Skattenivån

Interpellation 2009/10:406 av Olsson, Hans (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-06-03
Sista svarsdatum
2010-06-04
Besvarad
2010-06-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:406 Skattenivån

av Hans Olsson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Statsrådet har följt den borgerliga traditionen att betrakta skatter och en utbyggd välfärdsstat som ett problem. Sänkta skatter betraktas som ett sätt att öka jobben, tillväxten och kreativiteten i samhället. Målet har under hela valperioden varit att minska skatternas andel av bnp i syfte att uppnå en ”europeisk” nivå. I detta syfte har skatterna sänkts med 100 miljarder och skattesänkningarna har skett även då sänkningarna inte kunnat finansieras. Från ett överskott i statsfinanserna 2006 på 70 miljarder har vi gått till ett underskott på samma belopp år 2010.

I Sverige har vi varit noga med att ha ett väl fungerande skattesystem med så få undantag och så lite krångel som möjligt. Vi har sett till att skattemedlen verkligen används effektivt och att skatteuppbörden fungerar. Korruption i den betydelse som existerar i många länder, även i Europa, är ett i det närmaste okänt fenomen. De fall där stats- eller kommunaltjänstemän tagit någon form av muta väcker alltid stor uppståndelse just eftersom det är ett så avvikande beteende som ingen accepterar. Det svenska skattesystemet och skatterna får, trots kritik, anses ha stor legitimitet.

Statsvetarprofessorn Bo Rothstein vid Göteborgs universitet har i en debattartikel kritiserat den gängse nationalekonomiska bilden av de statsfinansiella kriserna i Europa.

Han menar att problemet för de länder som nu har stora underskott i sina offentliga finanser inte främst är att de har för höga utgifter utan att de inte lyckats ta in tillräckligt med skatt bland annat utifrån fusk och korruption. De länder i Europa som har jämförelsevis höga skatter och relativt sett generösa sociala välfärdsprogram är också de som har bäst ordning på sina offentliga finanser. I länder som Sverige fungerar skatteuppbörden och skattesystemet har en folklig legitimitet.

Rothsteins slutsats är att det inte är för höga offentliga utgifter som är orsaken till att ett land hamnar i statsfinansiella svårigheter. I stället förefaller orsaken vara bristande tillit till andra människors vilja att göra rätt för sig vad gäller skatterna.

Höga skatter är inget självändamål men inte heller något problem. Frågan är i stället vad skatterna används till. Den generella välfärdens idé är att alla får ut något av skattesystemet vilket skapar en legitimitet som också gör det möjligt att bedriva omfördelning. Skattesystemet upplevs som ”rättvist”.

Mina frågor till finansministern är:

Avser finansministern att verka för en politik som innebär att skatterna sänks mest för högre inkomsttagare vilket torde äventyra förtroendet för rättvisan och därmed legitimiteten i skattesystemet?

Hur avser finansministern att finansiera den generella välfärden när skatteintäkterna faller?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:406, Skattenivån

