Anf. 57 Gunnar Andrén (FP)
Herr talman! Leif Jakobsson har självfallet alldeles rätt. Saker och ting borde ha varit annorlunda. Nu är de inte det, precis som Anette Åkesson och finansministern har påtalat. Det är tyvärr väldigt sent påtänkt att vi inte borde ha ingått detta avtal, och det är det som är det stora felet.
I avtalet, som träffades den 29 oktober 2003, finns en artikel, nr 6, med en bestämmelse som handlar om ordningen för skatteutjämningen som ska gälla mellan Sverige och Danmark. Skatteavtalet är i och för sig en uppföljning till 1996 års skatteavtal mellan de nordiska länderna, men det finns alltså en särbestämmelse här, och Öresundsintegrationen är ju oerhört viktig.
När detta kom upp i skatteutskottet, herr talman, väcktes en massa frågor och motioner. Mitt lilla parti, genom Christer Nylander, Ulf Nilsson och Tina Acketoft, yrkade i grund och botten avslag på detta avtal av den enkla anledningen att vi bedömde att det var väldigt oförmånligt för Sverige när det gäller hur man beräknar den skatteutjämning som ska tillfalla Sverige.
Det stora felet i sak är att landstingsskatten i Sverige och den amtskommunala skatten i Danmark inte omfattas i denna beräkning. Det är det sakliga problemet, och det är det svårt att få någon ändring på från dansk sida.
Vi i skatteutskottet, bland annat Peter Persson i Jönköping, Leif Jakobsson i Malmö och Anette Åkesson i Båstad, har diskuterat detta med det danska skatteutskottet. Precis som den svenska regeringen har svårt att nå fram till en förändring av detta nu i efterhand är det svårt att få en förändring i ett beräkningssystem som är så ofördelaktigt som det nu kom att bli.
Detta var dock, herr talman, inte någon direkt överraskning för oss. Vi hade gärna också fullföljt avslaget 2004, men dåvarande ordföranden i skatteutskottet, herr Arne Kjörnsberg i Borås, lärde mig en sak, nämligen att när det gäller internationella avtal ska man visa respekt för regeringen. Det yrkades alltså bara i formella hänseenden avslag på detta. Vi hade att acceptera att Sveriges regering hade ingått detta avtal. Men i sak håller jag helt med Leif Jakobsson om att det borde ha varit en annan ordning.
Jag hoppas nu att vi gemensamt, för Öresundsintegrationens del, så att den ska fungera väl både på den svenska och på den danska sidan när det gäller de kostnader som uppträder i till exempel Malmö och Köpenhamn, kan nå en överenskommelse och ökad förståelse. Det ligger i båda ländernas intresse att artikel 6 i detta avtal omarbetas. Det är det som är det grundläggande.
Jag tror att vi från skatteutskottet har framfört budskapet till våra vänner i det danska skatteutskottet så att de förstår problematiken, och jag hoppas att den här debatten, som ju inte är ny, kommer att få ett slut genom att vi kan komma till en ny överenskommelse med Danmark på denna punkt.