mig då att resultatet är så skralt att man sedan i siffrorna som ett exempel kan läsa att det inte är mer än knappt 8 procent av läkarstudenterna som är av det Mikael Damberg kallar arbetarbakgrund - vad det nu är för någonting. Frågan är om det är så att man under de två tredjedelar av det senaste seklet som Socialdemokraterna har styrt det här landet inte har lyckats få bukt med den sociala snedrekryteringen. Eller har den varit hög, och så har den borgerliga regeringen på drygt tre år försämrat den ned till dessa siffror? Nej, fru talman, jag tror att detta handlar om mycket större försummelse och åsidosättande från socialdemokratiska regeringar än Mikael Damberg vill påskina. Låt oss titta på de två komponenter jag tror är viktigast i detta sammanhang. Dels är det naturligtvis att förbereda människor för en högskoleutbildning på allra bästa sätt. Det handlar i det här landet om att ha en skolplikt och att man måste ha hög kvalitet i alltifrån förskolan, över grundskolan och upp till gymnasiet för att förbereda för en högskoleutbildning. Det är här de som kanske har de sämre förutsättningarna måste ges ett bra stöd. Nu när alliansregeringen tog över fokuserade vi ganska mycket på att lyfta fram just grundskoleutbildningen och se till att den tyvärr alltför dåliga kvalitet svensk skola hade blir bättre. Här har vi fått nya lagar som kommer att göra detta möjligt. Där tror jag att det ligger en viktig grund för att skapa förutsättningar för att påverka social snedrekrytering, vilket jag vill påstå att Socialdemokraterna har misslyckats med även om de säger sig ha prioriterat detta. Det handlar också, precis som interpellanten skriver, om hur de reformer regeringen har beslutat om och genomfört när det gäller social snedrekrytering påverkas. Det handlar om en annan incitamentsstruktur. Att som Mikael Damberg nämner investera i en utbildning - arkitekt, jurist, tandläkare, psykolog, konstnär, läkare - är en långtidsinvestering som naturligtvis måste få någon form av återkoppling till, något slags förräntning av, att man har tagit lån för att kunna studera. De tre jobbskatteavdrag som denna regering har genomfört har Socialdemokraterna tillsammans med - hör och häpna - Miljöpartiet och Vänstern accepterat, men de vill inte vara med om det fjärde jobbskatteavdraget. Det fjärde jobbskatteavdraget är dock en stimulans för den som har investerat resurser i en lång utbildning, precis som det ger stimulans för alla som arbetar - även om man är låginkomsttagare - att faktiskt anstränga sig. Just stimulansen att ta på sig det där extra ansvaret, att lägga ut pengar när man är ung för att sedan kunna håva in dem när man börjar arbeta, är en viktig motor för att driva utvecklingen framåt. Det blir intressant att se hur den skattehöjningspolitik som föreslås av De rödgröna totalt sett skulle kunna vara rätt incitament för att bryta den sociala snedrekryteringen och rätt incitament för dem som har fått förmågan i en förhoppningsvis bättre grundskola och ett bättre gymnasium efter den borgerliga regeringen - om nu olyckan skulle vara framme och en rödgrön samlingsregering skulle försöka höja skatterna.