Interpellationsdebatt 2009/10:406

Webb-tv: Skattenivån

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 57 Anders Borg (M)
Fru talman! Hans Olsson har frågat mig om jag avser att verka för en politik som innebär att skatterna sänks mest för dem med högre inkomster och hur jag avser att finansiera den generella välfärden när skatteintäkterna faller. Den mest centrala uppgiften i regeringens politik är att få fler i arbete och att minska utanförskapet. I syfte att göra det mer lönsamt att arbeta har regeringen infört jobbskatteavdraget. Avdraget gör det mer lönsamt att arbeta för dem som i dag står utanför arbetsmarknaden och bidrar genom sänkt marginalskatt till ökat arbetsutbud för dem som redan arbetar. Jobbskatteavdraget har medfört att låg- och medelinkomsttagare har fått betydande marginalskattesänkningar. Höga marginalskatter hämmar arbetsutbudet och den ekonomiska tillväxten samtidigt som de dessutom uppmuntrar till skattefusk. Regeringen bedömer att effekten av jobbskatteavdraget blir att närmare 80 000 fler personer kommer i arbete på lång sikt. Externa bedömare, till exempel Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och LO har gjort liknande bedömningar. Jobbskatteavdraget är därmed den enskilt viktigaste reformen i regeringens strävan att få fler i arbete och minska utanförskapet. Regeringens politik utformas för att bidra till uthållig och stark tillväxt, hög sysselsättning, makroekonomisk stabilitet, starka offentliga finanser och välfärd som kommer alla till del. Fler i arbete är en förutsättning för att uppnå dessa mål. Då Hans Olsson, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Lars Johansson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 58 Lars Johansson (S)
Fru talman! Hans Olsson är tyvärr inte här, så jag tar emot interpellationssvaret i stället. Jag tackar finansministern för svaret även om jag noterar att finansministern inte vill ta upp de frågeställningar som finns i själva interpellationen. Den handlar om det som regeringen och Moderaterna i synnerhet har sagt inför 2006 års val. Jag antar att ni står fast vid det, för när jag läser vad Moderaterna säger inför 2010 års val är ni inne på samma linje, nämligen att man ska sänka skattenivån till en europeisk nivå. Vad innebär det? Det innebär att välfärden kommer att hotas i Sverige. Jag tycker att man borde dra lärdom av det som händer i Europa nu, där många länder har just detta problem: De har inte intäkter i förhållande till sina utgifter. Att gå ned och anpassa sig till europeisk nivå innebär stora nedskärningar i Sverige. Det talar inte regeringen om. Det talar inte Anders Borg om. Han berättar inte någonting alls om det i interpellationssvaret. I frågan i interpellationen lyfter Hans Olsson upp vad statsvetarprofessorn Bo Rothstein i Göteborg har beskrivit i en debattartikel där han pekar just på detta förhållande. Detta är alltså inte någonting som bara vi socialdemokrater säger, utan också forskarvärlden har tittat på förhållandet med den statsfinansiella krisen i Europa. Den beror oftast på att man inte tar in tillräckligt med skatter utan har för stora utgifter. Därmed hamnar man i stora underskott, som också den förra debatten tydligt handlade om. Men Moderaterna driver detta vidare, och skriver i sitt program inför höstens val att det inte är rimligt att det svenska skattetrycket ligger på en betydligt högre nivå än andra jämförbara länder i Europa. Det låter lite teknokratiskt. Men effekterna av det är just detta; skattenivån ska ned ytterligare. Ni har också tillsammans i de borgerliga partierna utlovat skattesänkningar på 100 miljarder kronor, enligt riksdagens utredningstjänst. Men ni har inte talat om var det ska tas och hur det ska tas. Där är ni fortfarande svaret skyldiga. Vad ska reduceras i välfärden under de kommande åren för att ni ska kunna nå upp till era skattesänkningar på 100 miljarder. Då pratar jag inte om hur ni fördelar skatterna, alltså att de som har de bästa inkomsterna och de största tillgångarna får de största skattesänkningarna, utan jag tittar på det totala. Jag tycker att det är anmärkningsvärt när finansministern ändå i sitt försök till svar tar upp att om man höjer skatterna kan det innebära att skattefusket ökar. Det är bara att konstatera att trots de skattesänkningar som ni har genomfört har inte skattefusket minskat. Tvärtom ligger det kvar på i storleksordningen 130-140 miljarder kronor enligt Skatteverkets redovisning för skatteutskottet här i vintras när man begärde in extra pengar för att kunna fullfölja sitt uppdrag som handlade om att jaga skattefuskare i Sverige. Ni är svaret skyldiga. Hur har ni tänkt att ni ska klara välfärden i Sverige med de gigantiska skattesänkarlöften som ni nu har presenterat?

