skatt på avfallsförbränning

Interpellation 1999/2000:306 av Svensson Smith, Karin (v)

av Svensson Smith, Karin (v)

den 17 mars

Interpellation 1999/2000:306

av Karin Svensson Smith (v) till miljöminister Kjell Larsson om skatt på avfallsförbränning

Strax innan sommaruppehållet förra året hade vi en debatt i riksdagen om huruvida förbränning av avfall skulle skattebefrias eller ej. En majoritet i riksdagen drev igenom detta trots varningar från oss andra.

De senaste åren har Sverige importerat avfall från grannländerna. Vi riskerar att bli föremål för ännu mera avfallsdumpning @ en situation som rimmar illa med regeringsförklaringens uttalade ambition att Sverige ska vara ett föregångsland vad gäller ekologisk omställning. Det finns omfattande planer på att öka avfallsförbränningen.

Det innebär att vi riskerar att göra oss beroende av en stor/ökande avfallsmängd eftersom fjärrvärme i vissa kommuner baseras på den. Dessutom minskar mindre miljöskadliga sätt att ta vara på avfallet såsom rötning till biogas, källsortering och återvinning m.m. i omfattning. En stor potential till teknikutveckling går oss förbi om avfallet destineras till förbränning. Motivet för en mera materialsnål produktion reduceras.

I Sverige pågår för närvarande ett omfattande arbete för att formulera etappmål och åtgärdsstrategier med syfte att nå miljömålen inom en generations tidsrymd. Ett av de femtom miljökvalitetsmålen är giftfri miljö, ett annat är bara naturlig försurning. Vad gäller dessa båda mål samt strävandena att sluta kretsloppen är avfallsförbränningen som företeelse ett aktivt hinder.

Sverige har svårt att klara de normer som finns i förslaget till nya EU-direktiv om avfallsförbränning. Enligt Greenpeace släpper 18 av de 21 anläggningarna i Sverige ut mer än vad som kommer att bli tillåtet enligt EU:s gränsvärden. Dioxin, HCl (saltsyra) och svaveldioxid är tre av de utpekade ämnen där svenska anläggningar ligger över EU-värdena.

Miljöministern har tidigare i kammaren annonserat en beredskap att införa en särskild skatt på avfallsförbränning, ifall utvecklingen inte blir den önskade. Det kan knappast vara önskvärt att Sverige importerar avfall från länder vars befolkning inte accepterar avfallsförbränningens konsekvenser. Det kan inte heller vara önskvärt att totalvolymen avfall ökar och att miljöteknikutvecklingen hämmas. Den ökning av luftföroreningar och miljöfarligt avfall i form av aska och slagg som avfallsförbränningen ger upphov till försvårar uppfyllandet av miljö- och hälsomål.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag miljöministern:

  1. Är miljöministern beredd att ta initiativ till att beskatta förbränning av avfall?

2.Vilka initiativ planerar miljöministern vidta för att Sverige ska klara förslagen till nya avfallsförbränningsdirektiv inom EU?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2000-03-21 Anmäld: 2000-03-28