Anf. 43 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag tror att det om vi ska kunna attackera den sociala snedrekryteringen är viktigt att vi har ett mycket brett perspektiv. Dels ska vi naturligtvis diskutera exakt hur högskolepolitiken ska utformas, men om vi ska kunna angripa den sociala snedrekryteringen måste vi också se hur politiken på andra politikområden är utformad. Min huvudkritik mot Socialdemokraternas sätt att försöka angripa den sociala snedrekryteringen till högskolan är att man har ett alldeles för snävt sätt att försöka göra det. Det handlar om olika typer av särlösningar, olika saker som krånglar till olika typer av system. Man har naturligtvis gjort det med de bästa intentioner, men det leder i praktiken inte till några resultat. Man kan med gott fog säga att den sociala snedrekryteringen har legat konstant rätt så många år, oavsett socialdemokratiska regeringar eller alliansregering hittills. Då är väl den rimliga slutsatsen att den typ av särlösningar som Socialdemokraterna förespråkade inte ledde till de goda resultat som man hade avsett. Jag tror att vi behöver göra ett antal olika saker för att angripa den sociala snedrekryteringen. I det interpellationssvar som jag just har lämnat har jag redovisat ett antal olika åtgärder såsom ökat uppdrag till Högskoleverket, skärpt studievägledning med information, och jag nämnde skollagen som är på väg att klubbas och vars effekter vi naturligtvis inte kan läsa innan den trätt i kraft. Vi har genomfört en stor och viktig studiemedelsreform. Om vi ska minska den sociala snedrekryteringen är det viktigt att vi slår vakt om ett generöst studiemedelssystem där vi höjer både studiemedlet och fribeloppet. Jag vill gärna säga att jag tycker att fribeloppet är en viktig social reform. Det finns många, inte minst de med arbetarbakgrund, som inte har rika föräldrar som kan försörja dem under sommaren till exempel och som behöver arbeta för att kunna försörja sig under den tid som studiemedlen inte gäller. Då är det viktigt att man inte straffas med neddragna studiemedel bara för att man jobbar för att försörja sig själv under sommaren. Vi inför tillfälligt, precis som Mikael Damberg poängterade, fler platser under en tid för att möta en ökad efterfrågan. Vi ser ökade ungdomskullar och en ökad efterfrågan på grund av arbetsmarknadens behov. Vid sidan av allt detta vi gör inom högskolepolitiken - jag har nämnt några i svaret och några här i debatten - krävs det åtgärder på andra politikområden. Skolpolitiken tror jag är enormt viktig. Vi vet att mycket av den sociala snedrekryteringen till högskolan grundläggs redan vid övergången till gymnasiet. Då är det naturligtvis jätteviktigt att vi har en kunskapsinriktad skolpolitik. Vi har genomfört ett antal åtgärder - tidigare betyg, tidigare utvärderingar, mer ordning och reda i skolan. Om vi inte får mer ordning och reda i skolan, inte ser till att alla följer med, vem är det som drabbas? Jo, det är framför allt de som kommer från miljöer med mindre studievana, människor med arbetarbakgrund. Därför är en omläggning av skolpolitiken central för att vi ska kunna minska den sociala snedrekryteringen. Det andra område som jag tror är viktigt är att vi för en skattepolitik som gör att det lönar sig mer att utbilda sig i Sverige. Regeringen har som bekant genomfört rätt stora skattereformer. Jobbskatteavdraget är en sådan, men jag skulle också vilja nämna höjningen av gränsen för statlig inkomstskatt. Sverige är ett av de länder som i internationell jämförelse har en väldigt låg utbildningspremie. Det finns flera rapporter som visar det. Teknikföretaget Almega har lagt fram en rapport som visar att det skiljer sig markant när det gäller utbildningspremiens storlek. Saco och flera andra organisationer har argumenterat för att utbildningspremien måste höjas. Det tredje som är viktigt - och där kan inte vi som politiker påverka helt och fullt även som vi i vissa situationer har ett arbetsgivaransvar - är att se till att lönerna sätts i större utsträckning utifrån att det ska löna sig att utbilda sig. Där har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Jag vill gärna rikta dem uppmaningen att ta det här ansvaret och en uppmaning till landets kommun- och landstingspolitiker som kan påverka lönesättningen att se till att uppmuntra de grupper, inte minst kvinnor, som i dag utbildar sig men inte får tillräckligt betalt för det.

Anf. 44 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Först konstaterar jag precis som ministern att om man ska bekämpa social snedrekrytering, det vill säga att det är ens bakgrund som avgör ifall man studerar vidare snarare än ens begåvning, krävs det en lång rad insatser på många politikområden. Där är vi överens. Jag skulle gärna vilja ta en debatt om skolpolitiken och om de 12 miljarder regeringen föreslår ska tas tillbaka från kommuner och landsting nästa år. Det kan, tror jag, innebära försämrade möjligheter att ge alla barn en bra skolgång. Man skulle kunna diskutera, vilket jag tycker är intressant, lönepolitiken. Vi vet att ett antal kvinnodominerade sektorer i dag har en skev lönesättning som innebär att de inte får lön för mödan och för deras insatser i utbildningssammanhang. Jag tycker att det är en viktig