Anf. 59 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Det är viktigt att skattesystemet är uppbyggt på ett sådant sätt att det inger respekt. Det tas upp på ett bra sätt i interpellationen. Ett antal egenskaper tas upp som det är viktigt att skattesystemet har: att det är enkelt, att det har få undantag och att det har legitimitet. Men i interpellationen missar man några andra egenskaper som det också är viktigt att skattesystemet har. Det ska till exempel premiera arbete. Genom att premiera arbete bidrar skattesystemet till att göra den gemensamma kakan större. Det bortser man helt från i interpellationen. Man tycker att det viktiga är att fördela en kaka även om den blir mindre och mindre. Låt mig komma tillbaka till det där med enkelhet, undantag och legitimitet. En skatt som majoriteten har tagit bort under mandatperioden är förmögenhetsskatten. Det var den skatt som brast på flera av de här punkterna. Den omgärdades av en stor mängd undantag som gjorde att den som hade den bästa skattejuristen i stort sett kunde undvika att betala skatten. Det gjorde att skattens legitimitet blev låg. Det var också en skatt som egentligen inte gynnade Sverige. Ett antal nationalekonomer har lyft fram skatten som varande en skatt som gjorde att kapital försvann ur Sverige som skulle ha gjort landet väl. Nu vill vänsterkoalitionen återinföra förmögenhetsskatten. Jag tror att de som är gladast över det är skattejurister, som ser fram emot att få nya fina uppdrag för hur man kan planera sig runt skatten. Vi som har följt debatten kan konstatera att man redan nu excellerar i att börja tala om olika typer av undantag så att skatten ska bli så lite samhällsskadlig som möjlig. Men inte nog med det - om vi nu ska gå tillbaka till interpellationen och tala om enkelhet, undantag och legitimitet. En annan skatt, nämligen uppskov på reavinster, är en skatt som oppositionen säger att den vill gå in och återinföra. Jag kan konstatera återigen att då har vi precis som med förmögenhetsskatten en skatt som nästan ingen har tänkt sig att betala. Med hjälp av jurister specialiserade på skatteplanering kan man hitta olika vägar för att inte behöva betala den där reavinstskatten. Då kan man utnyttja uppskovet till ett uppskov i evig tid. Därför tycker jag att det skulle vara intressant att höra Lars Johanssons kommentarer. Delar han grunduppfattningen i interpellationen - att det är viktigt att skattesystemet är enkelt, har få undantag och har legitimitet? Hur ser han då på återinförandet av förmögenhetsskatt och införande av generösa uppskov för reavinstskatter?

Anf. 60 Anders Borg (M)
Fru talman! När vi diskuterar skatter måste vi koppla det också till den långsiktiga finansieringen av våra välfärdsåtaganden. Vi har ett samhälle som präglas av sammanhållning och trygghet för människor därför att vi har en gemensam finansiering av vårt utbildningssystem, av vår barnomsorg, av vår sjukvård och av vår äldreomsorg. Vi skapar trygghet för människor genom ett antal väl fungerande välfärdssystem. De här välfärdssystemen kan naturligtvis bara vara stabila och fungera väl om de har en stabil grund för sin finansiering. Den bygger på två grundpelare. Den ena är att vi har en arbetslinje i Sverige, att människor är i arbete, att människor som i dag arbetar i framtiden har en beredskap att stanna kvar längre och att unga människor i framtiden får lättare att komma in på arbetsmarknaden. Den andra grundpelaren är att våra tjänstemän och politiker i välfärdssektorerna ute i kommunerna fortsätter med ett enträget vardagsarbete där man gnetande försöker att vända och vrida på varje krona för att få ut största möjliga effekt. Det är den långsiktiga produktiviteten i våra omsorgssektorer. Det är det som avgör hur många som är i arbete och hur kostnadsstrukturen i de här sektorerna ser ut på lång sikt. Den här välfärdsfinansieringsekvationen kan vi bara lösa genom fler i arbete. Det är det enda rimliga, anständiga sättet att hantera den frågan i en globaliserad ekonomi med den typ av konkurrens som vi i dag har om jobb och kapital. Alternativet till fler i arbete blir höjda skatter och hårda välfärdsprioriteringar. Vi har relativt höga skatter i Sverige. En del av dem fungerar utan stora och avgörande kostnader för samhällsekonomin. Momsen och fastighetsskatten är några exempel. Andra skatter medför stora kostnader och stora risker därför att de snedvrider drivkrafterna i samhället. Jobbskatteavdraget är ett försök att råda bot på många av de allra värsta avarterna av ett högt skattetryck. Det är därför jobbskatteavdraget så samstämmigt har framhållits som en effektiv väg att få fler i arbete. Det lönar sig bättre för unga att komma in, för fler att jobba extra och för fler att stanna kvar. Vi ser också att allt fler äldre väljer att stanna kvar på arbetsmarknaden. Det här är vårt vägval. Vi tror att det är nödvändigt att förstärka arbetslinjen för att vi ska klara en långsiktig välfärd. Mot det står den hållning som Lars Johansson ger uttryck för. Den bygger på att man nedmonterar arbetslinjen, och när färre arbetar höjer man skatterna. Den höjda skattebelastningen används sedan till att finansiera en välfärd som ofta bedrivs på ett sådant sätt att den blir mer kostsam. Detta är en beskrivning av de två politiska alternativen i det val vi står inför i höst. Det handlar om en allians som har arbetslinjen som kärnpelare och om ett rödgrönt samarbete som i grund och botten inte tror på arbetslinjen och följaktligen inte har ett långsiktigt hållbart svar på frågan om välfärdens finansiering. Vi i alliansregeringen ser det inte som ett självändamål att sänka skattetrycket. Vi ser det som ett självändamål att trygga människors välfärd genom att få fler i arbete. Vi ser det som ett självändamål att bygga sammanhållning genom att säkra att människor är i arbete. Det förutsätter att det lönar sig bättre att arbeta. Det förutsätter att det är billigare och enklare att anställa och att det är fler som vill driva företag. Det är medlen för att uppnå målet som är en god trygghet för alla våra samhällsmedborgare.