debatt. Den här debatten handlar om högskolan, och det är till högskoleministern jag har ställt min interpellation. Jag tycker att också högskoleministern i regeringen har ansvar för vad som händer framöver inom de områden där högskoleministern själv kan påverka eller som är direkt kopplade till övergången till högskolan. Jag menar att den långa listan av åtgärder regeringen har föreslagit eller kommer att genomföra kommer att göra det svårare för unga människor att ta steget till högre utbildning, och det förlorar vi alla på. Det är lite grann av en återvändsgrändspolitik som mest och tydligast symboliseras av synen på komvux där skollagen, som nämndes tidigare, i ett ganska unikt steg förbjuder kommunerna att erbjuda utbildning som gör att eleverna kan läsa upp sina betyg. Det är en ganska intressant skollag som säger nej till möjligheten att läsa upp betyg. Intagningssystemet ändras så att det meritsystem som regeringen infört och skruvat till ett varv gör att de språkval man gör i mellanstadiet påverkar möjligheten att komma in på sin drömläkarutbildning senare. Det är inte säkert att man på mellanstadiet vet att man vill bli läkare. Där säger Högskoleverket, regeringens egen expertmyndighet, tydligt att det finns risk att föräldrarnas utbildningsbakgrund avgör var man hamnar i utbildningssystemet, inte ens begåvning. Man måste göra en riktad satsning på yrkes- och studievägledning i skolan för att eleverna och föräldrarna ska förstå hur viktiga valen är tidigare i systemet. All forskning visar, detta till Finn Bengtsson, att ju tidigare valen görs, desto högre krav ställs det på att kunna navigera rätt i utbildningssystemet. Då är det inte din begåvning som avgör vart du kommer någonstans, utan det är vem som är dina föräldrar. Ett sådant utbildningssystem hämmar tillväxt och kreativitet snarar än promotar den. Jag tycker att det finns stora problem med regeringens återvändsgrändspolitik, som också syns i den nya gymnasieskolan där unga människor jag möter vet att de kommer att behöva ändra inriktning senare i livet. Man kommer att behöva en ny utbildning, man kanske kommer att behöva ändra spår helt och hållet. Att driva igenom en politik som innebär att två av tre utbildningsalternativ i gymnasieskolan inte ens ger allmän behörighet kommer, som jag ser det, att riskera att öka den sociala snedrekryteringen ytterligare. Det man har gjort på arbetsmarknadssidan är att man tagit bort 25:4-regeln som gjorde att de som var 25 år och hade jobbat fyra år kunde få en allmän behörighet att komma vidare till högskolan. Alla de stora universiteten sade att det var en bra regel, vi gillar den. Den har man tagit bort. Konsekvensen av detta syns inte riktigt än; jag delar den uppfattningen. Men konsekvensen av den här politiken blir att den sociala snedrekryteringen riskerar att fördjupas de kommande åren. Det finns ingen quick fix, det krävs ett målmedvetet arbete, och man måste vara bestämd med vad man vill uppnå. Regeringen pratar om detta men gör tyvärr någonting helt annorlunda.

Anf. 45 Finn Bengtsson (M)
Fru talman! Jag ska ta vid precis där Mikael Damberg slutade. Nej, det finns ingen quick fix för detta. Det handlar om långsiktighet, och det handlar inte bara om det ansvarsområde tyvärr som högskole- och forskningsministern har. Det handlar om skolpolitik, lönepolitik, skattepolitik, olika incitamentsstrukturer på olika sätt för att motverka social snedrekrytering. Låt oss konstatera att det inte bara handlar om den sociala snedrekryteringen. I svaret nämns och förtydligas att även etniska och geografiska skillnader ska motverkas, och varför inte nämna att även funktionshindrade naturligtvis ska ha alla möjligheter att komma in. Det viktiga är att den som klarar av att komma in och har behörighet ska kunna få den möjligheten. Det är det som det handlar om när det gäller att motverka snedrekrytering till högskolan. Men då är det inte, fru talman, bara att införa 25:4-regeln och säga att har du jobbat fyra år och är 25 år har du en särskild kvot att söka in på. Plötsligt kommer du in på högskolan. Även om Mikael Damberg sade att alla hyllade den här regeln när den infördes var det verkligen inte så. Många blev lite bedragna. De trodde sig vara behöriga därför att man hade yxat till en regel som skulle passa dem, en kvot, och de kom in på den kvoten. Sedan visade det sig att man inte alltid klarade utbildningen. Rätt många som hade för dåliga förkunskaper misslyckades. Vad innebär det om man först politiskt ger någon en möjlighet att komma in som sedan får ett slag i huvudet därför att utbildningen inte riktigt räckte till för att klara av studierna? Därför ska jag säga någonting till Mikael Damberg som han kanske förvånas över. Jag delar delvis hans synpunkt att man ska ha rätt att visa att man klarar av en behörighet även om detta kräver att man gör det i flera omgångar. Man kan i olika skeden av livet vilja göra olika saker. Men utgångspunkten för alliansregeringen var att vi från början hade en skola som gjorde att alltför många inte uppfyllde kriterierna att vara behöriga. Det var där man började arbeta. Jag tycker att Mikael Damberg har rätt att man måste ha rätt att komplettera för att klara av en behörighet. Det är enda sättet att motverka snedrekrytering.