Anf. 61 Lars Johansson (S)
Fru talman! Återigen fick jag inget svar på den fråga som interpellationen berör, nämligen varför det är så viktigt för regeringen och Moderaterna att sänka skattetrycket i Sverige så att man kommer på samma nivå som övriga Europa. Jag fick inte heller något svar på frågan vad det är som ska skäras bort när man ska ta bort upp till 100 miljarder kronor, vilket de borgerliga partierna med Moderaterna i spetsen tillsammans har lagt fram. Jag fick inget besked i de här viktiga och avgörande frågorna. Vi vet att klyftorna i Sverige hela tiden har ökat med den politik ni har fört. Det har vi haft åtskilliga debatter om. Jag kan ta ett annat exempel på vilken effekt en sådan politik som ni förordar, men som ni inte vågar tala om, skulle få. För en tid sedan presenterade de kommunalpolitiker som är ansvariga för hur den kommunala välfärden utvecklas i Sverige en gemensam rapport. Det är dessa som sitter nära verkligheten och välfärden. Det är de som får betala de ökade socialbidragskostnaderna när de centrala socialförsäkringssystemen och a-kassesystemen inte längre fungerar för allt fler människor. Det finns bland annat 422 000 socialbidragstagare. Dessa miljarder måste de ta fram genom att begränsa välfärden. De måste ta fram dessa kontanta pengar i stället för att använda dem till att anställa människor av kött och blod i äldreomsorgen, i skolan eller i förskolan. De har presenterat en rapport - i den arbetsgruppen finns för övrigt både moderater och folkpartister med - där de väldigt tydligt markerar att om en sådan politik där man skär ned ytterligare får genomslag skulle vi få gigantiska problem. De redovisar att en situation med oförändrade statsbidrag kommer att leda till en skattechock på 13 kronor i kommunalskatt om man ska kunna få samma välfärdsutveckling under de kommande 25 åren som man har haft under de gångna 25 åren. Man vill ha kvalitet i äldreomsorgen när vi får allt fler äldre, för att ta ett exempel. Och vi behöver fler människor som jobbar som lärare för att vi ska kunna upprätthålla en bra standard i den svenska skolan. Det är de här frågorna som är centrala i framtiden, och dem duckar ni för helt och hållet. Ni är ointresserade av dem. Ni är bara intresserade av att se skatter som ett problem. Jag anser inte att skatter är ett problem. Hela det svenska välfärdssystemet har byggts upp genom att man alltid har argumenterat för breda skattebaser. Vi behöver dessa för att vi ska kunna ha en gemensam välfärd som fungerar för alla människor i det svenska samhället. Det är den centrala delen i politiken. Ni sätter er på åskådarläktaren och pratar hela tiden om att skatter innebär problem och svårigheter. Det är klart att de gör om ingen talar om vad man får för skatterna och vilken betydelse de har i samhället. Då får man problem i den politiska debatten. Jag förstår att ni har det, men för oss socialdemokrater är det väldigt viktigt att hela tiden markera betydelsen av skatteintäkter och vad pengarna går till och förklara vilken betydelse de har för samhällets utveckling. Det är där den stora skiljelinjen går. Jag noterar återigen att ni inte vill prata om vad ni ska ta bort som motsvarar 100 miljarder.

Anf. 62 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Det är med glädje jag observerar att Lars Johansson talar om SKL:s rapport om de framtida utmaningarna. Jag är kommunalpolitiker, och jag är ganska väl medveten om de utmaningar som finns. Om man läser den här rapporten noga kan man se att det inte är skatten som lyfts fram som den stora utmaningen, utan det är dels demografin - vi blir äldre, vilket på många sätt är glädjande - dels våra ökade önskemål och krav på välfärdstjänster, framför allt inom sjukvården. Den viktiga lösningen är att återigen göra kakan större. Det handlar om att ha ett skattesystem som premierar arbete och tillväxt. Jag konstaterar att Socialdemokraterna har tagit fram en symbol där man talar om att man har varit för tillväxt i 100 år eller något liknande. Det tycker jag är bra, men det är tråkigt att ni kanske håller på att lämna det och inte är för det längre. Det är ju det viktiga med skattesystemet. Det är inget självändamål att ha en viss skattesats, utan man ska ha ett system som gör att samhället och ekonomin utvecklas väl. Då kommer jag tillbaka till den fråga som jag ställde. Den handlar om det som interpellanten tar fram om enkelhet och legitimitet i systemet. På vilket sätt blir systemet enklare av att ni vill återinföra en förmögenhetsskatt? Det var ju den skatt som var omgärdad av den lägsta legitimiteten, hade de flesta undantagen och gynnade skatteplanering mest. På vilket sätt gynnar det legitimiteten i skattesystemet att ni vill återinföra ett uppskov på reavinstskatter? Den som har tjänat stora pengar på att sälja en fastighet ska alltså kunna skatteplanera sig bort från att behöva betala den skatten. På vilket sätt gynnar det enkelheten och legitimiteten i skattesystemet?

Anf. 63 Anders Borg (M)
Fru talman! Den frågeställning som Lars Johansson vill ha svar på är varför det är viktigt att sänka skatten, eller låt mig omformulera det, varför det är viktigt att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare som åker till sitt jobb och utför de uppgifter de har varje dag år ut och år in. Varför är det viktigt att belöna de människor som kämpar i motvind och medvind för att driva detta samhälle framåt? Ja, det är just för att om vi sänker skatterna för låg- och medelinkomsttagare blir det fler människor på arbetsmarknaden och som därmed arbetar och bidrar. Då får vi en högre långsiktig sysselsättningsnivå där vi genom konjunkturernas upp- och nedgångar kan se att fler människor befinner sig i arbete. Grunden för att vi ser det som centralt är naturligtvis att det är det som gör att vi kan finansiera välfärd, trygghet för alla och en möjlighet att ta ansvar för dem som har det sämst i samhället. Därför blir jag bekymrad över den konsekventa nedmontering av arbetslinjen som går genom den rödgröna politiken, kanske allra mest tydligt i Vänsterpartiets och Miljöpartiets ambition att förkorta arbetstiden. Enligt KI bedöms detta kosta kanske uppemot 10 procent av vår bnp. Förslag om friår blir en symbol för samma inriktning. Det är inte centralt och avgörande att man är i arbete. Det är naturligtvis lika djupt problematiskt när man vill lägga de resurser man drar in genom stora skattehöjningar på att bygga ut de olika bidragssystem vi har till dem som står utanför arbetsmarknaden. Det är logiskt och konsekvent om man vill nedmontera arbetslinjen; det är förödande bekymmersamt och riskfyllt om man vill värna välfärden. Vid sidan av arbetstidsförkortningen, friåret och bidragssystemet är därför de stora skattehöjningar man lägger på kostnaden för att anställa och arbeta bekymmersamma. Det är kombinationen av åtgärder som gör att vi landar i en nedmontering av arbetslinjen. Varför är det så problematiskt i just den här diskussionen? Jo, för att den enda anständiga och tillväxtmässigt rimliga lösningen vi har på åldrandets bekymmer är att fler arbetar, att yngre kommer in och arbetar tidigare, att de som jobbar jobbar mer, att vi förbättrar integrationen och att äldre stannar kvar längre på arbetsmarknaden. Allt det bygger på att det lönar sig bättre att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Det är svaret på Lars Johanssons fråga varför det är viktigt att sänka skatterna, eller rättare sagt varför det är viktigt att sänka skatterna för alla de låg- och medelinkomsttagare som kan bära framtidens välfärd för oss alla genom hårt arbete, ansvarstagande, flit och genom att man är beredd att alltid sätta sig i bilen och åka till jobbet. Det är därför det är så viktigt att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare.