Anf. 46 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Mikael Damberg tog upp flera olika saker i sitt senaste inlägg, och jag ska försöka ta upp några av dem. Mikael Damberg påstår att vi minskar anslagen till komvux. Det är inte korrekt. Vi ökar nu anslagen och satsar mycket hårt, just därför att det har varit ett sådant arbetsmarknadspolitiskt läge och en ökad efterfrågan på komvux. Kommunal vuxenutbildning är mycket viktig för att få en andra chans, tredje chans, fjärde chans eller femte chans om man upplever att den utbildning man en gång valde i ungdomsåren inte längre passar för framtida yrkesval. Det är just därför att vi tycker att komvux är så viktigt som vi menar att det är viktigt att fundera över hur det tidigare har fungerat med den så kallade konkurrenskompletteringen som har ägt rum. Då vill jag gärna återge följande ur en artikel som publicerades våren 2006: Vi har inte råd att slösa bort ett år av unga människors liv. Vi har inte råd att komvuxplatser upptas av unga människor med nyligen fullföljda gymnasiestudier. Vi har inte råd med att högskoleantagningen snedvrids av uppblåsta betyg utan prognosvärde för framtida studier. Det var inte jag, ingen annan i Alliansregeringen och ingen borgerlig riksdagsledamot som skrev artikeln. Det var Leif Pagrotsky och Lena Hallengren som skrev artikeln. Och vi vill fullfölja den politiken. Vi menar att det är felaktigt att allt fler platser på komvux upptas av unga människor som nyligen gått igenom gymnasiet och som vill konkurrenskomplettera. Vi tycker att det är ett felaktigt användande av resurser. Kostnaderna för det är för stora, men det allra viktigaste är att de personerna upptar platser för personer som verkligen skulle behöva komplettera sin behörighet för att komma in på högskolan. Så det gamla systemet var mycket dåligt. Jag håller helt med Lena Hallengren och Leif Pagrotsky på den punkten. Sedan är det intressant, som Mikael Damberg säger, att man måste göra mycket tidiga val för att kunna få meritpoäng. Det finns möjligheter att göra det också genom att göra "rätt val på gymnasiet". Mikael Damberg kritiserar den gymnasiereform som vi nu genomför. Utgångspunkten för Mikael Dambergs kritik är en fullkomligt verklighetsfrämmande bild av hur den gamla gymnasieskolan i praktiken fungerade. Den gamla gymnasieskolan var inget annat än en gigantisk utslagningsmaskin. Uppemot en fjärdedel av dem som gick på gymnasiet slogs faktiskt ut. Det är möjligt att det stod i beskrivningen att man hade högskolebehörighet. Men vad spelar det för roll vad som står i de officiella dokumenten eller regelverken om man ändå aldrig tar sin examen? Det som skedde var ju att alltför stora delar av de ungdomskullar som kom in på gymnasiet slogs ut från gymnasiet. Och det drabbade inte minst, skulle jag vilja säga, dem som kom från klassiska arbetarhem. Nu ändrar vi gymnasieskolans inriktning. Vi ser till att det finns både de som förbereder för högskolan, särskilda lärlingslutbildningar och också yrkesinriktade utbildningar. Sedan ska komvux finnas. Om man uppfattar att man gjort ett felaktigt val ska man kunna komma tillbaka. Därför är det också viktigt, förstås, att komvux platser inte upptas av dem som konkurrenskompletterar utan av dem som behöver behörighetskomplettera. Det är det som är viktigt. När det gäller den så kallade 25:4-regeln och antagningssystemet är det så att varje gång man bestämmer vem som ska antas bestämmer man i praktiken också vem som inte ska antas. Då menar jag och regeringen att det är mycket bättre att göra en individuell bedömning av de personer som har skaffat sig en erfarenhet i arbetslivet, i stället för att ha en generell regel som säger att alla över 25 år som har fyra års arbetslivserfarenhet automatiskt får förtur eller bättre förutsättningar. Det måste vara bättre att göra en individuell bedömning. Avslutningsvis, fru talman, talar Mikael Damberg väl om många av de särlösningar som Socialdemokraterna genomförde under sin tid vid regeringsmakten. Men de lösningarna lyckades inte. Den sociala snedrekryteringen bestod ju. Jag tror att vi måste tänka helt nytt, och då är det mer åtgärder av typen att satsa på en kunskapsinriktad skolpolitik, en kvalitetsinriktad högskolepolitik och en skattepolitik och lönepolitik som hänger med. Det är det vi måste göra i stället.