Anf. 64 Lars Johansson (S)
Fru talman! Men den politiken är ju prövad med förödande effekter i väldigt många av de europeiska länderna! Att inte finansministern ser det! De står nu inför stora nedskärningsprogram. Det är det som händer. Det är därför man måste vara sparsam med skattesänkarlöften och inte tro att det blir mer i statskassan bara för att man sänker skatterna. Det har inte blivit så i Sverige. Det har inte blivit fler jobb. Till och med regeringen skriver i sin finansbudget att det tar fem till tio år innan man kan avläsa effekterna av det så kallade förvärvsavdraget. Det finns bara teoretiska beräkningar. Vi har sett att arbetslösheten har ökat. Det som gör att den går ned något är högkonjunkturen och att man får avsättning för sina produkter - fordonsindustrin går bra och andra industrier går också bra just nu. Då ökar sysselsättningen till viss del, men det som händer nu och det ni inte ser är att långtidsarbetslösheten, alltså att man har varit arbetslös i mer än 26 veckor, fortsätter att öka. Den är uppe i 161 000 nu. Det är då de stora frågorna kommer om hur välfärden kan fungera för de människorna. Vad är det för arbetsmarknadspolitik som sätts in där? Vi har presenterat ett program med 100 000 nya jobb och utbildningsplatser för den gruppen av människor bland annat. Det är ju sådana åtgärder som man måste vidta, och då måste man ha skatteintäkter för att kunna göra det och inte sänka skatten för höginkomsttagare. Ni har inte svarat på frågeställningen om vad man gör i den offentliga sektorn. Jag var kommunalpolitiker under många år i Göteborg. Arbetsgruppen var överens om att det här är problemet, och man var också överens om att det är ett skattegap på 13 kronor och att det inte går att privatisera i motsvarande grad eller att avgifter i motsvarande grad skulle kunna täcka det underskott som uppstår. De borgerliga ledamöterna tyckte inte det heller. Det krävs ökade statsbidrag. Det är ni inte intresserade av att skjuta till, utan ni vill i stället fortsätta att sänka skatterna.

Anf. 65 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt oss vara noggranna med beskrivningen av Sverige så att vi inte riskerar att svartmåla vår fina samhällsmodell. Sverige går ur krisen med en högre tillväxt än praktiskt taget alla andra industrialiserade västländer. Det var 3 procents tillväxt i början av året, och prognoser från KI och andra talar för att den utvecklingen står sig under året. Vi har en sysselsättning som nu, om KI får rätt, ligger 75 000 högre än den gjorde 2006 och som stiger med 100 000 de kommande åren. Vi har offentliga finanser som är starkare än i praktiskt taget alla andra europeiska länder och starkare än i praktiskt taget alla andra industrialiserade länder. De är så starka att vi i Sverige kan föra en diskussion om reformer, förbättringar och förstärkningar när andra bara tvingas diskutera nedskärningar och försämringar. Det här är naturligtvis inte slumpmässigt. Vi har mött krisen. Vi har lagt breda system för att säkra ett banksystem som ska kunna ge krediter till hushåll och företag. Vi har satsat 90 miljarder på att stabilisera efterfrågeutvecklingen. Vi har vidtagit effektiva åtgärder som satsningar på tillfälliga kommunbidrag, utbyggnad av infrastrukturen och ROT- och RUT-avdrag som gör att många människor får jobb i den inhemska sektorn, och vi har byggt ut och förstärkt arbetslinjen. Vi har byggt ut och förstärkt den arbetslinje som är det yttersta värnet för välfärden. Det här är den diskussion som vi ska ha fram till valet. Hur kan det bli fler i arbete om man avvecklar arbetslinjen, lägger kostnader på att anställa unga och kommer med kilometerskatter, bensinskatter och energiskatter som gör det dyrare och mindre lönsamt att driva företag och anställa människor i Sverige? Här är skiljelinjen väldigt tydlig. Vi i Allians för Sverige tror att välfärd och trygghet bygger på arbete. De rödgröna har en annan hållning. Jag vill avsluta med att tacka Lars Johansson för dessa debatter och önska en god sommar!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.