Anf. 47 Mikael Damberg (S)
Fru talman! När det gäller komvux tror jag att alla människor i det här landet har noterat de kraftiga neddragningar ni gjorde på komvux. Gör man neddragningar först kan man sedan lägga till lite grann efteråt och säga att nu har vi gjort satsningar. Men det där går ingen riktigt på. Det har varit kraftiga neddragningar på komvux, och det har folk märkt av. Nu går man vidare i den nya skollagen och säger att kommuner inte ens får erbjuda möjlighet att läsa upp betyg och att det är för att det är allt fler unga människor som konkurrenskompletterar på komvux. Är det ministerns uppfattning att det just nu i Sverige år 2010 är allt fler unga människor som konkurrenskompletterar på komvux? Det är en debatt från 2006 då vi skärpte till regelverket. Men man lever kvar i samma argumentation och drar det ett snäpp till. Det skickar en signal till många unga människor i dag som är oroade över om de kommer att ha en chans att ta sig tillbaka om de väljer fel. Jag träffar gymnasiestudenter i dag som snart ska ta examen men som inte riktigt vet vad som händer om de måste läsa upp betyg, om det kommer att finnas en möjlighet att göra det i framtiden. De är oroade i dag. Mitt och socialdemokratins besked, De rödgrönas alternativ, är att vi ska ha en utbildningspolitik som ser varje människas vilja till studier som något positivt och ge möjlighet till en andra och tredje chans. Den här regeringen har gjort till sin politik att försöka försvåra, skapa trösklar, stänga dörrar, göra det lite knepigare. Det syns inte minst på högskoleområdet. Det är färre ungdomar andelsmässigt som går vidare till högre utbildning i dag när vi har Europas högsta ungdomsarbetslöshet än vad det var 2006. Sedan är det fler som studerar, men det är fortfarande en lägre andel som studerar vidare på universitet och högskolor nu än tidigare. Det är en helt galen politik i ett läge där vi har Europas högsta ungdomsarbetslöshet. Jag tror att det behövs en ny politik på det här området, att det behövs någon som tar den sociala snedrekryteringen på allvar.

Anf. 48 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag vill tacka mina meddebattörer för en bra och viktig debatt. Jag anser att vi måste ta krafttag för att minska den sociala snedrekryteringen. Det är mycket angeläget av två skäl. Det första är att vi måste se till att alla unga människors begåvning, potential, tas till vara, oavsett social, etnisk och ekonomisk begåvning. Vi har inte råd i den tuffa internationella miljö vi lever i att inte ta till vara alla unga människors förmåga och potential. Det andra, som är ett viktigare starkt ideologiskt och principiellt skäl, är att vi ska se till att alla människor, oavsett bakgrund, har möjligheter att förverkliga sina drömmar och sina förutsättningar. Det är en viktig ideologisk utgångspunkt för mig, och då måste vi ta ett brett grepp för att minska den sociala snedrekryteringen i Sverige. Vi gör det i regeringen på ett antal olika områden. Vi gör det genom en offensiv kunskapsinriktad skolpolitik och genom en kvalitetsinriktad högskolepolitik. Vi stärker studiemedlen och har ett generöst studiemedelssystem, vi ser till att föra en skattepolitik som ökar utbildningspremien, för att ta några exempel. Naturligtvis är det viktigt att se till att vi har en kommunal vuxenutbildning som gör det möjligt att behörighetskomplettera, om man upptäcker efteråt att man gjort ett felaktigt val. Problemet tidigare har varit att allt fler har valt att konkurrenskomplettera. Jag håller med de tidigare socialdemokratiska statsråden Leif Pagrotsky och Lena Hallengren om att det var en felaktig modell. Det förvånar mig att Mikael Damberg argumenterar emot det nu. Jag tror att det är viktigt att komvux används till just dem som ska ha en andra, tredje, fjärde, femte eller sjätte chans, inte till dem som kan anstränga sig lite mer på gymnasiet och som bara använder komvux för att läsa upp betyg i ämnen som de redan har läst. Jag tror att det är viktigt att komvux används som den språngbräda det ska vara för dem som upplever att de gjort ett felaktigt val och som gör att de kan göra nya val. Då måste vi se till att komvux inriktas på rätt saker.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.